Ett romantiserat sjöliv

[Seglaren]

Stormigt hav i rätt båt med rätt besättning är fantastiskt

Det är ren bullshit! Det finns inget fantastiskt i att uppleva en storm till havs. En storm är helt enkelt ett rent helvete.
Snacka om "Ett romantiserat sjöliv"!

Det ligger väl ändå i den enskildes makt att avgöra om det är njutningsbart eller inte. Det du upplever som ett helvete kan en annan få en stark kick av och känna stor glädje i. Grunden är så klart att man känner sig trygg då är det lättare att slappna av och njuta. Jag vet en lirare som i ett riktigt jäkla åskväder med stormvindar kastade loss för att ge sig ut att segla när ovädret var som värst. Ok, det var "bara" på Mälaren, men jag lär aldrig glömma synen av hans båt under segel som drar förbi bryggan hos mina föräldrar i nattmörkret. Vi satt i princip med en påse med de viktigaste tillhörigheterna i och spanade ut i mörkret för att som om vi skulle hinna räkna till ett mellan blixt och dunder. Vad får man se då i blixtens sken - jo nämnde man som ger sig ut för att segla

Har själv surfat fram med skräckblandad förtjusning i 24 m/s i Kalmarsund, i stunden var det inte njutningsbart. Men med gott om sjörum och bättre anpassad båt tror jag att jag skulle kunna njuta också i storm. Men jag skulle lätt kunna uppleva det som ett helvete också under fel förutsättningar, men att storm = helvete är väl ändå att ta i? Det finns ju inget dåligt väder....

[Fredrik]

Själv minns jag tillbaka till en seglats i somras, lade ut från Altarholmen och kryssade upp mot Käringön. Vinden tilltog till kuling och regnet piskade. Till och med det laminerade sjökortet blev dyngsurt. Jag minns att vi kom överens om att "nu är det riktigt jävla jävligt". Jag var inte på något sätt orolig över båten eller förhållandena som sådant, båten kryssar fint med fullt ställ och jag har bra koll på grejorna. Däremot var det bara så kallt och ruggigt att det enda man ville var att få gå in i en hamn, vilket vi till slut fick göra i Lysekil. Själva seglingen den dagen var inte ett dugg rolig, men det var ändå skönt att få tina upp i ruffen efteråt med lite god mat och en whisky. Just den stunden, när värmaren var igång och de blöta kläderna fick ruffen att ånga, var verkligen en stund jag kommer ihåg som väldigt skön. Ungefär som att komma in i fjällstugan efter att ha blivit vindpinad en dag på kalfjället.

Hade jag bara suttit hemma den dagen hade jag ju sluppit frysa, men det hade ju inte heller varit så roligt. Jag hade inte kommit ihåg den dagen annat än möjligtvis att det var regnigt så att jag inte kunde vara ute och måla fönster, typ...

Alla stunder på sjön är inte så roliga, men jag har iallafall mest positiva minnen från mina turer.

[stangen]

Hade jag bara suttit hemma den dagen hade jag ju sluppit frysa, men det hade ju inte heller varit så roligt. Jag hade inte kommit ihåg den dagen annat än möjligtvis att det var regnigt så att jag inte kunde vara ute och måla fönster, typ...

Alla stunder på sjön är inte så roliga, men jag har iallafall mest positiva minnen från mina turer.

Pudelns kärna kanske? För somliga handlar det om att fylla livet med minnesvärda ögonblick. Och är man med om något som är roligt är det väl naturligt att dela det med andra... Är det då att vara "politiskt korrekt" och automatiskt avskyvärt? Märkligt. Att skylla någon för detta påminner om den svenska avundsjukan - alla skall må lika dåligt. Och inte ens då är det bra =)

För vissa passar kanske soffpotatislivet bättre. Och inte ens det behöver inte vara dåligt. Det enda som är dåligt är att döma andra utifrån en själv.

[bosseh]

Det ligger väl ändå i den enskildes makt att avgöra om det är njutningsbart eller inte.

Jodå, det finns ju människor som njuter av att bli misshandlade också. Vi brukar dock inte tycka att dessa är helt normala.
Men jag tror att de som tycker en storm är fantastisk aldrig har upplevt en riktig storm.
För en storm med styrka 10 enligt Beufort och medelvindar på ca 25-28 m/s mätt 10 m upp på öppet hav är ett helvete. Man ser nästan inget, oväsendet är öronbedövande, man kan inte höra varandra på några meters håll även om man skriker. Båten formligen kastas hit och dit. Allt löst kastas omkring, man måste mestadels ha två händer för att hålla sig i. Man kan inte vila eller äta, man är ständigt trött osv.
Tycker man det är fantastiskt så har jag svårt att tro att man är normal. Eller så har man sett för mycket på film.
Sjömän har alltid fruktat stormen. De som inte gjorde det har oftast blivit fiskmat.

[Seglaren]

Jodå, det finns ju människor som njuter av att bli misshandlade också. Vi brukar dock inte tycka att dessa är helt normala.
Men jag tror att de som tycker en storm är fantastisk aldrig har upplevt en riktig storm.

Ok, visst är det i tuffaste laget med full storm men att väl förberedd segla i en storm med rätt båt och rätt besättning skulle inte jag jämföra med att bli misshandlad.

För en storm med styrka 10 enligt Beufort och medelvindar på ca 25-28 m/s mätt 10 m upp på öppet hav är ett helvete. Man ser nästan inget, oväsendet är öronbedövande, man kan inte höra varandra på några meters håll även om man skriker. Båten formligen kastas hit och dit. Allt löst kastas omkring, man måste mestadels ha två händer för att hålla sig i. Man kan inte vila eller äta, man är ständigt trött osv.
Tycker man det är fantastiskt så har jag svårt att tro att man är normal. Eller så har man sett för mycket på film.

Som du beskriver det är det klart att det inte är en trevlig upplevelse. Trött, hungrig, kastas hit o dit, alla lösa saker hit o dit, två händer att hålla i sig med.

Det låter för mig ungefär som en barnfamilj med pressat tidsschema i en Bavaria eller liknande som önskar sig någon annanstans som befinner sig i stormen pga, okunnighet, otur, tidspress eller en kombination av det.

Tänk istället ett par tre garvade salta gubbar eller kvinnor för den delen i en Swan 36 eller liknande. Torra & mätta inombords, trygga, väl förberedda utan tidspress, båten är så klart sjöstuvad och den kastas inte hit o dit i normal havssjö även om det såklart inte är lugnt i båten men det far så klart inte omkring lösa saker. Livsele kopplad i alla lägen. Ja, nog är det svårt att kommunicera, några längre samtal blir det inte men även om jag håller med dig om att storm inte är något att leta efter så tror jag ändå att din bild är väl dyster och mer speglar extremfallet av en överrumplad eller dåligt förberedd besättning och båt. Det finns mycket man själv kan göra för att upplevelsen ska bli inte bara panikartad och stark, utan istället stark men under kontrollerade former.

Tror jag, som inte seglat i full storm....

[Tordmulen]

Storm är över 24m/s i medelvind och i byarna betydligt mer, ute på havet handlar det om överlevnad oavsett båt utrustning eller tuff och saltstänkt man än är!.

[Eilean]

Jag sällar mig till Bosseh´s dystopiska beskrivning.
Det närmaste storm jag har upplevt är runt 24 m/s medan vi korsade Östersjön över från Baltikum.
Jag anser oss väl erfarna och samkörda, alla som känner till vilken båt vi seglar kan nog intyga att det är en stor och rejäl båt byggd för att tåla hårt väder till havs. Båten är väl underhållen, väl rustad för havssegling med såväl flotte som EPIRB, fungerande revsystem, allt sjöstuvat och såväl system och rutiner ombord är väl fungerande.

Ändå är det ett helvete. Det man tror är sjöstuvat är inte det. Invändigt är det ett blött kaos, varje minsta uppgift ett jätteprojekt när båten kastas runt som om hon vägde 14 kg, inte 14 ton. När luckan öppnas forsar mängder av vatten ner i båten, 3 cm högra slingerlister (2 cm mer än på 90% av dagens båtar) håller inte saker på plats, man måste skrika till varandra även inombords och runt hörnet lurar sjösjukan - även hos sådana som seglat i decennier och trott sig vara immuna.

Kort sagt, den glamoriserar en storm på öppet hav och tror att rätt båt och rätt sorts garvad besättning är en garanti för om inte en angenäm segling så i alla fall en stark men inte helt oangenäm upplevelse kanske borde testa först. Och man skall aldrig glömma att oavsett hur rustad, erfaren och goda verktyg man än har är marginalerna ytterst små i en storm på öppet hav. Minsta misstag i fel ögonblick och katastrofen är ett faktum.

Jag är beredd att göra stora uppoffringar för att slippa. Men ser noga till att alltid vara rustad.

Sedan kan vi alltid finna stollar som söker och njuter av eländet.

[seniorseglare]

Här var det många förståsigpåare och som till och med tror sig veta hur jag upplever en storm i min båt - nä, tack o hej, leverpastej, för mig i denna tråd.

[Freddan]

Här var det många förståsigpåare och som till och med tror sig veta hur jag upplever en storm i min båt - nä, tack o hej, leverpastej, för mig i denna tråd.

Kära rara Senioren; läs tråden igen. Det är ingen som tror sig veta hur just du upplever saker, bara folk som upplever det annorlunda eller har andra erfarenheter än du.
F.ö kul med lite tankar och upplevelser. Väger upp mot alla konkreta frågor om byggmetoder, material och utrustningsval.

[goph]

Nu mina vänner, så förflyttar vi oss till, hur vi män uppför oss mot våra kvinnor. Vi skriker, hojtar och beter oss som svin. Försöker undvika det själv, skapar bara missämja och är alltid pinsamt för dom som lyssnar.

Detta är ett paradexempel på hur en Kapten betraktar sin kvinna som en ljungman.

Hennes tankar:

Hur kul är detta egentligen?
Har lappen med telefonnumret till tingsrätten i min ficka. Kramar den hårt.
Men klart, tycker inte det inte det skulle va så kul att bo i Bagarmossen. Så knip ihop och gilla läget (visst fördomsfullt). Vi ska ju gubevars träffa Johan och Eva, skall bli kul. Säg inget!

Kan ju förstås ha helt fel.

http://www.youtube.com/watch?v=50f5GZ04yaY&NR=1

[mariatherese]

Intressant tråd. Jag måste säga att jag nog kan hålla med trådstartaren också. Men så är ju jag en njutningsseglare ut i fingerspetsarna. Dvs jag går helst inte ut när vinden viner över 10 m/s eller när regnet står som spön i backen. Mitt båtliv är en upplevelse av havet på så många andra sätt än just seglingen. Jag njuter när det är som bäst, och som bäst vill jag att det skall vara hela tiden... annars kan jag lika gärna göra något annat. Upplevelsen av havet och båtlivet är lika mycket att jag kan fiska, bada, titta på krabbor och andra små kryp som finns på havsbottnen. Jag kan ro runt i jollen och bara guppa, titta på fåglarna (om det mot förmodan finns något annat än trutar och ålekråkor). Att jag föredrar segling framför motorbåt är att det är ett så skönt och avkopplande sätt att ta sig fram på, tyst och rofyllt. Det är det inte när det börjar blåsa lite mer... då är det inte roligt att vara på havet öht.

Jag har en upplevelse från när jag var liten, vi skulle ta upp några krabbnät med båten och trots det hemska vädret så fick jag följa med i båten (som var på den tiden en ganska stor amerikansk båt med flybridge). Kanske fanns det inte någon annan som kunde passa mig. Jag minns iallafall hur det liksom var vatten i luften. Jag var inte rädd men jag minns att det var ganska obehagligt och det kom in vatten i "sittbrunnen" (ni vet kanske hur båttypen ser ut). Tillslut blev jag beordrad att befinna mig på insidan istället och blev istället sjösjuk (vilket aldrig har hänt varken förr eller senare i mitt liv).

Nu vet jag inte hur mycket det blåste eftersom jag var bara 6-7 år vid det laget. Men jag skulle aldrig få för mig att ge mig ut på havs i dåligt väder frivilligt. Jag tror inte att det på något sätt skulle förhöja min fritid. Trots allt finns det folk som förskönar eller gärna upplever detta, men som någon sa, det finns ju de som vill bli misshandlade eller t ex gå ut och slåss på kvällarna också för den delen...

Vill jag vara macho och få adrenalinpåslag så går jag och skjuter lerduvor istället... det är mycket roligare även när det blåser. Maken har aldrig haft några manlighetskomplex att brottas med så han låter gärna båten ligga i hamn när det blir urschligt väder. Nej, vi är nog inga "äkta seglare" men det skiter vi i!

[Digiloo]

Man ska inte romantisera storm. Det handlar om överlevnad. Minns Fastnet race, det var inte särskilt romantiskt med så många förlista segelbåtar och omkomna seglare.

Men TS har en poäng i att det ofta är mannen som driver båtlinjen, när barnen kanske hellre hoppar i en varm pool och äter glass än att sitta och glo på horisonten i timmar i "pappas" båt. Filmen om Swan-båten var mitt i prick får väl sägas.

[Anders S]

Jag tror personligen att de flesta (guschelov) inte vet skillnaden mellan en rejäl kuling (som många seglat i, jag också) och en rejäl fullblodsstorm,25 m/s+ i flera timmar, med 8 meter höga vågor och i största allmänhet jävellusiskt väder (som jag varit ute i, på fartyg). Det är i så fall som det skall vara, för ingen vettig person önskar sig det senare. Men håller vi oss i kulingområdet tror jag att man kan lära sig att hantera det (men kanske inte tycka om) Någon romatik om att "sjöstuva, och sedan segla oberört" tror jag dock blir alldeles fel.

Segling i dåligt väder, oklart dock om vi har en redig storm i detta, om man studerar vågtopparna: http://www.youtube.com/watch?v=Nf7FddPO5QM&NR=1 Inte kul,men hanterbart med kunskap, skicklighet, rätt utrustning (stormsegel) och en duglig båt.

Jämför gärna: http://www.youtube.com/watch?v=tfEo6E6nElE&NR=1 (visserligen en annan vinkel, jag bedömer dock att vi har stormstyrka i vinden här). Notera hur vågorna liksom plattas till av vinden och (vid sjömötet) grönt vatten går upp på däck och ligger kvar ett tag. Det kan utan vidare ligga 50 ton vatten på däck.

[Seglaren]

Nu mina vänner, så förflyttar vi oss till, hur vi män uppför oss mot våra kvinnor. Vi skriker, hojtar och beter oss som svin. Försöker undvika det själv, skapar bara missämja och är alltid pinsamt för dom som lyssnar.

Detta är ett paradexempel på hur en Kapten betraktar sin kvinna som en ljungman.

Hennes tankar:

Hur kul är detta egentligen?
Har lappen med telefonnumret till tingsrätten i min ficka. Kramar den hårt.
Men klart, tycker inte det inte det skulle va så kul att bo i Bagarmossen. Så knip ihop och gilla läget (visst fördomsfullt). Vi ska ju gubevars träffa Johan och Eva, skall bli kul. Säg inget!

Kan ju förstås ha helt fel.

http://www.youtube.com/watch?v=50f5GZ04yaY&NR=1

Vad skrev du för kommentar på det filmklippet som de raderade?

[Anders S]

Men TS har en poäng i att det ofta är mannen som driver båtlinjen, när barnen kanske hellre hoppar i en varm pool och äter glass än att sitta och glo på horisonten i timmar i "pappas" båt. Filmen om Swan-båten var mitt i prick får väl sägas.

Kan det till och med tänkas att vi har ett stort socialt problem med manliga båtmissbrukare. De kanske driver sin familj i fördärvet genom att tvinga dem till sjöss i tid och otid?

Det borde finnas kommunala stödgrupper för sådant, skyddade hus (på landet) för utsatta mammor och barn, kanske någon form av straffskatt på båtar, som skall finansiera vård och behandling av de utsatta. Kanske kan man tänka sig att medge asyl för de drabbade i Grästorp och Skövde? Kan husvang fungera, eller är det också en traumatisk miljö, om man nu önskar pool och glass?