Haveri utanför Portugal

[Anders S]

Man försöker sig på att analysera deras relation, ifrågasätta befälsordningen, surra om "korrekt" tågordning när en trött, uppskrämd och kanske panikslagen familj skall överge sin fritidsbåt.
Vem har ett intresse av att spekulera i någon "dold" agenda mellan de inblandade?
Eller att antyda något så dumt som att hela historien vore bluff?
Vart vill ni komma?

Det var nog jag som ställde frågan om det var sådär glasklart vem som bestämde, i samband med att Brendan ville att Dan skulle yttra sig.

Jag menar nog att att man får gå efter vad man läser. Jag tycker (och förklarar varför jag tycker det) att det mesta pekar på att historien berättats av den som har något att säga. Lägger man ut sin berättelse för alla att läsa bör det inte förvåna att den läses och kommenteras. Hittills har ingen önskat dem något ont, såvitt jag kan förstå.

[Brendan]

Jaha, så är det alltså, ett konstaterande signerat Brendan. Inte för att jag kan förstå vad på hemsidan som rättfärdigar detta drev. Ok att Anne synnerligen otacksamt beskyller helikoptern för att ha sabbat båten, men enligt min uppfattning om medmänniskan så rättfärdigar inte detta att man ger sig på folk på detta sätt. Upplever liksom inte att de utger sig för att vara "besserwissers" på nåt sätt, men skribenterna i denna tråd och framförallt då du Brendan verkar ha tycka väldigt illa om framförallt Anne, vilket jag inte fattar nåt av, men det är inte allt som går att förstå.

Hur som helst så hoppas och tror jag att de tar sig till Västindien helskinnade.

Nej, nej, nej, jag tycker absolut inte illa om Anne, tvärtom. Hon verkar vara en extremt levnadsglad, socialt begåvad, intitiativrik och driftig person. Men jag har mejlat till henne flera gånger utan att få något svar. Mejlen har kvitterats, så jag vet att de har lästs och det gör mig litet vrång att jag inte bestås någon reaktion.

Hemsidan är ett stort mysterium. Jag har själv konstaterat felaktigheter, som gör mig väldigt betänksam och direkt skeptisk till allt denna utexaminerade lärare skriver.

Och till Gunnar S: Nog känner du mig såpass bra att du mycket väl förstår att jag bara skämtade när jag föreslog att hela historien skulle vara uppdiktad? Det är den alltför fantastisk för kunna vara. Sådant händer bara i verkligheten.

[Anders S]

Ingen hade behövt veta om deras dramatiska natt på havet

Åjo. Hela besättningen på tankern, en räddningshelikopter, portugisiska sjöräddningen, sjöpolisen, alla som läser navtexvarningar samt ett försäkringsbolag. Tre segelbåtar som involverats i eftersökningarna, inklusive de som var beredda att ta en stor personlig risk för att förvissa sig om att båten var tom.

Det är inte så illa för "en dramatisk natt på havet".

[Brendan]

Man försöker sig på att analysera deras relation, ifrågasätta befälsordningen, surra om "korrekt" tågordning när en trött, uppskrämd och kanske panikslagen familj skall överge sin fritidsbåt.
Vem har ett intresse av att spekulera i någon "dold" agenda mellan de inblandade?
Eller att antyda något så dumt som att hela historien vore bluff?
Vart vill ni komma?

Det var nog jag som ställde frågan om det var sådär glasklart vem som bestämde, i samband med att Brendan ville att Dan skulle yttra sig.

Jag menar nog att att man får gå efter vad man läser. Jag tycker (och förklarar varför jag tycker det) att det mesta pekar på att historien berättats av den som har något att säga. Lägger man ut sin berättelse för alla att läsa bör det inte förvåna att den läses och kommenteras. Hittills har ingen önskat dem något ont, såvitt jag kan förstå.

Jämför gärna med debatten vi hade om båten som totalhavererade under en 24-timmarssegling förra hösten! På Marinans segelbåtsplank analyserade vi den händelsen in i minsta detalj och lyckades få en av besättningen att ge sina synpunkter. Där fanns enormt mycket att lära, och jag kan inte se att det var fel att gå igenom alla de misstag som begicks. Många kunde lära sig mycket av vad som framkom där.

Haveriet väckte mycket stor uppmärksamhet. Det skrevs om det i såväl Trossens tidning som i På Kryss och tidningen Segling, där även jag gav mina synpunkter.

Liksom besättningen på 24-timmarsbåten vann mycket sympati och förståelse inte minst genom sin öppenhet, tror jag att Sun Chasers besättning skulle vara betjänt av att träda fram och att Dan och Anne gav sina respektive versioner av vad som hände, när de, som det visade sig, i onödan övergav sin båt.

[Anders S]

Liksom besättningen på 24-timmarsbåten vann mycket sympati och förståelse inte minst genom sin öppenhet, tror jag att Sun Chasers besättning skulle vara betjänt av att träda fram och att Dan och Anne gav sina respektive versioner av vad som hände, när de, som det visade sig, i onödan övergav sin båt.

(min fetstil)

Jag tror inte att det antagandet stämmer utan vidare. Det kan finnas goda subjektiva skäl precis som det kan finnas goda objektiva skäl. Kanske har man inte haft mat och framförallt vatten ombord för 14 dagar för fyra personer - då hade det kunnat sluta riktigt illa, för det är ingenting som säger att man (eller, mycket talar för att man inte) kunnat reda sig snabbt iland med trasig rigg och utan fungerande motor.

Men om man antar att den som verkligen har sista ordet ombord (oavsett vem som nu skulle vara den informella ledaren ombord) ser sin familj fara illa och är genuint osäker på utgången kan man ju inte bli förvånad om man tar beslutet att lämna båten när möjligheten finns. Tankern stannar inte hur länge som helst, och sannolikheten att en ny helikopter (eller en nytankad) skall lyckas bättre nästa gång kan man inte gärna räkna med efter den första erfarenheten.

[Brendan]

Liksom besättningen på 24-timmarsbåten vann mycket sympati och förståelse inte minst genom sin öppenhet, tror jag att Sun Chasers besättning skulle vara betjänt av att träda fram och att Dan och Anne gav sina respektive versioner av vad som hände, när de, som det visade sig, i onödan övergav sin båt.

(min fetstil)

Jag tror inte att det antagandet stämmer utan vidare. Det kan finnas goda subjektiva skäl precis som det kan finnas goda objektiva skäl. Kanske har man inte haft mat och framförallt vatten ombord för 14 dagar för fyra personer - då hade det kunnat sluta riktigt illa, för det är ingenting som säger att man (eller, mycket talar för att man inte) kunnat reda sig snabbt iland med trasig rigg och utan fungerande motor.

Men om man antar att den som verkligen har sista ordet ombord (oavsett vem som nu skulle vara den informella ledaren ombord) ser sin familj fara illa och är genuint osäker på utgången kan man ju inte bli förvånad om man tar beslutet att lämna båten när möjligheten finns. Tankern stannar inte hur länge som helst, och sannolikheten att en ny helikopter (eller en nytankad) skall lyckas bättre nästa gång kan man inte gärna räkna med efter den första erfarenheten.

Ingenting vet vi med säkerhet. Allt är i högsta grad spekulationer. Det är ju just därför jag och många med mig efterlyser klara besked från hästens mun, om man nu får använda det gamla vanvördiga uttrycket här.

[Anders S]

Ingenting vet vi med säkerhet.

Jag trodde du menade att du säkert visste att de övergivit sin båt i onödan, bara för att den inte sjönk. Det var lätt att förstå det du skrev på det sättet.

Jag håller för övrigt inte med om att det är så viktigt att veta precis vad som hänt, utan värdet i Annes berättelse finns ändå.

[Mr Q]

Åjo. Hela besättningen på tankern, en räddningshelikopter, portugisiska sjöräddningen, sjöpolisen, alla som läser navtexvarningar samt ett försäkringsbolag. Tre segelbåtar som involverats i eftersökningarna, inklusive de som var beredda att ta en stor personlig risk för att förvissa sig om att båten var tom.

Det är inte så illa för "en dramatisk natt på havet".

Senaste noteringan är 2080 registrerade medlemmar på denna sida. Högst troligt finns betydligt större läsarskara bestående av icke registrerade läsare.

Detta avser bara detta forum, jag antar att denna story diskuteras på andra liknande forum?

Man kan nog med rimlig fog påstå att det långfarande seglarparet fått en riktig pangspridning av sina bravader utanför Portugal. På gott och ont.

[Anders S]

Åjo. Hela besättningen på tankern, en räddningshelikopter, portugisiska sjöräddningen, sjöpolisen, alla som läser navtexvarningar samt ett försäkringsbolag. Tre segelbåtar som involverats i eftersökningarna, inklusive de som var beredda att ta en stor personlig risk för att förvissa sig om att båten var tom.

Det är inte så illa för "en dramatisk natt på havet".

Senaste noteringan är 2080 registrerade medlemmar på denna sida. Högst troligt finns betydligt större läsarskara bestående av icke registrerade läsare.

Detta avser bara detta forum, jag antar att denna story diskuteras på andra liknande forum?

Man kan nog med rimlig fog påstå att det långfarande seglarparet fått en riktig pangspridning av sina bravader utanför Portugal. På gott och ont.

Javisst, bloggen förstärker det hela. Jag menade, som du säkert förstår, att det också var många som blev inblandade "på riktigt" i det här. Vi hade nog fått höra ett och annat även om det hela bara refererats i nyheterna, må du tro. Så där himla vanligt är det inte. En av de allra längsta trådarna på detta forum initierades av någon som hette "Kristina" och handlade om kappseglarna som lämnade sin båt i Bass-sundet utanför Australien. Mycket tung sluggning där. En annan tråd handlade om ensamseglaren som förolyckades då han valde att lämna sin båt på Atlanten (han trillade i från lejdaren).

Spridningen av bravaderna och kopplingen till namngivna personer är ju förstås alldeles frivillig, det står ju "DanAnne" fritt att blogga eller inte om sådant här.

Sedan kan man också ha en dualistisk syn på det här. Jag har inga problem med att samtidigt tro mig förstå varför och känna sympati för beslutet samtidigt som det går att inse några bakomliggande faktorer som banat väg för att situationen utvecklat sig så som den gjorde. Läser man deras blogg tycker jag att det framgår var bristerna fanns. De har (som jag förstår det) mycket litet med otillräckliga teoretiska/båttekniska förberedelser eller dumhet att göra, utan snarare att man inte riktigt insett att man har en svaghet i att hantera sig själva och båten i besvärligt väder. När då det riktigt dåliga vädret väl kom blev problemen övermäktiga.

[JanneR]

Jag håller för övrigt inte med om att det är så viktigt att veta precis vad som hänt, utan värdet i Annes berättelse finns ändå.

Läser man loggboken som ett skönlitterärt verk så håller jag med dig. Om man däremot verkligen vill veta och dra erfarenheter av det inträffade så att man minimerar risken för att hamna i samma situation igen så håller jag inte med dig. /Janne

[bosseh]

Lite fakta & statistik från Visual Passge Planner:
Sines - Madeira i September
Dist: 500 M
Tid: 3d 10h
Bog: 100% slör
Sannolikhet för kuling eller mer: 0,3%
Sannolik kuling styrka: 8
Sannolikhet för bleke: 3%
Lufttemp: 22°
Vattentemp: 22°
Våghöjd: 1,3 m
--
Så hade man inte åkt rakt in i ett lågtryck så hade statistiskt sett varit en fin resa till Madeira.

[Brendan]

Ingenting vet vi med säkerhet.

Jag trodde du menade att du säkert visste att de övergivit sin båt i onödan, bara för att den inte sjönk. Det var lätt att förstå det du skrev på det sättet.

Jag håller för övrigt inte med om att det är så viktigt att veta precis vad som hänt, utan värdet i Annes berättelse finns ändå.

Som sagt, ingenting vet vi med säkerhet, men ack så mycket säkrare vi skulle bli om vi finge utförliga redogörelser med distinkta fakta från de inblandade. En nåd att stilla bedja om. Det fick vi när det gällde 24-timmarshaveriet. Efterföljansvärt!

Annes berättelser är intressanta på sitt sätt men förvirrar mer än upplyser för den som vill veta sanningen.

[Tommy]

Kan man utgå från att besättningen på båten känner till denna diskussionstråd? Brendan skrev ju att han mailat, angavs då adressen till denna diskussion?

I så fall är det ju närmast ett medvetet val att inte kommentera tråden, och att inte heller kommentera den på sin hemsida. Vi får se om det kommer någon uppdatering av Loggboken, och vad som då står.

Hur som helst så lär det ta ett bra tag att reparera båten där den står, om nu skadorna objektivt är så som de beskrivs. Hela riggen förstörd, innebär det att mast, bom och stag måste bytas ut, utöver de sönderblåsta seglen?

Hälsningar
Tommy

[S-B A-son]

Dananne har uppdaterat sin hemsida. http://www.dananne.se/loggbok20081119.html

Bitvis intressant läsning. Jag är inte säker på att de fortsätter vidare från Las Palmas!

mvh Sven-Barry

[Tylö sun]

Jag håller för övrigt inte med om att det är så viktigt att veta precis vad som hänt, utan värdet i Annes berättelse finns ändå.

Läser man loggboken som ett skönlitterärt verk så håller jag med dig. Om man däremot verkligen vill veta och dra erfarenheter av det inträffade så att man minimerar risken för att hamna i samma situation igen så håller jag inte med dig. /Janne

Jämfört med andra seglingsskildringar så är ju denna minsta sagt annorlunda. Men visst har den även ett värde som instruktion, då den på ett ganska påtagligt sätt beskriver hur de ombordvarande upplever de olika situationerna, i alla fall sett ur författarens ögon. Sällan har jag läst en seglingsskildring som präglas av så mycket negativa känslor och olust inför korsningar av större havsområden, samt där man så i detalj beskriver sjösjuka som ett problem som slår sönder förutsättningarna för fungerande rutiner ombord.

Att den senaste seglingsanteckningen rymmer lite ångest, är väl i och för sig inte så konstigt, med tanke på deras upplevelser då de övergav båten (oavsett det nu var fara på riktigt eller inte). Men känslan har ju funnits där hela tiden.

Jag tror dock inte att det är den bilden de egentligen vill lyfta fram...

Därför gör den kanske viss nytta hos de som drömmer om att ta steget från högtryckskryssningar i juli över Kattegatt eller Ålands hav, till att korsa Atlanten och göra varvet. Dvs. man har en viss hum om segling sedan tidigare och kanske kan göra hyfsade bedömningar av rimligheten i skildringarna av våghöjder etc.

Frågan är dock hur de själva hade resonerat om de läst en likadan reseberättelse innan de gav sig iväg? Förmodligen hade det inte ändrat deras planer, utan möjligtvis skaffat sig ytterligare säkerhetsutrustning (extra flotte? ). Men hade de/man reflekterat över sin egen kompetens och erfarenhet?

De refererar ju i planeringen till "På flykt från ekorrhjulet". I mitt sönderlästa exemplar pratas det i kapitlet om atlantöverfarten om några tuffa dygn på atlanten. Omfattningen av detta är någon enstaka mening i boken. I verkligheten handlar det om kanske 50-100 timmar som man måste stå ut med. I danannes blogg är skalan en annan. En kustsegling på en dag kan beskrivas utförligt som väldigt jobbig och till och med leda till att man vänder i avvaktan på bättre väder.

Det är absolut inte fel att vända om det blir för tufft, jag gillar det synsättet själv. Man är ju ändå ledig när man seglar. Men jag upplever att smärttröskeln hittills har varit lite för låg för dem, med tanke på deras ambitioner. Det ska bli intressant att se om dessa kan komma att närma sig varandera.

Mattias