Hej
jag undrar hur instaalerar man en autopilot på en segel åt och hur fungerar den?
mvh
gästen
hur fugerar en autopilot på en segelbåt?
-
carlnilsjonas
- Silvermedlem
- Inlägg: 39
- Blev medlem: fre 24 sep 2004, 13:35
- Ort: Göteborg
- Kontakt:
autopilot
Ser lite klent ut med svaren här så jag bidrar med min begränsade erfarenhet.
Har själv seglat med den enkla typ av autopilot som Eirisch nämner. Ett vanligt fabrikat är Simrad. Det är alltså i princip en rörlig kolv som monteras mellan sittbrunnssidan och rorkulten. Den här kolven har inbyggd kompass och lite styrelektronik. När båten seglar på rätt kurs låser man autopiloten på den kursen - eftersom den med sin inbyggda kompass känner av om båten ändrar riktning kompenserar den genom att styra rorkultens läge så att båten kommer rätt.
Jag tror att det var en äldre Simrad-modell jag använde på en Shipman Accent och monteringen måste ha varit enkel: ett litet hål i sittbrunnssargen, med något slags insats och ett motsvarande hål med instats på rorkultens ovansida. Sedan häktar man bara fast autopiloten i hålen när man ska använda den. Vad som kan vara lite pilligt är att dra fram strömförsörjning till ett uttag i sittbrunnen.
Hur är det då att segla med en sån här manick?
- Tja, det är ju fråga om ett lite mera intelligent sätt att binda fast rorkulten. Inte mycket mer. Om det är svår seging: typ hård vind snett akterifrån som gör båten lovgirig och kräver uppmärksam rorsman - då hänger inte autopiloten med. Gissar att bidevindssegling brant mot vinden också är uteslutet.
Seglar man ensam kan det dock innebära att man faktiskt kan gå på muggen och brassa käk i lugn och ro, vilket kan vara nog så viktigt om det blir en lång etapp.
Hoppas du blev lite klokare. Lev gott!
Jonas
Har själv seglat med den enkla typ av autopilot som Eirisch nämner. Ett vanligt fabrikat är Simrad. Det är alltså i princip en rörlig kolv som monteras mellan sittbrunnssidan och rorkulten. Den här kolven har inbyggd kompass och lite styrelektronik. När båten seglar på rätt kurs låser man autopiloten på den kursen - eftersom den med sin inbyggda kompass känner av om båten ändrar riktning kompenserar den genom att styra rorkultens läge så att båten kommer rätt.
Jag tror att det var en äldre Simrad-modell jag använde på en Shipman Accent och monteringen måste ha varit enkel: ett litet hål i sittbrunnssargen, med något slags insats och ett motsvarande hål med instats på rorkultens ovansida. Sedan häktar man bara fast autopiloten i hålen när man ska använda den. Vad som kan vara lite pilligt är att dra fram strömförsörjning till ett uttag i sittbrunnen.
Hur är det då att segla med en sån här manick?
- Tja, det är ju fråga om ett lite mera intelligent sätt att binda fast rorkulten. Inte mycket mer. Om det är svår seging: typ hård vind snett akterifrån som gör båten lovgirig och kräver uppmärksam rorsman - då hänger inte autopiloten med. Gissar att bidevindssegling brant mot vinden också är uteslutet.
Seglar man ensam kan det dock innebära att man faktiskt kan gå på muggen och brassa käk i lugn och ro, vilket kan vara nog så viktigt om det blir en lång etapp.
Hoppas du blev lite klokare. Lev gott!
Jonas
En mordern autopilot har ett relativt sofistikerat reglersystem. De bästa \"lär\" sig hur båten reagerar och anpassar roderutslagen efter detta. De lite enklare modellerna ser till hur mycket ur kurs båten ligger samt hur snabbt kursen ändras. Utifrån dessa parametrar så beordrar den ett roderutslag.
Kraftöverföringen kan ske via en kolv till rorkulten, en annordnong som låser ratten eller så kopplas den direkt på hjärtstocken. Det sistnämnda är både snyggast och dyrast.
/Zeb
Kraftöverföringen kan ske via en kolv till rorkulten, en annordnong som låser ratten eller så kopplas den direkt på hjärtstocken. Det sistnämnda är både snyggast och dyrast.
/Zeb
-
x
x
Jag har hittat mina anteckningar från juli 2001.
Erfarenheter av autopilot, Simrad TP20.
Nu har jag fått autopiloten på plats och hunnit prova den. Jag är nöjd. Sammanfattningsvis är den en bättre rorsman än vad jag, som nybörjare, är.
Monteringen.
Det tog mig rätt lång tid att få den på plats. Det blev också dyrt, över 2000:-. Men då ingår en sladdfri borrmaskin / skruvdragare à 1250:- i priset. Dessutom gjorde jag några felköp på flera hundra kronor. Jag är inte riktigt van vid sånt här arbete vilket förklarar felköpen. Från början hade jag tänkt mig montering på styrbords sida. Vid noggrann mätning fann jag att det skulle innebär borrning mitt i en skiljevägg så det fick bli babords sida. Där blev det till slut lätt att montera den. Minsta piedestalen à 500:- var rätt monteringsval. Därutöver behövdes en förlängningsbit till armen. Babords sida är dessutom bästa valet ur utombordarsynpunkt. Den sitter på styrbords sida av akterspegelen. Samtidigt monterade jag ett roderlås. Den elektriska delen av installationen är inte riktigt klar men det är bara några detaljer kvar. Kontakten sitter på plats nere i sittbrunnen. I höjd med vaden. (Jag ville inte få den kontakten i ryggen!) Nere i sittbrunnen är den något så när ur vägen. På baksidan satte jag en kopplingsdosa som jag hittade relativt billigt på OBS. Det som återstår är att sätta fast denna definitivt, att montera en strömbrytare på någon lämplig plats och därefter göra en permanent dragning av elledningen. Som säkring valde jag flatstift. Jag hittade på OK en hållare som var lätt att placera i närheten av batteriet. Egentligen borde man gå till ordinarie säkringspanel och där göra en komplettering.
En sak är jag mycket missnöjd med. Alla mått är tum baserade. Detta innebär att man skall använda borr med jämna mått i tum systemet. Det blir mycket ojämna mått i metersystemet. Simrad borde byta till metersystemet eller sända med de borr som behövs.
Användning.
Autopiloten är lätt att använda. Det är befriande att kunna få båda händerna fria. Men man måste inse vad den vet och, framför allt, vad den inte vet. Den vet givetvis inget om omgivande båtar, inget om prickar, grynnor och leder, inget om avdrift. I synnerhet vet den inget om att man nyss passerade en udde och fått en helt annan vindriktning och avdrift. Det är i stort sett bara magnetfältet som den vet något om. Man måste alltså hela tiden vara beredd att ingripa. Om man har gott om fritt vatten omkring sig så är detta inget problem. Det är bara att lägga undan det man har i händerna och justera kursen. Som sagt var - det är befriande att kunna få båda händerna fria till något annat, t.ex. lägga ut en kurs i sjökortet, pejla något fast föremål, läsa fyrlistan, dricka öl, justera något segel, äta en smörgås, &c &c. Listan kan göras mycket lång. Jag är mycket nöjd med autopiloten. I trånga lägen får man styra för hand som vanligt.
En mycket bra funktion är dess möjlighet att slå. Man trycker på två knappar och den slår 100 grader. Man får med andra ord båda händerna fria till skotlinan. Mycket befriande. Det kräver lite övning innan det går riktigt bra. Det kräver också att man ligger på en kurs där 100 graders slag räcker för att få vinden in från andra sidan. Om man har gott om pengar så kan man montera en vindgivare och få den att styra mot vindvinkel i stället för kompasskurs.
Vid några tillfällen har det spårat ur totalt utan att jag funnit någon orsak. Men det finns åtskilligt yttre som kan störa. Även magnetfältet kan vara lokalt stört av allt möjligt; malm, metallvrak, kraftledningar, oförsiktig placering av mobiltelefonen &c.
Min fru tycker, däremot, att den är fullständigt värdelös. För att tillgodose hennes krav på kurshållning måste man koppla in en GPS och se till att den vet allt om lämpliga väjningspunkter. Troligen skulle det även behövas en vindgivare.
Erfarenheter av autopilot, Simrad TP20.
Nu har jag fått autopiloten på plats och hunnit prova den. Jag är nöjd. Sammanfattningsvis är den en bättre rorsman än vad jag, som nybörjare, är.
Monteringen.
Det tog mig rätt lång tid att få den på plats. Det blev också dyrt, över 2000:-. Men då ingår en sladdfri borrmaskin / skruvdragare à 1250:- i priset. Dessutom gjorde jag några felköp på flera hundra kronor. Jag är inte riktigt van vid sånt här arbete vilket förklarar felköpen. Från början hade jag tänkt mig montering på styrbords sida. Vid noggrann mätning fann jag att det skulle innebär borrning mitt i en skiljevägg så det fick bli babords sida. Där blev det till slut lätt att montera den. Minsta piedestalen à 500:- var rätt monteringsval. Därutöver behövdes en förlängningsbit till armen. Babords sida är dessutom bästa valet ur utombordarsynpunkt. Den sitter på styrbords sida av akterspegelen. Samtidigt monterade jag ett roderlås. Den elektriska delen av installationen är inte riktigt klar men det är bara några detaljer kvar. Kontakten sitter på plats nere i sittbrunnen. I höjd med vaden. (Jag ville inte få den kontakten i ryggen!) Nere i sittbrunnen är den något så när ur vägen. På baksidan satte jag en kopplingsdosa som jag hittade relativt billigt på OBS. Det som återstår är att sätta fast denna definitivt, att montera en strömbrytare på någon lämplig plats och därefter göra en permanent dragning av elledningen. Som säkring valde jag flatstift. Jag hittade på OK en hållare som var lätt att placera i närheten av batteriet. Egentligen borde man gå till ordinarie säkringspanel och där göra en komplettering.
En sak är jag mycket missnöjd med. Alla mått är tum baserade. Detta innebär att man skall använda borr med jämna mått i tum systemet. Det blir mycket ojämna mått i metersystemet. Simrad borde byta till metersystemet eller sända med de borr som behövs.
Användning.
Autopiloten är lätt att använda. Det är befriande att kunna få båda händerna fria. Men man måste inse vad den vet och, framför allt, vad den inte vet. Den vet givetvis inget om omgivande båtar, inget om prickar, grynnor och leder, inget om avdrift. I synnerhet vet den inget om att man nyss passerade en udde och fått en helt annan vindriktning och avdrift. Det är i stort sett bara magnetfältet som den vet något om. Man måste alltså hela tiden vara beredd att ingripa. Om man har gott om fritt vatten omkring sig så är detta inget problem. Det är bara att lägga undan det man har i händerna och justera kursen. Som sagt var - det är befriande att kunna få båda händerna fria till något annat, t.ex. lägga ut en kurs i sjökortet, pejla något fast föremål, läsa fyrlistan, dricka öl, justera något segel, äta en smörgås, &c &c. Listan kan göras mycket lång. Jag är mycket nöjd med autopiloten. I trånga lägen får man styra för hand som vanligt.
En mycket bra funktion är dess möjlighet att slå. Man trycker på två knappar och den slår 100 grader. Man får med andra ord båda händerna fria till skotlinan. Mycket befriande. Det kräver lite övning innan det går riktigt bra. Det kräver också att man ligger på en kurs där 100 graders slag räcker för att få vinden in från andra sidan. Om man har gott om pengar så kan man montera en vindgivare och få den att styra mot vindvinkel i stället för kompasskurs.
Vid några tillfällen har det spårat ur totalt utan att jag funnit någon orsak. Men det finns åtskilligt yttre som kan störa. Även magnetfältet kan vara lokalt stört av allt möjligt; malm, metallvrak, kraftledningar, oförsiktig placering av mobiltelefonen &c.
Min fru tycker, däremot, att den är fullständigt värdelös. För att tillgodose hennes krav på kurshållning måste man koppla in en GPS och se till att den vet allt om lämpliga väjningspunkter. Troligen skulle det även behövas en vindgivare.