Långsegling-jorden runt.

[MrT.]

Jag har själv ingen erfarenhet av båtar i den storleksklassen, men allting blir större och dyrare ju större båten är. Hamnavgifter är väl en sådan kostnad, men även segel, bottenfärg, m.m. blir större o mera av. Och hanteringen av större båt kräver sin man/kvinna även om det finns en hel del hjälpmedel numera. (typ elvinschar, rullstorsegel, bogpropellrar etc.)

Ok, jag är med. Som tur är har jag gott om tid att forska i ämnet, men jag tackar för dina reflektioer, det är ovärderligt för en rookie som mig.

[Gaidin]

Själv åkte jag med som paying crew över Atlanten för ett par år sedan. Det var en bra övning för att se hur man funkar på en ocean. Det finns gott om svenska båtar ute på haven som tar emot paying crew, ta det i stället för Asien. Du kanske t o m kan segla i Asien?

Eftersom du bor i Göteborg kan du ju gå med i JordenRuntSeglarKlubben http://http://jrsk.org/ Där finns likasinnade som förbereder sig och erfarna som kommit hem, och kanske förbereder sig på nästa tur.

[MrT.]

Själv åkte jag med som paying crew över Atlanten för ett par år sedan. Det var en bra övning för att se hur man funkar på en ocean. Det finns gott om svenska båtar ute på haven som tar emot paying crew, ta det i stället för Asien. Du kanske t o m kan segla i Asien?

Eftersom du bor i Göteborg kan du ju gå med i JordenRuntSeglarKlubben http://http://jrsk.org/ Där finns likasinnade som förbereder sig och erfarna som kommit hem, och kanske förbereder sig på nästa tur.

Hej och tack, min vän.

Har suttit uppe hela natten och googlat runt, ett visst mått av tveksamhet har tyvärr börjat gro i mig, så till vida att jag frågar mig om det är genomförbart (för mig) med livet i behåll, att göra en sådan här resa. Problemen som jag ser det, är inte det ekonomiska, för pengarna kan jag spara ihop, det vet jag.

Nä, det som gör att jag känner tveksamhet är huruvida jag kan skaffa mig tillräcklig kunskap för att klara av en sådan här resa på egen hand, i o m att jag saknar all erfarenhet av båtliv och att segla.

Som jag nämnde, är jag 51 1/2 år gammal. För att kunna finansiera en sådan här resa, måste jag jobba. Mycket. Då återstår endast semestern jag har varje år, till att skaffa mig erforderlig kunskap om att hantera en båt. Att kryssa runt i skärgården är inget som leder till (i min tankevärld) att klara av en stor båt och större vatten. Havet är skoningslöst och jag har en ödmjuk inställning till det.

Dessutom, om man skall behöva bygga om hela båten för att den skall klara av påfrestningarna? Jag frågar mig återigen; Hur skall jag få tiden att räcka ? Dessutom måste jag läsa en hel del teori om lagar, navigering och you name it.

Hade jag varit i odödlighetsåldern, så hade dessa problem inte funnits, men eftersom jag inte är i den åldern, så gäller det att tänka efter före. Att göra som en del ungdomar gjort (och som en del uppmuntrar till att göra) att bara sticka, det är inte så svårt och du lär dig under resans gång, är inte applicerbart på mig.

Kanske är det så, men jag tror att man måste ha en vansinnigt massa tur, för att inte hamna i sjönöd, om man bara sticker iväg, utan någon som helst kunskap om navigation och sjömanskap. Det påstås att med ålder kommer visdom. Förutsättningen för att man skall nå den visdomen, är att man uppnår åldern, då visdomen påstås komma .

En sak som jag tänker mig kan skapa panik är om något går sönder, som jag inte kan laga själv. Hur i h*lvete gör man då ? Att ringa sjöräddningssällskapet är nog ingen idé om man är in the middle of nohwere. Dessutom har dom sannolikt andra saker att göra än att sticka ut och hjälpa landkrabbor som tagit en veckoslutskurs i att segla för att sedan ge sig ut på en världsomsegling .

Men jag tackar för länken, kommer att kontakta dom per omgående, du väckte liv i mina förhoppningar igen. Sedan kan jag kort nämna asienresan. Jag har för avsikt att vara iväg ett (1) år. Jag planerar att åka till Japan (3 mån), Kina (4 mån), Indien och Nepal(~5 mån). Om jag hoppar den bara för att jag önskar segla iväg, tror jag blir ett beslut jag kommer att ångra, eftersom jag genom den resan kommer att ha möjlighet att besöka platser jag aldrig skulle kunna nå, bara genom att segla.

Med det sagt, avrundar jag här. Får sannolikt anledning att återkomma .

[Gaidin]

Börja med att läsa lite bloggar från långseglare, då får du en bild av hur det är. Tappa inte sugen bara för att du kommer att få problem, det får alla men skillnaden är ju hur man hanterar dom.

Själv har jag gått kurser på medborgarskolan, det är nyttigt. Ta en kurs i taget, börja med förarbevis/skärgårdskeppare och jobba dig sedan uppåt.- Utsjö tycker jag man skall ha om man skall segla långt. VHF och Kanalintyg är andra kurser jag tycker du borde gå. Ju mer teori man lär sig, destp mer sugen blir man på att komma iväg.

Du säger att du är 51 och gammal? Tja, jag är 45, det skiljer väl inte så mycket =)

Och jo, jag skulle nog påstå att kajka runt i skärgården med en liten båt absolut är värdefullt för en långseglare. Själv har jag inte åkt längre än till Gotland men varje liten resa ger erfarenheter. Håll drömmen vid liv och bygg ett mål så skall du se att det går.

[Gaidin]

Lite länkar med bloggar. Den uppdateras inte längre men en del är nog fortfarande aktuella.

http://www.kitalita.se/links.htm

[MrT.]

Hej igen !

Tack för att du ger mig lite peptalk, det behöver jag nog i denna stund, känns det som. För att kommentera åldern helt kort; Du är 6 år yngre än mig. På dessa nivåer (när man befinner sig i den s.k gyllene medelåldern) är 6 år inte så lite, om du förstår mig rätt.

Absolut skall jag gå kurser för att lära mig teori gällande sjömanskap, något annat är uteslutet. Du skriver att du själv gått kurser på medborgarskolan. Kan du redogöra för hur du upplevde det ? Tyckte du att det var svårt, eller har du kanske (till skillnad från mig) lätt att lära ?

Tror det är bättre (för mig) att läsa böcker, (än bloggar) författade av långfärdsseglare. Tror det ger mig mer, s a s. Tar gärna tips på någon/några lämpliga böcker inom genren. Läste några böcker av Sven Lundin (numera Yrvind), men det var närmare 25 år sedan, så av dessa har jag inget minne av.

Sedan vill jag göra ett förtydligande; Jag menade inte att kajka runt i skärgården inte skulle vara nyttigt, det är sannolikt bättre än att inte segla öht, men att jämföra det med att ge sig ut på havet, jag menar verkligen ut i no where, är inte att jämföra IMHO.

Jag har fått det goda förslaget att köpa mig en liten båt för att ha och öva mig med i skärgården, och så tänker jag göra om jag fortsätter med min plan som jag redogjort för, men det blir inte förrän efter det att jag kommit hem från min asien-resa. Dessutom har jag inte en susning om vad/vilken båt och i vilken storlek jag skall satsa på, men det lär väl utkristallisera sig under resans gång. Det är ju inte aktuellt med införskaffande av båt för skärgårdsturer inom tidigast 3-4 år.

[Gaidin]

Jag upplevde utbildningen på medborgarskolan som bra. Det hänger givetvis på läraren och jag bor i Jönköping så det är väl annan personal här. Men bara en sådan sak som att man träffar andra intresserade ger mycket energi och inspiration. Jag har kanske relativt lätt för att lära mig men jag tyckte absolut inte det var svårt. En och annan tröskel blir det ju så klart men det är desto roligare när man kommer över dom. Du har ju gott om tid så ta det lugnt, havet springer ju inte ifrån dig.

Jag tycker du är lite elak mot dig själv och dina sex extra år Hittar man något man är intresserad av och sedan börjar brinna för, då spelar det ingen roll om man är 5, 50 eller 150 år, vill man så går det.

Och nej, du kommer troligen inte att dö om du åker iväg lite oförberedd. Lyssna på andra i hamnarna, kolla vädret och ha någorlunda koll på båtens svaga punkter så kommer det att gå bra. Det är faktiskt inte så vanligt med dödsolyckor på haven om man håller sig inom de "normala" rutterna.

[MrT.]

Nä, havet springer inte ifrån mig, det är helt riktigt, men tiden flåsar mig i nacken. Man blir som bekant inte yngre och det känner jag av inte minst i kroppen. Eller så är det bara jag som är åldersfixerad. (Sannolikt det senare ).

Självklart måste jag lyssna på dom andra i hamnarna, jag har skickat en blänkare till JRSK, får väl se vad dom svarar. Jag får mönstra på som Gast när du kommer till Blöteborg till sommaren,så får du ge mig lite handfasta råd .

BTW, har du läst den här boken ? Verkar vara bra att ta del av innehållet innan man behöver kunskaperna som står i den och inte sitta och bläddra när man behöver det som mest .

Kolla bilden, huuuuva då är man inte kaxig, vill jag lova .
http://www.adlibris.com/se/bok/hart-vad ... 9113023281

Så, hur länge har du varit på sjön, om man får fråga ?

[sangris]

Jo, man lär sig under resans gång. Första gången är första gången för alla och har man inte gjort det förut så är det första gången och man lär sig under tiden. För mig är det dock självklart att man inte ger sig ut på havet utan någon kunskap och erfarenhet innan. I min värld (i huvudet) så är det mindre farligt att segla på öppna havet än i skärgården. I skärgården finns grund och grynnor, trilskande vindar runt öar, en massa annat löst folk som "kör" båt och inte har koll på väjningsregler, i viss mån, om än bara lite, så har vi på västkusten även lite tidvatten med tidvattenströmmar etc... Men man har nära till land och andra båtar om nöden skulle bli stor... Kan man hantera skärgårdssegling, klarar man även öppet hav. Det är min filosofi, även om jag ännu bara har kommit till Läsö som längst bort... Men mina drömmar om längre seglatser har jag kvar, trots mina 59 år.

[MrT.]

Och i min värld är det uteslutet att jag skulle ge mig ut på en längre eller kortare seglats ( även innanaskärs) , utan att ha någon som helst kunskap om vad det innebär att segla. Det finns inte en susning till att jag skulle ge mig på att försöka ens.

Därför är det så skönt att vara ute i god tid, så jag kan förbereda mig något sådär grundligt, innan jag beger mig ut i det okända på egen hand.

Har som jag tidigare nämnt, varit i kontakt med JRSK och kommer att anmäla medlemskap i slutet av månaden, första träffen den 6/4. Har redan fått informerat för mig att man kan få följa med på en båt !

Det kanske jag gör över en eller ett par dagar, men f ö tror jag att jag vill vara själv på seglats. Att trängas med människor (och dessutom på en så begränsad yta), är inget som lockar mig .

Attt segla inomskärs förstår jag själv, men även utifrån vad du skriver, är väl så svårt. Att navigera mellan grynnor och skär i snålblåst och/eller när det regnar småspik, i dimma, eller annat ogyggsamt väder, kräver sannolikt sin man eller kvinna.

Att lägga till utan att skada sin egen eller någon annans båt, speciellt i ogynnsamt väder, är väl inget gemene man gör, utan att ha vana och handlag för det.

Djuphavssegling har naturligtvis sina utmaningar. Valar är stora fiskar ! Sedan är det väl ingen dröm att hantera en båt i full stom kl mitt i natten, med allt vad det innebär, huuuuvaligen .

Man har sannolikt i ett sådant tänkt scenario inga problem med att hålla sig vaken .

Som sagt, turligt nog att jag är ute i god tid. Det kommer som sagt att dröja innan jag plöjer ner en massa pengar i detta projektet.

Under tiden kan jag läsa böcker och kommunicera med sjöfolk på nätet och i verkliga livet , för att bilda mig en uppfattning om vad det innebär att segla och dessutom på sådana distanser över tid och rum, som det är på tal om här.

Kanske upptäcker jag att det (trots allt) inte är min grej. Att läsa böcker och att träffa sjöfolk och sitta på internetforum kostar inte många kronor, så det kan man kosta på sig. Så småningom kommer det att utkristallisera sig huruvida jag kommer att fullfölja projektet. Det kommer att dröja innan jag överhuvudtaget köper en (liten) båt, för att lära mig att segla.

Kanske köper jag mig en liten båt och upptäcker att det inte är min grej, och avslutar projektet med det. Men en sak som är säker, det är att om jag löper linan ut, och köper en stor båt för stora pengar ,då kommer jag att löpa linan ut.

Jag känner mig inte sugen på att ankra upp en båt för stora pengar vid suckarnas kaj och låta den lägga sig stadigt och tillrätta mot Göta Älvs botten, den saken är klar !

[oceansailor]

MrT. Vill bara dela med Dig av mina erfarenheter.

-Du lider definitivt av åldersnoja. Känner igen symptomen:-)

-Kan man segla iväg utan erfarenhet. Nja. Lite grundläggande erfarenhet bör man nog ha. Men man behöver inte vara någon storseglare. Visst lär man sig fort under vägen, men som sagt grundläggande kunskap om segling och navigation gör det mer seriöst.

-Hur skall man lära sig. Navigation kan man plugga på någon kurs. Att segla, manövrera, ankra, m.m lär man sig genom att göra. Om Du inte tar chansen om Du får hänga med en erfaren långseglare så gör Du ett stort misstag. Ju längre ju bättre.

-Är det svårt? Beror på vilken väg man tar. Antar att Du vill ha det varmt och skönt och siktar på passadvindar? I så fall är chansen relativt stor att de tuffaste seglingarna är avklarade när Du passerat Biscaya.

-Stor båt är ett relativt begrepp. För mig köper inte 600.000 en stor båt. Genomsnittsbåten in ARC (Atlantic rally for Cruisers) ligger runt 42-44 fot. Förstår jag Dig rätt så skall Du segla ensam. I så fall kan Du sikta på 30-35 fot. Du får en hyfsad långseglare runt 300.000. Bättre 700.000 i fickan och spendera på nöjen och reparationer när man kommer i hamn.

-Allt blir mycket dyrare med en större båt. Hamnavgifter, försäkring, reservdelar, segel, upptagning m.m. Dubbelt så stor båt ökar nog kostnaderna med 3-4 ggr.

-Händig måste man vara.... Som någon skrev, att långsegla är ett ständigt jobb att hålla ordning på prylarna. Antingen är man händig eller så har man väldigt gott om pengar. Men även med pengar så är man ensam på havet..

-När skall man sticka. Min erfarenhet är så snart som möjligt. Det händer något med äventyrslustan när man blir äldre. Dessutom ökar ju som bekant risken för allehanda krämpor med tilltagande ålder.

Lycka till med förverkligandet!

[MrT.]

Lite länkar med bloggar. Den uppdateras inte längre men en del är nog fortfarande aktuella.

http://www.kitalita.se/links.htm

J****vlar vilken massa länkar !!

[Gaidin]

Självklart måste jag lyssna på dom andra i hamnarna, jag har skickat en blänkare till JRSK, får väl se vad dom svarar. Jag får mönstra på som Gast när du kommer till Blöteborg till sommaren,så får du ge mig lite handfasta råd .

BTW, har du läst den här boken ? Verkar vara bra att ta del av innehållet innan man behöver kunskaperna som står i den och inte sitta och bläddra när man behöver det som mest .

Kolla bilden, huuuuva då är man inte kaxig, vill jag lova .
http://www.adlibris.com/se/bok/hart-vad ... 9113023281

Så, hur länge har du varit på sjön, om man får fråga ?

"Hårt väder till havs" är en riktigt bra bok. Efter att jag läst den blev jag sugen på att prova lite hårt väder så jag och en kompis korsade Vättern för att fiska kräftor i min Möre 30 i vindar på ca 17-22m/s. Inte storm men man får lite känsla för hur det är i lite hårdare väder, Vättern är ganska yxig när det blåser SV. Min kompis följde inte med för att hämta kräftorna dagen efter, han var nog fortfarande sjösjuk

Det blir nog inte Göteborg i sommar, inte med båt i alla fall. Jag blir kvar i Vättern detta året.

Jag köpte min första båt för ca 10 år sedan, en snipa (BM77). Efter ett par år bytte jag till en liten segelbåt, min Primvent 21. Jag hade aldrig satt min fot i en segelbåt innan dess. Efter sjösättning och påmastning googlade jag lite och hittade någon trevlig sida från Båtnytt som med lite bilder som beskrev vinklar mot vinden och annat. Det räckte för mig tyckte jag. Jag åkte ut till båten för att sätta upp segel på masten men det bara krånglade. Seglet var ju längre än masten?!? Så blir det om man försöker hissa Genuan där storseglet skall vara.

Efter några försök till gav jag mig ut i lätt vind och seglade!!! Åt alla håll!!! Det bara fungerade!

Efter ytterligare ett par år blev det en halvtonnare, Möre 30 och efter ytterligare några år köpte jag min Najad 343 som jag nog tycker duger utmärkt att ta sig ett par varv runt jorden och sedan tillbaka igen...

Så jag har inte ett helt livs erfarenheter om detta, men är man intresserad lär man sig. Att segla är busenkelt. Att segla fortare än alla andra är en utmaning men jag har aldrig brytt mig om att ha bråttom. Jag seglar bara när jag är ledig.

[Anders S]

Det finns en lång tråd på det här forumet om en tämligen märklig segling, med två (uppenbarligen) glada amatörer som seglade en (för) stor båt utan att ha en aning om vad som väntade dem. Den tråden är ingen uppbygglig läsning, på ett plan. På ett annat visar den att allt är möjligt, om man har ett öppet sinne och kan anpassa sig (Sök efter "Sun Chaser")

Nu tycker jag att det verkar förståndigare att förbereda sig själv och båten på den här resan på ett litet mer strukturerat sätt, som du ju verkar vara inne på.

Jag tycker att du skall tänka såhär:

Det kan ju bli så att resan aldrig blir av - av massor med skäl som inte nödvändigtvis behöver vara ledsamma. Då gäller det att förberedelserna gör mödan värd. Jag tror att du kan finna utbyte i att skaffa en båt (storlek, men inte nödvändigtvis typ, Vega) som duger för erfarenhetsuppbyggnad, korta långturer (Vegan har seglats jorden runt, men mest av de som är i "odödlighetsåldern"). Poängen är alla de upplevelser du får medan du tränar - 99 % av dem kommer att vara positiva, alla kommer att vara värdefulla.

Vad du sedan kommer att bestämma dig för, efter dina första ensamma nätter på havet, dina små nybörjarduster med Sjöberg och Eolus vet ju ingen, kanske inte du heller. Men utan en insikt i vad det handlar om (skepparansvar, krav på omdöme och viktigast av allt, en uppfattning om vad som är jobbigt, tröttande och, framförallt, farligt på riktigt) kan ju din satsning slå alldeles fel.

Så skaffa dig en billig båt och börja bygg erfarenhet. Vart den erfarenheten sedan leder dig får du (vi?) se.

[MrT.]

MrT. Vill bara dela med Dig av mina erfarenheter.

-Du lider definitivt av åldersnoja. Känner igen symptomen:-)

Skönt, då har jag äntligen fått mina misstankar bekräftade .

-Kan man segla iväg utan erfarenhet. Nja. Lite grundläggande erfarenhet bör man nog ha. Men man behöver inte vara någon storseglare. Visst lär man sig fort under vägen, men som sagt grundläggande kunskap om segling och navigation gör det mer seriöst.

Jo, som jag redan nämnt, jag kommer inte att ge mig ut på böljan den blå, utan ordentligt på fötterna. Återkommer till det lite längre ner.

Om Du inte tar chansen om Du får hänga med en erfaren långseglare så gör Du ett stort misstag. Ju längre ju bättre.

Nu skrev jag iofs inte att jag inte skulle följa med en långseglare, om erbjudandet dök upp. Frågan är bara hur långt och hur länge.

Antar att Du vill ha det varmt och skönt och siktar på passadvindar? I så fall är chansen relativt stor att de tuffaste seglingarna är avklarade när Du passerat Biscaya.

Oooh yes ! Varmt och gott, liggandes i någon vik med en paraplydrink i handen i en uppspänd hängmatta, beskådande dansandes hula-hula flickor med bastkjolar, det är min melodi.

-Stor båt är ett relativt begrepp. För mig köper inte 600.000 en stor båt. Genomsnittsbåten in ARC (Atlantic rally for Cruisers) ligger runt 42-44 fot. Förstår jag Dig rätt så skall Du segla ensam. I så fall kan Du sikta på 30-35 fot. Du får en hyfsad långseglare runt 300.000. Bättre 700.000 i fickan och spendera på nöjen och reparationer när man kommer i hamn.
-Allt blir mycket dyrare med en större båt. Hamnavgifter, försäkring, reservdelar, segel, upptagning m.m. Dubbelt så stor båt ökar nog kostnaderna med 3-4 ggr.

Ja, vad som kan betraktas som en stor båt är naturligtvis relativt. För mig köper 5-600 000:- en stor båt, där själva definitionen av en stor båt (i min tankevärld) är tio meter och däröver. Men jag böjer mig för erfarenheten. En båt som är 10-11 meter (30-35 fot) räcker säkert alldeles utmärkt.

Om det dessutom är signifikant billigare och äga en 30-35 fotare jämfört med en 40- fotare, så är det ett ytterligare ett argument som biter på mig .

Anledningen till att jag vill ha en "stor" båt är därför att detta flytetyg skall vara mitt hem under några år. Även om jag inte är någon prinsessa på ärten, så är jag ingen Sven Yrvind (f.d Lundin) heller. Möjligen någonstans mitt i mellan.

Sedan tänker jag så här: Om jag köper en båt för i prisspannet 5-600 000:- så får man i min värld (rätt eller fel) en hyfsat modern (och bekväm) båt med all upptänklig utrustning som en ensamseglare kan tänkas behöva. Ekolod, radar och allt annat som är tänkt att hjälpa till för en säker framfart.

Vän av ordning kommer att säga att ju mer utrustning, desto mer är det som kan gå sönder, och så är det naturligtvis. Men jag vill gärna ha både hängslen och livrem, (så mycket sjöman är jag ). Jag har som nämnts, stor respekt för havet och att dö drunkningsdöden är inget jag längtar efter, om man säger så. Svältdöden lockar inte heller, för den delen. Tiden då jag skulle kunna ge mig ut på en flotte likt Heyerdahl har passerat mig för längesedan.

-Händig måste man vara.... Som någon skrev, att långsegla är ett ständigt jobb att hålla ordning på prylarna. Antingen är man händig eller så har man väldigt gott om pengar. Men även med pengar så är man ensam på havet.

Och vad är definitionen av att vara händig ? Jag vet hur man använder en skruvmejsel och en skiftnyckel, men att riva isär och renovera en motor är way utanför min kapacitet. Till saken hör att jag har inte har (och aldrig haft) något intresse av att meka. Däremot är jag intresserad av att överleva, (inte minst om jag befinner mig mitt ute i ingenstans) .

-När skall man sticka. Min erfarenhet är så snart som möjligt. Det händer något med äventyrslustan när man blir äldre. Dessutom ökar ju som bekant risken för allehanda krämpor med tilltagande ålder.

På den här punkten är vi rörande överens, men då blir jag anklagad för att ha åldersnojjor . Men det är två viktiga punkter (eller kanske tre) som gör att jag inte har för avsikt att ge mig iväg innan pension. Det är:
1)
Jag saknar i dagsläget medel för att kunna finansiera denna resan. Det är tanken att jag skall skrapa ihop dessa pengar tills dess att jag går i pension.
2)
Jag kan inte lämna jobbet nu, för om jag gör det och vilket är omöjligt, då det är som som jag redan nämnt, saknas det pengar OCH kunskap för att finansiera och klara av ett sådant äventyr i dagsläget. Dessutom lär jag få en pension som näppeligen skulle gå att leva på, om jag beslutar mig för att komma tillbaka och ta upp jobbet där jag lämnade det.
Och 3)
Vem säger att jag har för avsikt att komma tillbaka ? Om prognosen i det orange kuvertet stämmer, kan jag lämna Sverige och ha mina utgifter för att betala mitt boende under tiden jag är ute samtidigt som jag har lite pengar över, som jag kan använda när jag är på resande fot. Om jag är pensionär när jag åket ut, så finns det inget som tvingar mig tillbaka (arbete eller dyl).

Lycka till med förverkligandet!

Tack !

Och välkommen åter med dina reflektioner och erfarenheter.