Eilean skrev:Brendan, eftersom jag, enligt ditt sätt att resonera, borde vara ännu mer förtrogen med havssegling än dig så kanske du kan ta till dig resonemanget att man faktiskt med litet tur kan korsa Atlanten både en eller flera gånger utan att dels råka ut för något speciellt hårt väder.
Och om man ändå drabbas av hårt väder är det högst individuellt om man trots det tar någon reell lärdom av erfarenheten.
Sun Chaser är ju ett bra exempel på detta - jag kan inte minnas att jag någonstans läste att man ifrågasatt sina egna handlingar eller att man efteråt diskuterat det inträffade för att göra sig bättre rustade inför nästa gång. Nej, allt jag läst har handlat om att skuldbelägga andra faktorer, vädertjänst, sjöräddning, livflottar, EPIRB...
Hade bara världen sett ut som besättningen på Sun Chaser ville ha den hade seglatsen utanför Portugal varit bra!
Så, vad kan vi lära oss av deras erfarenheter? Skulle du vilja gå på ett fördrag de håller, där rubriken är "Hårdvindssegling till havs, förberedelser och strategier"?
Och ta dig själv till exempel - du är inte sen att tala om dina egna erfarenheter då du korsat Nordsjön åtskilliga gånger och alltid råkat ut för kuling. Alltså kan man dra slutsatsen att den som korsat Nordsjön flera gånger bör ha stor erfarenhet av hårdvindssegling på öppet hav.
Men du minns säkert diskussionen vi hade för en tid sedan där det framkom att jag också korsat Nordsjön nästan lika många gånger? Där framkom något annat - att jag bara haft kulingvindar (dessutom en klen stackare) vid ett av alla tillfällen.
Så, någon värst stor erfarenhet av hårt väder till havs har inte dessa Nordsjökorsningar givit mig.
Och, jag har ju korsat Biscaya! Denna ökända del av Atlanten som man bävar för och förknippar med enorm sjögång,stormar och påföljande undergång. Vilken kille jag är!
Och visst har jag fått erfarenheter av den överseglingen - t.ex att inför en Biscayakorsning är det bra att ha en tillförlitlig motor och massor av diesel, vi gjorde av med 250 liter, och att massor av böcker är bra så att man får tiden att gå när man med autopilot kör över ett spegelblankt hav i vindar som aldrig överstiger 3 m/s.
Och jag för inte glömma Corrywreckan! Detta djävulens vatten! Men - det var slackvatten och stiltje. Jag har sett större virvlar i Hammarbyslussen, stakare ström i Göta Kanal och värre sjögång på Stockholms ström...
Nej Brendan. Att bara korsa ett hav eller ett ökänt vatten betyder inte mycket än möjligen prestigen. Erfarenhet är något långt mycket mer än så.
Ja, ja för guds skull, det vore mig fjärran att ifrågasätta din seglingserfarenhet. Det vore bara barnsligt att jämföra vems som är störst. Men jag tycker att det är viktigt med en liten ”CV” trots allt, så att läsarna har klart för sig på ett ungefär vilka erfarenheter som ligger till grund för alla tvärsäkra påståenden. Det gäller både dig och mig.
Varken du eller jag har en aning om hur mycket Dan och Anne har lärt sig av sitt seglingsäventyr. Annes loggbok ger ingen ledning, men jag kan bara inte tänka mig annat än att Dan har lärt sig ofantligt mycket. Om inte annat så inser han kanske att han inte är av det rätta virket för att segla den svåra vägen över Atlanten.
Ingen segling är den andra lik. En del seglar jorden runt och är så skickliga på att undvika hårt väder att de knappt behöver reva på hela tiden. Andra drabbas av århundradets storm redan vid första seglingen utanför hemmahamnen.
Det finns säkert de hemmaseglare som är betydligt mer rutinerade än många atlantseglare och till och med jordenruntseglare. Men rent generellt är det förstås så att ju längre seglingar man har gjort desto troligare är det att man har större erfarenhet. Därför hävdar jag envist att vi som inte seglat över Atlanten är en erfarenhet fattigare än dem som har gjort det och inte bör ha alltför hög svansföring.
