Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Här skriver man inlägg som är lite mer "filosofiska" men ändå har marin anknytning.
Seymor B Fudd
Diamantmedlem
Inlägg: 382
Blev medlem: mån 26 nov 2018, 15:28

Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av Seymor B Fudd » tor 08 feb 2024, 17:53

De gamle i släkten, erinrar jag mig, sa ofta "så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig åter". Väldigt uppiggande :roll:
Men nu har även jag troligen nått fram till sista sjösättningen.Och måhända har seglingsäventyret med egen båt gått ifrån min tid? Besättningen menar sig ha seglat färdigt och det är inte utan att jag själv börjar tycka att i bland är det rätt tungt och besvärligt- Skulle säkert kunna hålla på några år till men det är inget kul att segla ensam.
Och båten är ju i princip färdigbyggd så att inget mer att förbättra. Allt är i toppskick och har blivit så utifrån min egna specifikationer. Förbättrat i 22år.

Glodde på min speciella el-låda igår - där finns verktyg särskilt ägnade åt båtskruvande och därvid kom tanken för mig att, nä finns inget mer att installera...Seglen är jättefina, vectran och faktiskt blev det inte så mycket seglande med dem. Motor ny, precis inkörd. Och teakdurken den blev jättefin! Inredningen lackad 7 ggr. O det ahumm stora skruv och mutterförrådet i rostfritt? Alla rostfria slangklämmor? Tampar till en båt till. O vad skall jag nu skruva på? Koppla in? Grunna mig halvt konfys över? Osv. osv. Jämför boken Populär musik i Vittula. För vissa av oss är ju "påhitte" draget/konstruktionsnisseriet en väsentlig del av ens väsen.

Så vad göra? Ett år till? Sälja själv? Sälja via mäklare (8-10% av värdet)? Vår höst, båten på land eller sjösatt eller???

Hur står det till i sällskapet?? Liknande tankar??

Användarvisningsbild
Seawolf
Diamantmedlem
Inlägg: 1789
Blev medlem: mån 24 okt 2005, 15:27

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av Seawolf » fre 09 feb 2024, 15:57

Allt har sin tid. 10-metersbåten byttes för 7 år sen till en liten 6-meters. Fast dieselmotor kan man inte vara utan.... Annat på den är nu redan åtgärdat.
SÅ nu kliar det en smula att skaffa en liten övernattningsbar snurrebåt med tak över huvudet och bortåt 20 knop marchfart, som man kan sjösätta etc. på egen trailer/ramp.
Sen tar det nog 5 år at skruva färdigt på den också.
Därefter blir det att sitta på hamnbänken med likasinnade och kommentera alla ungas manövrer :-)
https://www.youtube.com/watch?v=X6I_dKUYyI4
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it. "

Seymor B Fudd
Diamantmedlem
Inlägg: 382
Blev medlem: mån 26 nov 2018, 15:28

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av Seymor B Fudd » fre 09 feb 2024, 16:33

:lol:
Ja så blir det nog....; har f ö en seglingsbar liten jolle som följde med Comfort 32:an. Har seglat på insjön stugan ligger intill. Typ 2,5 lång. Eller 2,6?

Men hur lämna ifrån sig dyrgripen? Knepiga tider för dyrbarheter... :roll:

Användarvisningsbild
Seawolf
Diamantmedlem
Inlägg: 1789
Blev medlem: mån 24 okt 2005, 15:27

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av Seawolf » mån 12 feb 2024, 09:20

Seymor B Fudd skrev:
fre 09 feb 2024, 16:33
:lol:
Ja så blir det nog....; har f ö en seglingsbar liten jolle som följde med Comfort 32:an. Har seglat på insjön stugan ligger intill. Typ 2,5 lång. Eller 2,6?

Men hur lämna ifrån sig dyrgripen? Knepiga tider för dyrbarheter... :roll:
I mitt fall valde jag den köpare som visserligen inte bjöd högst, men som jag bedömde vara bäst lämpad som brukare. Lite som när dottern skall gifta sig, man vill ju så gärna att hennes blivande make är en bra person man gillar......
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it. "

Seymor B Fudd
Diamantmedlem
Inlägg: 382
Blev medlem: mån 26 nov 2018, 15:28

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av Seymor B Fudd » mån 12 feb 2024, 12:52

Du har så rätt! Har den unge mannen ett arbete? Har han tatueringar på halsen? ( :wink: ). Precis samma tankar här! Men, kan jag meddela, det blev bra, t o m väldigt bra.

Sen undrar jag litet försynt om det bara är du och jag som närmar oss bäst före datum? Alltsåledes inte bara seglarlivets upphällning utan måhända även forumets?? De sista entusiasterna? Nog bör det väl finnas fler än vi med sådana här tankar? För det är ju ett stort beslut - båtandet har varit en stor ingrediens i livet och så mångahanda upplevelser av både sol hav fria vidder, härliga bidevindseglingar, stilla ankringar, trevligt hamnliv i både Svedala og Danmark och norra Tyskland. Men också kulingar och viss dramatik. Och förvisso mycket skruvande men det ingår ju livsstilen s a s.

Kom igen - varen icke blyga!!

Nils_D
Platinamedlem
Inlägg: 195
Blev medlem: tis 18 sep 2012, 14:31

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av Nils_D » tor 15 feb 2024, 21:00

Det med säkerhet inte bara ni två som tänker tankar kring hur man trappar ner sitt seglarliv. Men säkert med olika lösningar för olika personer, både beroende på vilket båtliv man levt och hur kropp och ekonomi ser ut nu.

En sak tror jag dock gäller för alla. Man skall göra de nödvändiga åldersbetingade förändringarna innan de är absolut nödvändigt, för att minska risken för panikbeslut som sällan blir bra. (Jodå, jag talar av egen erfarenhet men också av ett par år i långvården på 70-talet)

För egen del har jag nästan enbart seglat i skärgård med små båtar med utombordare (IF, H-båt, Rj 85 osv). På senare år oftast ensam. Uppskattat både seglingsupplevelsen i den lilla båten, och möjligheten att komma in i små naturhamnar i ytterskärgården.

Med stigande ålder blev det gradvis tydligt att det är motorhanteringen som var det mest påträngande problemet. Att balansera på ett akterdäck i rätt grov sjö för att slåss med en trilskande motor var aldrig en bra idé ens när jag var 30. Men är man över 70 är det rent idiotiskt. Så det måste bli båtbyte. Men vad?

Sedan är frågan vilket båtliv man framförallt vill ha kvar. Själv är jag kluven. Vill dels fortfarande känna känslan när seglen fyller och båten tar fart, eller glädjen i att ta lite extra höjd så jag kan ta ut slaget över den där retsamma udden. Men vill samtidigt ha lite bättre komfort än den i en 26-fotare.

En lösning är att gå upp lite i storlek på segelbåt (Albin 78, Omega 28, …). Men orkar jag de större krafterna med tyngre ankare och större segel? Framförallt när något gått fel eller krånglar. Kan kanske lösas med ankarspel och elvinschar. Men vill jag ha mer teknik och tyngre båt?

En annan lösning för min del är kanske att gå på det som Seawolf snuddar vid. En liten segelbåt för seglingens skull (606, H-båt,..). Och en liten övernattningsbar motorbåt för att ta mig ut till fina naturhamnar i yttre skärgården. Och snabbt därifrån om vädret oväntat försämras.

Många tankar. Utan självklara svar.

Användarvisningsbild
Seawolf
Diamantmedlem
Inlägg: 1789
Blev medlem: mån 24 okt 2005, 15:27

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av Seawolf » lör 17 feb 2024, 11:55

Nils_D skrev:
tor 15 feb 2024, 21:00
Det med säkerhet inte bara ni två som tänker tankar kring hur man trappar ner sitt seglarliv. Men säkert med olika lösningar för olika personer, både beroende på vilket båtliv man levt och hur kropp och ekonomi ser ut nu.

En sak tror jag dock gäller för alla. Man skall göra de nödvändiga åldersbetingade förändringarna innan de är absolut nödvändigt, för att minska risken för panikbeslut som sällan blir bra. (Jodå, jag talar av egen erfarenhet men också av ett par år i långvården på 70-talet)

För egen del har jag nästan enbart seglat i skärgård med små båtar med utombordare (IF, H-båt, Rj 85 osv). På senare år oftast ensam. Uppskattat både seglingsupplevelsen i den lilla båten, och möjligheten att komma in i små naturhamnar i ytterskärgården.

Med stigande ålder blev det gradvis tydligt att det är motorhanteringen som var det mest påträngande problemet. Att balansera på ett akterdäck i rätt grov sjö för att slåss med en trilskande motor var aldrig en bra idé ens när jag var 30. Men är man över 70 är det rent idiotiskt. Så det måste bli båtbyte. Men vad?

Sedan är frågan vilket båtliv man framförallt vill ha kvar. Själv är jag kluven. Vill dels fortfarande känna känslan när seglen fyller och båten tar fart, eller glädjen i att ta lite extra höjd så jag kan ta ut slaget över den där retsamma udden. Men vill samtidigt ha lite bättre komfort än den i en 26-fotare.

En lösning är att gå upp lite i storlek på segelbåt (Albin 78, Omega 28, …). Men orkar jag de större krafterna med tyngre ankare och större segel? Framförallt när något gått fel eller krånglar. Kan kanske lösas med ankarspel och elvinschar. Men vill jag ha mer teknik och tyngre båt?

En annan lösning för min del är kanske att gå på det som Seawolf snuddar vid. En liten segelbåt för seglingens skull (606, H-båt,..). Och en liten övernattningsbar motorbåt för att ta mig ut till fina naturhamnar i yttre skärgården. Och snabbt därifrån om vädret oväntat försämras.

Många tankar. Utan självklara svar.
Jag valde att skala ner till en sådan här. https://korpnastet.wordpress.com/2016/0 ... pingbaten/
Den rymmer många i sittbrunnen. Med sittbrunnskapell bor man skapligt i den. Den sticker 90cm så man kan smyga in djupt i skyddade vikar som nästan bara är skrevor i stranden, och med hyfsat klart vatten ser man om det är djupt nog. Dieselmotor och värmare ger trygghet och värme utan att man åbäkar sig särskilt. Det finns t.o.m. en hyggligt livaktig förening, Marieholmseskadern, som har många andra gubbar som medlemmar, fast mest på västkusten.
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it. "

Nils_D
Platinamedlem
Inlägg: 195
Blev medlem: tis 18 sep 2012, 14:31

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av Nils_D » lör 17 feb 2024, 13:25

Seawolf skrev:
lör 17 feb 2024, 11:55
Jag valde att skala ner till en sådan här. https://korpnastet.wordpress.com/2016/0 ... pingbaten/
Den rymmer många i sittbrunnen. Med sittbrunnskapell bor man skapligt i den. Den sticker 90cm så man kan smyga in djupt i skyddade vikar som nästan bara är skrevor i stranden, och med hyfsat klart vatten ser man om det är djupt nog. Dieselmotor och värmare ger trygghet och värme utan att man åbäkar sig särskilt. Det finns t.o.m. en hyggligt livaktig förening, Marieholmseskadern, som har många andra gubbar som medlemmar, fast mest på västkusten.
En Marieholm MS 20 har också för mig framstått som ett alternativ när det är dags att trappa ner. Samtidigt lite undrande över hur mycket seglingskänsla man får i en båt som väl i grunden mer är en motorseglare än en seglare. Men den tvekan avtog lite när jag läste för rätt länge sedan att mästerseglaren Pelle Gedda tydligen seglade en MS20 på äldre dagar. Duger den till en OS-medaljör borde den rimligtvis duga till mig också.

Funderingarna fortsätter

Användarvisningsbild
Seawolf
Diamantmedlem
Inlägg: 1789
Blev medlem: mån 24 okt 2005, 15:27

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av Seawolf » lör 17 feb 2024, 16:04

Nils_D skrev:
lör 17 feb 2024, 13:25


En Marieholm MS 20 har också för mig framstått som ett alternativ när det är dags att trappa ner. Samtidigt lite undrande över hur mycket seglingskänsla man får i en båt som väl i grunden mer är en motorseglare än en seglare. Men den tvekan avtog lite när jag läste för rätt länge sedan att mästerseglaren Pelle Gedda tydligen seglade en MS20 på äldre dagar. Duger den till en OS-medaljör borde den rimligtvis duga till mig också.

Funderingarna fortsätter
LYS 0.85 säger en del. Störst skillnad är det i lättare vindar, men med 6 meter halvvind blir det sådär 5.5 knop.
I motorbåt är man framme först vid resans mål. Men som bekant är seglaren framme så fort han har satt segel!
Skärgården blir stor med en MS-20 :-)

Man skall förstås INTE ha fast 3-bladig propeller på en MS-20, utan en tvåbladig som kan ställas vertikalt, i strömlä av propellerurtaget. Själv har jag monterat en liten givare som visar när propellern står "rätt"
"The Seawolf is a mythical creature that does not exist in any known culture. According to University lore, the Seawolf is a sea creature that brings good luck to anyone to lay eyes on it. "

Seymor B Fudd
Diamantmedlem
Inlägg: 382
Blev medlem: mån 26 nov 2018, 15:28

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av Seymor B Fudd » lör 17 feb 2024, 18:04

Skala ner eller inte? Härom dagen såg vi Atlantseglingsprogrammet med Gurra Krantz....vad jag förstår en Swan 65. Kan man kalla segelbåt :wink: !
Och tänkte jag där jag satt bekvämt - javisst än klappar seglingshjärtat och jag levde mig in i det hela. Sen värkte det till i ena knäet och... blev jag därvid påmind om att där satt jag bekvämt....Och kom att tänka på akterpresenningen som blåste sönder i sista stormen bara för att när jag satte på den inte riktigt hann klä in akterpulpiten så att den inte skulle gnaga hål. Kaosteorin demonstrerad. Liten grej ligger bakom att till slut en presenning ligger hängandes i två delar från aktern. Det blåste så mycket i höstas så jag fick inte möjlighet att sätta på presenningarna förrän i början av november. Inte var det skönt inte. Och mörkt blev det fort.

Men vi har skalat ner. Vid en säsongsstart för 10 år sedan kändes storen övermäktig att dra upp: fina laminat segel från Boding. Men den vägde 25 kg. 36 kvm. och genuan 30 kvm. Vad göra? Jo satte på en självskotningsschema för förseglet - köpte nya fina segel från Gransegel, vectran, - fixade så att focken iaf kan skotas in eller längre ut på skenan samt förstås slackas ut osv. Går att använda jättebra i undan vind. Tappar litet fart i svag vind men går å andra sidan ännu högre i vind. Nya storen väger 15kg! Och som kronan på verket en Winchrite. Perfekt grej - inte billig men ack så behändig.

Så visst. Men besättningen tycker sig ha gjort sitt.....och den egna anden är villig men köttet har nog blivit svagare :roll:
När jag ser Marieholmaren - nix inte mindre bekvämt - å andra sidan (det finns tydligen hela tiden andra sidor) så för att ta en tur ut själv så kan jag väl tänka mig att återgå till typ Askeladden 16 eller 15 som vi in ledde med....Och en liten elmotor i aktern. Då kan jag ju dona litet med elen där....
Men jag vet inte, är i kvalet och valet eller var det tvärtom?

SGöranA
Rookie
Inlägg: 3
Blev medlem: mån 28 aug 2023, 18:26

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av SGöranA » sön 18 feb 2024, 12:08

Har ägt flera segelbåtar allt från Stor-Triss till Comfortina32 sedan -70 talet. ( Är själv tidig -40 talist)
Före ett par år sedan drabbades jag av en stroke och blev då tvungen att kliva av båtlivet ett tag. Efter allt rättat till sig igen så började jag att fundera på en mindre båt. Finns många trevliga mindre båtar, men alla har samma problem, nämligen utombordare. Kombon segelbåt och utombordare passar mig dåligt. Gick upp ett halvt steg och valde mellan Maxi Magic och Albin 78. Har ägt båda modellerna tidigare och tycker de är trevliga seglare och lätthanterliga.
Det blev till slut en Albin 78:a, mycket beroende på att den hade en nyare motor, men jag saknar den självslående focken.
Har använt den enbart vid några dagseglingar, men bara känslan av att kunna komma ut och segla betyder mycket för mig.
Visst är det enklare med en mindre motorbåt, har själv en mindre styrpulpetbåt också men hur roligt är det?

Seymor B Fudd
Diamantmedlem
Inlägg: 382
Blev medlem: mån 26 nov 2018, 15:28

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av Seymor B Fudd » mån 19 feb 2024, 13:50

Ja du -. hur roligt är det??? Lusten att segla är väl en alldeles speciell drivkraft och ju äldre jag blivit så tänker jag att just lustkänslan är grundläggande. Sådant som icke är lustfyllt kan man gott lägga åt sidan, hvis detta nu är möjligt. Men rätt mycket kan läggas åt sidan. Städning t ex har blivit kul sen vi slutade med centraldammsugare och 7 meter slang med funktion som boaorm ibland och istället köpte en städrobot. Som arbetar idogt, om än icke i det tysta. Och där den inte kommer åt, få ställen, en handdammsugare. Inga billiga grejer men ack sån förhöjning av livskvaliteten. och vi har det renare än nånsin.

Vilket för mig till båtandet. Din lösning SGöranA blev ju väldigt lyckad - så lusten överstiger jobbet med det hela. Men jag tänker att jag kommit till en punkt på kurvan där om jag deriverar det hela finner att måhända börjar det luta neråt - vilket skall förstås som som att lusten är på vippen att gå över i olust, känslan av att nä för mycket jobb, för tungt, för ensamt. Är väl inte riktigt där ännu, men kan om jag sträcker på mig ana att det lutar neråt på andra sidan den waypoint som markerar kurvans topp. Vilket det i o för sig har gjort varenda minut på havet också men det har ju sett rätt platt ut ändå....
Tänk vad man kan ännavända...."sälj båtjävelen gubbskrälle" och sitt sen å sura??? :roll:

eriksbo1
Diamantmedlem
Inlägg: 356
Blev medlem: tor 01 apr 2004, 12:55
Ort: Helsingfors, Finland

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av eriksbo1 » ons 21 feb 2024, 17:31

Insåg att jag fallit för åldersstrecket och överlät båten åt en nära släkting på villkor att vi också fick segla då och då. Därav blev intet, tyvärr. Båten guppar utanför sommarvillan, men det är inte längre "vår" båt. Övervägde också motorseglare, Marina 75 t ex., men realismen segrade : det är slut med sjölivet helt enkelt. Nu grunnar jag på en enklare segelfarkost för barnbarnen ... och mig.

Seymor B Fudd
Diamantmedlem
Inlägg: 382
Blev medlem: mån 26 nov 2018, 15:28

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av Seymor B Fudd » mån 26 feb 2024, 12:00

Jag har såklart undersökt om huruvida barn/barnbarn (dvs barnet är nu 53 :o )vore intresserade av båten ifråga men kan bara konstatera att de som är unga (de jag kan överblicka) i dag har en annan typ av livsstil där, kan jag väl tycka, "fragmentering" är rådande norm. 1 vecka här, två veckor där, ingen större tid för långa seglatser utan nya ställen, eget torp med lika intermittent boende osv osv.
Finns naturligtvis undantag men det vore iofs intressant att göra större undersökning om nutidens livsstilar.
Så det gemensamma seglar livet, med seglatser på 4-6 veckor i följd eller t o m mer är väl ett minne blott. Tänk vad de går miste om :roll:
Eller så är det så att den bekanta pendeln kan röra sig åt andra hållet??

raol
Silvermedlem
Inlägg: 37
Blev medlem: lör 10 aug 2013, 20:00

Re: Seglarlivet på upphällningen eller livet efter detta?

Inlägg av raol » mån 26 feb 2024, 14:46

Sex veckor i följd är ju i praktiken omöjligt för nästan alla förvärvsarbetande människor i dag. Klart man kan spara semesterdagar året innan och sen ta ut extra året därpå, men för de allra flesta skulle det kräva att alla semesterdagar för året äts upp bara under en sommarsemester. Det är inte ens säkert att arbetsgivarna medger semester under samma period för båda i paret, beroende på vad de jobbar med.

Som barn hade jag tyckt det var skitjobbigt att inte kunna träffa kompisar alls under en månad eller mer, och man får också tänka på att vår tidsuppfattning som vuxna skiljer sig ganska dramatiskt från den hos barn. För en nioåring kan en månad nog jämföras med ett kvartal till ett halvår för en medelålders vuxen. Det är rätt brutalt att utsätta ett barn för det, anser jag.

Om man är generös och räknar med två naturhamnsnätter per gästhamnsnatt, så är det ändå runt 15 nätter i gästhamn, till en kostnad på kanske 300-500 kr/natt. I verkligheten, i dag, tror jag snarare på det omvända, med en klar majoritet gästhamnsnätter. Då är det helt plötsligt rejäla belopp bara i avgifter.

Jag har bl a två kompisar, ett par i 40-årsåldern. Ett barn i början av tonåren, pappans från ett tidigare förhållande, och ett gemensamt barn förskole/lågstadieålder. De klarade som längst att vara ute en dryg vecka, sen gav de upp. Det blir för nära, för tärande, när man måste vara så tätt tillsammans på en liten yta så stor del av tiden. Barnen, särskilt det yngsta, blev vansinnigt uttråkade under de långa seglingssträckorna mellan hamnarna, och gillade inte heller naturhamnslivet. De skaffade båt för fyra år sen efter att ha snackat om det några år. En båt på knappt tio meter. De försökte, men det funkade inte för dem, helt enkelt. Båten är till salu, men marknaden är extremt trög. Om man vet sen tidigare att alla familjemedlemmar är rejält intresserade av att leva båtliv, och man vet att det funkar med humör och att tristessen kan hanteras, då kan det absolut funka att ha en båt och kajka runt längs kusterna flera veckor i sträck. Men en sån familj har sannolikt redan en båt i så fall. Att förvänta sig att nån som inte är i den situationen ska anamma båtlivet på det viset är en utopisk tanke.

Skriv svar