Hur fel det kan bli..
Hur fel det kan bli..
En liten off-topic tråd om hur fel det kan bli fast man tänkt rätt ( men ändå inte rätt)
Från flygindustrin finns följande sanna berättelse om hur man trampat sas i fel piano trots att man
tycks ha "gjort rätt"
Bakgrunden är motoriseringen av små flygplan.
Flygindustrin kännetecknas precis som båtmarknaden av att tillverkare koncentrerar sig på
farkosten men köper motorer av en eller flera tillverkare som specialicerat sig.
För små flygplan har lycoming och continental nära nog monopol, och sedan de större planen har
försetts med jetdrift har de mindre planen propeller drivna av bensinmotorer.
Av alla de tänkbara konfigurationer har flata luftkylda boxer 4 och 6-or utkristalliserats, och bägge
leverantörerna har likartade concept.
Utvecklingen i flygbranchen är extremt konservativ, ingenting ändras som på något sätt kan äventyra säkerheten,
beprövade concept har stort momentum att klamra sig fast.
Nuvarande utformning och delvis prestanda har sina anor från 30 och 40-talet.
Sedan några år har två problem kommit att bli diskuterade :
- bristen på AVGAS( 100-oktaing flygbensin) då allt färre flygplatser bryr sig om att handla med det
- kostnaden att köra med bensinslukande ineffektiva motorer.
Lösningen har för vissa varit moderna dieselmotorer som körs på flyfotogen. Detta sista att köra på
flygfotogen är ingen stor sak det kan du köra din diesel på utan större åthävor.
Nu är det inte så lätt att börja sälja en sådan diesel, den skall certifieras (= bevisas vara tillräckligt säker) och
den skall vara mer ekonomisk än befintlig teknik.
Flera har känt sig manade några har kommit fram.
Det förste att få certifierat var Thielert, en tysk firma som köpte mercedes 1.7l personbilsdiesel och
anpassade för flygbruk. I själva verket har den nog inga komponenter gemensamma men utvecklingen av den gick antagligen enklare.
Motorn är alltså på 1700 kubik och den utvecklar 140 hästar. För att få rimligt varvtal har den en utväxling som är sammanbyggd med axiallagret för propelleraxeln.
Utväxlingingen har jag för mig består av en tandrem. ( apropos andra trådar
Tandremmen är ingen problem, bara den byts efter vissa intervall, så gör man i flyget, alla komponenter skall bytas eller renoveras efter vissa driftstimmar. Lagringen visade sig sprickbenägen så den byts förhållandevis ofta till dyra pengar.
För att komma tillbaka till motorn så blev den tidigt en succe.
Den var dramatiskt mycket snålare med en billigare soppa och vägde dessutom
mindre än continentals bensinboxer.
Diamond air som byggde en och tvåmotoriga småplan beslutade sig att bygga en ny familj plan på detta koncept.
Flera plan byggdes till kunder över hela världen, motorerna var bra och kunderna nöjda.
Vissa problem uppstod ( växellådan) men på det hela taget var det en bra affär.
Enda tills ..
En morgon traskade två piloter ut till ett plan som skulle transporteras (någonstans).
När man skulle starta upp märkte de att batteriet var dött, någonting hade glömts
påslaget. Flygplan har små batterier ( vikten är kritisk) så det behövs inte mycket
ström för att tömma batteriet.
Hur som helt piloterna (som ju hade flugit förr och dessutom fixat småfel) anlitade
markpersonal som fixade startkablar, igång med motorerna och började med
pre-flight checklist.
Efter konsultation med tornet kunde man rulla fram till banan, och starta.
Planet tog fart, piloten kunde lyfta nosen vid rätt fart och planet lyfte.
Efter att planet lyft, men innan man fällt in "flapsen"(lyftkraftförstärkande
klaffar på vingarna) så slog andrepiloten om knappen som tog in landningsstället.
Då hände det som inte får hända
Bägge motorerna tvärdog. Piloten kunde inte få liv i dem ( och det fanns egentligen
ingen tid att försöka) och en nödlandning fick ske i banans riktning.
Planet blev skrot men piloterna klarade sig ( tror jag)
Vad var orsaken ? ( nu kommer lärdomen ) ?
Thielert utgick från mercedes personbilsdiesel. Den var för att klara
emissionskrav utrustad med "common rail" injektion, en elpump skapade
ett systemtryck som fördelades till de 4 insprutarna. Dessa i sin tur
styrdes elektriskt från en styrdator, en per motor, till att spruta in
lagom mycket vid rätt tidpunkt.
Elkraft var enligt konstruktörerna av motorn inga problem dp det alltid
fanns mins en generator igång plus ett batteri av fastställd kapacitet.
Landstället drevs av hydraultryck, och på småplan finns ingen orsak att
ha hydraulpumpar motordrivna, istället skapades hydraultryck vid behov
av en elpump. Tyvärr drog hydraulpumpen mer ström är vad generatorerna
kunde lämna ( de höll redan på att ladda batteriet förutam all annan förbrukning),
resultatet var att styrdatorerna stoppade.
Här missade thielert möjligheten att dra nytta av en diesels förmåga att vara
helt oberoende av elström, i stället byggde man in en svaghet att vara totalt
beroende av el.
Resultatet var att thielert gick i konkurs efter att ha blivit stämda av diamond,
inte heller andra kunder köpte några motorer.
Diamond tvingades till att hitta ersättare ( och man fick inte plats med de
gamla bensin-motorerna) så de byggde en egen motor, som av en tillfällighet
baserades på merceden 1.7l bilmotor.
Från flygindustrin finns följande sanna berättelse om hur man trampat sas i fel piano trots att man
tycks ha "gjort rätt"
Bakgrunden är motoriseringen av små flygplan.
Flygindustrin kännetecknas precis som båtmarknaden av att tillverkare koncentrerar sig på
farkosten men köper motorer av en eller flera tillverkare som specialicerat sig.
För små flygplan har lycoming och continental nära nog monopol, och sedan de större planen har
försetts med jetdrift har de mindre planen propeller drivna av bensinmotorer.
Av alla de tänkbara konfigurationer har flata luftkylda boxer 4 och 6-or utkristalliserats, och bägge
leverantörerna har likartade concept.
Utvecklingen i flygbranchen är extremt konservativ, ingenting ändras som på något sätt kan äventyra säkerheten,
beprövade concept har stort momentum att klamra sig fast.
Nuvarande utformning och delvis prestanda har sina anor från 30 och 40-talet.
Sedan några år har två problem kommit att bli diskuterade :
- bristen på AVGAS( 100-oktaing flygbensin) då allt färre flygplatser bryr sig om att handla med det
- kostnaden att köra med bensinslukande ineffektiva motorer.
Lösningen har för vissa varit moderna dieselmotorer som körs på flyfotogen. Detta sista att köra på
flygfotogen är ingen stor sak det kan du köra din diesel på utan större åthävor.
Nu är det inte så lätt att börja sälja en sådan diesel, den skall certifieras (= bevisas vara tillräckligt säker) och
den skall vara mer ekonomisk än befintlig teknik.
Flera har känt sig manade några har kommit fram.
Det förste att få certifierat var Thielert, en tysk firma som köpte mercedes 1.7l personbilsdiesel och
anpassade för flygbruk. I själva verket har den nog inga komponenter gemensamma men utvecklingen av den gick antagligen enklare.
Motorn är alltså på 1700 kubik och den utvecklar 140 hästar. För att få rimligt varvtal har den en utväxling som är sammanbyggd med axiallagret för propelleraxeln.
Utväxlingingen har jag för mig består av en tandrem. ( apropos andra trådar
Tandremmen är ingen problem, bara den byts efter vissa intervall, så gör man i flyget, alla komponenter skall bytas eller renoveras efter vissa driftstimmar. Lagringen visade sig sprickbenägen så den byts förhållandevis ofta till dyra pengar.
För att komma tillbaka till motorn så blev den tidigt en succe.
Den var dramatiskt mycket snålare med en billigare soppa och vägde dessutom
mindre än continentals bensinboxer.
Diamond air som byggde en och tvåmotoriga småplan beslutade sig att bygga en ny familj plan på detta koncept.
Flera plan byggdes till kunder över hela världen, motorerna var bra och kunderna nöjda.
Vissa problem uppstod ( växellådan) men på det hela taget var det en bra affär.
Enda tills ..
En morgon traskade två piloter ut till ett plan som skulle transporteras (någonstans).
När man skulle starta upp märkte de att batteriet var dött, någonting hade glömts
påslaget. Flygplan har små batterier ( vikten är kritisk) så det behövs inte mycket
ström för att tömma batteriet.
Hur som helt piloterna (som ju hade flugit förr och dessutom fixat småfel) anlitade
markpersonal som fixade startkablar, igång med motorerna och började med
pre-flight checklist.
Efter konsultation med tornet kunde man rulla fram till banan, och starta.
Planet tog fart, piloten kunde lyfta nosen vid rätt fart och planet lyfte.
Efter att planet lyft, men innan man fällt in "flapsen"(lyftkraftförstärkande
klaffar på vingarna) så slog andrepiloten om knappen som tog in landningsstället.
Då hände det som inte får hända
Bägge motorerna tvärdog. Piloten kunde inte få liv i dem ( och det fanns egentligen
ingen tid att försöka) och en nödlandning fick ske i banans riktning.
Planet blev skrot men piloterna klarade sig ( tror jag)
Vad var orsaken ? ( nu kommer lärdomen ) ?
Thielert utgick från mercedes personbilsdiesel. Den var för att klara
emissionskrav utrustad med "common rail" injektion, en elpump skapade
ett systemtryck som fördelades till de 4 insprutarna. Dessa i sin tur
styrdes elektriskt från en styrdator, en per motor, till att spruta in
lagom mycket vid rätt tidpunkt.
Elkraft var enligt konstruktörerna av motorn inga problem dp det alltid
fanns mins en generator igång plus ett batteri av fastställd kapacitet.
Landstället drevs av hydraultryck, och på småplan finns ingen orsak att
ha hydraulpumpar motordrivna, istället skapades hydraultryck vid behov
av en elpump. Tyvärr drog hydraulpumpen mer ström är vad generatorerna
kunde lämna ( de höll redan på att ladda batteriet förutam all annan förbrukning),
resultatet var att styrdatorerna stoppade.
Här missade thielert möjligheten att dra nytta av en diesels förmåga att vara
helt oberoende av elström, i stället byggde man in en svaghet att vara totalt
beroende av el.
Resultatet var att thielert gick i konkurs efter att ha blivit stämda av diamond,
inte heller andra kunder köpte några motorer.
Diamond tvingades till att hitta ersättare ( och man fick inte plats med de
gamla bensin-motorerna) så de byggde en egen motor, som av en tillfällighet
baserades på merceden 1.7l bilmotor.
Numera ex-medlem. Tack för det som varit.
Re: Hur fel det kan bli..
Intressant och tänkvärt.
Dessutom kan det vara Sailguides hittills längsta "orginalinlägg" (ej kopierad text) ?
Dessutom kan det vara Sailguides hittills längsta "orginalinlägg" (ej kopierad text) ?
Re: Hur fel det kan bli..
Hade inte exakt samma sak hänt med en bensinmotor? (Om nu inte flygplansmotorer har magnettändning.)
/Lars J
/Lars J
Re: Hur fel det kan bli..
flygplansmotorer har dubbla magneter, bägge aktiva samtidigt + dubbla tändstift.Lars J skrev:Hade inte exakt samma sak hänt med en bensinmotor? (Om nu inte flygplansmotorer har magnettändning.)
/Lars J
Ger faktiskt något bättre effekt och framför allt en stabilare tändning.
Numera ex-medlem. Tack för det som varit.
Re: Hur fel det kan bli..
Klantigt på gränsen till brottsligt av både motor- och flygplanstillverkaren kan man tycka.
Hade motortillverkaren magnettändning på sina bensinare utan att veta varför?
Gjorde flyplanstillverkaren ingen riskanalys alls?
/Lars
Hade motortillverkaren magnettändning på sina bensinare utan att veta varför?
Gjorde flyplanstillverkaren ingen riskanalys alls?
/Lars
Re: Hur fel det kan bli..
dubbla magneter har man haft sedan hedenhös på flygmotorer. Av erfarenhet,Lars J skrev:Klantigt på gränsen till brottsligt av både motor- och flygplanstillverkaren kan man tycka.
Hade motortillverkaren magnettändning på sina bensinare utan att veta varför?
Gjorde flyplanstillverkaren ingen riskanalys alls?
/Lars
man vill ju inte trilla ner för att en magnet går sönder.
En lombardini (som diskuterats i andra trådar) med individuella pumpar
är alltså bättre att flyga med än en kubota(som har en pump) om man bara ser till
insprutningspumpen.
Det Riktigt Extra Intressanta är ( jag hade hoppats att någon upptäckt det )
Både motor och plan var certifierat av relevanta myndigheter !!!
Men ingen hade tänkt på denna kombination av händelser och följderna som blev.
Så den Riktigt Stora Lärdomen är : Tro inte på att en typklassning eller certifiering
är värt särskilt mycket( annat än rent juridiskt), använd alltid en egen bedömning om
någonting skall anses vara säkert eller ofarligt.
Numera ex-medlem. Tack för det som varit.
Re: Hur fel det kan bli..
Det var ju också ett rejält handhavandefel från piloternas sida. Inte att dra in landstället, men att fulstarta motorn och köra med tomt batteri. Det borde dessutom stå i typhandboken (eller vad det heter) att planet inte får flygas med dåligt laddat batteri.Lars J skrev:Klantigt på gränsen till brottsligt av både motor- och flygplanstillverkaren kan man tycka.
Hade motortillverkaren magnettändning på sina bensinare utan att veta varför?
Gjorde flyplanstillverkaren ingen riskanalys alls?
/Lars
"Hur reder vi ut det här om motorn stannar" (skotet brister, fallet går av, seglet sköras, motorn inte går igång etc etc) skall ju dessutom vara en andra natur hos en pilot (seglare). Det är sant att en bra riskanalys skall utgå från att brukarna är idioter, men naturen är ju skicklig på att strax producera en påhittigare idiot.
Anders S
- mariatherese
- Diamantmedlem
- Inlägg: 274
- Blev medlem: ons 31 dec 2008, 10:32
Re: Hur fel det kan bli..
Typklassningen har inte till uppgift att hitta dylika fel enligt min erfarenhet. Felet skulle ha upptäckts om man hade utfört verifiering och validering under utveckling och provning, möljigen missade man att ta med påverkade system i arbetet. Helst skall detta arbete kombineras med riskanalyser.
Re: Hur fel det kan bli..
Utifrån ovanstående historia förstår man (nästan) varför sportflyget är så konservativa. Det kan ju kännas märkligt med t.ex. bränsleblandningsreglage på 2000-talet. Men om alternativet är potentielt död motor, så är valet enkelt. (så länge man kommer ihåg att ha blandningsreglaget i rätt läge vid take off)