Inlägg
av Anders S » ons 23 jun 2010, 07:32
Jag har tittat igenom domen från TR:
Tingsrätten har tittat mycket enkelt på saken. Regeln om att hålla undan för båtar på sin styrbordssida har man "fintat bort" genom att resonera att Nimbusen följde farleden och att det skulle räcka med en säkerhetsmarginal om 30 meter, dvs man har inte klandrat ekans förare för att denne inte på eget initiativ ökat det här avståndet. Den biten kunde man nog funderat litet hårdare på, för 30 meter akter om i +25 knop är inte särskilt god marginal, och rent tekniskt måste det vara svårt att avgöra säkerhetsavståndet hur som helst, i synnerhet från ekan. Det var ju helt klart att det initialt var ekan som var skyldig att hålla undan om det förelåg en kollisionsfara, trots att ekan i praktiken var det av fartygen som hade sämst manöverförmåga. Men problemen den här biten har tingsrätten valt att förklara med argumenten (litet förenklat) att ekan var inte i farleden, det såg ut att gå bra och en del andra litet oklara argument.
Det bästa argumentet att fria ekan helt från att inte ha följt väjningsregeln är i så fall att Nimbusen girat kraftigt och bara nästan klarat av att gå för om ekan, dvs "inte hållit kurs och fart". Trång farled tar man bort, vilket man kunde gjort hur som helst, för vare sig Nimbusen eller ekan skyddas av den regeln. Det finns vittnen på att Nimbusen girat, och det finns GPS-spår att följa. Här har man missat litet i förundersökningen: Nimbusen gick samma väg tillbaka och gick också runt i olycksplatsen och GPS-spåret var "grötigt" därför. Här påstod Nimbusen att spåret visade att han hållit rak kurs, men man har missat att ta ut de plottade positionerna i tisdsordning ("spela upp rutten"). Det borde man gjort, så hade bevisningen varit tydligare.
Sedan tar man i stort sett helt fasta på Nimbusens påstående att man inte sett ekan för att styrka bristande utkik. Det är ju fullt begripligt att det pekar på en stor och allvarlig försummelse i situationen. Den delen är otvistig, eftersom Nimbusen bekräftar att så var fallet. Den sena giren förnekas av Nimbusen, men tingsrätten fäster tilltro till ekan och ett av vittnena i detta, och ett av GPS-spåren visar också en tydlig styrbordsgir, dvs en gir mot ekan. Bristande utkik i kombination med den sena giren blir följden att Nimbusen får hela ansvaret, och eftersom man i domen argumenterat bort väjningsregeln kan utslaget bara bli ett.
Nu kan man tänka att eftersom man inte fått prövningstillstånd så håller hovrätten med om att det är rätt dömt. Det gör man, men det handlar också om en bedömning av hur allvarligt brottet är (Nimbusen fick bara böter, då får man inte offentlig försvarare med automatik och man får inte ovillkorlig rätt att överklaga... sug på den avseende rättssäkerhet) och skall man få prövningstillstånd krävs i ett sådant här fall att invändningarna mot domen skall vara slagkraftiga. Det här påverkas av hur bra överklagandet formuleras. Det kan ju dock vara bra att veta att tre riktiga domare har tittat på saken och ansett att "vi ändrar inte på det här". Det betyder också att nästa gång en snabb motorbåt i blindo kör på en annan båt så spelar den formella väjningsregeln en helt liten roll i bedömningen. Hade rollerna varit omvända, dvs ekan inte varit väjningsskyldig (gått åt andra hållet) hade ju saken varit fullständigt klar. Frågan är ju (den kan vara intressant) om resonerandet i TR gått i samma riktning i så fall.
Janne J (eller reportern) gör sedan ett stort nummer av Atlanticas överklagande, men sanningen är att man gått den enklaste tänkbara vägen för att reda ut ansvars/vållandefrågan, en sk mellandom. Här fäller tre lagfarna domare utslaget, på de tidigare handlingarna, och det anses vara ett smidigt sätt att reda ut saken. ikadant gör man ett nummer av det förväntade tvistemålet om ersättningens storlek, men det är heller inte något konstigt med det, eftersom det är stora belopp och många poster var tvistiga. Att detta är normalt bekräftas helt kort i programmet, både av målsägandens advokat och försäkringsexperten. Den biten kan vara litet svår att reda ut - jag hoppas därvid på att Atlantica åtminstone betalat ut några löpande kostnader a conto tills hela skadeståndet bestämts, men det går inte att förstå från programmet. Dessvärre är det väl så att Atlantica haft förhoppningar på att skulden skulle delas.
Jag får en liten känsla av att det som beskrivits i rättssalen inte nödvändigtvis är det som verkligen hänt, men det är i så fall inte första gången. Är man åtalad försvarar man sig så effektivt som möjligt, det ingår i det spelet. Har man en försvarare i rätten ser denne/a till att det blir så - det är en del av spelet.
Anders S
Halleluja, vilken fantastisk utkik de höll (på frugans tuttar kanske).
