Man får vad man betalar för..... (H-R, reklamation)

[stangen]

Jag funderar faktiskt en del på vad man får extra hos HR.

Det kallas varumärke. Det immateriella mervärde som man betalar extra för - men som kanske inte alltid (aldrig?) motsvaras i produktionskostnader eller produktvärde.
Är man en sosse kanske det kallas lyx och borde beskattas :)

[Anders S]

Jag funderar faktiskt en del på vad man får extra hos HR.

Det kallas varumärke. Det immateriella mervärde som man betalar extra för - men som kanske inte alltid (aldrig?) motsvaras i produktionskostnader eller produktvärde.
Är man en sosse kanske det kallas lyx och borde beskattas

Jo, jag är införstådd med konceptet "varumärke". Men varumärkets immaterialvärde är ändå kopplat till mer påtagliga mervärden, som naturligtvis kan vara av olika karaktär (design, servicenivå, utförande, "kvalitet" eller vad man nu vill påstå). Jag tycker att det är ett utmärkt tillfälle att syna frågan om verkliga mervärden när man får sådana här exempel. Jag är som sagt kluven - hade kunden inte ansett att de här mervärdena fanns hade man väl rimligen vänt på yrkandet, och begärt hävning först och omleverans i andra hand. Min observation om HR:s verksamhet var bara en reflektion över ett företag som (kanske) befinner i transition mellan relativt småskalig enstycksproduktion till någon sorts anpassad serieproduktion.

Sossekommentaren var väl bara plump och dum?

[Mr Q]

Jag funderar faktiskt en del på vad man får extra hos HR.

Det kallas varumärke. Det immateriella mervärde som man betalar extra för - men som kanske inte alltid (aldrig?) motsvaras i produktionskostnader eller produktvärde.
Är man en sosse kanske det kallas lyx och borde beskattas

Tyvärr har Stangen rätt.

[Anders S]

Tyvärr har Stangen rätt.

Jo jag vet att du har antytt litet sådant innan, och helt klart är det ju så att när man köper en "fin båt" som ägare nr 2 eller framåt, så har man ju nästan ingenting kvar av varvets vilja att rätta till, ta hand om kunden och andra sådana fördelar. Den sortens fördelar finns ju normalt inte att tillgå från privatpersoner eller ens mäklare. Då har man bara nytta av vad man kan kalla "riktig kvalitet".

Själv har jag ju valt en helt annan väg - jag kan ju inte skylla så mycket på fabriken eller bli alltför arg på den som byggt min båt, av flera skäl, men mest för att jag gjort en stor del själv. (Det är inte säkert att den blir bättre, men det blir liksom inget gnäll...)

[Mr Q]

Är inte helt säker på att jag förstår Anders S passning, men det ordnar sig säkert.

[Tomas E]

ed Stangen i det att det ju gäller för käranden dvs köparen att bevisa de omständigheter som stöder käromålet.

Tycker inte riktigt den tröskeln är uppnådd med ÅF:s ultraljudsundersökning, OM HR kan förringa undersökningens vederhäftighet ("falsklarm-temat") eller drämmer till med att dom också granskat skrovet vid tillverkningen och inte hittat tecken på delamineringar. Det måste liksom mera till för att övertyga tingsrätten.

Nu talar jag alltså enbart om "skrovmålet" vid sagda rätt. Det övriga är fel av mindre fundamental karaktär trots allt.

Nu har jag kollat upp lite om ÅF Kontroll AB:s Rolf Olofsson. Han jobbar ofta med den aktuella ultraljudsutrustningen och med den kontrollerar han high-tech marina kompositbåtar. Jag tror inte han och hans utlåtanden låter sig avfärdas av varken HR eller någon annan. Och han torde definitivt klassificeras som höggradigt oberoende, hela hans och ÅF Kontroll AB:s inriktning är just att vara det.

Man ska givetvis inte ta någonting alls för givet, men det verkar osannolikt att ÅF skulle riskera sitt goda rykte genom en undermålig besiktning.

Dessutom är det givetvis så att ÅF har större muskler än HR, d v s man har krasst ekonomiskt även i det kortsiktiga perspektivet (en enda besiktning) inget att vinna på att vara uppdragsgivaren till lags.

[Anders S]

Är inte helt säker på att jag förstår Anders S passning, men det ordnar sig säkert.

Aha. Jag trodde du avsåg sådant du berättat om tidigare om olika små förtretligheter du fått ordna själv. Du har ju antytt att du köpt en "ordentlig båt" men trots det upptäckt litet olika saker som överraskat, typ tätmedel (från helvetet) i mastkragen, klen ankarlucka och sådant. Och så fick jag för mig att du inte köpt båten ny, eftersom den är från sent 80-tal (var det väl?).

[Anders S]

ed Stangen i det att det ju gäller för käranden dvs köparen att bevisa de omständigheter som stöder käromålet.

Tycker inte riktigt den tröskeln är uppnådd med ÅF:s ultraljudsundersökning, OM HR kan förringa undersökningens vederhäftighet ("falsklarm-temat") eller drämmer till med att dom också granskat skrovet vid tillverkningen och inte hittat tecken på delamineringar. Det måste liksom mera till för att övertyga tingsrätten.

Nu talar jag alltså enbart om "skrovmålet" vid sagda rätt. Det övriga är fel av mindre fundamental karaktär trots allt.

Nu har jag kollat upp lite om ÅF Kontroll AB:s Rolf Olofsson. Han jobbar ofta med den aktuella ultraljudsutrustningen och med den kontrollerar han high-tech marina kompositbåtar. Jag tror inte han och hans utlåtanden låter sig avfärdas av varken HR eller någon annan. Och han torde definitivt klassificeras som höggradigt oberoende, hela hans och ÅF Kontroll AB:s inriktning är just att vara det.

Man ska givetvis inte ta någonting alls för givet, men det verkar osannolikt att ÅF skulle riskera sitt goda rykte genom en undermålig besiktning.

Dessutom är det givetvis så att ÅF har större muskler än HR, d v s man har krasst ekonomiskt även i det kortsiktiga perspektivet (en enda besiktning) inget att vinna på att vara uppdragsgivaren till lags.

Det finns ju ett (ännu) bättre argument - ÅF ställer helt neutralt sin expertis till förfogande för ALLA som betalar, genomför en mätning, visar metod och resultat och sedan erbjuder man resultatet till prövning. Skall man klaga är det ju snarare en poäng att man använder en liknande metod. Det finns ju heller inget som hindrar att HR (eller rätten) efter litet funderande kommer fram till att det kan ha sett bra ut vid skrovundersökning ett, men normalt användande fått skrovdelarna att röra sig så mycket att den svaga skarven mellan skikten uppstått efter sjösättning och normalt användande. Som jag ser det är det ett sätt för HR att inte förlora för mycket ansikte.

[stangen]

Men varumärkets immaterialvärde är ändå kopplat till mer påtagliga mervärden, som naturligtvis kan vara av olika karaktär (design, servicenivå, utförande, "kvalitet" eller vad man nu vill påstå).

Nej det är fel. Det måste inte vara kopplat påtagliga mervärden. Det är ganska tydligt om man tex tittar på nya varumärken som inte alls har HRs historik men trots kort startsträcka på ett underligt vis ändå kan ta ut ett premiumpris.
I HRs fall kan man gissa att mycket bygger på gamla segrar, varumärket har ett "bra" namn. I det fallet lär kopplingen till ett påtagligt mervärde vara tydligare. Eller rättare sagt, en köpares uppfattning om att det borde finnas en koppling. Just det senare är väl vad vi hoppas få klarhet i...

Det kan ofta vara rejält knivigt att sätta fingret på vad det är kunderna betalar extra för. Till och med för företaget bakom produkten eller tjänsten.

[eriksbo1]

Plöjde igenom stämningen inkl bilagor och genmälen. Tack Sven-Barry!

Tycker ärligt talat att köparen /kärandens case inte är SÅÅ stark med tanke på att det är dennes sak att styrka sina påståenden (och alltså inte HR:s sak att påvisa sin "oskuld").

Besiktningsmännen och AF-experten är helt säkert hedersknyfflar, men det är ju inte det som det är fråga om, utan tillförlitligheten i deras utsagor. Här tycker jag HR har goda motargument: man har själv gjort motsv. undersökning vid fabrikationen utan att hitta fel, den förargliga proppen har kanske delaminerat pga av värme vid borrningen, ultraljudsundersökningen är opålitlig pga av bubbelfenomenet. Jag gissar att betr det sista kan HR uppbåda teknisk expertis som ytterligare sågar tillförlitligheten i metoden. I vågskålen väger också HR:s historiskt goda renommé

Så lite tunt blir det. Käromålet vill inte riktigt lyfta.

Enda möjligheten att verifiera det hela vore väl att provborra i skrovet. Så destruktivt är det väl inte, om man nöjer sig med bottnen och plastar och epoxar efteråt.

Lite har det klankats på HR:s kundservice. Men så snart nån hotar med att gå till tings är det skarpt läge som gäller. Då är kallsinnighet oftast den bästa taktiken.

[Seawolf]

Det finns en alltför vanlig tendens att tyckare tar fasta på vad olika parter säger i stället för att stenhårt fokusera på, och sätta sig in i ovedersägliga tekniskt-vetenskapliga fakta. Det är ett stort nederlag för det svenska skolsystemet under de senaste decennierna att inte ha lyckats lära tillräckligt många av eleverna att det är den inriktningen som har fått västerlandet att huvudsakligen ha lämnat voodoo-stadiet och nått de framgångar som utvecklats sedan allmänna skolplikten infördes.

När det gäller den detekterade delamineringen av pluggen uttrycker ÅF:s person följande:

"Vid okulärbesiktning av den ursågade pluggens båd halvor kan man konstatera att någon mekanisk förbindniing ej förelegat, de båda ytorna tycks endast ha formats av varandra"

Denna pluggs delar (och, vad det verkar finnas, andra liknande) finns säkerligen tillgängliga vid en rättegång.
Nu har jag inte sett pluggbitarna men jag tolkar uttalandet så att den ena ytan uppenbart har utgjort form för den andra, men att de inte varit mer bundna till varandra än vad formen varit för skrovet, och att de alltså lätt kan tas isär efter härdning utan behov av krafter för att separera dem.

Det betyder i så fall att skrovet mycket väl kan ha sett homogent ut med ultraljudsmätning direkt efter tillverkningen, men att segling i grov havssjö orsakat att skrovets två delar har delaminerat kraftigt.

Det är alltså inte interssant vad HR visar upp för prover efter skrovtillverkningen, det enda intressanta är hur statusen är nu. Om båten inte varit på grund kraftigt (det vet jag inget om) skall den tåla hur mycket havssjö som helst utan att skrovet delaminerar.

Såvitt jag förstår det har HR varit inbjudna till de mätningar som ÅF har gjort, men de har avböjt och krävt att de skall få ha hand om båten själva. I mina ögon har kunden en poäng i att inte låta HR jobba med båten självständigt. Om de nämligen injicerar plast i delamineringarna så kommer man inte längre att kunna mäta att de funnits, men det är ingen reparation utan tillfällig kosmetika, och det kommer att forstätta delaminera igen senare. Och då är kundens fall ännu sämre.

[Anders S]

Det finns en alltför vanlig tendens att tyckare tar fasta på vad olika parter säger

Fast det stämmer inte om det blir rättegång. Hela principen där är att parterna säger sitt rätten lyssnar och sedan fattar man beslutet efter vad parterna visat för rätten. I civilrättsliga mål lägger rätten inte två strån i kosrs för att själva ta reda på något - det kan däremot tänkas i brottmål. Skall det till sakkunniga får parterna vackert betala dessa själv (eller tillsammans). Beviskraven är också enklare i civilmål, här slipper man det som ibland litet elakt kallas "orimligt tvivel". Rätten är fri att fatta det beslut man anser är det mest rätta, baserat på lagtexten om den inte är dispositiv, annars på avtalet mellan parterna.

Givetvis hjälper det köparens sak att man har en väl genomförd undersökning som visar skadans omfattning och art, men det gäller att få fram budskapet till rätten.

[blur]

Oavsett vad som är fel, och det vet vi ju faktiskt väldigt lite om, så kan man ana en situation som inte är helt ovanlig. När det gäller stora privata investeringar, så handlar det ofta om mycket pengar, mycket hjärta och stora förväntningar. Och när produkten (huset, bilen, båten, ...) inte är exakt rätt så handlar det kanske inte bara om objektiva fakta.

Att det är fel på båten verkar alla vara överens om. Men inte hur det skall åtgärdas.

Om det handlar om delaminering, så kan ett bra varv fixa det såpass bra att ingen kan avgöra att en reparation har gjorts. Ofta blir det bättre än nytt. Och kan man göra det på hightech-byggen i kolfiber som skall segla runt jordklotet och där varje gram räknas, så kan man göra det på en HR.

Men ägaren kommer att veta att han har en reparerad båt. Och det var inte det han förväntade sig. Så han vill hellre ha en helt ny? Vem skulle inte det?

Mitt tips är att HR förr eller senare kommer att få reparera båten. Med bra oberoende besiktingsman och tydliga riktlinjer så borde det vara acceptabelt för köparen. Och det är nog inte första gången som något har gått lite snett på HR. Och de kommer säkert att göra den här köparen nöjd också.

[eriksbo1]

Ja, det är svårt att i dethär skedet bedöma lödigheten i de intyg som framlagts. Mycket kommer ännu att påstås och bestridas och bevisas och motbevisas innnan tingsrättens dom är där om det går så långt. För att nu inte tala om hovrätten. Eller HD!

Men när jag läste pappren tyckte jag en sak stod klar: båda parterna är helhjärtat överygade om riktigheten i sin sak. HR-lägret anser genuint att dom har gjort en fin båt utan "väsentliga fel" i skrovet. De är ju faktiskt också dom som yrkar på borrtestning, på egen bekostnad t o m, vilket ju tyder på att dom känner sig säkra på sin sak.

[Seawolf]

http://forums.cruisingworld.com/showthread.php?t=19977