Ankarets vikt och motorns kraft - Maxi 77

[Eilean]

Till skilnad mot Gunnar är jag lite mer nyanserad kring Danforth. Som akterankare tycker jag det funkar utmärkt. Som svajankare är funktionen mer tveksam.

Konstigt det här med Danforth. Jag har i princip aldrig fått dessa skithelveten till ankaren att fästa!
I två olika båtar jag köpt har det följt med Danforth och jag har försökt, i både inner- mellan- och ytterskärgårdsvikar. I den första båten var det en kopia som i bästa fall kasade över botten och i sämsta fall planade på vattenytan om man hade lite fart och kärvande ankarlina. Bytte till ett CQR och ordningen samt friden var återställd.

Nästa båt hade ett Danforth orginal och tänkte att det skulle vara bättre och ville ge det en chans.
Jo, det var det. Jag fick det faktiskt att fästa några gånger, om jag drog det med silkesvantar på ytterst mjuk dybotten i inner- eller mellanskärgårdarna. Och då satt det! Men vad jag kan minnas fäste det ungerfär varannan gång! Ibland berodde det på att tång, skräp och sten fastnat i leden så att bladspetsarna inte kunde vika sig nedåt. Och iväg åkte det och ersattes av ett orginalbruce. Ordningen återställd!

Nejtack - den seglare är inte av kvinna född som kan omvända mig till Danforth!
Den enda, ja den enda fördelen med Danforth är att det stuvar platt. Men på dessa båtstorlekar det handlar om här är det inga problem att ha ett riktigt CQR, Delta eller Bruce hängande ur vägen i akterpulpiten. Och man behöver inte få någon lera på däck.

Och på en båt som svajligger för ett Danforth skulle jag frivilligt ta ankarvakt hela natten i allt annat än stiltje. Med motorn startberedd!

Nä, Danforth passar där det föddes - i flodmynningar där tidvattnet satt av stora dybankar utan en minsta sten, tång eller skräpsmula.

[toaen]

Till min nuvarande båt har jag ett Fortress aluminium lättviktsankare på 3,6 kg (tror jag det var). Ankaret liknar ju ett Danforth. Kättingen på 4 m väger nog minst lika mycket som ankaret. Jag var ytterst tveksam till ankaret till att börja med, men jag använde under de tre första veckorna jag var ute med båten, för att spara min problemfyllda rygg.

Vid ett tillfälle låg jag i lä för en tysk motorseglare på ca 10 m 6 ton. Jag har en storfidra 7,6 m 3,1 ton. Vinden låg på rakt i sidan på tysken. Vi hade bestämt oss för att ta en dagslång promenad och fågade tysken om och när han skulle gå. Han skulle gå innom en timme.

Då jag inte litade på ankaret flyttade jag mig ut till en boj i viken. När jag urskulldande visade tysken vad jag hade för ankare och talade om att jag inte litade på det, sa han att det var det enda ankaret han hade använt på flera år.

Efter det har jag nästan uteslutande använt Fortressankaret. Endast en gång har jag tagit till mitt 15 kg Bruceankare. Det vad vid en kuling, när vinden vred sig 150 grader och jag fick den på låringen. Då rodde jag ut Brucen.

Jag har ytterligare två kompletta ankarutrustningar ombord. En 12 kg dragg (västkustbo som jag är) och en kraftig blyplätt. Dessa har jag inte använt på de två åren ca 80 dygn och ca 2000 distansminuterna jag seglat med fidran till större delen i Östersjön.

Detta är inget försök att omvända dig Gunnar, utan bara ett konstaterande att mitt lättviktsankare har fungerat mycket bra under två år för mig, även på västkusten. Och det är underbart för ryggen. Med tanke på det ror jag gärna ut Brucen om det skulle knipa.

tommy

[Peter_K]

För min del har jag bara missat fäste vid ett tillfälle. Det var på Lökholmen vid Sandhamn där jag drog in ankaret till båten två gånger innan jag fick fäste i botten. Varför vet jag inte.
Ankaret är f ö inte ens ett äkta Danforth, utan en Biltemakopia...

[Calle C]

Toaen
Jag har under mitt liv i båt(ca 50år) liknande erfarenheter som du.
Som jag ser det ska det vara en bra dragg vilket inte behöver innebära \"tung\", däremot fungerar ingenting utan en tung kätting helst över 5m.

[Anders S]

En duktig ankrare kan få det mesta att fästa. Men med ett dåligt ankare får man försöka fler gånger och ett \"bra\" ankare fungerar bättre, så är det.
Problemet är vanligen att så många ankrar enligt metoden \"släng ankaret och all lina överbord och korka sedan genast upp första ölen\". Då är det inte konstigt att det blir fel.

[toaen]

Toaen
Jag har under mitt liv i båt(ca 50år) liknande erfarenheter som du.
Som jag ser det ska det vara en bra dragg vilket inte behöver innebära "tung", däremot fungerar ingenting utan en tung kätting helst över 5m.

Hej Calle C

Jag har inte lika lång erfarenhet av båtlivet som du, bara 45 år. Kättingen på mina ankarutrustningar är bara 4 meter och dessutom är de inköpta på BILTEMA.

Som du anntyder i ditt svar och som Anders S så snitsigt formulerar det så har nog erfarenheten en hel del betydelse.

tommy

[Eilean]

Ajdå! Jag visste inte att det ingick ett längdpinkarmoment i den här tråden.
Vad har jag då att komma med, med mina ynkliga 40 år i båt, därav över 10 som minderårig dessutom? För då bestämde pappa och han hade blyplätt.

Men jag tror inte riktigt att det är så enkelt att när jag blir stor så kommer jag att lära mig ankra och konvertera till Danforth. För någonstans haltar den församlade erfarenhetens vurm för Danforthtypen! Om nu detta ankare kräver både kompetens och erfarenhet av den ankrare som lägger det – till skillnad från de blåbärsdraggar jag vurmar för, så måste ju CQR & Co vara bättre ankaren – de är ju idiotsäkra!

Om konsten att kunna ankra - eller inte.
Denna säsong har jag haft över 20 nätter för ankar, i vind mellan 0 och 15 m/s. I skyddade skärgårdsvikar, vid Gotska Sandön och i öppna bukter på Gotland.
Förra säsongen hade jag ett 100-tal ankringsnätter med t.ex fallvindar av stormstyrka i Galicien, tidvatten på 13 meter i Kanalöarna, tidvattensströmmar genom ankarplatsen på 4 knop som vänder mitt i natten osv. osv. Och året innan dess... och innan dess... Kort sagt, jag ankrar mycket, mycket oftare än lägger stäven i land. Och att dragga på svaj kan får mycket värre konsekvenser än ett litet hack i gelcoaten och störd nattsömn.

Så hade jag inte kunnat konsten att ankra hade jag nog inte heller haft båten kvar, ännu mindre kunnat sova gott.
Jag tror nog, trots mina jämförelsevis få år i båt, att jag vet hur man lägger ut ett Danforth. Och ja, jag hade kätting. Dock inte från Biltema.

Så, jag tror att skillnaden i erfarenheter av Danforth ligger någon annanstans. T.ex mellan Toaen´s 7,6 m/3,1 ton och mina nästan 13 meter/15 ton. Jag vågar inte chansa om kulingen skulle komma, för då kan jag inte bara ro ut ett ankare till. Så jag ankrar alltid, om inte för storm, så i alla fall för hård vind från oväntat håll. Jag drar heller inte fast ankaret för hand utan med motor eller med vinch. Håller det inte för det håller det heller inte för min båts vindfång om det skulle blåsa upp.
Skillnaden ligger också säkert i att jag relativt sällan ankrar på bottnar där Danforth är bra, t.ex västkustens eller våra innerskärgårdars dybottnar utan mer på hård lera och sand. För ni påstår väl inte att Danforth är bra på hårda bottnar också?
Och jag vidhåller att den som anser att Danforth (eller Brittany, Fortress m.fl) är ett bra allroundankare har fel!

[Anders S]

Jag fick min första sjömansbok -59. Dessutom är jag ekvatordöpt av ingen mindre än Fabian Ehn.

Alltså, Gunnar, vadan denna ömkande ton? Det vet väl minsta barn att det gäller att handskas rätt med grejorna i första hand, ha rätt grejor i andra hand. Min poäng var att det är meningslöst med ordentliga grejor om man gör fel, inte att man skall använda ett lömskt och underlägset ankare.

[Calle C]

Jag har inte haft alla typer av dragg, men jag har haft många.
Åtskilliga av dem kan ni finna på botten i Skagerack och kattegat.

Mina klara favoriter är två stycken:
Bruce, behövs ingen närmare presentation, obs den ska ha tung kätting.
Sea-grip eller Br. Johanssons dragg med två flyn som enkelt spärras ut och lika smidigt slås ihop så att det inte tar någon plats, denna drag får man alltid loss eftersom ett fly är åt vardera hållet, den greppar bra på de flesta bottnar och behöver inte så tung kätting som övriga draggar.

Ni bör ha två draggar med er, då är det lämpligt att ha en av varje sort så klarar ni allt.

[Eilean]

Jag fick min första sjömansbok -59. Dessutom är jag ekvatordöpt av ingen mindre än Fabian Ehn.

Alltså, Gunnar, vadan denna ömkande ton? Det vet väl minsta barn att det gäller att handskas rätt med grejorna i första hand, ha rätt grejor i andra hand. Min poäng var att det är meningslöst med ordentliga grejor om man gör fel, inte att man skall använda ett lömskt och underlägset ankare.

Jag kan faktiskt inte höra någon ömkande ton från mig iaf. Möjligen från dem som anser sig behöva ta till 'åren i båt' som argument i debatten.
Och din s.k. poäng - var den riktad mot någon särskild? Och vilket av de i tråden nämda ankarna är 'lömskt och underlägset'? Inte det som jag tror va...

[Anders S]

Gunnar, om man inleder ett inlägg med

Ajdå! Jag visste inte att det ingick ett längdpinkarmoment i den här tråden. Vad har jag då att komma med, med mina ynkliga 40 år i båt, därav över 10 som minderårig dessutom? För då bestämde pappa och han hade blyplätt. Men jag tror inte riktigt att det är så enkelt att när jag blir stor så kommer jag att lära mig ankra och konvertera till Danforth.

så menar jag att det fanns ett element av sårad stolthet i svaret. Du är dessutom själv mån om att framhålla din erfarenhet. Förmena inte andra att göra sammaledes.

Hursomhelst, min s.k. poäng är förmodligen den du också förfäktar, nämligen att på ankarplatser som på andra trätobanor gäller det att ha kunskap om vad man håller på med. Tillämpad kunskap brukar betyda att det skenbart omöjliga eller svåra kan genomföras, oftast till den okunniges stora förvåning.

Rekommendationer om utrustning i en liten båt kommer hursomhelst att se annorlunda ut för en liten båt i Östersjön än för en 15-tons båt i Medelhavet eller England. Båda dessa skeppare tittar på den andre och undrar hur i h-e man skall reda sig med den andres grejor. Båda har därvid alldeles rätt.

[Eilean]

... menar jag att det fanns ett element av sårad stolthet i svaret. Du är dessutom själv mån om att framhålla din erfarenhet. Förmena inte andra att göra sammaledes

Det var ju knappast jag som började räkna år.
Och, självklart har jag framhållit min erfarenhet, det är just den min argumentation till största delen grundar sig på.
Men mångårig erfarenhet är också något bedrägligt när den tar sig uttryck i 'såhär har jag alltid gjort och jag har minsann varit i yrket/eller ankrat här i 30 år...' Man måste också lyfta blicken litet mot horisonten.
Jag kan bara se på min far som en gång lärde mig segla. Och han var i sin tur uppvuxen på båt, farfar hade en R 7. Pappa hade alltså seglat sedan tidiga barnsben och kunde naturligtvis anses vara mycket erfaren.
Pappa hade den bestämda uppfattningen att en blyplätt hemgjuten i en gammal bullig VW-navkapsel var det bästa ankaret. Och nog höll hans blyplätt greppet för den vägde 15 kg och han seglade mest inne i skärgårdarna med sin skärgårdskryssare på knappt 2,5 ton.
Men när jag i sena tonåren började slå mina egna lovar utanför pappas seglingsrevir fick jag ganska påtagligt erfara att en blyplätt på 15 kg mest ger ryggont och i övrigt mest bara kasade på ytterskärgårdens bottnar. Men det hälften så tunga CQR som jag använde i stället för plätten fick aldrig pappas välsignelse. En plätt är det bästa ankaret, för den har ju aldrig, eller nästan aldrig draggat. Basta. Påstår en man som då hade seglat i kanske 50 år...

[Anders S]

Gunnar,

Det är värdefullt att argumentera med exemplifierad erfarenhet och grundad argumentation - det håller jag med om. Därför läser jag noga (och med nöje) dina redogörelser. Men jag hittar också korn av visdom även hos de som i likhet med mig har hög ålder och på andra sätt gör sannolikt att de har en viss ackumulerad \"tyst kunskap\".

Just Fortressankaret har jag ett personlig relation till tills det hoppade ur sin stuvplats, och ner i sjön, en bråkig dag strax utanför Kiel. Men det var verkligen ett bra ankare, med greppvillighet, hållkraft och låg vikt.

Men den som är påläst och informerad väljer troligen inte det ankaret för svajliggning i dåligt väder, lika litet som någon vettig människa föredrar att baxa ett 20-kilosankare med kätting om man (bokstavligen) lunchankrar.

[T]

Alltid lika kul att ta del av en debatt mellan två experter på samma område och som har olika uppfattning. Lite trist nästan, att Seawolf och Brendan inte är ankringsexperter, dom har heller aldrig fel.

Skämt åsido, jag vill numera aldrig få i min hand eller i min båt, ett ankare med rörliga delar, alldeles oavsett vad som står på det.

Jag är Bruce trogen sedan ett antal år (avstår från att redogöra för antalet). Mina ankringar sker oftast mot land, i sällsynta fall för svaj och nästan alltid i skyddade vikar. Och Bruce har aldrig svikit. När jag nyss tittade på Bruce's storleksrekommendationer visade det sig att jag följt dom med lite råge, precis som Gunnar förespråkar, kanske är det därför jag aldrig upplevt några problem?


/T

[Guitar Nilsson]

[quote="Anders S"]Jag fick min första sjömansbok -59. Dessutom är jag ekvatordöpt av ingen mindre än Fabian Ehn.

Det där lät ruskigt intressant. Du har alltså varit till sjöss med F Ehn! Han är min favoritskribent på forumen speciellt på marinans segelplank.
Somliga har menat att jag ocg F Ehn är samma plankklottrare vilket jag bestämt nekat till. Andra har påstått att han säkert är en mycket yngre person som fejkar ett långt leverne som sjöman.
Jag har alltid trott att han är äkta vara, ingen ung person kan skriva så där. Har alltid önskat att jag fick träffa Fabian och bjuda på ett gäng snapsar.

Snälla Hygglo Anders S, skriv om nån episod på havet med F Ehn, det vore guld att läsa i vardagens grå-smörja.