Men det är väl inte BSB kort som passar i bla. Seaclear???Tomas G skrev:Garmins sjökort körs på datorn i programmet BlueChart. Från detta program laddar man sedan över sjökorten till plottern/GPS:en. Det är tillåtet enligt licensavtalet att göra detta till två enheter. Därutöver kan du också ha sjökorten på din dator för att antingen navigera med (då gps:en är kopplad till comporten eller USB-porten) eller bara att planera med "hemmavid".
Så svaret på din fråga är att det fungerar utmärkt.
Sjökort till seaclear
Beträffande skannade kopior av papperskort så är det nog så att det i princip räcker att inneha ett likadant papperskort som det som någon annan har gjort en digital bitmapkopia av. Det bör gå att hävda att man har rättigheterna till den information som papperskortet representerar, och alltså även till en digital kopia av samma information.
När det sen gäller kalibreringen av kortet så är ju detta en information som lagts till av någon annan än utgivaren av papperskortet, och denne kan alltså inte hävda rättighet till kalibreringen. Det är upp till den som kalibrerat den digtala versionen att hävda eventuell copyright till detta. Ger han tillstånd är det OK att kopiera kalibreringen.
Slutsatsen är då att så länge man innehar rätt papperskort och kompisen har kalibrerat så är det hela OK.
När det sen gäller kalibreringen av kortet så är ju detta en information som lagts till av någon annan än utgivaren av papperskortet, och denne kan alltså inte hävda rättighet till kalibreringen. Det är upp till den som kalibrerat den digtala versionen att hävda eventuell copyright till detta. Ger han tillstånd är det OK att kopiera kalibreringen.
Slutsatsen är då att så länge man innehar rätt papperskort och kompisen har kalibrerat så är det hela OK.
Herrarna är tyvärr ute och seglar.
Lagen om upphovsrätt, 12:e paragrafen täcker det här. Länk: http://www.notisum.se/rnp/SLS/lag/19600729.HTM
Det är helt utan betydelse att man själv har sjökortet, det som är brottsligt är att dela med sig av datafilen. Just när det gäller "digitala sammanställningar" finns inte de lättnader som gäller andra verk.
Det är en helt annan sak att man troligtvis inte kommer att åka fast. Men byter man man sjökort via nätet utan försiktighetsåtgärder är det heller inte alldeles otänkbart. Det trista är då att forumet och forumets internetleverantör får besvär - det är den vägen piratjägarna använder. Minns Bahnhof!
Lagen om upphovsrätt, 12:e paragrafen täcker det här. Länk: http://www.notisum.se/rnp/SLS/lag/19600729.HTM
Det är helt utan betydelse att man själv har sjökortet, det som är brottsligt är att dela med sig av datafilen. Just när det gäller "digitala sammanställningar" finns inte de lättnader som gäller andra verk.
Det är en helt annan sak att man troligtvis inte kommer att åka fast. Men byter man man sjökort via nätet utan försiktighetsåtgärder är det heller inte alldeles otänkbart. Det trista är då att forumet och forumets internetleverantör får besvär - det är den vägen piratjägarna använder. Minns Bahnhof!
Anders S
[quote="Anders S"]Herrarna är tyvärr ute och seglar.
Lagen om upphovsrätt, 12:e paragrafen täcker det här. Länk: http://www.notisum.se/rnp/SLS/lag/19600729.HTM
Det är helt utan betydelse att man själv har sjökortet, det som är brottsligt är att dela med sig av datafilen. Just när det gäller "digitala sammanställningar" finns inte de lättnader som gäller andra verk.
quote]
Lagen handlar om distribution om kopior av digital information. Men när man har ett pappersorginal så bör det gå att hävda att den digtala versionen man har (som visserligen har tillverkats av någon annan) ändå är utfört på uppdrag av orginalinnehavaren av papperskortet, och alltså inte är en kopia av en digital kopia utan av ens eget orginal. Det hela är såpass finstilt att det troligtvis inte är något problem. Om man själv exempelvis väljer en annan komprimeringsgrad på en JPG-fil än den tidigare filen är det inte längre en kopia, utan snarare en kopia av den skannade orginalfilen med andra egenskaper.
Jag tvivlar starkt på att svensk lagtolkningspraxis skulle invända mot denna tolkning. Äger man en vinylplatta med Elvis så tror jag ingen svensk rättsinstans skulle komma på tanken på att fälla den som tankat ned någon annans digitalisering av samma vinylpatta.
Lagen om upphovsrätt, 12:e paragrafen täcker det här. Länk: http://www.notisum.se/rnp/SLS/lag/19600729.HTM
Det är helt utan betydelse att man själv har sjökortet, det som är brottsligt är att dela med sig av datafilen. Just när det gäller "digitala sammanställningar" finns inte de lättnader som gäller andra verk.
quote]
Lagen handlar om distribution om kopior av digital information. Men när man har ett pappersorginal så bör det gå att hävda att den digtala versionen man har (som visserligen har tillverkats av någon annan) ändå är utfört på uppdrag av orginalinnehavaren av papperskortet, och alltså inte är en kopia av en digital kopia utan av ens eget orginal. Det hela är såpass finstilt att det troligtvis inte är något problem. Om man själv exempelvis väljer en annan komprimeringsgrad på en JPG-fil än den tidigare filen är det inte längre en kopia, utan snarare en kopia av den skannade orginalfilen med andra egenskaper.
Jag tvivlar starkt på att svensk lagtolkningspraxis skulle invända mot denna tolkning. Äger man en vinylplatta med Elvis så tror jag ingen svensk rättsinstans skulle komma på tanken på att fälla den som tankat ned någon annans digitalisering av samma vinylpatta.
Det här är inte så lätt att gå runt.
Upphovsrätt har varit rätt så mild, speciellt när det gäller privat bruk, men det här har ändrats radikalt när det gäller digitala media. Att man tillverkat ett digitalt exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk förvärrar tyvärr saken, inte underlättar den. En digital kopia behöver heller inte vara identisk för att vara skyddad, det är bara att se på hur man ser på kopiering av komprimerade filmer och låtar. Lagtexten förhindrar att dela med sig av "digitala sammanställningar" av skyddat material oavsett hur det digitala materialet framställts. Naturligtvis får man kopiera och dela ut sitt eget material hur som helt, men det är det inte fråga om här. Det enda som är tillåtet är möjligen att själv kopiera för eget bruk - det behandlas i par 53, tidigare anförd lag. Men lagstiftaren är noga med att behålla lagbrottet, han tar bara bort straffet!
Poängen är att kopian man ger bort är digital - det är där haken ligger. Att originalet är "analogt" spelar ingen roll, lämnar man ifrån sig en digital kopia av ett original är man en ond människa (relativt sett).
***
Du har väl noterat, kan jag tänka, att just dessa lagbrott behandlas av vigilantes, handgångna män (och kvinnor) som arbetar helt vid sidan av rättsväsende och polis, tills dess de har misstankar nog för att få göra husrannsakan (lustigt nog, de enda sådana som beviljats på önskan om utomstående)? Kombinationen av den här ettriga "privatspaningen" med närmast drakoniska regler om vad man får och inte får göra med datafiler är naturligtvis den större frågan.
Jag vill naturligtvis framhålla att jag skiljer på sak och person i det här fallet. Det är svårt att vara indignerad "på riktigt", men reglerna är glasklart stränga.
Upphovsrätt har varit rätt så mild, speciellt när det gäller privat bruk, men det här har ändrats radikalt när det gäller digitala media. Att man tillverkat ett digitalt exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk förvärrar tyvärr saken, inte underlättar den. En digital kopia behöver heller inte vara identisk för att vara skyddad, det är bara att se på hur man ser på kopiering av komprimerade filmer och låtar. Lagtexten förhindrar att dela med sig av "digitala sammanställningar" av skyddat material oavsett hur det digitala materialet framställts. Naturligtvis får man kopiera och dela ut sitt eget material hur som helt, men det är det inte fråga om här. Det enda som är tillåtet är möjligen att själv kopiera för eget bruk - det behandlas i par 53, tidigare anförd lag. Men lagstiftaren är noga med att behålla lagbrottet, han tar bara bort straffet!
Poängen är att kopian man ger bort är digital - det är där haken ligger. Att originalet är "analogt" spelar ingen roll, lämnar man ifrån sig en digital kopia av ett original är man en ond människa (relativt sett).
***
Du har väl noterat, kan jag tänka, att just dessa lagbrott behandlas av vigilantes, handgångna män (och kvinnor) som arbetar helt vid sidan av rättsväsende och polis, tills dess de har misstankar nog för att få göra husrannsakan (lustigt nog, de enda sådana som beviljats på önskan om utomstående)? Kombinationen av den här ettriga "privatspaningen" med närmast drakoniska regler om vad man får och inte får göra med datafiler är naturligtvis den större frågan.
Jag vill naturligtvis framhålla att jag skiljer på sak och person i det här fallet. Det är svårt att vara indignerad "på riktigt", men reglerna är glasklart stränga.
Anders S
Det svenska rättsväsendet (och delvis den skandinaviska) utmärker sig i att se mera på andemeningen i lagstiftning och bedömning av brott and t.ex. amerikansk. Det innebär i praktiken att medan man i USA dyker in i lagtexters detaljer ocj drar slutsatser av dem, så ser man i Sverige mer till anda, uppsåt, grad av konsekvenser mm.
I den meningen bör svensk rättspraxis leda till att det knappast blir några konsekvenser av att någon annan än man själv har tillverkat en digital kopia av ett material man har rättighet till, även om lagtexten teoretiskt skulle givit möjlighet till en bokstavligare tolkning....
I den meningen bör svensk rättspraxis leda till att det knappast blir några konsekvenser av att någon annan än man själv har tillverkat en digital kopia av ett material man har rättighet till, även om lagtexten teoretiskt skulle givit möjlighet till en bokstavligare tolkning....
Om du studerar litet domar i sådana här ärenden finns det både små och stora bovar som åker fast, men 95% av de här brotten stoppas i sin linda av intresseorganisatioenrna genom påtryckningar på Internetleverantörer och site-ägare.
Nu har vi ett starkt skydd för digitala sammanställningar, enligt min mening av goda skäl. Tillåter (uppmuntrar, godkänner, tolererar) man "fri kopiering vänner emellan" har vi vips en situation där digitala privatbruksföremål (som sjökortsfiler) kostar skjortan om man köper dem "lagligt" därför att vinst och produktion då betalas endast av några få.
Nu har vi ett starkt skydd för digitala sammanställningar, enligt min mening av goda skäl. Tillåter (uppmuntrar, godkänner, tolererar) man "fri kopiering vänner emellan" har vi vips en situation där digitala privatbruksföremål (som sjökortsfiler) kostar skjortan om man köper dem "lagligt" därför att vinst och produktion då betalas endast av några få.
Anders S
Men är det inte just precis dethär typfallet som det har varit sån kalabalik om? Oberoende vad man äger får man inte piratkopiera filer (förr hette det "spela av" eller "kopiera men en ny, negativ, benämning har också lobbats igenom). Punkt. Inga undantag. Kalabaliken kommer just iom. att till och med vanliga människor med bondförnuft inser att lagen spelar rakt i händerna på bolagen som försökte få igenom samma lagar då kassetten kom, då videobandspelaren kom och då inspelbara CD:n kom. När Internet "kom" gick lagen igenom, och bolagen korkade årgångsskumpan.Seawolf skrev:[...] Jag tvivlar starkt på att svensk lagtolkningspraxis skulle invända mot denna tolkning. Äger man en vinylplatta med Elvis så tror jag ingen svensk rättsinstans skulle komma på tanken på att fälla den som tankat ned någon annans digitalisering av samma vinylpatta.
~~~~~_/)~~~
Hur man jagar piratkopierare, duktigt OT
Hade rättsväsendet varit de enda som agerat hade det här sannolikt varit en riktig och rimlig syn på saker och ting. Poliser och åklagare är mycket duktigare på att prioritera (bort) skitsaker än vad gemene man alltid tycker om. Här fungerar det dock annorlunda: Eftersom det är fullständigt riskfritt och rätt bekvämt att "jaga piratkopierare" sysslar t ex skivbolagen och upphovsrättsorganisationer med detta, mha IT-stöd och automatik. Populära jaktmarker är bl a forum (även om Sailguide inte är särskilt hett).Seawolf skrev:Det svenska rättsväsendet (och delvis den skandinaviska) utmärker sig i att se mera på andemeningen i lagstiftning och bedömning av brott and t.ex. amerikansk. Det innebär i praktiken att medan man i USA dyker in i lagtexters detaljer ocj drar slutsatser av dem, så ser man i Sverige mer till anda, uppsåt, grad av konsekvenser mm.
I den meningen bör svensk rättspraxis leda till att det knappast blir några konsekvenser av att någon annan än man själv har tillverkat en digital kopia av ett material man har rättighet till, även om lagtexten teoretiskt skulle givit möjlighet till en bokstavligare tolkning....
Då är skiljelinjen just 53:e paragrafen, det är alltså inte lönt att försöka sätta fast en privatkopierare, dvs någon som nallat hem kontorets CD-skiva och gjort en kopia på den egna datorn. Däremot, delar man med sig kommer 12:e paragrafen in, och den är som en råttfälla, den struntar i vem som får fingrarna i kläm. Nu krävs det IOFS mer än att Olle, Anders och Magnus har bytt sjökort för att få fart på svenska polisen, men då går piratjägarna en annan väg: De går på de som ställer kommunikationstjänsterna till förfogande, i vårt fall Forum-Anders och ISP-leverantören. Till saken hör också (i svårare fall) att åklagare och polis inte kan neka att ta emot en anmälning, och finns det förutsättningar för fällande dom skall det mycket till innan man lägger ner en presenterad, klappad och klar utredning.
Man kan gärna beröra FRA:s önskemål om att få avlyssna all nättrafik i sammanhanget. Ett av alla accepterat rättsväsen får helt enkelt inte ha alltför bra möjligheter att snoka i folks privatsfär. Tyvärr finns inte denna insikt hos alla, inte ens hos de som har mest att vinna på att reglerna blir litet mjukare. Det allra vanligaste (och dummaste!) argumentet är "den som inte har något att dölja behöver inte vara rädd". Avfärdar man sedan den (legitima) omsorgen om upphovsrätt med argument som "det är väl inte så farligt och drabbar ingen fattig", "det går bra att kopiera bara man gör det med förstånd" och "vadå, antipiratbyrån, inte bryr de sig om lilla mej" - ja, då får man skylla sig själv om reglerna bara blir värre och hemskare. Det går liksom inte att jämföra "perfekt digital kopiering" med kvalitetsförsämrad avspelning av skivor till band eller fotokopior av en bok. Numera stjäl man ett original när man kopierar - det förstår inte alla.
Anders S
Visst är lagen om digitala kopior häftig! Och visst är det få som bryr sig om den.
Och visst är piratjägarna rätt avsides om person A hjälper Person B med att ordna en digital kopia av person A:s icke-digitala orginal. ISP-leverantörerna är i sådana fall heller inte inblandade. Och ingen annan Internetspaning heller.
Över huvud taget är den gamla västerländska synen på "intellectual Propery" ett intressant fenomen som antagligen kommer att ramla ihop av sin egen tyngd inom några decennier. Den är ju grundad på att det finns en måttligt stor "community" där det är möjligt att någorlunda följa och hålla ordning på spelarna på planen.
För patent är det redan så att det är nästan omöjligt för en patenttjänsteman att avgöra om en ansökan är patenterbar i vimlet av både existerande patent, traditionella publikationer och digitala dito, samt av alla produkter som finns där ute. Man klarar helt enkelt inte av att spåra vad som händer och särskilt inte i de delar av världen som har andra språk och alfabet. Följden blir att snart sagt alla patent kan dömas vara ogiltigt erhållet om det kommer till konflikt: det fanns publicerade förhållanden som borde hindrat det. På liknande sätt är det för patentinnehavaren: hur hinna följa upp om det finns patentintrång?
När Indien, Kina och (förhoppningsvis) snart Sydamerika och Afrika också kommer igång på allvar kommer ovanstående alltså att bli tämligen meningslöst. Vissa större av dessa länder har dessutom redan börjat använda sin beslutskraft genom att t.ex. i samband med AIDS-mediciner helt lugnt sätta sig över patenträttigheterna, med hänvisning till humanitärekonomiska skäl.
Det finns anledning att tro att synen på Intellectual property kommer att tvingas till en modifiering efterhand även på andra områden.
Sådant sker allteftersom på alla möjliga områden: se bara på vad som hänt med synen på äktenskap och äkta eller "pirattillverkade" barn (tack och lov) på något 50-tal år.
Och visst är piratjägarna rätt avsides om person A hjälper Person B med att ordna en digital kopia av person A:s icke-digitala orginal. ISP-leverantörerna är i sådana fall heller inte inblandade. Och ingen annan Internetspaning heller.
Över huvud taget är den gamla västerländska synen på "intellectual Propery" ett intressant fenomen som antagligen kommer att ramla ihop av sin egen tyngd inom några decennier. Den är ju grundad på att det finns en måttligt stor "community" där det är möjligt att någorlunda följa och hålla ordning på spelarna på planen.
För patent är det redan så att det är nästan omöjligt för en patenttjänsteman att avgöra om en ansökan är patenterbar i vimlet av både existerande patent, traditionella publikationer och digitala dito, samt av alla produkter som finns där ute. Man klarar helt enkelt inte av att spåra vad som händer och särskilt inte i de delar av världen som har andra språk och alfabet. Följden blir att snart sagt alla patent kan dömas vara ogiltigt erhållet om det kommer till konflikt: det fanns publicerade förhållanden som borde hindrat det. På liknande sätt är det för patentinnehavaren: hur hinna följa upp om det finns patentintrång?
När Indien, Kina och (förhoppningsvis) snart Sydamerika och Afrika också kommer igång på allvar kommer ovanstående alltså att bli tämligen meningslöst. Vissa större av dessa länder har dessutom redan börjat använda sin beslutskraft genom att t.ex. i samband med AIDS-mediciner helt lugnt sätta sig över patenträttigheterna, med hänvisning till humanitärekonomiska skäl.
Det finns anledning att tro att synen på Intellectual property kommer att tvingas till en modifiering efterhand även på andra områden.
Sådant sker allteftersom på alla möjliga områden: se bara på vad som hänt med synen på äktenskap och äkta eller "pirattillverkade" barn (tack och lov) på något 50-tal år.
Det är på grund av denna uppluckring och "omsyn" som de stränga lagarna skall ses. En olämplig handling som är mycket svår att upptäcka kan få ett straff som inte riktigt står i proportion, just därför att man vill ha allmänpreventionen. Problemet är ju rätt enkelt: Om (OM, jag är inte helt naiv) man scannar sina egna papperssjökort är det trivialt och ingen tänker illa därom, inte ens sjöfartsverket. Skulle man därvid lämna en kopia till en nära kamrat må det väl vara hänt. Men lagen säger annorlunda.
Byter man däremot kort med ytligt bekanta (jag är alltså inte helt naiv, och har scannat mer än ett sjökort förr i världen; det är mycket arbetsamt och tålamodskrävande) kan man förstås inte gömma sig bakom något resonemang som går ut på att man kan ha rätt till detta därför att man har ett pappersoriginal, "och det är samma som om man scannat själv". v
Byter man däremot kort med ytligt bekanta (jag är alltså inte helt naiv, och har scannat mer än ett sjökort förr i världen; det är mycket arbetsamt och tålamodskrävande) kan man förstås inte gömma sig bakom något resonemang som går ut på att man kan ha rätt till detta därför att man har ett pappersoriginal, "och det är samma som om man scannat själv". v
Anders S