De här ullgarnstrådarna har jag knutit dit själv, snattade garnet ur mammas stickkorg. De är helt kanon att ha för fintrim, de tejpbitar som sitter längre in på seglet ger ju bara en grov visning om trimmet är rätt eller fel. Men med de här i akterliket kan jag få mitt gamla segel att stå perfekt hela vägen upp, jag har en väldigt kraftigt dubbel kicktalja att finlira med. Ofta får jag släppa upp bommen mer än jag skulle gjort om jag enbart haft de vanliga telltales att titta på. Och det är så enkelt att trimma att även mina lannkrabbevänner som mönstrar på bara ibland, förstår principen och tom själv vågar sig på att trimma. Det blir så väldigt enkelt att förstå hur luftströmmen lämnar seglet o driver båten även för ickeseglare som annars tror att det hela är så enormt komplicerat fast det inte alls är det. De här har jag haft i några år nu, den verkar tåla väldigt omild behandling från både dirk och skeppare... Och de skadar inte seglet alls, jag skulle göra likadant om jag hade råd till en ny stor....
Tror jag ska sätta lika trådar i akterliken på förseglen oxå, kanske man har mest att vinna på att ha dem på x-focken. Med en stickande sambos korg i närheten blir kostnaden noll.
På bilden syns även min egen uppfinning, automatisk dirk, jag har en tre meters dubbelvikt gummilina (den grövsta i Hjertmans sortiment) längst ner som lyfter bommen lite grann när jag släpper storskotet för att reva. Att reva går som en dans med singelrevsystemet som även det är designat av mig själv, jag behöver inte ens gå upp helt i vind, det går att göra med genuan fortfarande dragande. Jag släpper ner seglet med ena fallvinchen o tajtar hem med den andra, block i framkant på seglet gör att det löper lätt och blir utväxlat flera ggr.
