Facit - seglarlivet på upphällningen eller livet efterdetta

[Seymor B Fudd]

Jaha, då var livets seglaräventyr på egen köl slutligen över. Båten är såld. Till min stora glädje till en erfaren båtmänniska som verkligen insåg just min båts unika kvaliteter. Det känns gott efter alla mina ansträngningar att få farkosten i optimal "shipshape". Dvs i ett skick som jag själv var nöjd med och faktiskt får jag väl tillägga är jag rent av litet stolt över min förmåga att både förvalta och förnya denna kvalitetsbåt.

Vad har jag lärt mig av denna försäljningsprocess? Litet olika ting; t ex
-att det (åtminstone för mig) var viktigt att sälja till (för mig)rätt människa. De finns de jag icke velat sälja till.
-att processen har varit fylld av känslor, ibland överraskande starka. Är rimligen en funktion av vad båten/seglandet inneburit i livet. Finns förstås de som behandlar även båtar som slit och släng, döda föremål eller förbrukningsartiklar. Vilket de ju är i rent fysisk mening. Men men...
-att försäljningsprocessen stundtals kan te sig nästan surrealistisk*
-att ícke-svenska båtsajter, från min synvinkel, verkar nå mest icke-svenska intressenter. Men nådde flera riktigt intresserade utlänningar (får man skriva så ) som dock, *= i ett fall helt överraskande i sista stund valde bort trots alla tecken på motsatsen. Sajten Boat24 är ett föredöme i enkelhet och konstruktion; oerhört lätt att lägga in/ta bort bilder (upp till 100....), dito lätt att förändra; tillhandahåller medelst knapptryck PDF filer av de uppgifter man lämnat osv.
-att Blocket.se kräver att man kryssar i rutan för att få meddelande till den egna e-posten - *= Missade jag och missade flera intresserade. Som alltså missade denna fina båt ity att de hunnit köpa annan. ; har ytterst begränsat utrymme för bilder (jag fick be intressenter att titta på Boat24 istället). Och jag tycker att annonshanteringen vid svar och rent generellt på blocket är synnerligen omständlig. Enkelt på Boat24. Som dock är dyrare.
-att man skall komma ihåg sitt lösenord på Blocket över tid. Jag hade glömt mitt och sen blev det fel och jag fick inte annonsera på nytt förrän efter 1 månad
-att man inte längre säljer båtar med vinst. Troligen en funktion av 1)generations effekten - alla 40/50 - talister som vill sälja 2)förändrat förhållande till båtliv 3)smaken förändrats; vem köper idag valnötsmöbler av hög kvalitet som varar i 100 år? Gäller att vara realistisk med priset, kolla runt osv.
-att den egna insatsen är avgörande. Mycket jobb kan krävas - men belöningen kan bli stor om än aldrig i paritet med vad som lagts ned i både pengar och arbete. Men känslan när det fungerat är obetalbar. Förvisso enklare med mäklare men produkten måste ju ändå hålla måttet. Mäklaren står ju inte och slipar bort gammal VC17....(vem trodde att den plötsligen skulle bli förbjuden).Tror inte att försäljning via mäklare är räddningen.
- att båtmäklare tar rejält betalt. Upp till 9-10 % av värdet. Så där sparade jag!!!! genom att sälja själv.
- att man får ha tålamod! Plötsligt en dag! Huruvida slumpen (samtidigt med min fanns ytterligare ett antal annonser med samma båttyp, trots dess relativa sällsynthet) eller "los fuerzas de mayores" är inblandade kan också diskuteras.

Men jag skall inte klaga. Mina andra båtar har sålts med god vinst. Och nöjda köpare. Och jag är nöjd. Mycket nöjd till och med.
Så var det med det!
Framtiden får utvisa om det blir någon liten jolle eller inte! O inte lämnar jag väl Sailguide!

Månne det finns andra eller liknande erfarenheter hos sällskapet till allmän båtnad??

[Seymor B Fudd]

Nä finns kanske bara jag som sålt. Eller så är sällskapet latenta medlemmar i SÄPO
Eller/och - bara privata och "fåmälda" som det hette en gång innan det svenska språket gick hädan.

[lyly19]

Tack för att du delade en så ärlig och vacker reflektion – jag känner verkligen med dig, och din text berörde mig. Det är något djupt mänskligt och gripande i hur en båt – ett stycke trä, plast och segel – kan bära så mycket minnen,Agario själ och kärlek. Det känns som ett värdigt avslut på ett långt och meningsfullt kapitel.

[Seymor B Fudd]

Tack för de orden! Det värmde!!
Ja så här snart ett år senare kan jag konstatera att det var ett bra val jag(vi) gjorde. Jag har haft den stora förmånen att kunna ha litet kontakt med köparen efteråt och det känns väldigt gott att veta att klenoden kom till en erfaren båtmänniska som kommer att vårda den ömt. Samt förbättra den (jo det var möjligt ) enligt egen smak och fason.

Trodde att saknaden skulle bli stor men har till min stora förvåning insett att nä - det känns bara skönt!!! Det var dags. Sen kan vi då och då grotta ner oss i alla härliga (och mindre härliga) minnen vi har av båtlivet. Allt var ju inte bara behagligt.....det finns seglatser som blev ganska, skall jag säga, av både kropp och själ i anspråk tagande. Men när vi väl överlevt dem har kunnat lägga till minnena som starka upplevelser, utöver det vanliga. Att slåss med naturen, vågorna, vinden, regnet. Finns en scen i filmen om Forrest Gump där en kompis sitter i masten och sjöarna, vinden bara sliter i honom, genomblöt där han sitter men bara jublar - så kan sjölivet också vara.
Och kontrasten när vi nära Oskarshamn plötsligen ser en något som nog är en skorsten ovan dimman långt långt bort mot en blå himmel, havet luktar friskt, gennakern fylls knappt och så småningom fattar att det är Gotlandsfärjan...Magiskt!
Eller i början med denna båt den fräsande sydvästliga kulingen med den totalt utseglade genuan som gennaker på väg mot Kristianopel, balanserades på vågorna och loggen på 8-9....sprutet i aktern!!!
En annan tid och ett alldeles särskilt liv. Landkrabbor går miste om mycket!