Stormiga situationer någon?

[Tommy]

Blev nyfiken på om Sailguides skribenter egentligen någonsin har råkat ut för en ren överlevnadssituation (själv har jag inte varit nära).

Med det menar jag en situation ute på havet, där alla tankar på att fortsätta mot det tänkta målet fått överges. Samt där det varit omöjligt att vända om och på ett kontrollerat sätt återvända in till en vald hamn. Alltså där man fått rida ut situationen ute till havs, på det sätt som passade båten bäst. Och i såfall, vilken båttyp och vilken metod befanns vara bäst?

Satt idag och pratade med en släkting som bor i Visby, och som väldigt ofta åker Gotlandsbåten över, alla årstider. Det är ju varje år ett antal tillfällen då även Östersjön drabbas av storm, 20-25 m/s och vågor på upp emot 5-7 meters höjd.

Hälsningar
Tommy

[Lasse L]

Inget livshotande, men rädda blev vi, under en transportsegling med en Bavaria 50 från Pireus till Koper (Slovenien). Det blåste stadigt över 20 m/s och vi "skenade" fram genom natten mitt imellan Italien och Kroatien. Det var i mitten av november, ingen sommarvärme precis. Plötsligt skakar hela båten till kraftigt, vi hade seglat på något. Var det var fick vi aldrig reda på, kanske en sovande delfin, eller något annat tungt. Febril undersökning under durkarna för att hitta ev. läcka. Men inget onormalt hittades. Vid en tidigare segling mellan Spanien och Sardinien höll jag på att segla över en död ko, strålande solsken och lite vind bara att väja unden från stanken av det uppsvälda kadavret. Under segling tänker jag ständigt på ev. skrot o skräp som man kan segla på.
http://www.123minsida.se/LasseLundell/1 ... i=15597951

[Brendan]

Blev nyfiken på om Sailguides skribenter egentligen någonsin har råkat ut för en ren överlevnadssituation (själv har jag inte varit nära).

Med det menar jag en situation ute på havet, där alla tankar på att fortsätta mot det tänkta målet fått överges. Samt där det varit omöjligt att vända om och på ett kontrollerat sätt återvända in till en vald hamn. Alltså där man fått rida ut situationen ute till havs, på det sätt som passade båten bäst. Och i såfall, vilken båttyp och vilken metod befanns vara bäst?
Hälsningar
Tommy

Förstår att din fråga föranleds av boken du läst om Fastnet Race. Det är nog inte många seglare i våra farvatten, som har upplevt något sådant. Det var ändå ingen orkan. Men en extremt kombination av stormar, som skapade en djävulsk sjö med tvärbranta nyckfulla vågor.

Ja, du vet väl att den svenska Balladen Skidbladner klarade sig? Som så många andra båtar övergavs den helt i onödan, men återfanns senare på rät köl och flytande.

Nej, trots en hel del stormtillfällen på öppet hav och till och med en orkan på 36 m/s, så har jag aldrig känt någon dödsångest annat än när åskan gått i timmar och blixtar slagit ner i timmar allt närmare båten. Då är man liten. Riktigt, riktigt liten.

[saltlånga]

Vad som är en ren överlevnadssituation kan man ha olika uppfattningar om när man är ute i “eländet” och när man efter en tid ser tillbaka på vad som hände.

För ett antal år sedan skulle vi göra en översegling från Norge till Väderöarna med en båt som vi hade seglat många år med. En ganska lätt 26-fotare med utombordare kanske inte är det bästa för en sådan segling men eftersom den norska väderprognosen under tre dagar lovar stabilt väder utan åska och max 10m/s så bar det av.
När vi kommit halvvägs under natten så ökade vinden kraftigt och vi tvingades att segla med enbart en bottenrevad stor som vi släppte ut i lä vid varje vindby. Vi insåg att vi inte skulle klara av att ta oss till Väderöarna och vi siktade istället in oss på att komma in mot Brofjorden eftersom det är bästa vägen in mot tryggheten med fyrar och lysbojar . Givetvis börjar det åska kraftigt och jollen slår runt i den grova sjön. Efter ett par försök att vända jollen tas kniven fram för att kapa linan eftersom jollen börja dra ner akterspegeln i vågorna på ett otäckt sätt. Vid sista försöket lyckas vi dock vända jollen. Nu packades även en vattentät väska med de nödvändigaste sakerna om vi skulle behöva lämna båten. Erfarenheten från denna färd blev det viktigaste är att behålla lugnet och försöka vara förberedd på det värsta .
En annan sak som man tänkte på när man kastades mellan vågorna var att Sven Lundins (Yrvind) tes om att en lätt båt är det bästa i hårt väder eftersom den följer vågorna som en kork verkar stämma (dock blir det väldigt obekvämt).
Tilläggas kan att båten blev liggande i två månader innan vi kände oss mogna för nästa tur.

[Grisslan]

1987 körde jag och farsan vilse på väg från Oskarshamn till Gudhjem. Tappade kursen söder om öland. Det hela utspelade sig i storm och i en Albin 25:a. Lyckades dock (efter en högst obehaglig natt) hitta fram till sagda danska idyll. Vi var under den natten helt inställda på att drunkna eller krossas mot ett grund eller ett fartyg. Men vi var aldrig rädda, eftersom vi hela tiden hade fullt upp med att hålla båten igång, styra över vågorna, spy osv. Behöver jag tillägga att Albin 25:or är aningen baljiga och rulliga i sjö?

[Anders S]

Bevare mig väl. Sådana förhållanden att jag fått stänga om mig och låta båten driva, vilt pumpande, och med osäker utgång?
Nej. aldrig, och måtte det inte ske, heller.

[Tommy]

Intressanta historier! Jag tror att insikten om att det faktiskt kan ske är viktig, även i våra farvatten. Varje båt som ger sig ut för att segla över öppet hav mer än säg 70-100 sjömil (>12-15 timmar) måste vara beredd på att man kan möta väldigt hårt väder i form av felaktig väderprognos. Ju mer man har hört berättas/läst kan kanske hjälpa en att fatta ett lite mindre irrationellt beslut då den dagen kommer (för det kan den göra). Det händer inte alltför ofta tragedier även runt vår kust, som har med starkt väder att göra.

Nu menar jag naturligtvis inte lika extremt som i Fastnet.. (Anders ) Men iallafall så att man blivit tvungen att avvika från önskad kurs, för att lägga båten i det läge där den bäst tar vind/sjö, utan direkt tanke på destinationen.

Det som oftast ligger bakom är ungefär samma som beskrivs i Left for Dead. Dvs att väderprognosen anger "gränsväder", ungefär max det man kan tänka sig ge sig ut i. Men prognosen slår sedan fel sisådär 50-100% uppåt i vindstyrka. Det händer.

Visst är det i "Hårt väder till havs" (har den inte framför mig nu) som det anges en del intressanta historier från Svenska farvatten också. En plötslig sommarstorm någon gång på 80-talet mellan Gotland och fastlandet som försatte en hel del småbåtar i riktigt svåra situationer. Sen är det naturligtvis så att vad som storm varierar väldigt mycket från person till person. Exempelvis SunChaser.

Slutsatsen är givetvis att det bästa sättet att undvika storm är att inte gå ut även då själva prognosen är hanterbar, men i överkant (frågan är dock hur försiktig man ska vara..). Samt att ändå försöka vara förberedd, mentalt / materiellt, den dag det händer.

Hälsningar
Tommy

[SWE54]

Jo en och annan åskstorm har man ju hamnat i både med min lilla låda och större segelbåtar. Vi har fått bottenrevat och även bärgat försegel och bara försöka ta oss igenom på smidigaste sätt. Även om det inte är frågan om några tropiska åskoväder så blir det otroligt intensivt när man hamnar mitt i och det värsta är nog blixtrandet, som någon annan var inne på tidigare. Vind och vågor kan man ju ha någorlunda koll på men när det blixtrar runt båten då blir det riktigt jobbigt. Man får ju vara lite vaken när vädret känns "ostadigt" eller konstigt och vara beredd på att det kan slå om ganska fort.

[bosseh]

Ger man sig ut på lite längre turer till havs råkar man för eller senare ut för hårt väder. Helt oanmälda brukar inte ovädren vara. Med en någorlunda bra båt i gott skick och rätt utrustad går det oftast bra. Men det är riktigt tröttsamt. Stormar är inget att skryta med, det finns inget macho i att ha genomlidit en storm. Alla brukar vara mer eller mindre rädda. Att sitta i soffan och skryta om sina oväder är dålig stil.
De riktigt läska situationerna är ofta andra tillfällen, typ:
- På väg in mot en okänd kust och fyrarna som dyker upp inte alls ha de karaktärer man förväntar sig.
- Segla in i skärgården men en båt som inte är ens egen och hela elsystemet lägger av.
- När blixtarna slår ner i vattnet runt omkring

[Tommy]

Bosseh, visst klarar man sig ganska bra med en handhållen GPS i din punkt 1 och 2 ovan?

Men jag håller med, helt andra situationer än stormar ute till havs kan vara otäcka. Som i somras, när tromben passerade oss på några km håll när vi låg utanför Landsort. Eller för några år sedan då vi fick en vansinnig åskby just på väg in i Grankullaviken, Ölands norra udde, efter att ha gått från Burgsvik. Vind på säkert 25 m/s (?) hela båten krängde 20-30 grader för bara riggen.

Håller också med om att stormar är enbart otäcka. Inget att skryta i soffan med. Jag är den förste att skriva under på att man nog skulle bli byxis och handla irrationellt om det skedde..

Hälsningar
Tommy

[Brendan]

Ted Turner, den gamle Americas Cupseglaren, som också havskappseglade och med sin stora båt hann runda Fastnet Rock innan helvet bröt loss och klarade sig helskinnad i Fastnet Race 1979 och till och med totalvann tror jag, sade något tänkvärt efteråt som jag bara kan instämma i: "det enda jag var rädd för det var att jag skulle bli rädd."

Precis så har jag också känt det ett par gånger: "Tänk om jag blir så rädd att jag förlorar kontrollen". Men det har som tur är aldrig blivit så. Man känner en molande oro, så länge vädret stadigt försämras och man väntar varje sekund att något ska hända med båt och utrustning. Framför allt blir man extremt vaksam. Men när man märker att grejorna håller och vädret så småningom har nått sin kulmen slappnar man av.

Som jag skrev tidigare, åskväder är mycket mer djävulska. Dem kan man inte kämpa mot på samma sätt som mot en kuling eller storm. Man kan bara lägga ut sin löjliga startkablar och be till högre makter. Skiträdd!

Numera är nästa alla båtar så sjövärdiga att de klarar vilken storm som helst. Så var det inte på träbåtarnas, hampans och bomullsseglens tid. Då gav båtar ofta upp före besättningarna. Numera är det nästan alltid människorna ombord som ger upp först. Det vittnar alla onödigt övergivna båtar om.

[Anders S]

Men iallafall så att man blivit tvungen att avvika från önskad kurs, för att lägga båten i det läge där den bäst tar vind/sjö, utan direkt tanke på destinationen.

Jag tror att man skall tänka på två saker här:

Det ena är konsekvenserna av dåligt väder då man seglar nära land. Då har man inte särskilt goda möjligheter att välja, utan man får segla dit man kan. Om man befinner sig nära land med en pålandsstorm i ryggen är man (som alla förstår) mycket illa ute. Här gäller det att aldrig hamna i det läget, och det behöver man normalt inte heller riskera, med dagens väderprognoser och normalt (men inte nödvändigtvis fegt) sunt förnuft. Detta är naturligtvis den allra största förklaringen till att nästan ingen som semesterseglar i skandinaviska vatten berättar om svåra stormar. Däremot hör vi då och då talas om folk som hamnar i bekymmer i alla fall, men då handlar det ofta om andra problem i samband med att det är mer normalt busväder. Kuling måste man kunna hantera, men storm blåser det inte ofta på sommarhalvåret hos oss.

På (stora) havet har man vanligen utrymme att segla med vinden om det behövs. Här förlorar man "bara" tid om det inte handlar om just en överlevnadsstorm.

[Tommy]

Brendan, vad är då det stormigaste du varit med om på dina seglingar på västerhavet? Din båt (Comfort 30) är ju ungefär lika stor som Sophina, så det kunde vara intressant att höra, vilka segel som fördes / vindstyrka / våghöjd osv, samt hur båten uppförde sig.

Nu hittade jag också Hårt Väder till Havs: sommarstormen mellan Gotland och fastlandet som jag refererade till ovan var Emma-stormen 23/7 1985 som är beskriven på sig 282-288. Medelvindstyrka på Ölands norra udde som mest 28 m/s, peakvind på 40 m/s, våghöjd 5-7 meter. Väderprognosen angav ostlig vind 7-10 ms/s. Hela stormen bildades på några timmar, utan egentlig förvarning i prognoserna. Massor av båtar råkade illa ut, t.ex. på en Shipman 28 fick mannen i familjen ett nervöst sammanbrott och kurade med barnen nere i ruffen medan hustrun med minimal seglarvana lyckades styra in i Grankullaviken med pålandsstorm, bragd! Visar om inte annat på vikten av att alla i besättningen ges tillfälle att känna båten och alla dess elektronik och finesser. Inte bara mannen ska kunna hantera allt, något som tyvärr är allt för vanligt...

Kan tänka mig att vissa saker blivit bättre med åren: Tex att man nu alltid kan veta sin position (så länge som man har ett fungerande elsystem eller reserv-GPS) lär skänka en viss trygghet jämför med forna dar då man inte visste vart man drev..

Hälsningar
Tommy

[Anders S]

På en Shipman 28 fick mannen i familjen ett nervöst sammanbrott och kurade med barnen nere i ruffen medan hustrun med minimal seglarvana lyckades styra in i Grankullaviken med pålandsstorm, bragd!

Tyvärr inte den enda Shipman28-händelsen: En Shipman med far och dotter ombord hittades senare drivande med endast dottern kvar. Tydligen hade fadern gått överbord i stormen. Han återfanns aldrig.

[S-B A-son]

Ingen överlevnadsituation, men nog kände man sig väldigt liten under det stora åskvädret på Orust för några år sedan. Vi låg i naturhamn inte långt från eländets centrum. Skrivit om detta här.
Läs också vad /// Patrik skrev om åskvädret.

F.ö. ansluter jag mig helt till Anders S ståndpunkt om oväder.

mvh Sven-Barry

PS. Slog mig att jag faktiskt varit ute i orkanvindar, men med en 7 m mahognysnipa och inomskärs. Vinden gjorde hackmat av vågorna, dvs sjögången var minimal, men luften var späckad med en nålsticksvariant av vatten. Jag styrde i skydd av vindrutan. Fick för mig att sticka upp huvudet för att "känna", och sydvästen som var knuten under hakan blåste åt h-e. Inte kul då. Jag hade inte fyllt 20 år då detta hände. Nu hade jag aldrig gått ut!
DS.