Hopfogning av skrov och däck

[Tomas E]

Skrov och däck brukar gjutas var för sig (skrovet oftast i två halvor, som sedan plastas ihop). Sedan fogas skrovet ihop med däcket. För detta finns olika metoder:

1) Plastning av skarven från insidan. Sedan brukar detta kompletteras med bultar. Alla eller de flesta Orust-båtar är byggda på det här sättet.

2) Bultning kombinerat med gegga, som läggs i skarven innan bultarna dras åt. Albin, NF, och jag gissar även Maxi är byggda på det här sättet.

3) Skruvar (?) i kombination med lim. Bavaria byggs på det här sättet, eller har åtminstone byggts på det här sättet. För några år sedan skrevs det mycket om den här byggmetoden.

4) Kanske finns det fler metoder?

Det säger sig själv att 1) inte bara håller tätt bäst, utan även ger den starkaste (vridstyvaste) kombinationen av skrov-däck.

Förvånansvärt många svenska båtar har byggts enligt 2). Tiden går och väldigt många är nu 30 år gamla eller ännu äldre. Vad händer med bultarnas styrka och deras förmåga att hålla ihop skrov och däck efter så många år? Borde inte metoden med två delar som var och en för sig, och även tillsammans, utsätts för oerhört stora krafter, göra att bulthålen successivt förstoras, även om det är mikroskopiska förändringar? Förstorade hål leder till en självgenererande process, i vilken allt större hål möjliggör allt större rörelser, etc. Vad händer med godset i bultarna när det utsätts för allt större krafter i takt med de allt större rörelserna - i kombination med att godset i bultarna även åldras? Eller är materialet i just de här bultarna åldersbeständigt för evigt, eller har det åtminstone samma livslängd som den glasfiberarmerade plasten?

Och sist, men inte minst, vad händer med geggan i skarven, vars uppgift det är att göra hopfogningen lika tät som om skarven hade plastats ihop enligt 1)? Är just den här geggan åldersbeständig i all evighet, eller har den åtminstone samma livslängd som den glasfiberarmerade plasten? Rimligen var geggan elastisk i början, men är den det fortfarande efter 30 år och om den inte är det, hur bra är dess tätande funktion, särskilt om jag har rätt i mina funderingar om att skrov och däck rör sig allt mer i förhållande till varandra, vartefter tiden går?

[jansan]

Allegron är byggd på ett annat sätt.
Skrovet är delat vertikalt i två delar (som ett vertikalt påskägg) och därefter är överbyggnaden ditskruvad.
Detta ger ett suveränt starkt skrov då man slipper ickeplastade skarvar vid relingen.
Förvisso en dyrare konstruktion men priset var inte avgörande när metoden valdes.
Allegron är helt enkelt byggd för att hålla vid kollision vid containers eller valar till havs.

[Anders S]

Skrov och däck brukar gjutas var för sig (skrovet oftast i två halvor, som sedan plastas ihop). Sedan fogas skrovet ihop med däcket. För detta finns olika metoder...

En (kanske oroande) observation tycks ju vara att i de (få) fall båtar går sönder så klarar sig de skruvade skarvarna som regel, det är annat som går sönder. Helt klart finns det risk för läckage, i synnerhet på de båtar som fogats med en mängd bultar och en relingslist, men styrkemässigt vet jag inga generella problem.

Den moderna båttens verkliga akilleshäl ör väl i så fall kölinfästningen.

[coppertail]

Nu börjar trådskaparen framstå som alltmer desperat i sitt sökande efter ursäkter till att inte köpa båt.
Erkänn för dig själv istället, att det egentligen är en husvagn eller stuga i skogen du vill ha.

[toaen]

På min gamla havsfidra var skrov och däck hopskruvade med mässingsskruv. Genomgående. Väl hopplastad på insidan.

Jag byggde en ankarbox på fördäck. När jag rev ner klädsel på insidan kunde jag se rakt ut genom fören.

Mässingsskruvarna hade ärgat bort. Havsfidrans däck bestod av en ytterdel och en innerline som monterats ihop. Innerlinen var ju gjord i en vaxad form. Man hade inte slipat och gjort rent på innerlinen innan man plastade ihop skrov och däck. Plastningen hade släppt på en lång sträcka när förstaget strävade att lyfta däcket. Båten var 20 år när jag köpte den.

Slipade bort laminatet i skarven i förpiken och tog bort resterna av mässingskruvarna. Tryckte tillbaka däcket och monterade syrafasta skruvar i stället. Slipade rent och plastade upp nytt laminat invändigt. Så mycket jobb bara för att en gubbe struntade i att göra en arbetsinsatts på max 15 minuter 20 år tidigare. Tyvärr var det många 15 minutare som man sparade in på varje båt - märkte jag efter hand.

tommy

[peter1904]

Skrov och däck brukar gjutas var för sig (skrovet oftast i två halvor, som sedan plastas ihop). Sedan fogas skrovet ihop med däcket. För detta finns olika metoder:

1) Plastning av skarven från insidan. Sedan brukar detta kompletteras med bultar. Alla eller de flesta Orust-båtar är byggda på det här sättet.

2) Bultning kombinerat med gegga, som läggs i skarven innan bultarna dras åt. Albin, NF, och jag gissar även Maxi är byggda på det här sättet.

3) Skruvar (?) i kombination med lim. Bavaria byggs på det här sättet, eller har åtminstone byggts på det här sättet. För några år sedan skrevs det mycket om den här byggmetoden.

4) Kanske finns det fler metoder?

Det säger sig själv att 1) inte bara håller tätt bäst, utan även ger den starkaste (vridstyvaste) kombinationen av skrov-däck.

Min Maxi är plastad på insidan samt bultad.