Livslängd riggwire

[Gustavson]

Hej och hå!
Kul ämne! Blev själv lite "bytarsugen" när jag började läsa denna tråd. Det är märkligt hur lätt man (läs jag) glömmer att slå på "logik processorn" i huvudet...

Vän av ordning vill först reda lite i begreppen som åberopats i denna tråd:
Om vi antar att vi talar om ett ämne i vajern som borde vara ett austenitiskt rostfritt stål ( fe, cr, ni, mo), så är detta just austenitiskt och kan således inte härdas enligt traditionella härdningsprinciper så som martensiteering och anlöpning eller partickelhärdning etc. förutom just deformationshärdning (som nämnts tidigare i tråden). Problemet med denna typ av härdning i detta specifika fallet är att den inte påverkar brottgränsen utan bara förändrar sträckgränsen. Man måste således dra i vajern tills dess att man hamnat mellan sträckgränsen och brottgränsen (vilket betyder att man förmodligen förstört andra saker som röstjärn etc. Långt innan denna kraft får någon påverkan på vajerns sprödhet).
slutsats: deformationshärdning är inget problem i detta fallet.

Som jag ser det så är det endast utmattning som kan inträffa. Denna utmattning sker i tre steg, de första två stegen har vi som båtägare inte speciellt stor möjlighet att kontrollera, men det tredje (dvs. Totalkollaps) kan vi ju se . Nu är det ju så fint att totalkollapsen sker i en kardell och inte i vajern i sin helhet. Där har vi således en kanonfin analysutrustning som vi kan använda, slutsats: om en kardell har gått sönder = byt vajer!

En annan åtgärd för att minska problemet med utmattning är (det mycket ologiska) alternativet att se till att ha rätt riggspänning (typ 15% av brottslasten eller 3mm på 2m töjning med 7mm vajer). Att ha en kontinuerlig elastisk spänning på vajern undviker en cyklisk plastisk spänning på vajern...

(Som obotlig besserwisser aka. Vän av ordnin g, så vill jag opponera på att vajern skulle utsättas för spaltkorrotion. Däremot så kan punktkorretion förmodligen uppkomma vid skadat korrotionsskydd)

Segla lugnt!

[Anders S]

Hej och hå!
Kul ämne! Blev själv lite "bytarsugen" när jag började läsa denna tråd. Det är märkligt hur lätt man (läs jag) glömmer att slå på "logik processorn" i huvudet...

Vän av ordning vill först reda lite i begreppen som åberopats i denna tråd:
Om vi antar att vi talar om ett ämne i vajern som borde vara ett austenitiskt rostfritt stål ( fe, cr, ni, mo), så är detta just austenitiskt och kan således inte härdas enligt traditionella härdningsprinciper så som martensiteering och anlöpning eller partickelhärdning etc. förutom just deformationshärdning (som nämnts tidigare i tråden). Problemet med denna typ av härdning i detta specifika fallet är att den inte påverkar brottgränsen utan bara förändrar sträckgränsen. Man måste således dra i vajern tills dess att man hamnat mellan sträckgränsen och brottgränsen (vilket betyder att man förmodligen förstört andra saker som röstjärn etc. Långt innan denna kraft får någon påverkan på vajerns sprödhet).
slutsats: deformationshärdning är inget problem i detta fallet.

Som jag ser det så är det endast utmattning som kan inträffa. Denna utmattning sker i tre steg, de första två stegen har vi som båtägare inte speciellt stor möjlighet att kontrollera, men det tredje (dvs. Totalkollaps) kan vi ju se . Nu är det ju så fint att totalkollapsen sker i en kardell och inte i vajern i sin helhet. Där har vi således en kanonfin analysutrustning som vi kan använda, slutsats: om en kardell har gått sönder = byt vajer!

En annan åtgärd för att minska problemet med utmattning är (det mycket ologiska) alternativet att se till att ha rätt riggspänning (typ 15% av brottslasten eller 3mm på 2m töjning med 7mm vajer). Att ha en kontinuerlig elastisk spänning på vajern undviker en cyklisk plastisk spänning på vajern...

(Som obotlig besserwisser aka. Vän av ordnin g, så vill jag opponera på att vajern skulle utsättas för spaltkorrotion. Däremot så kan punktkorretion förmodligen uppkomma vid skadat korrotionsskydd)

Segla lugnt!

Jag undrar om inte de rätt vanliga svagt bruna lämningarna på riggwire räcker för att visa att spaltkorrosion förekommer på riggwire? Det är en av de tecken som man bör vara vaken på, andra är hur ändstyckena ser ut, i synnerhet om man har krokar (T-stycken) som i sig är "deformerade".

Mot det anförda (fetade) finns inte något att säga - den som ser en brusten kardel i en riggwire måste byta wiren, oavsett orsak. Sedan har vi frågan om hur man skall se på rodrigg... Men om den metoden är sådär vettig att förlita sig på är tveksamt, det är ju inte så att man får någon indikation då det händer, utan först då man inspekterar och ser skadan. Nu inspekterar (i alla fall i en perfekt värld) seglare sin rigg på land inför varje säsong (svensk semesterseglare) eller på stående mast inför varje havsetapp (internationell långseglare) och då tar man förmodligen inga stora risker, men vill man ha en förklaring till hur man tänker mer kontinentalt (där man vanligen rekommenderas byta oftare än i svensk förståsigpåare-litteratur) kan det ju helt enkelt vara att "Nu när vi efter tio år tar ner masten för att verkligen kolla allt, varför inte byta riggwirar och vantskruvar också?"

Sedelärande historia ur verkligheten: En båtgranne inhandlade en tjusig båt från England. Denna båt seglades morskt hem i delvis friskt väder (kuling, men inte storm). Som ordentlig båtägare bestämde då ägaren att riggen skulle ner för översyn, då båten nu var i hans ägo. Det visade sig då att bland annat vantskruvarna satt så orubbligt att normala "hårda tag" inte räckte för att lossa dem, utan brutalmetoder som värmning fick tillgripas. Detta säger förmodligen mer om förre ägarens syn på saken än om verkliga risker, men om det är ett tecken på vilken underhållsfilosofi som tillämpas på riggen, så är regelbundet utbyte av vitala delar mer befogat.

[Gustavson]

Tjenare Anders!

Hoppsan, det råkade bli fetstil? Det måste vara ipaden som smusslade dit den HTML inmatningen på något oförklarligt sätt?

Tillbaka till frågan, jag håller med om att det finns olika "ambitionsnivåer" när det kommer till ockulär inspektion av riggen. Jag kan förstå rekommendationerna om att byta stående rigg efter 10 år om båtägaren inte har bemödat sig om att plocka ner masten och göra en besiktning under lika lång tid (får man misstänka att detta var orsaken till det resultat din båtgranne hade med sina vantskruvar).

Vad jag menar är att det austenitiskta rostfria stålet som riggvajer bör bestå av är ett mycket bra material för ändamålet. Om laster understiger 200Mpa (förutsatt att Rp 0,2 ligger vid 250-300 Mpa vid austenitiskta stål) så kan man vara relativt lugn (om man har konstant, rätt angiven spänning på vajern. Vad som däremot är problemet är att detta endast gäller för en oskadad sektion av vajern. Hur sen infästningpunkter(klämkopplingarna) ser ut måste tester till för att visa på någon form av lägsta draghållfasthetsgräns. Om sedan vajern blir skadad eller liknande kan hållfastheten ev försämras radikalt.

Utifrån detta kan man ju försöka dra en försiktig slutsats (inte i fetstil med andra ord ) att, sköter du ditt underhåll årligen (vid avmastning och påmastning) och inte upptäcker något fel på den stående riggen, så är nog vissa intervall rekommendationer klart överdrivna.

Jag sa upp mig från jobbet och började plugga sent i livet och läser därför vid JTH till maskiningenjör med inriktning mot material (tangerar till metallurgi), till hösten drar kursen haverianalys igång och då planerade jag att plocka med mig min brors trasiga riggvajer (kardellerna hade tvinnat upp sig ovanför rullfocksskenorna på förstaget. Det vore intressant att utföra ett dragprov på denna (vilken jag själv rådde min bror att omgående byta ut) för att se hur mycket skadan på vajern påverkar hållfastheten.

Vad man kan undra är med vilken empirisk fakta "10års regeln" bygger på. Man bör väll ha gjort omfattande prover? Dessa data bör väll kunnas få tag på? Vilka faktorer i dessa testresultat (eller andra faktorer) har resulterat i rekommendationen?

[Anders S]

Vad man kan undra är med vilken empirisk fakta "10års regeln" bygger på. Man bör väll ha gjort omfattande prover? Dessa data bör väll kunnas få tag på? Vilka faktorer i dessa testresultat (eller andra faktorer) har resulterat i rekommendationen?

1. Det var jag som fetade, för jag ville understryka hur rätt du hade!
2. När det gäller de här "byt-för-säkerhets-skull-reglerna, så tror jag att de bygger på någon sorts omvänd bevisbörda, dvs man byter inte därför att man tror att grejorna är utslitna, utan därför att man vill försäkra sig om att de inte kommer att gå sönder. Alltså byter man inom den tids/slitage-gräns där man med någon sorts säkerhet kan anta att det inte är någon fara på taket. Jag brukar använda Volvos bälg som exempel; Volvo påstår inte att bälgen är "slut" efter sju år, Volvo är däremot säkra på att sju år klarar bälgen, hur djefligt det än är...

[Anders B]

Ett problem med riggwire är att den sällan är av samma kvalite som förut. Dvs inte längre fint syrafast rostfritt stål. Därav det bruna, som är korrosion pga saltvatten eftersom Molybdenhalten (Mo är okristligt dyrt) är för låg. Annars kan jag bara understryka tidigare inlägg om vikten av att inspektera och byta när en eller två kardeler har brustit. Spara gärna gamla oskadade riggtrådar, om dom dessutom fortfarande är blanka är det säkert riktigt syrafast material. Rodrigg använder jag inte längre efter två rigghaverier.

[Guitar Nilsson]

Om skador uppstår när vajern rullas ihop för vinterförvaring, det låter som att det borde vara bättre att ha masten på hela tiden?

[Anders S]

Om skador uppstår när vajern rullas ihop för vinterförvaring, det låter som att det borde vara bättre att ha masten på hela tiden?

Nej, inte det bokstavligen är så att skadan uppstår av att wiren rullas (eller upptäcks då den rullas) - det händer inte en frisk wire. Då är det hur bra som helst att ta ner masten och rulla wiren, för då ser man skadan innan den förstört något. Men den som har rodrigg tar en risk då vant och stag rullas och den som skall hantera sin mast med mannakraft och kranlyft riskerar om inte annat att tappa masten. Är masten och båten oanvänd ett halvår, och man tar upp själva båten är det dock bättre för alla delar av masten att vara oanvänd inomhus. Men det är inte bekvämare för den som skall göra jobbet.

[Guitar Nilsson]

Om skador uppstår när vajern rullas ihop för vinterförvaring, det låter som att det borde vara bättre att ha masten på hela tiden?

Nej, inte det bokstavligen är så att skadan uppstår av att wiren rullas (eller upptäcks då den rullas) - det händer inte en frisk wire. Då är det hur bra som helst att ta ner masten och rulla wiren, för då ser man skadan innan den förstört något. Men den som har rodrigg tar en risk då vant och stag rullas och den som skall hantera sin mast med mannakraft och kranlyft riskerar om inte annat att tappa masten. Är masten och båten oanvänd ett halvår, och man tar upp själva båten är det dock bättre för alla delar av masten att vara oanvänd inomhus. Men det är inte bekvämare för den som skall göra jobbet.

Det kan råda delade meningar huruvida det alltid är bättre att masta av...
Jag gör det ungf var tredje år. I våras sjösatte jag med masten på och hade då redan fått dit seglen, det var bara att sticka ut direkt.

[oceansailor]

Det är inte alls ovanligt med skador av riggen vid av och påriggning. I synnerhet om man har Rod rigg. Men även vajer rigg kan skadas.

Men det är naturligtvis som Anders skrev bättre för riggen att förvaras inomhus. Men det förutsätter att man inte skadar något vilket är lätt hänt. En till synes liten stukning av ändstycken, vantskruvar betyder en försvagning.

Om man nu förvarar riggen med masten uppe så blir det ju ännu viktigare med en visuell besiktning, rengöring mm. Inte bara att dra upp seglen och ge sig av

[Guitar Nilsson]

Jag har nog bättre koll än vad många har. Och Vagabondens Isomat rigg är typ dubbelt så rejäl som på de flesta 31-fotare.

[Anders S]

Nu pratar vi OFS om riggwiren, och det skadar inte att titta till den en gång om året. Det är inte omöjligt att göra från masten, bara man gör det. Ju äldre wirarna är, ju mer noga är det att kolla upp dem. I länder där man inte tar ner riggen lika religiöst som vi brukar, så är också rekommendation att byta oftare, och om man låter riggen sitta uppe hela året och inte tar ner för kontroll och översyn kan det vara ett vettigt råd. (Tänk här på att det kan kosta 5000 kronor att göra detta på varv, med en litet större båt - att det brukar vara "gratis" för oss kan också spela roll. Eftersom vi gör det själva, varje år, så är ju också varje båtägare sin egen riggmästare, i en del andra länder är det en specialist som anlitar varje gång något skall ordnas.

[oceansailor]

Nu pratar vi OFS om riggwiren, och det skadar inte att titta till den en gång om året. Det är inte omöjligt att göra från masten, bara man gör det. Ju äldre wirarna är, ju mer noga är det att kolla upp dem. I länder där man inte tar ner riggen lika religiöst som vi brukar, så är också rekommendation att byta oftare, och om man låter riggen sitta uppe hela året och inte tar ner för kontroll och översyn kan det vara ett vettigt råd. (Tänk här på att det kan kosta 5000 kronor att göra detta på varv, med en litet större båt - att det brukar vara "gratis" för oss kan också spela roll. Eftersom vi gör det själva, varje år, så är ju också varje båtägare sin egen riggmästare, i en del andra länder är det en specialist som anlitar varje gång något skall ordnas.

Bra point med en pris indikation på avriggningskostnad. Riggwire är förvånansvärt "billigt" Jämför den kostnaden med nya vantskruvar som är förvånansvärt dyra!