Stormiga situationer någon?

[bosseh]

Bosseh, visst klarar man sig ganska bra med en handhållen GPS i din punkt 1 och 2 ovan?

Nr 1 var före GPSen. De som inte var med på den tiden förstår inte charmen att segla utan GPS. Det gör inte jag heller.
Nr 2 tog jag inte med min handjagare, jag skulle bara hjälpa en kompis som skulle transportera en båt en annan person. Jag hade en liten ficklampa och en handpejlkompass. På båten fanns en bara en jätteficklampa. Min kompass var självlysande så vi kunde styra mha den.
Jag har seglat ett antal båtar sen dess, alltid med en stor påse med GPS, ficklampor, tänger, kablar, VHF mm.

[bosseh]

Man ska vara ödmjuk inför havet och ännu mera ödmjuk för en storm, hela tiden beredd att anpassa sig till hur vädret utvecklas.

Alla normala människor brukar känna en viss rädsla. Inte så man sitter och skallrar tänder i ett hörn. Lite rädsla gör att man får större respekt för naturens krafter. Kalla det kontrollerad rädsla.

[Brendan]

Brendan, vad är då det stormigaste du varit med om på dina seglingar på västerhavet? Din båt (Comfort 30) är ju ungefär lika stor som Sophina, så det kunde vara intressant att höra, vilka segel som fördes / vindstyrka / våghöjd osv, samt hur båten uppförde sig.

Hälsningar
Tommy

Vet inte om jag orkar dra det igen. Jag har redan "skrutit" alldeles för mycket om dessa seglingar, här på Sailguide, på Klotterplanket, i SXK:s årsskrifter, i Västpricken och i På Kryss. Jag tror de flesta är ganska fed up på dessa gamla, närmast preskriberade seglingar nu.

Men beträffande halvtonnare kan man nog säga att Comfort 30-an ("konverterad Joker") och Balladen (vidareutvecklad Joker) så är de mycket sjövärdiga båtar som klarar vilket väder som helst, förutsatt att man inte hamnar i lägervall utan har gott sjörum.

Eftersom jag aldrig har haft någon vindmätare vet jag inte hur mycket det har blåst men väderstationer i samma områden har rapporterat över 20 m/s och stormbyar. Vid något 48-timmars har det blåst full storm med orkanbyar.

Våghöjder är helt omöjliga att uppskatta från en liten båt. Det är dessutom ganska ointressant. Det intressanta är hur höga vågorna är i förhållande till våglängden ("brantheten"). Den har vid vissa tillfällen mitt ute på Nordsjön varit direkt skräckinjagande.

När det har varit som motigast har det varit omöjligt att segla bidevind. Det går helt enkelt inte att med en halvtonnare segla bidevind i vindstyrkor över 20 m/s, när sjön byggt upp och motsvarar vindstyrkan. Vi har då fallit av och seglat med enbart stormfock på 6 kvadratmeter eller enbart bottenrevat storsegel (3 rev) = c:a 7 kvadratmeter.

För dem som tycker det är skryt att man berättar om en stormsegling, vill jag bara säga det, att man brukar bli hårt ansatt när man kommer hem och det förutsätts att man ska berätta om dramatiska upplevelser på det stora farliga havet. Men de flesta blir besvikna. Allt har gått planenligt, eftersom vi har varit minutiöst förberedda och mentalt tränade och kanske haft litet tur.

Trots att man gör allt för att undvika hårt väder, är det ibland oundvikligt att man drabbas, och särskilt roligt är det inte. Inte förrän efteråt. Då är man glad och tacksam över att ha fått uppleva någonting utöver det vanliga, något som har satt en på prov och tänjt ens gränser till det yttersta. Man inser vilka dolda resurser som finns inom en och självförtroendet stärks.

[Grisslan]

Måste till min "stormhistoria" -87 (för det var just storm) tillägga att det är mycket lätt att begå misstag när man dunsar omkring och kräks mellan vågorna. Vissa på forumet är mer än lovligt hårda mot båtförare som burit sig klumpigt åt. När man har fullt upp med att hålla i sig, så är det inte så konstigt att man förivrar sig om man inte är van vid oväder (vilket de allra flesta inte är). Ljudet av en fritidsbåt (full med besticklådor och ölbuteljer) som kraschar ned i en vågdal är ganska otrevligt och kan få vanligtvis stabila män att göra riktigt förhastade saker.

Helt oförglömligt från den ovan beskrivna natten 1987 är min farsas dåvarande kvinna som styrde: höll i sig med bägge händerna i ratten och hade trätt handtagen på en systemkasse över öronen. Kassen hade hon (som en gammeldags furagesele) över ansiktet för att spy i.

Mvh Niklas

[Mr Q]

Intressant och bra historia Brendan! Det är alltid kul att höra folk med lång erfarenhet dela med sig.

Min egen syn på stormsegling är att den typiska moderna svensken är alldeles för civiliserad och bekväm för att utsätta sig för risken att gå ut på havet i en liten plastbalja fylld med ens käraste medmänniskor, dvs sin familj, när det är farligt hårt väder.

Det finns så många fritidsaktiviteter så det är ju överflöd på dem. Faktum är att vi i Sverige och Västvärlden har ett nästan sjukligt överflöd av allt, inte bara materiellt. Hela våra liv är ju fantastiskt tillrättalagda från förlossning till åldervård. När vi sitter kring julbordet med våra nära och kära och fullständigt frossar oss i vad allt gott världen kan erbjuda, är det inte utan att man börjar tänka efter litet. Om man summerar litet de fritidsaktiviter vi fördriver tiden med: Segling, hockey, tennis, golf, skidåkning, workout, dataspel/hemmabio, fikor/middagar med vänner mm.

Nej jag är nog inne på trenden att den typiske fritidsseglaren tar kortare dagsturer snarare än att plåga familjen med att häcka i båten hela semestern. Pga det överutbud av fritidsaktiviteter som finns.

Sorry för filosofiutsvävningen.

[Tommy]

Det där med att plåga familjen har jag sett många gånger, och nog är det tyvärr ofta så. Men det gäller inte alla, t.ex. så är jag själv så lyckligt lottad att ha en hel familj som inte önskar något hellre än att sticka ut, från första till sista semsterdag. Verkligen en maxat lång segling så långt som semestern tillåter, 4-5 veckor. Man får vara tacksam så länge det varar. Bidrar gör också att vårt naturliga favoritresmål Japan är helt outhärdligt på sommaren, så det blir ingen konkurrens därifrån. Reser gör vi hellre på höst/vinter/vår, Sverige är bäst på sommaren.

Tack Brendan för beskrivningen, i dag med rullfockar kan man antagligen anta att det bästa sättet att uthärda riktigt starka vindar och vågor ute till havs är någon sorts slör med enbart lagom lite av rullfocken ute. Givet då att man har sjörum.

Angående Grisslans historia så verkar det inte så förvånande att det var din farsas dåvarande kvinna... Med en sådan situation

Hälsningar
Tommy

[bosseh]

Nej jag är nog inne på trenden att den typiske fritidsseglaren tar kortare dagsturer snarare än att plåga familjen med att häcka i båten hela semestern.

Ja visst kan man få en massa kvalitetstid på sjön utan att plåga familjen veckovis i en kall och fuktig plastbalja.
Kanske kompletterat med en veckas "grappsegling" på hösten så man får ihop material till vinterns skepparhistorier.