Tänkte starta en tråd med roliga seglarhistorier! Dela med er av era roliga eller mindre roliga minnen!
// V
Roliga historier....
-
Nautihamstern
- Diamantmedlem
- Inlägg: 452
- Blev medlem: ons 15 nov 2006, 12:17
Hela hösten har jag skrutit vitt och brett om hur det finns så mycket utryme bakom motorn i vår OE 32:a att jag kan sitta ner bakom backslaget och jobba med motorn.
Hela vintern har jag uppenbarligen ätit som en gris, och i februari rymdes jag inte in bakom motorn längre. Aargh!
Nu bantas det. Om två veckor börjar jag vårservicen av motorn. Får väl bli sittande bakom motorn som Nalle Puh till midsommar...
Hela vintern har jag uppenbarligen ätit som en gris, och i februari rymdes jag inte in bakom motorn längre. Aargh!
Nu bantas det. Om två veckor börjar jag vårservicen av motorn. Får väl bli sittande bakom motorn som Nalle Puh till midsommar...
Jag spinner vidare på motortemat men det här är lite mer tragikomiskt...
Jag har en VP MD5c. Jag undrar varje år om de som designade den och klurade ut placeringen av vattenpumpen är nöjda med sitt arbete.
Det är ju en liten motor på 9,5hk som främst sitter i små båtar där utrymme är en bristvara.
Hur tänker man då när man placerar pumpjäveln på baksidan av motorhelvetet som i de flesta fallen är lokaliserad en bra bit in under sittbrunnsdurken???
När jag ska kontrollera/byta impellern så kan jag inte se skruvarna som håller fast locket. Små är de också. Med spegel och känsel så kan man lyckas.
Den riktiga höjdpunkten av idiotin är att locket för oljepåfyllning av backslaget bygger så mycket att en skruvmejsel inte kan riktas rakt mot de undre skruvarna på vattenpumpen. Nä, nä. Oljepåfyllningslocket måste skruvas av så att backslaget är öppet med en ganska stor öppning precis under vattenpumpen. Det finns därmed en viss sannolikhet för att de små skruvjävlarna som man inte kan se trillar ned i backslaget (annars hamnar de i kölsvinet) när man efter mycket svordom äntligen lyckas skruva ur dem och ska försöka hantera dem med svettiga fingrar.
Skulle det inträffa så är det inte roligt längre.
Jag har en VP MD5c. Jag undrar varje år om de som designade den och klurade ut placeringen av vattenpumpen är nöjda med sitt arbete.
Det är ju en liten motor på 9,5hk som främst sitter i små båtar där utrymme är en bristvara.
Hur tänker man då när man placerar pumpjäveln på baksidan av motorhelvetet som i de flesta fallen är lokaliserad en bra bit in under sittbrunnsdurken???
När jag ska kontrollera/byta impellern så kan jag inte se skruvarna som håller fast locket. Små är de också. Med spegel och känsel så kan man lyckas.
Den riktiga höjdpunkten av idiotin är att locket för oljepåfyllning av backslaget bygger så mycket att en skruvmejsel inte kan riktas rakt mot de undre skruvarna på vattenpumpen. Nä, nä. Oljepåfyllningslocket måste skruvas av så att backslaget är öppet med en ganska stor öppning precis under vattenpumpen. Det finns därmed en viss sannolikhet för att de små skruvjävlarna som man inte kan se trillar ned i backslaget (annars hamnar de i kölsvinet) när man efter mycket svordom äntligen lyckas skruva ur dem och ska försöka hantera dem med svettiga fingrar.
Skulle det inträffa så är det inte roligt längre.
Spinner vidare:
md11C, skulle byta impellern, sitter som sagt längst akterut och det är väldigt svårt att se skruvarna. Hade med mig spegel, skruvmejsel och ny impeller samt packning.
Javisst så gör proffs, allt med och genomtänkt.
Arbetet tog lite tid men gick bra..... men
Jag satt fast, kunde inte komma ut ur min kroppsliga situation.
Än hur jag gjorde så kom jag inte loss.
Det löste sig till sist med att jag nådde mobiltelefonen i min ficka och kunde ringa efter hjälp.
md11C, skulle byta impellern, sitter som sagt längst akterut och det är väldigt svårt att se skruvarna. Hade med mig spegel, skruvmejsel och ny impeller samt packning.
Javisst så gör proffs, allt med och genomtänkt.
Arbetet tog lite tid men gick bra..... men
Jag satt fast, kunde inte komma ut ur min kroppsliga situation.
Än hur jag gjorde så kom jag inte loss.
Det löste sig till sist med att jag nådde mobiltelefonen i min ficka och kunde ringa efter hjälp.
Calle
Se gla ut
Se gla ut
Jag har en annan lite rolig historia från i sommras.
Jag skulle in och lägga till mot en klippa i den långa smala viken på kallskär i stockholms skärgård. Ni som har varit där vet.
Det låg en rätt stor modern segelbåt på andra sidan och ägaren (mannen) kollade misstänksamt när jag kom tuffande och påpekade att jag skulle akta hans ankarlina (som jag hade full koll på och inte riskerade att köra in i).
Tilläggningen gick bra och jag hörde senare under kvällen att mannen dirigerade ett par andra båtar förbi hans älskade lina.
På morgonen efter hade han problem att få upp sitt ankare som satt så bra i dyn att han behövde använda motorn för att köra loss ankaret. Ni kan väl gissa hur det gick när ankaret äntligen släppte och båten satte fart i den trånga viken? Han kom mycket nära min båt och plötsligt sträcktes min ankarlina så att det knarrade i förtöjningstågen. Han hade naturligtvis snurrat upp min lina runt sin propelleraxel och den satt rätt bra där. Mannen fick dyka i det 13-gradiga vattnet och det tog säkert runt 20 minuter att lossa linan samtidigt som sonen i familjen sa roligheter som: Jag trodde vi skulle till Rödlöga idag, pappa!
Min lina hade gått av och han knopade ihop ändarna. Jag fick 800kr som ersättning för olägenheten och när han skamset och genomfrusen körde ut ur viken hörde jag grabben säga: pappa, det där var inte särskillt ekonomiskt!
När jag vevade upp min lina såg jag att det var högst två meter som gått åt pipan.
Det var inga sura miner från någon part under händelsen och ersättningssumman var det han som föreslog. Det var en händelse som kan hända alla men mannens ängslan över att någon skulle komma nära hans lina samt grabbens underbara kommentarer gjorde händelseförloppet riktigt underhållande (från min sida).
Jag skulle in och lägga till mot en klippa i den långa smala viken på kallskär i stockholms skärgård. Ni som har varit där vet.
Det låg en rätt stor modern segelbåt på andra sidan och ägaren (mannen) kollade misstänksamt när jag kom tuffande och påpekade att jag skulle akta hans ankarlina (som jag hade full koll på och inte riskerade att köra in i).
Tilläggningen gick bra och jag hörde senare under kvällen att mannen dirigerade ett par andra båtar förbi hans älskade lina.
På morgonen efter hade han problem att få upp sitt ankare som satt så bra i dyn att han behövde använda motorn för att köra loss ankaret. Ni kan väl gissa hur det gick när ankaret äntligen släppte och båten satte fart i den trånga viken? Han kom mycket nära min båt och plötsligt sträcktes min ankarlina så att det knarrade i förtöjningstågen. Han hade naturligtvis snurrat upp min lina runt sin propelleraxel och den satt rätt bra där. Mannen fick dyka i det 13-gradiga vattnet och det tog säkert runt 20 minuter att lossa linan samtidigt som sonen i familjen sa roligheter som: Jag trodde vi skulle till Rödlöga idag, pappa!
Min lina hade gått av och han knopade ihop ändarna. Jag fick 800kr som ersättning för olägenheten och när han skamset och genomfrusen körde ut ur viken hörde jag grabben säga: pappa, det där var inte särskillt ekonomiskt!
När jag vevade upp min lina såg jag att det var högst två meter som gått åt pipan.
Det var inga sura miner från någon part under händelsen och ersättningssumman var det han som föreslog. Det var en händelse som kan hända alla men mannens ängslan över att någon skulle komma nära hans lina samt grabbens underbara kommentarer gjorde händelseförloppet riktigt underhållande (från min sida).