Jag tror frågan kan lyftas till en högre nivå om man funderar på bevekelsegrunderna: Går man ombord mest för den andra båtens/ägarens skull (man behöver för den sakens skull inte utesluta egenintresse, win-win) eller går man ombord mest för att ordna det bra för sig själv?
En annan fråga man kan ställa sig (men kanske inte bör ta upp i detta forum) är på vilka andra områden man skulle acceptera liknande beteenden. Skulle det vara acceptabelt att en campare som störs av sommarstugans smattrande flaggstång kommer in på tomten för att ordna med detta? Skulle man acceptera att någon rättar till bilen på parkeringsplatsen så att fler får plats (typ, rulla fram den två meter för att fylla ut en lucka)?
Så här långt tackar jag för alla kommentarer.
Hur mycket får främmat folk göra på din båt?
- Guitar Nilsson
- Diamantmedlem
- Inlägg: 2193
- Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
- Ort: Myrbacka Ljusne
- Kontakt:
I vår klubb är det nog accepterat att gå ombord och åtgärda nåt lurt. Min träbåtsgrannes ganska nyss sjösatta fina mahognysnipa låg idag lite väl lågt på vattenlinjen som jag vet är exakt målad. Jag klev på skutan och försökte utröna genom fönstret om det var mycket vatten i, men såg inget oroväckande. Sen kom jag på att aktertampen till bojen blivit så sträckt när vattnet stigit att aktern var lite nedpreessad. Jag slackade lite på den och båten reste sig. Har svårt att tro att grannen skulle misstycka. Men helt säker kan man ju inte vara.
Och om jag själv kom ner till båten i bilen, jag parkerar fyra meter i från, och det stod någon okänd på rufftaket och förklarade att han sträckt mina fall för att de slamrat vet jag inte hur jag skulle reagera, antaligen skulle jag bli vansinnig. Fast vi är ju en liten klubb där jag känner alla, och vore det nån av klubbpolarna så vore det bara bra.
Att gå ner i en plastbåts brinnande ruff för att försöka släcka är nog inget att rekomendera, det gör ju inte ens räddningstjänsten
Intressantra funderingar.
Och om jag själv kom ner till båten i bilen, jag parkerar fyra meter i från, och det stod någon okänd på rufftaket och förklarade att han sträckt mina fall för att de slamrat vet jag inte hur jag skulle reagera, antaligen skulle jag bli vansinnig. Fast vi är ju en liten klubb där jag känner alla, och vore det nån av klubbpolarna så vore det bara bra.
Att gå ner i en plastbåts brinnande ruff för att försöka släcka är nog inget att rekomendera, det gör ju inte ens räddningstjänsten
Intressantra funderingar.
Vi seglade så fort att dagar och nätter flög förbi som vita och svarta lakan. Och skepparn var så elak att vi med honom skrämde bort hundra meter långa bläckfiskar som kom varannan dag, och ville dra oss ner i djupet.
Skulle du bli det även om det handlade om sovande spädbarn som hade svårt att vila?Guitar Nilsson skrev:Men helt säker kan man ju inte vara.
Och om jag själv kom ner till båten i bilen, jag parkerar fyra meter i från, och det stod någon okänd på rufftaket och förklarade att han sträckt mina fall för att de slamrat vet jag inte hur jag skulle reagera, antaligen skulle jag bli vansinnig.
Börjar inse att jag är rätt ensam om min uppfattning. Bra tankeställare... Får börja förvara ruttnande fisk på fördäck och köpa en vattenskoter som hämnd för alla slamrande fall
Jag är böjd att hålla med morg. Om någon fixar störande fall så misstycker jag inte alls. Enda gången jag blivit riktigt förbannad var när jag kom på en tysk soloseglare med att flytta min båt -från min privata plats i hemmahamnen- till platsen bredvid. Han ville hellre ligga på min plats (oklart varför) och tog sig därför friheten att skruva loss schacklarna, dra sig ut med båten och byta boj osv. När jag kom på honom vägrade han förstå att det inte var ok, drog sig tillbaks till sin kajuta och stängde om sig. Konstant mumlande på tyska att det minsann inte gick an att komma och gnälla om man hade en sån liten båt som jag, att han behövde mer plats än jag, att hemma hos honom i Hamburg var det si och så osv. Och jag lyckades faktiskt inte få bort honom. Så här i efterhand begriper jag inte varför jag inte hällde en spann fiskrens över hans båt eller liknande.
Jag har inga problem alls med att någon i klubben skulle kliva ombord och fixa ett slamrande fall, fixa en uppblåst rullfock, fixa en förtöjning (där ska man vara försiktig dock). Trevligt med lite medmänsklighet!
Man kan notera att flera i denna tråd verkar tycka att det är helt OK att de själva "hjälper" andras båtar, men däremot blir upprörda om samma sak skulle hända dem själva. Undrar varför det är så??
Men om man ska ge sig till att fixa något på någons båt, så gäller det att vara försiktig och se till att göra rätt. Annars kan det bli surt efteråt. I fallet förtöjning / vattenfyllning mm och problemet inte är helt akut, så är det kanske bättre att försöka få tag på båtägaren på telefon och meddela läget, så han kan komma ner och själv avgöra vad som är bäst.
Hälsningar
Tommy
Man kan notera att flera i denna tråd verkar tycka att det är helt OK att de själva "hjälper" andras båtar, men däremot blir upprörda om samma sak skulle hända dem själva. Undrar varför det är så??
Men om man ska ge sig till att fixa något på någons båt, så gäller det att vara försiktig och se till att göra rätt. Annars kan det bli surt efteråt. I fallet förtöjning / vattenfyllning mm och problemet inte är helt akut, så är det kanske bättre att försöka få tag på båtägaren på telefon och meddela läget, så han kan komma ner och själv avgöra vad som är bäst.
Hälsningar
Tommy
En fråga i sammanhanget är om det är skillnad på "klubbkompisar" och "vem som helst". Jag misstänker (går efter mig själv) att det kan vara så. Xenofobi i båtvärlden, kanske?Tommy; min fetstil skrev:Jag har inga problem alls med att någon i klubben skulle kliva ombord och fixa ett slamrande fall, fixa en uppblåst rullfock, fixa en förtöjning (där ska man vara försiktig dock). Trevligt med lite medmänsklighet!
Man kan notera att flera i denna tråd verkar tycka att det är helt OK att de själva "hjälper" andras båtar, men däremot blir upprörda om samma sak skulle hända dem själva. Undrar varför det är så??![]()
Den andra frågan tror jag handlar om revir och självbild. Man inser inte alltid att något välment kan uppfattas fel, och man har sannolikt (säkert omedvetet) också en bild av sig själv som kunnig och "felfri", något man inte väntar sig om andra. (Å andra sidan har de full koll på en själv, så det jämnar liksom ut sig...).
Det är medmänskligheten och kollegialiteten som gör att man kan tänka sig att ingripa, naturligtvis. Att den finns verkar inte den här lilla undersökningen motsäga.
Anders S