Livslängd riggwire

[typhoon]

Har riggwire någon praktisk livslängd efter vilken det är dags att byta?

[paliswe]

Ja, det har den. Det som påverkar vajerns längd är hur spröd de enskilda kardelerna blivit under årens lopp. Själv bytte jag samtliga vajrar och vantskruvar när jag upptäckte att en kardel gått av, förmodligen på grund av att de snurras ihop under vintern. De gamla vajrarna var då omkring 30 år gamla och var av normal rostfri kvalité (Seldén rigg).

[Facil26_Fin]

Ja, det har den. Det som påverkar vajerns längd är hur spröd de enskilda kardelerna blivit under årens lopp. Själv bytte jag samtliga vajrar och vantskruvar när jag upptäckte att en kardel gått av, förmodligen på grund av att de snurras ihop under vintern. De gamla vajrarna var då omkring 30 år gamla och var av normal rostfri kvalité (Seldén rigg).

Bytte stående riggen 2011. och då var den gamla antagligen från 1978 (ingen vetskap om byte under tiden) Framstaget (utan rulle) var sliten så att virekardelerna var inte runda mer utan mera triangel med sliten utsida och ng.lunda ok insida.
Orsaken till komplett byte (toppvant, undervant, förstag, akterstag) var att en vire-ända när man böjde så hade brustna kardeler. Så jag bytte alla och till rulle på samma gång

+ att on viren har blivit klämd och har en tydlig "kink" så skall man byta.

[Anders S]

Riggwirar går sönder efter ett tag, men det är svårt att veta när det inträffar. Det finns flera faktorer som pverkar - temperatur, salthalt i vattnet, stålets kvalitet, hur väl riggen är uppspänd, vilka marginaler riggen har, rent hållfasthetsmässigt, etc etc.

Jag har precis köpt en H-båt (sålt staren och en Laser) som projektbåt och riggen är från sen 90-tal (ersatt). Denna visade sig ha en skdad riggwire, två kardeler var av, mitt på. Varför skadan uppstod just där och inte på de mer rimliga ställena vid infästningarna är inte lätt att veta. Men... det syntes spår av att wiren "snurrats upp" och det fanns böjar på wiren som syntes mycket väl, i synnerhet efter att de brustna kardelerna upptäckts. Man kunde också se viss missfärgning, troligen rester från spaltkorrosion.

Förr oljade man wirar. Det kanske inte är någon dålig ide med RF-wirar, eftersom det dels skyddar stålet, dels underlättar för kardelerna att arbeta tillsammans och hjälpa varandra (det sker genom en lite, omärklig rörelse vid anspänningen).

[Jaramaz]

Förr oljade man wirar.

Visst gjorde man det, det fanns inte så mycket alternativ. Utan olja så blev det rost, fast det boec det ändå med tiden.

Oljan fläckar ner seglen. Inte kul, inte kul alls. Varning alltså.

Rf blir lätt sprött efter kallbearbetning. Och sedan är det den breda vägen mot brott.
Då är vanligt 1311 bättre, ur just det perspektivet.

/J

[Lasse L]

Förr oljade man wirar.

Visst gjorde man det, /J

Kallades att man "Lappsalvade" stående rigg, (om jag kommer ihåg rätt).

[oceansailor]

Det är ju många faktorer som spelar in.

-Seglingsområde (salthalt)
-Hur lång seglingssäsong. Tar man ner riggen (utan skador) och förvarar den skyddat 6 månader/året så varar en längre.
-Typ av segling. (spelar dock mindre roll än man tror) Riggen slits även vid bryggan.

Här en rekommendation från en tillverkare:

http://www.navtec.net/assets/img/datase ... ervice.pdf

Det där med att olja eller fetta in vajer är inte att rekommendera. Rostfritt behöver syre för att fungera.

Har varit med om infettade vajrar till lyftanodningar (ej rostfria), brustit därför att de rostat inifrån.

[Anders S]

Förr oljade man wirar.

Visst gjorde man det, det fanns inte så mycket alternativ. Utan olja så blev det rost, fast det boec det ändå med tiden.

Oljan fläckar ner seglen. Inte kul, inte kul alls. Varning alltså.

Rf blir lätt sprött efter kallbearbetning. Och sedan är det den breda vägen mot brott.
Då är vanligt 1311 bättre, ur just det perspektivet.

/J

I H-båtsexemplet bör man ju betänka att det är en trimbar rigg där man inte så noga kan veta om de korrekta anspänningarna gjorts. Det anses olämpligt att ha så slappa undervant att lävantet sackar på den båten, även om man kappseglar - det är en faktor som är gynnsam. På min förra lillbåt var det konstant lotteri med riggen, rodrig OCH allt lössläppt på tvären och längden. I det här fallet skall man förstås vara försiktig med den hanteringsömtåliga wiren, så klart. Stora rullar då wiren vilar, och mjuka tag då man rullar den för vintern. Det är säkerligen någon miss med detta som givit brottet mitt på.

Gammaldags wire hade också en tågvirkeskärna, som fungerade som ett oljemagasin. Men tanken att en wire arbetar tror jag man bör tänka i alla fall. Men det du säger om kladd är ju helt korrekt. Det hjälper heller inte att använda någon ren olja, eftersom det är smutsen som via wiren kommer att sitta på seglet, vilket man brukar se efter ett tag, även utan att man smörjer. Svarta segel är därför... da shit.

[Anders S]

Har varit med om infettade vajrar till lyftanodningar (ej rostfria), brustit därför att de rostat inifrån.

Jo, men i lyftanordningar måste man smörja wiren av det andra skälet, så att den får mindre intern friktion. Sedan rostar den i vart fall inte mindre med olja. När det gäller rostfritt och syre (för att bibehålla passiviteten) så bör man tänka på att wire arbetar en smula och att spaltkorrosion (i sig ett bevis på att luften inte kommer till) troligen är en värre fiende än att passivskiktet inte återbildas om det finns olja på ytan.

[tizian]

Jag bytte mina 45 år gamla vant för säkerhets skull. De gamla gick vid optisk besiktning inte att skilja från de nya men det känns bättre med nya. Frågan är dock slits en måttligt belasted vajer utan skador ut på 10, 30, 100, 500 år?

[Anders S]

Jag bytte mina 45 år gamla vant för säkerhets skull. De gamla gick vid optisk besiktning inte att skilja från de nya men det känns bättre med nya. Frågan är dock slits en måttligt belasted vajer utan skador ut på 10, 30, 100, 500 år?

Det är ju din fråga som är det viktiga, dvs att man inte kan avgöra optiskt om det mesta är kvar eller om man lastväxlat bortom töjgränsen alltför ofta. En wire går ju att böja av, precis som en ståltråd (men man får ha tålamod). Efter 45 år känns det ju dock som om de gamla wirarna inte är skyldiga dig så mycket.

På mn egen båt bytte jag förra året (efter ca 20 år), men där visade det sig att konstruktörens beräkningar och Seldens beräkningar skilde sig en storlek (Selden ville sälja tjockare rigg) så då blev frågan inte enbart om wirarna var felfria. Men lätt överdimensionerade wirar ger marginaler, men (kanske inte helt intuitivt) belastar också båten en smula mer, eftersom förspänningen blir litet kraftigare om man spänner upp riggen som man skall. Idealet är att ingen wire någonsin blir slack, då blir det inga lastväxlingar och riskerna för böjutmattning minskar radikalt. Sedan betyder inte "rostfri" riktigt det man tror, utan snarare "rostar mycket långsammare", så tiden betyder något, den också.

[typhoon]

Summan av kardemumman är ungefär att riggwire håller i princip "hur länge som helst" men vi båtägare, jag inkluderat, har någon form av pryltokighet, rättfärdigar ett riggbyte med "jag vill vara på den säkra sidan", "den är ändå 40 år gammal" m.m.

För egen del går jag upp från 5mm till 6mm + 7/16 Hasselfors vantskruv p.g.a. ett blocket-kap och inte för att riggen fyller 40 i år. Självklart känns det jätteskönt med nya starka prylar

Har någon hört om rigghaveri p.g.a. brusten wire, Whitbread, Fastnet och andra extremer exkluderat? Visst knäckta röstjärn, vantskruv där gängorna rappat ur eller andra beslag som gett sig, men brusten wire? Någon?

[Anders S]

Summan av kardemumman är ungefär att riggwire håller i princip "hur länge som helst" men vi båtägare, jag inkluderat, har någon form av pryltokighet, rättfärdigar ett riggbyte med "jag vill vara på den säkra sidan", "den är ändå 40 år gammal" m.m.

För egen del går jag upp från 5mm till 6mm + 7/16 Hasselfors vantskruv p.g.a. ett blocket-kap och inte för att riggen fyller 40 i år. Självklart känns det jätteskönt med nya starka prylar

Har någon hört om rigghaveri p.g.a. brusten wire, Whitbread, Fastnet och andra extremer exkluderat? Visst knäckta röstjärn, vantskruv där gängorna rappat ur eller andra beslag som gett sig, men brusten wire? Någon?

Nej, summan av kardemumman är inte att riggen håller i 40 år, utan att det finns båtar vars rigg har hållit så länge utan problem. Som jag sade, på min nyköpta H-båt (men inte ny, långt i från) var ett undervant från -98 trasigt, men av okänd anledning. Att en vettig skeppare då gör något åt saken får man ju nästan förutsätta... De flesta väntar ju inte tills dess masten trillar om de hittar fel i riggen.

Annars håller jag med till viss del: en riggwire som inte visar brister /alla kardeler hela, ingen rost att tala om och där man vritt och vänt på alla ändstycken och spanat ner så långt man kan håller förmodligen en säsong till och orsakenatt det (i sällsynta fall) inträffar ett rigghaveri brukar bero på att något annat går sönder. Wire är en beprövad lösning och med pressade eller korrekt skruvade ändstycken är det inga stora risker. Den stora skillnaden mellan kontinentala rekommendationer (där man regelmässigt säger "byt" efter 10 år eller så) och oss är ju att 9 av 10 riggar (eller fler) visar sina brister för sin brukare vid påmastningen (eller ännu bättre, vid avmastningen, så man kan fixa problemen under vintern), medan masten kan stå uppe år efter år i England eller i Medelhavet.

Avd för reflektion: Mer än en segelbåtsägare kan byta sin inombordsmotor för att den är "gammal och opålitlig" och "börjar bli sliten". Det är då inte orimligt att göra samma sak med riggen.

[typhoon]

Mmm jag förstår hur du tänker Anders.

Min poäng var att så länge riggen är ren, fin och hel så verkar det inte finnas anledning att byta bara för ålderns skull, utan när den faktiskt är sliten, precis som allt annat på båten.

[Anders S]

Mmm jag förstår hur du tänker Anders.

Min poäng var att så länge riggen är ren, fin och hel så verkar det inte finnas anledning att byta bara för ålderns skull, utan när den faktiskt är sliten, precis som allt annat på båten.

Problemet är ju att alla fel som syns är diskvalificerande, men att det också finns fel som inte är lätta att se utanpå eller utan metallurgiska laboratorier. Eftersom utmattning är det enda vi kan förutsäga så blir det det som blir argumentet: "vi vet inte hur mycket det är kvar, men vi vet hur mycket den är använd" och byter man då efter tio år är det nästan helt säkert att man inte tar risken att någon wire brister. Man kan jämföra med bälgen på Volvodrev - "den skall bytas efter sju år". Volvo säger så, inte för att den går sönder eller blir dålig då, utan för att de kan lova att den inte blir dålig eller går sönder inom den tidsramen. Det hela är förstås filosofiskt så det räcker - en annan aspekt är att den rigg man byter till vanligen inte är bevisat felfri utan kan fallera, badkarskurvan är kanske bekant? Det finns metoder för att motståndsmäta pressade ändstycken, annars är det "förstörande provning" eller åtminstone provdragning som gäller. Vanligtvis är det då närapå lika enkelt att byta en suspekt wire med rimliga mellanrum jämfört med att göra de här kontrollerna ordentligt när wiren börjar bli gammal (dvs: dyrt).

Min egen filosofi: Kolla så noga man kan, var misstänksam och byt på indikationer, om än aldrig så svaga. Min förra båt hade en rigg som var bortemot trettio år, utan tecken på svaghet, min nya båt hade en rigg som vid kontrollberäkning var ett nummer för liten (vem bestämmer sådant, för övrigt?) och den var ändå synbarligen felfri (men nu bytt). Och så nu nya lillbåten, med bara 15 år gammal rigg, som hade en allvarlig skada...