Ankare och ankarlina med eller utan kätting?

[GaryGary]

Ligger oftast med ankare i akter och nos mot klippa. Har idag ett 10 kg Delta med Arkarolina på 3,5 ton båt. Köpte igår 4 meter kätting med en förhoppning om att sova ännu godare. Det kan bero på mina brister, men jag har inbillat mig att detta skall öka träffsäkerheten vid ankringarna. Min förhoppning är att vinkeln vid själva släppet skall bli mer fördelaktig för direkt hugg.
Hur löser man det praktiskt med kättingen? Har ju en rulle idag som matar ut ankarolinan. Har även en ankardävert som jag aldrig använder. En tygpåse nedanför däverten kanske?

[bosseh]

Gör verkligen några meter kätting på ett akterankare någon skillnad? Det behövdes inte mycket kraft för att spänna upp några meter kätting som normalt håller stegen fäst vid båtvagnen.
Marinen har lite andra grejer än de flesta fritidsbåtar, jag tror inte man riktigt kan jämföra.
Men 30 m lina och 5 m djup blir 10°. Frågan är hur mycket vinkeln förbättras med tex 5 m kätting?
5 m 10 mm kätting väger ca 11 kg.

[Anders S]

Ja, det spelar roll. Vikten ligger där den gör maximal nytta och kättingen påverkar hur ankaret gräver ner sig (styr ner läggen mot botten).

Jag hade en ankarolinarulle på förra båten. Där använde jag en stor Merxhake och kopplade ankaret med och en stor nyckelschackel i bandet. Nu har Ankarolina en specialkrok för det senare ändamålet, den är nog bättre. Det finns olika lösningar på att stuva kättingen - jag hade min i en dränerad plasthink.

Det är gynnsamt för livslängden på ankarolinan om den får bo under ett bra kapell och om ingen del av bandet sticker ut är det extra bra.

[Fresso]

Jag har funderat på att skaffa mig ett par meter men använder ankarlinan även som bojlina och då är kättingen ivägen. SRSS första larm i år var för att hjälpa en som krokat bojen och fick kättingen i propellern.

[Eilean]

Ja, det spelar roll. Vikten ligger där den gör maximal nytta och kättingen påverkar hur ankaret gräver ner sig (styr ner läggen mot botten).
.

Hur menar du?
Maximal nytta gör väl vikten när den finns på mitten av den fria delen ankartåg om man vill ha fjädring? Och om draget redan är i det närmaste parallellt med botten (< ca 10 grader), vilket det blir när man ankrar på sluttande plan eller grunda vatten med mycket lina ute, bidrar kättingen inte ett dugg till att ankarets förmåga att gräva ned sig. Det är dess form, vikt och viktfördelning som arbetar, inte en massa dödvikt i dyn framför ankaret!

Tyvärr har jag inte tid att gräva fram uppgifterna just nu, men det finns uträkningar på hur stor kraft som behövs för att sträcka ankartåg med olika vikt. Och om det behövs kulingstyrkor för att sträcka långa ankartåg av enbart kätting så är krafterna förvånansvärt små för att lyfta de fåtal kilo ca 5 m kätting väger. Och när kättingen väl är lyft från botten är den i det närmaste betydelselös.

Jag säger som tidigare - när väl ankaret grävt ner sig är det enbart dess grepp (grovt sett = area) som håller båten. Större area, bättre grepp. Och kättingen är i det läget verkningslös. Så tveklöst är det så, man får mer "bang for the kilos" - byt ut de låt säga 6 kg som kättingen väger mot en lätt stump på 2 kg för slitstyrkans skull och öka på ankarets vikt med resterande 4 kg.
Så har jag gjort en gång redan, gick från grov 12 mm kätting till 8 och ökade ankarvikten - samma jobba att dra upp, men med bättre grepp.
Och nu funderar jag på att helt skippa kättingen, ha 1,5 m mångtrådig mjuk vire närmast ankaret och plussa på mitt 15 kg akterankare med ytterligare 3-4 kg. För mig är detta viktigt - jag har egentligen alldeles för tung båt med för stort vindfång för de vikter av ankartdon jag kan orkar hantera för hand.

Jag påstår att 2-5 m kätting närmast ankaret har försumbar betydelse för greppet och är lika mycket en gammalmodig myt som att enbart långkölade båtar utgör bra båtar.

[peterh]

Enligt min ( lilla) erfarenhet så hjälper några meter kätting, kanske det är så
att man får bättre fäste direkt genom att ankaret tyngs ner.
Dessutom är en stump kätting mer resistent mot nötning och den största risken
att nötas finns omedelbart intill ankaret.
Hur som helst skulle jag inte såga kättingargumenten så hårt. Ta bort den själv men
lura inte andra att göra det.

[Eilean]

...Ta bort den själv men
lura inte andra att göra det...

Men Peter - jag har ju provat det jag förespråkar, alltså inte att ta bort kättingen, men att minska dess längd och vikt och lägga sparade kilon på ankaret istället. Med gott resultat.
Är det att "luras"?

[peterh]

Du skriver "nu funderar jag på att helt skippa kättingen"

Gör gärna det. Berätta gärna hur det går. Men du säger redan :
"Jag påstår att 2-5 m kätting närmast ankaret har försumbar betydelse för greppet och är lika mycket en gammalmodig myt"

Låt oss andra ha några meter kätting så länge. Tack!

[cruisaren]

Ja, det spelar roll. Vikten ligger där den gör maximal nytta och kättingen påverkar hur ankaret gräver ner sig (styr ner läggen mot botten).
.

Och nu funderar jag på att helt skippa kättingen, ha 1,5 m mångtrådig mjuk vire närmast ankaret och plussa på mitt 15 kg akterankare med ytterligare 3-4 kg. För mig är detta viktigt - jag har egentligen alldeles för tung båt med för stort vindfång för de vikter av ankartdon jag kan orkar hantera för hand.

Gunnar, utan att försöka tala om för dig vad du skall göra (det har du bra koll på själv), men jag hade i din situation (stor båt, shorthanded, lång vistelsetid) skaffat ankarspel även i aktern (har du inte det?). Mina erfarenheter från fjolåret med ett ankarspel med 40 meter blyad lina och 15 kilo Burce är mycket goda. Bekvämlighet är bara förnamnet. Ankringen förbereds genom att man i god tid fäller ner Brucen från sin hemmaposition ståendes akter om pushpiten. Ankaret släpps sedan ner i spat i frifall med en enkel tryckning, endera på en fast monterad knapp i sittbrunn eller från en trådlös fjörrkontroll. Under hela manövern kan man ägna sig åt att stå vid ratten och styra skutan istället för att springa på akterdäck. Upptagningen går lika enkelt. Via knappen/fjärren så tuggar ankarspelet enkelt i sig linan och den försvinner in genom akterspegeln. Förvånandsvärt lite lera/gegga följer med in i båten. Årlig rengöring duger gott.

Faktum är att vi, med ankarspelet bak, ändrat våra vanor. Istället för att alltid försöka lägga till långsides mot kaj kör vi nu lika gärna in med stäven och fäller akterankaret. Det är liksom lika enkelt som att sätta fendrar...
//Niklas S

[Anders S]

Anders S skrev:Ja, det spelar roll. Vikten ligger där den gör maximal nytta och kättingen påverkar hur ankaret gräver ner sig (styr ner läggen mot botten).
Hur menar du?
Maximal nytta gör väl vikten när den finns på mitten av den fria delen ankartåg om man vill ha fjädring? Och om draget redan är i det närmaste parallellt med botten (< ca 10 grader), vilket det blir när man ankrar på sluttande plan eller grunda vatten med mycket lina ute, bidrar kättingen inte ett dugg till att ankarets förmåga att gräva ned sig. Det är dess form, vikt och viktfördelning som arbetar, inte en massa dödvikt i dyn framför ankaret!

Först till frågan: Det är inte alldeles intuitivt, men kättingen gör mindre nytta för att hålla ner ankaret om den placeras mitt på. Däremot generar en tyngd (=en kättingstump eller en angel) mitt på ankarlinan en längre fjädringsväg, men då med mindre kraft. Frågan är alltså om du vill ha lång eller kort fjädringsväg? Min tro är att du antagligen vill ha full kontroll på din lina (kort fjädringsväg), eftersom du sannolikt har begränsat utrymme att fjädra mot (brygga, sten eller dylikt).

Kanske intressantare: Först reder vi ut vilken nytta kättingen gör som ryckdämpare: En 8 mm kättingände på fem meter som belastas med 150 kp (mycket mer än vad man kan dra för hand, jobbigt även på en stor winch) hänger ner ungefär 2 cm (!) mitt på. Redan vid denna relativt lilla belastning är kättingbågen i praktiken borta. Källa: http://www.spaceagecontrol.com/calccabm ... =Calculate . Kätting ger alltså ingen fjädring på en aktertamp, och det vill man heller inte ha, i alla fall inte mycket. Vid 150 KP töjer sig en 14mm nylonlina 5 % , en polyesterlina kanske 3 % (mest för att linan sätter sig). Vid brottsgränsen handlar det om (typiskt) 30 % för en nylonlina, 5-7 % för en polyesterlina. Med 30 meter ute kan vi räkna med att en tight nylonlina töjer sig 5 % av längden, dvs ca 1.5 meter. Det är ganska mycket, och de som provar att dra så hårt som 150 kg i sin ankarlina brukar väl ofta dra loss ankaret. Slutsats: Om man ankrar med lina spelar fjädringen i en kort kättingända ingen som helst roll - där en stållina eller kätting sträcks delar av procent sträcks en nylonlina 10tals procent och en polyesterlina (eller ankarband ett antal procent (av längden). All fjädring finns i linan.

Däremot spelar en kättingstump i änden på ankartåget en viktig roll genom att göra ankaret tyngre och ge bättre dragvinkel i allra sista änden. Det här beror också på att nerhängsbågen som uppstår inte är horisontell, utan är redan från början lutad i 5 grader eller så (beroende på längden, tyngden och draget). Typiska dragkraftsvärden ligger sannolikt mellan 500 och 1500N (50-150 Kp). Vid sättningen av ankaret betyder dragvinkelförbättringen sannolikt mest, dels för att dragkraften inte är så stor just då, dels för att en lyckad nerskärning är det mest kritiska momentet i ankringen.

Så, frågan om ankarkättingens fjädrande effekt kan vi besvara med att det har den inte. Inte ens en kättingstump mitt på kommer att skapa detta, även om tyngden kommer att vika ner linan, så den får längre väg att gå innan den sträckts, men det vill vi egentligen inte. Dragkraftsvinkeln blir heller inte bättre, därför att den verkar på fel ställe. Linan har i praktiken ingen tyngd i vattnet så bågen ligger inte vid ankaret, utan mitt på och ungefär halva förbättringen "slösas bort".

Nu menar Gunnar att man hellre kan köpa ett 15 kg:s ankare än att kombinera 5 kg kätting och 10 kg ankare, och detta är alldeles riktigt, särskilt om man inte redan har handlat. Då gör man så. Men har man idag ett ankare som man vill "trimma" så är det ingen dum ide att hänga på en bit kätting. Med ett tyngre ankare får man dock inte dragvinkelförbättringen, men den uppvägs antagligen av att ankaret i sig bör fungera säkrare om det är tyngre. Det antagandet motsägs till viss del av de som hävdar att en kättinglängd förvandlar opålitliga ankare till pålitliga. Det har jag själv upplevt, särskilt på enklare ankare men också Bruce original.

Hur har jag själv ordnat det: Jag har lina i aktern, med en kättinglängd insplitsad för viktens skull och ett 15-kg:s ankare (jag har ankarspel!) Jag går icke för att handla ett 20-kgs Delta akterankare och tar bort kättingen. Att ha enbart kätting till akterankaret känns ytterst onödigt, men det känns bra att ha slitskyddet och ingen lina exponerad på spelet ch som sagt, kättingen förbättrar effekten av ankaret - hur mycket kan man naturligtvis diskutera. Men 100 spänn kätting är "billigt trim" om man har ett dugligt, men väl lätt ankare redan.

I fören, det omvända, kätting som huvudkomponent, men en längd polyesterlina insplitsad i innersta ändan av kättingen. Den allra sista delen av ankartåget är återigen tre meter kätting - måste man släppa allt man har och ankaret måste hålla skall det inte ligga en lina nära något vasst i fören.

Lätt OT:

Förklaringen till att så många (jag också) har så goda erfarenheter av kätting vid svajliggning måste sökas i något annan effekt än att kätting fjädrar, och den enkla förklaringen i statisk belastningsläge bör vara nerhängsbågens gynnsamma effekt på dragvinkeln. Om vi ändrar värdena för beräkningen till litet mer extrema 300 kp (3000N) räknar på 50 meter och kätting som väger 1.5 kg/meter ser vi att det handlar om 12 cm "fjädring" (appr.), bågen hänger ner 1.5 meter (det betyder att om båten är 6 meter upp är draget horisontellt i andra änden, skattat från nerhängskurvan, som inte är en cirkelbåge). 12 cm fjädring kvar att "fjädra i" är inte så litet som man kanske tror, men det är ändå allmänt accepterat att man behöver en fjädring i ankarkättingen när det blir (riktigt) stora dynamiska krafter, ofta en tiometerslängd nylontross eller liknande. Myten om att "kätting fjädrar" kan vi genast lägga ner, det är nerhängsbågen och gravitationen som gör jobbet. Jämfört med kätting är även en "stum" polyesterlina rena slangbellan. Kätting skjuter inte tillbaka tillnärmelsevis på samma sätt som lina gör.

I tillägg till detta måste båten dessutom uträtta ett avsevärt mekaniskt arbete var gång kättingen skall lyftas från botten (i byig vind, t ex). Innan detta arbete utförs läggs ingen större kraft på ankaret, hur som helst. Här är lång, tung och grov kätting absolut av godo. Varje gång det lugnar sig laddar kättingen om, ju.

** Rättade till syftningsfel

[friseglarn]

En vikt (ängel) i mitten på ankarlinan gör underverk med dragvinkeln mot botten med betydligt färre kilo än vad som krävs för kätting. Inte lika bra dock, men mycket lättare. Lite otympligt förstås, men ok eftersom det är få tillfällen det behövs. Man kan även ha tandemankare (ett framför det ena och "ängel) ankaren 4 -5 m efter om man vill. Bra nytta av den vikten istället för att ha en kätting där.

Det absolut mest vikteffektiva sättet att minska vinkeln mot botten är såklart att helt enkelt ha riktigt lång ankarlina (uppenbart). Minst 6 gånger djupet vill jag ha, helst mycket mer. Kan var knepigt på svaj med många andra båtar, även knepigt att båten rör sig annorlunda med lina än med kätting. Kättingankrarna tenderar att bli nervösa när man kättinglöst rör sig helt annorlunda än dem i bukten. Själv vet man hur lång linan är och vad man kan vänta för rörelser med linankring men de vet inte många av kättingankrarna, alltid nån som tror att det kan vara å färde...

En mycket viktig faktor är överraskande nog hur högt över vattnet ankarlinan är fäst i båten... om man har ett fäste vid vattenlinjen får man (uppenbart) mindre (och därmed bättre) vinkel på ankarlinan mot botten. Men man vinner inte bara vad gäller vinkeln mot botten (särskilt i grunt vatten), man vinner att ryck och slit och zickzackande minskar. Lättare att sova på svaj med ankarlinan lågt infäst också.

Så... kätting då? Jättebra med kätting. Men jättetungt också och det går att få bra fasthållning även utan. När man blivit av med ankarwinschen (elfel) och ska dra upp kättingdjävulen själv märker man en annan grej med kätting... det kan vara farligt... Faran med att inte "komma loss" snabbt när man behöver det kan vara betydligt större än risken med att inte ha kätting.. tycker jag. Sen har jag en liten båt och då är kätting överkurs ändå tycker jag. Kätting utan winch kan även ge upphov till ryggskott helt i onödan.

Så jag har ankarlina även av "säkerhetsskäl". Tungt ankare behövs inte ... ett 4,5 kg Spade (hälften av tyngden i form av bly ingjutet i spetsen, precis där det behövs för att börja penetrera botten, blir som en mejsel ( mitt fall skarpslipad mejsel) som karvar sig ned, högre spetstryck än betydligt tyngre ankare) motsvarar lätt (det är en underdrift) ett mycket mycket tyngre bra ankare av stål... det är spetsen, eggen, formen och ytans storlek som gör jobbet, inte tyngden. De som tror på tyngden som saliggörande kan ju ta en stor sten, hur bra är det? Inte alls bra med bara tyngd. Jag tvivlar på att något annat existerande ankare "sätter om sig" vid vindvridning lika snabbt och fullständigt pålitligt som ett skarpslipat spade (vadå? slipar inte ni "eggen" på era ankare?). Det har kommit en hel del Spade-inspirerade ankare de senaste åren men dem vet jag inget om.

Vid någorlunda "rak" dragning, inte svaj, fungerar Fortress mkt bra (tex mot land eller i ett sund med ett ankare åt varje håll, eller i ett V). Men fortress är kräset vad gäller botten, fungerar inte bra med block, sten, tång osv. Så... fungerar inte som ensamankare precis... specialtillfälleankare snarare.

[Anders S]

En vikt (ängel) i mitten på ankarlinan gör underverk med dragvinkeln mot botten med betydligt färre kilo än vad som krävs för kätting. Inte lika bra dock, men mycket lättare. Lite otympligt förstås, men ok eftersom det är få tillfällen det behövs.

Nej, det stämmer inte att angeln skall vara mitt på. Se på bilden - det handlar om geometrin i kraftspelet!)

En angel på fem kilo skall släppas ner helt nära ankaret om den skall göra samma nytta som en kättingstump på samma vikt. Men då gör den det, i alla fall i praktiken och approximativt.
Angeln har dock en stor fördel - man kan dra upp den först och ankaret sedan, och vice versa. Men den skall långt ner mot ankaret för bästa utbyte.

Man bör också notera att akterankring mot fasta land är en specialtillämpning, där all rörelse mot land är av ondo.

[friseglarn]

Håller med dig Anders, i vart fall så till vida att det vid små belastningar ger mer effekt på vinkeln mot botten att ha vikten närmare ankaret.

Men man kan t ex lika gärna ha ett andra ankare några meter från första ankaret som tyngd istället för kätting så får man mer pang för vikten än med kätting. Vid höga belastningar lättar den lilla kättingstumpen (eller ängeln närmare ankare) o står "rakt ut". Inte heller ger vikten nära ankaret lika stor "fjädring" (fjädring utöver ankarlinans elasticitet) som vikten på mitten av linan, den rör sig en kortare sträcka upp och ned jämfört med vikt på mitten av ankarlinan och det är mindre "utväxling".

Vid höga belastningar bör man få bäst effekt i vinkel genom vikt på mitten, då det är mycket svår att helt sträcka ut linan som belastas redan mycket måttligt på mitten i nära nittio grader från de två punkterna som linan går mellan. Men det är klart, jag har inte räknat på exakt hur stor effekt det ger. Men det är ju inte bara vinkeln som hjälper ankaret att hålla fast, den avdämpande effekten av en tyngd på mitten är också mycket större (än tyngd nära ankaret eller för den delen nära båten) o den dämpningen gör mycket gott för ankarets hållkraft. Ryck är aldrig bra för "hållkraften".

Se´n ska man inte tala illa om kätting, har man tung båt och ankarwinch så ger en kätting bra sömn om natten... men jag personligen gillar inte att vara beroende av tunga tekniska system i onödan (kan man alltid lita på ankarspelet) och föredrar därför lätta ankringssystem som jag själv lätt med ringa muskelkraft snabbt o smärtfritt kan hantera.

[Anders S]

Se´n ska man inte tala illa om kätting, har man tung båt och ankarwinch så ger en kätting bra sömn om natten... men jag personligen gillar inte att vara beroende av tunga tekniska system i onödan (kan man alltid lita på ankarspelet) och föredrar därför lätta ankringssystem som jag själv lätt med ringa muskelkraft snabbt o smärtfritt kan hantera.

Det där är ganska viktigt.

Om man som jag har upp till 80 kilo ankardon att ta hem (i värsta fall, snarare 35-40 kilo till vardags) krävs det en winch, eller lång tid. Mitt ankarspel (Seawolf, kanske roar någon) kan inte köras manuellt, vilket onekligen varit bra, Å andra sidan har jag samma dimension på akterspelet och kan väl lösa det på så sätt. Ytterst får jag dra med en winch, krok och lina från fallwinchen på masten, det blir i så fall långtråkigt och jobbigt. Finns inte tiden för detta får man kanske boja och lämna, för att hämta det senare. Finns planen (om än jobbig) är halva segern vunnen.

Det finns fördelar med de flesta lösningar. Enkelt, lätt och lättskött brukar vara bäst. Jag får nöja mig med två av de tre, men att ha en tung båt (och därmed tunga ankardon) är ju mitt eget val, kan man säga.

[Maxi33]

Min båt är varken jättetung eller jag är jättegammal, men jag satsade på kätting i sin helhet även i aktern när jag också satsade på elektriskt ankarspel i aktern. Lat är jag och bekväm också, men jag tänker också på säkerhet och att kunna åka båt även när jag är gammal på riktigt.

Jag har läst någorlunda noga inläggen om detta med töjning respektive uträtning av nedhäng, lina respektive kätting, och jag håller på Anders S. Jag har själv tidigare i andra trådar, på andra fora försökt få olika debattörer att förstå skillnaden mellan nedhäng och töjning, att jämföra jämförbara krafter och förändringar i båtens position gentemot bryggan eller naturhamnens klippa, och att inte jämföra äpplen och päron osv.

Detta inlägg kommer att irritera Eilean, vilket är ett skäl så gott som något. Hedersmannen som är skeppare på det tunga skeppet EILEAN behöver mothugg för att trivas, vi har träffats flera gånger i verkligheten och käftat via internet däremellan, och jag gör vad jag kan för att hålla honom igång.

MVH
Håkan