St 3: Nu blir det snurrigt. Det finns ingen moral i att följa regler säger du och här blir det "kollijock" för mig. Jag antar att du hänvisar till Nurnbergrättegångarna i devisen om lydnadens problem. Dock svårt att se tillämpningen till sjöss och i trafiken. Max Weber som byråkratins fader försökte med extremt strikt regeltillämpning försöka föra in en gnutta likställighet och rättssäkerhet i dåtidens halvfeodala äckelstat. Kopplingen mellan diktatur och regeltillämpning har jag mycket svårt att begripa. Det är snarare inversen i avsaknaden av följsamhet som blir problematisk... Vi som (antagligen) sitter i medelklassen kan ju skita i att betalaskatt för att det inte gynnar oss med din ställning. Vad hände med den representativa demokratin? Eller är det vår uppfattade personliga tillämpning av medmänskligheten som skall reglera detta....friseglarn skrev:Det som är bra får inte bli det bästas fiende. Det är självklart bra att följa reglerna om de inte alltför illa passar situationen, det är dock ibland bäst att göra det som är mest ändamålsenligt för alla inblandade... Så... om situationen är sådan att det klart framgår att det är en dålig avvägning av inblandades intressen att "hålla på sin rätt" så bör man istället välja det handlingsalternativet som innebär en bättre intresseavvägning.
Håller det helt abstrakt så här långt för väjningsregel trådar brukar ju vara livliga och de som strikt önskar följa regler oavsett om de passar situationen eller inte håller nästan aldrig med om att det alltid är verkligheten, i form av den fysiska miljön och i förhållande till övriga inblandade i situationen, som måste tillåtas styra vad som bör göras. Min inställning är att regler inte har mycket med verkligheten att göra, att regler är näst intill intet i förhållande till verkligheten och endast utgör ett ofullständigt och ibland t o m insiktslöst försök att reglera vad regelskaparen kan föreställa sig... och det är ALDRIG tillräckligt i alla situationer.
Nu eldar jag på lite grann (och ber om ursäkt, det är inte menat personligt mot någon) med min övertygelse: Den som förlitar sig på att regler alltid ger det rätta svaret på hur man bör agera har dels missuppfattat vad regler är, dels avsagt sig sin skyldighet att alltid anpassa sig till vad som fungerar och alltid visa hänsyn till sina medmänniskor. En sådan människa passar utmärkt i en diktatur där lydnad är viktigare än något annat. Den enda delen av regelverket som är "verkligt" i den mån det kan inverka på besluten är dels risk för upptäckt av makten som satt regeln dels vilken sanktion som är förenad med att regeln brutits. Det finns ingen moral i sig i att följa regler. Det har lydnad i alltför många fall visat.
Paradoxalt nog har jag arbetat med regler i en eller annan form i hela yrkeslivet och sitter nu på kontoret och anstränger mig för att uttolka hur regler skall följas och hur domstol kan komma bedöma frågor kring regler (lag). Det kan då synas ironiskt att jag då tycker att det är outsägligt dumt och helt amoraliskt (ibland rentav skrikande omoraliskt och etiskt helt förkastligt) att hålla regler högre än hänsyn och funktion. Men det är den uppfattningen jag har.
Tråden då? Av vad jag skrivit framgår nog rätt väl hur jag skulle gå till väga för att bedöma var och en av de olika teoretiska frågorna som kastats fram i tråden... T ex "Optimistjolle bör inte hålla på sin rätt utan bör om möjligt hålla sig långt ur vägen för fartyg..."
Landshövdingen på Gotland försökte differentiera rättstillämpningen beroende på person (antal anställda) och jag tror de flesta av oss tycker att det är det amoraliska och inte tvärt om...
Jag missförstår säkert vad du vill säga!!