Lämplig placering av löplinor / MOB-diskussion

[Eirisch]

Jag startar en tråd till. är på G idag!

Som jag skrev i förra tråden tillbringas viss tid på däck på vår lilla Misil II.
Vi har fina flytvästar med inbyggd sele. Vid behov vill vi kunna kroka i oss på däck. Mantåget duger inte, och förutom grabbräcken finns inte mycket att kroka i på däck.
Hur tycker ni att löplinor av något slag bör gå på båten, jag har 24 fot att jobba på? Kan man få dem från sittbrunn till däck utan att man fastnar mellan skot? Jag antar att man behöver kroka om någonstans?

Har ni tips eller bilder?

[Eilean]

Jag har två linor, de ligger midskepps på var sida om masten och går fram till förstaget. På det viset blir man kvar ombord utan att hänga över relingen om man ramlar. Och kan alltid välja vilken sida man vill gå på, lä eler lovart. Sätt två U-byglar på var sida om nedgångsluckan. Då kan man koppla sig innan man ens går ur ruffen.
De flesta använder band för att inte snubbla och kliva på något som 'rullar'. Men då måste man tänka på UV-strålningen och vara noga med plocka ner dem när de inte används och byta med jämna mellanrum.
Våra sitter uppe jämt då vi använder linorna ofta och har valt plastbelagd wire - då man man glömma försvagningar och de är alltid tillgängliga.

[Eirisch]

Låter vettigt.

Jag får nog klura på hur lång själva selen ska vara. Man vill ju kunna stå upp med den inkopplad. Men på en så liten båt är det svårt att ha så lite slack att man inte kan ramla överbord. Vill man bli hängandes längs fribordet eller hamna längre ner? Pest eller kolera?

[Anders S]

Det finns alltid fallgropar. Webbingband finns i svart, som påstås hålla bättre än vitt. Webbingband är dessutom svårt att knopa, så specialbeslag eller sydda ögon krävs. Plastbelagd wire kan korrodera, just för att den är plastbelagd, så man får byta den också. Notera att havskappseglingsreglerna kräver otäck(t) wire i mantågen.

Jag använder stum skotlina, som riggas närhelst vi seglar så att livselar behövs (ensam på däck, längre från land än man kan simma - inte långt, alltså, etc). Mina löplinor går längs skarndäck. I hamn tas de in. Skulle man stupa över relingen till utsidan av båten blir det arbetsamt hur som helst, så en lösning med förankring nära båtcentrum är naturligtvis att föredra. I praktiken kan detta bli ett val mellan att kroka om några gånger och sitta tight eller att kroka fast sig mer stadigvarande, men då hänga litet lösare. Inget hindrar att man kombinerar några fästögon på strategiska platser med en löplina, så man sitter fast vid revning eller arbete med förseglet, men inte behöver släppa fästet i löplinan för det. Livselar har också två krokar av detta skäl.

[Björn Green]

Tänk på att löplinan inte får vara spänd utan ha något slack, annars blir krafterna för stora när vi faller och rycker i linan. Av samma anledning är det olämpligt med stum skotlina, bättre med vanlig förtöjningslina som fjädrar. Vajern måste ha stort slack.
Fördelen med band är att det inte rullar under foten, nackdelen att det fjädrar dåligt, banden går bra att knopa fast. UV-känsligheten hanterar vi genom att byta regelbundet, många har gott om band från alla ankarband, som är olämpliga för förtöjningsändamål pga att de fjädrar för dåligt. (Personligen anser jag dem dessutom för korta, vill ha minst 80 m, helst 100 m ankarlina, helst multiplait polyamid, annars 3-slagen armerad polyester.)

Säkerhetsselen bör absolut vara inbyggd i flytvästen, de lösa selarna är knöliga att sätta på sig. Säkerhetsselen har en ögla, i den krokar vi livlinan, som ska ha 3 hakar. Normalt krokar vi den mellersta haken i selen. Det ena benet på livlinan ska vara max 1,5 meter, det andra benet 1 meter. Nu kan vi kroka fast den andra haken innan vi lossar den första när vi förflyttar oss.

Håll er kvar ombord ! Det är livsfarligt att ramla i sjön under gång !!

Om ni blir hängande på utsidan, så vet åtminstone övriga besättningen var ni finns...
Komplettera segelbåtens storskot-talja med en rostfri skothake ner till ledvagnen. Nu kan även kvinnor och skolbarn hissa ombord en vuxen karl, bara de dirkar upp bomnocken en extra meter med storfallet, och får skothaken i öglan på livselen.
Motorbåtar måste ha en rejäl badbrygga. Alla båtar måste ha en räddningsstege som går att dra ner från sjön, utan assistans från däck.

Öva detta med hela besättningen, första gången när båten ligger förtöjd vid en långgrund strand i fint väder. Ungarna tycker det är jättekul, förhoppningsvis även hustrun... (Det är alltid han som ramlar i, tjejer är förståndigare än så.)

Jag kommer att berätta om, och visa detta i Café På Kryss vid Kryssarklubbens monter på Båtmässan i Älvsjö . Vi kommer att demonstrera lyftmetoden på Stockholmskretsens Malmadag i augusti. Se www.sxk.se

Lycka till !
Björn Green bjorngreen@telia.com

[Anders S]

Tänk på att löplinan inte får vara spänd utan ha något slack, annars blir krafterna för stora när vi faller och rycker i linan. Av samma anledning är det olämpligt med stum skotlina, bättre med vanlig förtöjningslina som fjädrar. Vajern måste ha stort slack.
Fördelen med band är att det inte rullar under foten, nackdelen att det fjädrar dåligt, banden går bra att knopa fast. UV-känsligheten hanterar vi genom att byta regelbundet, många har gott om band från alla ankarband

Detta är tyvärr inte helt korrekt information. Löplinan skall i stället ha så litet fjädring som möjligt, för att (om möjligt) hålla kvar vingelpellar ombord. Någon ryckrisk är inte aktuell i denna tillämpning, man rutschar ju med till infästningspunkten. Sannolikt kommer uppfattningen om viss fjädring från traditionella fallskydd och klätterutrustning. DÄR är stumhet verkligt fel, men det gäller inte löplinan (infästningen) i båten. Den kan hellre jämföras med fasta ögon, beslag och byglar.

Det finns (mig veterligen) inga säkra knopar för band, (om man med knopar menar anordningar som kan lossas igen). Sydda ögon skall det vara! Krokolina (motsvarande) är säker bara om bandet har rätt tjocklek och träs korrekt, så se till att band och beslag matchar. Spara hellre pengarna för de dyra krokarna och ta mått för ett fast öga med en schackel i stället. Bandet kan dubbleras i ögat om man är rädd för slitage.

Avlagd Ankarolina är heller inte inte en alldeles bra rekommendation till löplinor. De är sannolikt avlagda pga UV-risken, (något som SXK var bland de första att påpeka för Ankarolina ) och då är marginalerna kanske borta. Ta i så fall från längst in på rullen, men... vet du säkert att ingen ännevänt bandet tidigare? Band är bra, men köp nytt dyrare är det inte. Tar man in det mellan turerna håller vita band alldeles utmärkt (och syns bättre på natten), de som säljs för ändamålet brukar vara svarta för UV-skyddets skull.

[behan]

Jag delar helt Anders S syn på frågan.
Ordentligt spända löplinor med minimal töjning samt minsta erforderliga längd på linan till selen ska det vara. Jag vill ha så nära som möjligt till "mothållet", alltså till att jag känner att linan håller emot.

Den gamle, som inte drullat i sedan tvåårsåldern (peppar, peppar...)

[Eilean]

...Komplettera segelbåtens storskot-talja med en rostfri skothake ner till ledvagnen. Nu kan även kvinnor och skolbarn hissa ombord en vuxen karl, bara de dirkar upp bomnocken en extra meter med storfallet, och får skothaken i öglan på livselen....

Sjlvklart skall löplinan vara spänd, så hårt som möjligt. Dessutom skulle jag, precis som Anders S skriver, aldrig skulle sätta mitt eller någon annans liv i händerna på ett ankarband jag kasserat
när att jag bedömt det inte håller för ankring.

Ovanstående metod med bommen har stora svagheter.

Råder minsta sjögång kommer båtan ligga och rulla, troligen mer eller mindre tvärs vinden/sjögången. Bommen slänger fram och tillbaka. Bortsett från svårigheten att överhuvudtaget få ner skotet till den nödställde finns risken att den eller de kvarvarnde på däck skadas eller kastas överbord av bommen. Och skulle man ändå lyckas koppla den nödställde kommer han eller hon också svänga fram och tillbaks i rullningarna, slås mot friborden och relingslisten.
Jag menar att bommens användbarhet som bärgningsverktyg är mycket överskattat och bygger antingen på teoretiska funderingar hemma vid skrivbordet eller som Björn skriver, vid prov i hamn.
Har du gjort några försök medan båten driver ute på öppet hav, eller på någon fjärd i frisk vind?

[bosseh]

Håller med om att tanken med att lyfta med storskotet är en skrivbordskonstruktion. Vi gjorde lite experiment en sommar med flera olika varianter under goda väderförhållanden.
Det är svårt att få ut storskotet utan att det kinkar sig. Bommen svänger och i hård sjö måste man troligen sätta gajar. Draget när man hivar är draget nedifrån, svårt när det rullar och man samtidigt ska hålla sig i. Sen är det nog inte självklart att dirken håller när det blir ryck pga sjön.
Vi hade akterstagssträckare i form av talja/hanfot. Den var betydligt enklare att lyfta med. Men det kan bli farligt när aktern lyfter i sjön.
Den bästa metoden som vi tyckte var att lyfta med ett fall midskepps. Vi hade kvar en fallvinsch på masten, det underlättar. Kompletterar man med en tamp med bojkrok som kan sättas på båtshaken i ena ändan har man en god chans att kunna kroka i en sele på en person i vattnet som är medvetslös. Det funkade på hunden i alla fall ..... Andra ändan på tampen är en ögla så man kan knopa fast fallet.

När det gäller liv/löplinor är mitt tips att ha tamp med krok sittande vi masten. Fäst in en bit upp så att man får ett bra stod när man står vid masten. Fäst i en ögla eller genom ett block, stoppknop på andra sidan och en bit gummicord ner till däck. Då är det inget som hänger och slänger.

[Nautihamstern]

...Komplettera segelbåtens storskot-talja med en rostfri skothake ner till ledvagnen. Nu kan även kvinnor och skolbarn hissa ombord en vuxen karl, bara de dirkar upp bomnocken en extra meter med storfallet, och får skothaken i öglan på livselen....

Sjlvklart skall löplinan vara spänd, så hårt som möjligt. Dessutom skulle jag, precis som Anders S skriver, aldrig skulle sätta mitt eller någon annans liv i händerna på ett ankarband jag kasserat
när att jag bedömt det inte håller för ankring.

Ovanstående metod med bommen har stora svagheter.

Råder minsta sjögång kommer båtan ligga och rulla, troligen mer eller mindre tvärs vinden/sjögången. Bommen slänger fram och tillbaka. Bortsett från svårigheten att överhuvudtaget få ner skotet till den nödställde finns risken att den eller de kvarvarnde på däck skadas eller kastas överbord av bommen. Och skulle man ändå lyckas koppla den nödställde kommer han eller hon också svänga fram och tillbaks i rullningarna, slås mot friborden och relingslisten.
Jag menar att bommens användbarhet som bärgningsverktyg är mycket överskattat och bygger antingen på teoretiska funderingar hemma vid skrivbordet eller som Björn skriver, vid prov i hamn.
Har du gjort några försök medan båten driver ute på öppet hav, eller på någon fjärd i frisk vind?

Jag är böjd att hålla med Eilean. Att lyfta nån ur plurret är otroligt mycket tyngre än man tror och att förvänta sej att en mer eller mindre panikslagen besättning ska klara av att koppla loss det ena, hissa upp det andra och koppla i det tredje för att sedan lyckas vinscha upp det (överviktiga) fjärde är lite för positivt tänkande för min smak.

Själv jobbar jag på ett fast system från sittbrunnen (nej, det går inte att hissa upp nån med storfallet från masten när båten rullar hitådit och man måste hålla i sej själv för brinnkära livet och man måste manövrera fram båten till mobben) där jag har en lyftpunkt ca 2,5 m upp i akterstaget och ett fast inkopplat block med utväxlingen 3-1.
Blocket sitter i en Yacht Mob-räddningsslinga som gör att man kan plocka upp en person som inte kan hjälpa till själv. Vinschar upp gör man med den ena tvåväxlade st-vinschen. Meningen är att minste besättningsmedlemmen ska kunna vinscha upp den störste.
Räddningsslingen och hela systemet kommer att sitta fast monterat för att man helt enkelt ska kunna slå av motorn, rycka loss yacht mob-en och trä slingan runt den/det som ska lyftas, dra linan runt vinschen, kapa mantågen runt sittbrunnen med kniven som sitter bredvid dem och veva in drullen.

Och nej, jag har inte testat systemet ännu, jag har det inte ens klart än. Jag funderar fortfarande på hur jag ska fästa ett block uppe på akterstaget så att jag inte skadar vajern när jag lyfter i det. Kanske ett enkelt vajerlås fixar saken utan problem?

[stangen]

Glöm inte grenbandet till de där uppblåsbara västarna. Ofta säljs de uppblåsbrara räddningsvästarna med fäste för krokar, men underligt nog inte med grenband.
Det är dock ganska lätt att fixa till själv. På olika välsorterade sportaffärer säljs små platsspännen och band på lösvikt. De finns i flera olika stolekar och varianter och det är relativt enkelt att knåpa ihop ett eget grenband från detta. Sätter du ett par plastspännen i rad är detta också fullgott alternativ till en sydd ögla på löplinan, motsvarande spännen sitter ofta på västens midjeband redan.

[Björn Green]

Jag kan ju inte klaga på gensvaret... Tack, allihopa !

Snälla, kapa inte mantåget vid MOB förrän alla andra lösningar prövats, annars har ni snart flera i sjön, här behöver vi mantåget bättre än någonsin.

Självklart ska man inte använda slitna och solbrända band, utan de fräscha man kasserat för att de är så stumma.
Köp gärna ny band, men ta inte in dem mellan turerna, då finns de inte där när ni plötsligt behöver dem.
Håller helt med Anders, sydda dubbla öglor är mycket bättre än knopar på bandet, men då måste de flesta av oss gå till kapellmakarn, och så blev det liggande... Plastspännen håller inte för detta, (däremot är påminnelsen om grenband viktig). När du knopar (så länge), slår flera halvslag än 2, säkra gärna svansarna med buntband.

Enkelhet ökar chansen att det blir klart, gäller även hissanordningen: på mindre än en halvtimme har jag inhandlat och monterat skothaken som kostar under hundralappen...
Dessutom funkar det mycket bättre än ni tror ! Har testat och demonstrerat det på 8 - 10 familjeseglare, alla med vanlig storskot-talja i eller nära bomnocken.
På någon båt visade sig skotlinan vara för kort med uppdirkad bom.
Att hålla i bommen är inget stort problem. Är jag ensammen kvar ombord och det rullar svårt kan gajar hjälpa. Rullning får vi leva med oberoende av lyftmetod. Det tar några minuter att förbereda, men sen får vi ett bra och kontrollerat lyft.

Vi har testat det även på öppet vatten och i frisk vind. Aldrig i hård vind eller grov sjö, då får inte en familjebesättning upp pappa ur vattnet vare sig med fall i masten (pendlar för mycket och når sällan ner till vattenytan) eller talja uppe i akterstaget (fel dragvinkel) eller rulla upp i segel (här får dom upp mig, tyvärr avlivad). Vi testade dessa metoder och några fler i Tekniska Kommittén på 90-talet, på flera olika båttyper (friborden har inte blivit lägre sen dess).
Det går utmärkt att fästa lyftanordningar i akterstaget med dubbla vajerlås, men dragriktningen blir helt fel över låringen, även med kapat mantåg.
Det kan gå att lyfta så över akterspegeln i grov sjö på en båt med extremt kort och bärig akter, men jag har inte sett den båten ännu.

Fördelen med att lyfta med storskot-taljan över låringen är att man under stor del av manövern kan stå på knä på kistbänken i sittbrunnen och både hissa och styra MOB ensam, han pendlar inte, vi håller in honom mot fribordet med skotet.
Vi dirkar upp bommen med storfallet om vi inte litar på dirken (många båtar saknar dirk idag) en extra meter, för att slippa kapa mantåget.
Om storskotet trasslar och kinkar, har vi övat för lite, just den övningen tar 2 minuter...
Någon ville vända på storskot-taljan så att man drar uppifrån och ner, vi testade, det blev 3 gånger så tungt och funkade inte när en tjej skulle dra upp en fullvuxen karl. Dessutom blev styrningen av MOB mycket sämre.
Att lyfta med storbommen är inte problemfritt, men det minst dåliga jag sett, näst 4 atletiska karlar...
Jag begär inte att ni ska tro mig, men testa gärna så ska ni upptäcka nåt. Det är i alla fall enkelt. Och vad ni än satsar på, så ÖVA, med ökande svårighetsgrad ! Det kan bli skillnaden mellan liv och död.


Så till den STORA frågan om löplinan ska vara spänd eller slack ! Snacka om grupptryck

Fördelen med spänd och stum löplina är att jag får bättre stöd av den när jag förflyttar mig längs skarndäck. Om jag faller i långskeppsriktningen, vilket möjligen är vanligast, så håller linan säkert, sannolikt skulle jag då hamna innanför mantåg och pulpit även utan livlina...

MEN om jag faller handlöst tvärskepps med ett kraftigt ryck, så kommer kraft-triangelns resultant att göra att anordningen slits sönder !
Lars-Olof Norlin har räknat på detta, men skissa upp krafter och riktningar och erinra er vad som stod i fysikboken, så förstår ni vad jag menar.

Om ena infästningen rycks upp ur båten/däcket så kanske beslaget fastnar i livlinans hake. Då kan möjligen besättningen hala in er...
Om linan/bandet brister så är ni borta. Om vi däremot har lite slack och elasticitet i löplinan så dämpas rycket, så att anordningen har en chans att hålla.
Var så goda och välj

Det ÄR fördelar OCH nackdelar med allt, precis allt här i tillvaron.

Vi diskuterar här petitesser. Det svåraste vid MOB är att hitta honom !
Det näst svåraste är att koppla fast honom för lyft. Skothake går att knäppa fast med en hand, om det finns en sele att fästa i...
Bojkroken är annars ett bra tips.

Håll er kvar ombord !
Björn.

[Anders S]

Om krafttriangel och infästningar:

Om vi antar polyesterband ("Ankarolinaband") har de en avsevärd töjning innan de brister - runt 20 % eller så. (Jag förstår inte riktigt var den rätt vanliga uppfattningen att polyesterband saknar töjning kommer ifrån. Typiska värden: Nylon 30 %, Polyseter 20, Dyneemainblandad polyster 5 % "Bästa dyneeman" 2-3 %). Det innebär att ett 10 meter långt band blir ungefär 12 meteer långt innan bandet brister. Rimligtvis måste säkerhetslinan vara förankrad i fästen som tål motsvarande belastning, vilket i sin tur innebär infästningar i samma härad som vantinfästningar till 8-metersbåtar... Wichard (till exempel) har fästögon som tål de belastningarna (2-2.5 ton) OM man har en stabil bas att fästa dem i och rejäla brickor eller en plåt. Men tänk "röstjärn" så blir det nog bra...

Så ett normalt samsat och uppsträckt polyesterband (ingen snubbeltråd, utan liggande platt på däcket, hela poängen med ett sådant band) får redan av töjningen den vinkel i draget som man i så fall ftersträvar. Om man fortfarande är orolig kan man sy på en "sprängvåd" på bandet, t ex en ögla som brister om belastningen överstiger 4-500 kg eller så. Annars hela poängen med "tajta löplinor" att man inte skall få de här förödande rycken. Den som tänker efter förstår ju att en aldrig så bra och välformad livsele/flytväst, som belastas med i närheten av två ton kommer att göra processen kort med offret, i detta fall personen i selen. Därför skall alla löplinor, fästen och längder på livlinor avpassas för att fånga in personen omgående, innan kroppen accelererat i någon mån. Det är mitt "biodynamiska" argument för att ha tajta linor till livselar. Men det ställer krav på infästningarna, det gör det.

Vad gäller att lyfta ombord: Jag tror personligen att den bästa platsen är ungefär midskepps, strax akter om masten och vanten. Då kan man ha en lyftanordning fast i masten, om man inte tror på till exempel spinnakerfallet (det brukar kunna räcka ner i vattnet med marginal. Skälet är att där är visserligen rullningen störst (periferiavståndet från rullningscentrum är störst) men riskerna att slå MOB:en i huvudet med aktervalvet är liten. Skrovet är slätt och fribordet är ofta lägst där. Dessutom kan man, efter att MOB:en krokats, lägga båten bi för vinden, vilket gör skillnad. (Kan din båt "ligga bi", dvs har du "parkeringsbroms? Testa!). Är båten såpass liten att man kan (och bör) bärga från sittbrunnen (det kan inte jag) får man ju göra det i stället, men då är MOB:en ändå rätt nära midskepps. Men aktern skall man akta sig för om det handlar om sjögång. Dessutom är båtens eventuella rullning en möjlighet att "hämta hem" i rullningarna och få hjälp i lyftet på det sättet. Är det platt vatten väljer man ju bärgningsplats efter behag och lyftergonomi.

Något jag inte sett prövat ännu: Moderna båtar med öppen akter - kan man tänkas dra in en MOB ungefär som en valkokeri drar in en val ?

Och så påminner jag om hur man tar ombord lotsens dinge på en engelsk lotskutter när båtsman rott över lotsen och är ensam kvar: Dingen hakas i bommen, kuttern styrs för gipp. I gippen lyfts dingen upp på däck... Behöver man den kraften, är ensam ombord och MOB:en måste upp kan man ju komma ihåg att det finns mycket kraft att tillgå ur seglet om gör på det sättet. Men då vill det till att man avpassat tampen och att inget vasst är i vägen.

I min båt är det förbjudet att ramla överbord.

[Eilean]

Jag är inte övertygad, varken av idén av att spara några 100-lappar och anända begagnad ankarolineband. Eller av bomlyftet.

Vi har funderat mycket på det här eftersom vi långseglar, är oftast bara två ombord och har rejält höga fribord.
Den främsta svagheten är en svängande bom. Är det sjögång måste den stoppas. Gajar föreslår du. Är en enda man (kvinna) kvar ombord är det bråttom, allt skall ju göras av en enda person.
Att svänga runt båten, få ner seglen, starta motorn, fånga in MOB, få in denne till båten tar tid. Och sedan har vi risken av att tappa bort MOB rent visuellt. Det kräver 100 % koncentration av personen ombord. Samtidigt som båten skall manövreras och seglen ner. Utan tampar i propellern, utan att köra över MOB. Då finns inget utrymme för grejande med skot och gajar.

När MOB väl är infångad och fixerad längs båtsidan skall man då börja rigga gajar. En massa spring på däck innan allt är kopplat och det gäller att ta saker i rätt ordning. Personen ombord måste ovillkorligen vara kopplad oavbrutet och hela tiden. Går det en meter sjögång med en båt utan segel som ligger tvärs har vi annars snart två man i sjön.
Skotet måste kanske lossas och dras ut till lagom längd innan bommen svängs ut. Sedan skall den förliga gajen straffas. MOB hissas upp. Kanske med ett storegel som far omkring på bommen med revlinor hängande i bukter. Vi glömde väl inte hålla i haländan av skotet?

När MOB väl hänger där som en tepåse, med en båt som kanske rullar +/- 15-20 grader skall sedan förliga gajen släppas kontrollerat och den aktre tas hem tills MOB kontrollerat lyfts in i båten. Jäklar, mantåget är i vägen. Skall vi kapa eller ta hem på dirken? Det finns mycket som kan göras i felordning eller gå fel. Alldeles för mycket!

Sorry. Jag köper inte den här proceduren med en panikslagen ensam person ombord, kanske den med minst erfarenhet, ute till havs och inte ens i måttlig, normal sjögång.
Stå på knä i sittbrunnen? Inte på vår båt i alla fall. Och gajarna måste kopplas och läggas fast, alltså däcksspring.

Vi har en permanet hissanordning från akterstaget, mitt för öppningen i mantåget. Den taljan går till en självskotande genuavinch. Vinkeln är inte idealisk, kanske MOB slår ut tänderna mot relingslisten. Men det tar sekunder från att få upp honom efter att man fått in denne till båtsidan. Allt sköts innifrån sittbrunnen och en tolvårig spinkig tjej klarar att hissa halvfet pappa i full, dyblöt sjömundering.

[Nautihamstern]

Jag kan ju inte klaga på gensvaret... Tack, allihopa !

Snälla, kapa inte mantåget vid MOB förrän alla andra lösningar prövats, annars har ni snart flera i sjön, här behöver vi mantåget bättre än någonsin.

Självklart ska man inte använda slitna och solbrända band, utan de fräscha man kasserat för att de är så stumma.
Köp gärna ny band, men ta inte in dem mellan turerna, då finns de inte där när ni plötsligt behöver dem.
Håller helt med Anders, sydda dubbla öglor är mycket bättre än knopar på bandet, men då måste de flesta av oss gå till kapellmakarn, och så blev det liggande... Plastspännen håller inte för detta, (däremot är påminnelsen om grenband viktig). När du knopar (så länge), slår flera halvslag än 2, säkra gärna svansarna med buntband.

Enkelhet ökar chansen att det blir klart, gäller även hissanordningen: på mindre än en halvtimme har jag inhandlat och monterat skothaken som kostar under hundralappen...
Dessutom funkar det mycket bättre än ni tror ! Har testat och demonstrerat det på 8 - 10 familjeseglare, alla med vanlig storskot-talja i eller nära bomnocken.
På någon båt visade sig skotlinan vara för kort med uppdirkad bom.
Att hålla i bommen är inget stort problem. Är jag ensammen kvar ombord och det rullar svårt kan gajar hjälpa. Rullning får vi leva med oberoende av lyftmetod. Det tar några minuter att förbereda, men sen får vi ett bra och kontrollerat lyft.

Vi har testat det även på öppet vatten och i frisk vind. Aldrig i hård vind eller grov sjö, då får inte en familjebesättning upp pappa ur vattnet vare sig med fall i masten (pendlar för mycket och når sällan ner till vattenytan) eller talja uppe i akterstaget (fel dragvinkel) eller rulla upp i segel (här får dom upp mig, tyvärr avlivad). Vi testade dessa metoder och några fler i Tekniska Kommittén på 90-talet, på flera olika båttyper (friborden har inte blivit lägre sen dess).
Det går utmärkt att fästa lyftanordningar i akterstaget med dubbla vajerlås, men dragriktningen blir helt fel över låringen, även med kapat mantåg.
Det kan gå att lyfta så över akterspegeln i grov sjö på en båt med extremt kort och bärig akter, men jag har inte sett den båten ännu.

Fördelen med att lyfta med storskot-taljan över låringen är att man under stor del av manövern kan stå på knä på kistbänken i sittbrunnen och både hissa och styra MOB ensam, han pendlar inte, vi håller in honom mot fribordet med skotet.
Vi dirkar upp bommen med storfallet om vi inte litar på dirken (många båtar saknar dirk idag) en extra meter, för att slippa kapa mantåget.
Om storskotet trasslar och kinkar, har vi övat för lite, just den övningen tar 2 minuter...
Någon ville vända på storskot-taljan så att man drar uppifrån och ner, vi testade, det blev 3 gånger så tungt och funkade inte när en tjej skulle dra upp en fullvuxen karl. Dessutom blev styrningen av MOB mycket sämre.
Att lyfta med storbommen är inte problemfritt, men det minst dåliga jag sett, näst 4 atletiska karlar...
Jag begär inte att ni ska tro mig, men testa gärna så ska ni upptäcka nåt. Det är i alla fall enkelt. Och vad ni än satsar på, så ÖVA, med ökande svårighetsgrad ! Det kan bli skillnaden mellan liv och död.


Så till den STORA frågan om löplinan ska vara spänd eller slack ! Snacka om grupptryck

Fördelen med spänd och stum löplina är att jag får bättre stöd av den när jag förflyttar mig längs skarndäck. Om jag faller i långskeppsriktningen, vilket möjligen är vanligast, så håller linan säkert, sannolikt skulle jag då hamna innanför mantåg och pulpit även utan livlina...

MEN om jag faller handlöst tvärskepps med ett kraftigt ryck, så kommer kraft-triangelns resultant att göra att anordningen slits sönder !
Lars-Olof Norlin har räknat på detta, men skissa upp krafter och riktningar och erinra er vad som stod i fysikboken, så förstår ni vad jag menar.

Om ena infästningen rycks upp ur båten/däcket så kanske beslaget fastnar i livlinans hake. Då kan möjligen besättningen hala in er...
Om linan/bandet brister så är ni borta. Om vi däremot har lite slack och elasticitet i löplinan så dämpas rycket, så att anordningen har en chans att hålla.
Var så goda och välj

Det ÄR fördelar OCH nackdelar med allt, precis allt här i tillvaron.

Vi diskuterar här petitesser. Det svåraste vid MOB är att hitta honom !
Det näst svåraste är att koppla fast honom för lyft. Skothake går att knäppa fast med en hand, om det finns en sele att fästa i...
Bojkroken är annars ett bra tips.

Håll er kvar ombord !
Björn.

På vilket sätt blir dragriktningen fel vid koppling uppe i akterstaget? De är såklart olika från båt till båt, men hos en båt med rund akter ligger akterstaget ca. 1 m innanför relingen vid den punkt där vajerlåsen sitter.
Att vinscha upp nån utan att plocka ner mantågen (som naturligtvis är gjorda så, att endast en öppning skapas, inte så att allt blir löst från för till akter när man kapar dem) går garanterat käpprätt åt h*vete eftersom man fastnar och slits sönder av mantågen innan de ger efter. En fördel med akterstagskoppling är att lyftvinkeln förblir densamma oavset om båten rullar, vi har inte en hävstång (bommen) som förstorar rörelsen upp och ner. Är du ensam går det dessutom INTE att både rigga bommen för lyft, hålla ögonen på MOB:en och få fram båten till honom/henne.
Hursomhaver är alla konstruktioner skrivbordskonstruktioner tills de testats. Alla båtar är olika med olika förutsättningar och lösningarna måste ju anpassas därefter.

Det är bara lite konstigt att många inte tror/bryr sej om att en olycka på sjön antagligen leder till förlust av liv om man inte är förberedd på riktigt, det må gälla MOB, vatteninträngning eller brand. Badstege som hängs ut på relingen, tvåkilos pulversläckare och trätappar tillsammans med femtiwatts länspumpar... bah!