Hantera och behandla sjösjuka
Hantera och behandla sjösjuka
Jag blir då och då sjösjuk, även i relativt måttliga vindstyrkor (typ 8-10 m/s, öppen kust). Jag har inga som helst problem med att erkänna det. Det hela underlättas något fenomenalt av om något strular till sig exempelvis med segel eller fall. Oro och osäkerhet liksom långa besök under däck är också gynnsamt för att utveckla symtomen. Allt enligt skolboken. Jag klarar mig dock bättre om jag styr, vilket inte heller är helt ovanligt. Även hustrun drabbas i ungefär samma utsträckning som jag själv. Trots detta så trivs vi med seglingen och vi har aldrig seglat så länge under sjösjukeförhållanden att det blivit ett problem. I så fall har vi inväntat bättre väder i någon hamn.
Däremot har jag funderat på fungerande sätt att behandla det hela. Jag har inte testat några medikament ännu. Ni som kan känna av sjösjuka, hur gör ni för att hantera det? Om man söker på sailguide efter sjösjuka så verkar det som om sailguidisterna själva är fullständigt immuna, medan man radar upp historier om gastar som legat utslagna. Är det så illa att sjösjuka icke göra sig besvär i båtlivet, eller finns det bra knep att ta till? Jag vill nämligen inte stanna på land. Jag vet att det finns mediciner, men vilka fungerar bland dessa? Jag kan även känna av det hela vid raska bilfärder på slingriga skogsvägar om man sitter med näsan i en hoppande kartbok och försöker hitta rätt väg. Även X2000 kan jag ibland känna av. Det är alltså inte ett psykologiskt fenomen som bara uppträder till sjöss.
Däremot har jag funderat på fungerande sätt att behandla det hela. Jag har inte testat några medikament ännu. Ni som kan känna av sjösjuka, hur gör ni för att hantera det? Om man söker på sailguide efter sjösjuka så verkar det som om sailguidisterna själva är fullständigt immuna, medan man radar upp historier om gastar som legat utslagna. Är det så illa att sjösjuka icke göra sig besvär i båtlivet, eller finns det bra knep att ta till? Jag vill nämligen inte stanna på land. Jag vet att det finns mediciner, men vilka fungerar bland dessa? Jag kan även känna av det hela vid raska bilfärder på slingriga skogsvägar om man sitter med näsan i en hoppande kartbok och försöker hitta rätt väg. Även X2000 kan jag ibland känna av. Det är alltså inte ett psykologiskt fenomen som bara uppträder till sjöss.
-
- Diamantmedlem
- Inlägg: 515
- Blev medlem: ons 25 apr 2007, 18:47
- Ort: Stockholm
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Hej,
Min dotter har i alla år lidit av sjösjuka på samma sätt som du beskriver och hon tar 1-2 vanliga sjösjukepiller (Apotektes) innan vi sticker iväg, och sedan brukar det gå över efter ett par dagar = tillvänjning.
Hr ingen egen erfarnehet dock
/Mats
Min dotter har i alla år lidit av sjösjuka på samma sätt som du beskriver och hon tar 1-2 vanliga sjösjukepiller (Apotektes) innan vi sticker iväg, och sedan brukar det gå över efter ett par dagar = tillvänjning.
Hr ingen egen erfarnehet dock
/Mats
Scanner 391 nr 142
- mariatherese
- Diamantmedlem
- Inlägg: 274
- Blev medlem: ons 31 dec 2008, 10:32
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Har aldrig blivit sjösjuk än men kan bli illamående i andra situationer som t ex om jag försöker åka bil och läsa bok samtidigt. Har dock en bekant som alltid blir sjösjuk (så att hon spyr) men trots detta lyckades genomföra en hel vecka på en segelbåt utan en enda incident med hjälp av akupressurarmband. Jag måste säga att jag själv var mycket skeptisk men de fungerar mot såväl graviditetsillamående som bil och sjösjuka. Otroligt löjligt är att båda måste sitta på...
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Jag har samma erfarenhet som du, dvs sjösjuk av o till i sjögång, fra när jag inte styr utan grejar och framför allt fixar inne i båten. Lyckligtvis är jag inte utslagen timmavis som en del, utan jag känner bara en våg av illamående och strax därefter för jag luta mig över mantåget, varefter jag mår bra igen. kan upprepas några gånger om förhållandena är oförändrade.
Efter några dagar till sjöss blir det mycket bättre.
Jag har inte provat medikamenter, samtliga sådana har bieffekten att man blir dåsig i varierande grad, muntorr och får svårt att fokusera på nära håll (det sistnämnda ett mindre problem nuförtiden, då man ändå måste ha läsglasögon...)
Mitt bästa knep är att äta ordentligt innan jag kastar loss och sedan äta småportioner med 1-2 timmars intervall under hela seglingen, helst förberett så man slipper gå ned och dona i köket. En liten macka, några kex, ett äpple, osv. När man ätit tar det nämligen 1-2 timmar innan magsäcken är tom, det är då den liksom knyter sig, stängs av och illamåendet börjar. Om man väntar till dess klarar magen inte av tillförsel av föda, utan man kräks ofelbart. Knepet är alltså att se till att magsäcken inte blir tom, utan hela tiden har litet att syssla med.
Så fungerar det för mig, men det är säkert individuellt. Sedan finns det ju en uppsjö av huskurer allt från 5 svartpepparkorn som sväljes hela strax innan avfärd till armband med piggar på och Gud vet vad.
Så, segla aktivt, stanna i sittbrunnen och käka småportioner regelbundet - det är min kur. Det fungerar ganska bra,
Efter några dagar till sjöss blir det mycket bättre.
Jag har inte provat medikamenter, samtliga sådana har bieffekten att man blir dåsig i varierande grad, muntorr och får svårt att fokusera på nära håll (det sistnämnda ett mindre problem nuförtiden, då man ändå måste ha läsglasögon...)
Mitt bästa knep är att äta ordentligt innan jag kastar loss och sedan äta småportioner med 1-2 timmars intervall under hela seglingen, helst förberett så man slipper gå ned och dona i köket. En liten macka, några kex, ett äpple, osv. När man ätit tar det nämligen 1-2 timmar innan magsäcken är tom, det är då den liksom knyter sig, stängs av och illamåendet börjar. Om man väntar till dess klarar magen inte av tillförsel av föda, utan man kräks ofelbart. Knepet är alltså att se till att magsäcken inte blir tom, utan hela tiden har litet att syssla med.
Så fungerar det för mig, men det är säkert individuellt. Sedan finns det ju en uppsjö av huskurer allt från 5 svartpepparkorn som sväljes hela strax innan avfärd till armband med piggar på och Gud vet vad.
Så, segla aktivt, stanna i sittbrunnen och käka småportioner regelbundet - det är min kur. Det fungerar ganska bra,
---
Bosse
Monsun 31, #116
Bosse
Monsun 31, #116
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Personligen kan jag inte vistas under däck när det går det minsta sjö. Detta blir värre år för år. Jag hanterar det genom att se tll att inte behöva vistas under däck under segling och genom att se till att inte bli hungrig. Mina barn kan inte heller vara i ruffen om det går vågor. Dock har de inte någon självinsikt, utan måste tvingas upp i sittbrunnen.
-
- Diamantmedlem
- Inlägg: 360
- Blev medlem: fre 16 mar 2007, 15:05
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Jag blir också sjösjuk. Utöver det som nämnts vill jag trycka på vikten att vara varm och ha bra vätskebalans, förutom att ha lagom med blodsocker. Håller med om att det är bra att småäta o allt som sagts här. Viktigt även att vara utvilad.
Kräks ordentligt kanske en halv minut efter att ha blivit orolig över något, det "triggar" sjösjukan. Mår inte heller helt bra av att gå ned i ruffen men det brukar jag klara. OM jag är kall, har dålig vätskebalans, dålig "näringsbalans" eller har sovit dåligt blir jag lättare sjösjuk och det går inte över så lätt heller. Om jag blir sjösjuk trots att jag skött mig med värme, vatten, sömn o mat så går det över snabbt. Blir under normala förhållanden inte sjösjuk om jag skött mig och om jag inte blir orolig.
Seglade en nyinköpt "3:a båt" (gillar att ha båtar här o där, den här ska skötas gratis av en dansk som inte har egen båt så att jag kan segla där en vecka eller så nästa sommar utan att behöva transportsegla hela vägen från ostkusten) från västkusten över kattegatt i somras. Båten är bara 21 fot o riggen visade sig sitta lite löst. Jag blev rädd när riggen visade tecken på att skaka loss i den hårda "kantiga" sjön, bara kuling men det var en kryssbog (så lång nu den båten kunde kryssa) och det var mkt stötigt o besvärligt. Då spydde jag som en hund. Sen skruvade jag åt vantskruvarna ( som saknade spärrar där under vantkruvsskydden, vilket jag inte kollat innan jag gav mig ut, oursäktligt dumt att inte kolla det på nyköpt båt) och mådde bra igen.
Kräks ordentligt kanske en halv minut efter att ha blivit orolig över något, det "triggar" sjösjukan. Mår inte heller helt bra av att gå ned i ruffen men det brukar jag klara. OM jag är kall, har dålig vätskebalans, dålig "näringsbalans" eller har sovit dåligt blir jag lättare sjösjuk och det går inte över så lätt heller. Om jag blir sjösjuk trots att jag skött mig med värme, vatten, sömn o mat så går det över snabbt. Blir under normala förhållanden inte sjösjuk om jag skött mig och om jag inte blir orolig.
Seglade en nyinköpt "3:a båt" (gillar att ha båtar här o där, den här ska skötas gratis av en dansk som inte har egen båt så att jag kan segla där en vecka eller så nästa sommar utan att behöva transportsegla hela vägen från ostkusten) från västkusten över kattegatt i somras. Båten är bara 21 fot o riggen visade sig sitta lite löst. Jag blev rädd när riggen visade tecken på att skaka loss i den hårda "kantiga" sjön, bara kuling men det var en kryssbog (så lång nu den båten kunde kryssa) och det var mkt stötigt o besvärligt. Då spydde jag som en hund. Sen skruvade jag åt vantskruvarna ( som saknade spärrar där under vantkruvsskydden, vilket jag inte kollat innan jag gav mig ut, oursäktligt dumt att inte kolla det på nyköpt båt) och mådde bra igen.
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Att erkänna att man blir sjösjuk är en bra början. Nästan alla påverkas men vill inte erkänna det. Men det räcker att tex öppna en burk musslor så brukar fuskarna avslöjas. Jag blir lyckligtvis bara lite trött men det är tröttsamt(!) i längden.
Förr, på segelfartygens tid, fick prentisarna skrubba däck med tegelsten i hårt väder. Sjösjuka var då det minsta problemet. De som klättrade i riggen blev inte sjösjuka. (men min kompis blev det i Pariserhjulet....) Det sägs att efter 2-3 dygn är man botad för evigt. En lagom fylld mage brukar vara bra. Alkohol är en katastrof.
Ät, lid och var ute längre!
Förr, på segelfartygens tid, fick prentisarna skrubba däck med tegelsten i hårt väder. Sjösjuka var då det minsta problemet. De som klättrade i riggen blev inte sjösjuka. (men min kompis blev det i Pariserhjulet....) Det sägs att efter 2-3 dygn är man botad för evigt. En lagom fylld mage brukar vara bra. Alkohol är en katastrof.
Ät, lid och var ute längre!
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Utöver det som skrivit innan kan jag tillägga att det är bra att undvika:
Kaffe, starka juicer och i vissa fall även äpple beroende hur känslig man är.
Om man inte behöver styra kan det vara bra att lägga sig ned (innan man blivit sjösjuk) för att på så sätt slå ut balanssinnet och klara sjön bättre. Men har man blivit sjösjuk hjälper det föga...
Bäst är som sagt att vara varm, mätt, ej törstig och sitta ute i sittbrunnen och styra
Lycka till /
Kaffe, starka juicer och i vissa fall även äpple beroende hur känslig man är.
Om man inte behöver styra kan det vara bra att lägga sig ned (innan man blivit sjösjuk) för att på så sätt slå ut balanssinnet och klara sjön bättre. Men har man blivit sjösjuk hjälper det föga...
Bäst är som sagt att vara varm, mätt, ej törstig och sitta ute i sittbrunnen och styra
Lycka till /
Håkan
Äntligen ligger HP:n på Råå
Äntligen ligger HP:n på Råå
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Vilka medikamenter som ska användas beror mycket på vilken typ av segling det handlar om! är det några timmar eller en dag i öppen sjö kan nog sjösjuke piller typ postafen eller dylikt hjälpa , är det flera dygns havssegling med vaktgång är nog plåster typ Scopoderm att föredra (ett plåster fungerar i 72 timmar och ska tas på ca 7 timmar innan färd), utan vare sig piller eller plåster har jag i vissa stökiga situationer utomskärs vid navigation eller dylikt haft känningar av sjösjuka och för att ta det säkra före det osäkra använder jag alltid plåster när det handlar om ett eller några dygn till havs och har inte haft några problem.
Vi har blivit nyfikna på dessa akupressur band och min sambo som inte gillar vare sig piller eller plåster planerar att prova .
Vi har blivit nyfikna på dessa akupressur band och min sambo som inte gillar vare sig piller eller plåster planerar att prova .
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Det finns ju en uppsjö av olika medikamenter.
Våra erfarenheter:
Armband. Hustru och syster använder dessa med framgång. Fördel att man inte kräks upp dem och inga biverkningar.
Plåster (scopoderm), Receptbelagt (?): Fungerar bra. Måste på i tid (kvällen före) Räcker länge, flera dygn. Vissa får synrubbingar och blir trötta. Jag har inte haft några biverkningar då jag provat. En kompis var inte så noga med att tvätta händerna efter att han tagit av plåstret då vi seglat till Skagen och kliade sig sedan i ögat. Såg efter en stund ut som en drogmissbrukare eftersom pupillen blev 3ggr så stor som den okliade. Fick problem med avståndsbedömningen och att hålla takten på dansgolvet och led under kvällen också av en allvarlig form av mobbing
Lergigan (receptbelagt). Har funkat klockrent på våra söner då de varit 4, 5 och 6 år. Skall vi segla långt väcker vi dem med en mite-tablett på en matsked med Yoghurt, de somnar om och brukar vakna vid 10-11 tiden istället för vid 8 oavsett sjö och vindförhållanden. Vid det här laget brukar vi ha fått 4-5 timmar segling under kölen och sönerna vaknar imuna mot sjösjuka och är utan problem tom. under däck. Vi har haft lite betänkligheter mot detta sätt att "droga" dem men de är aldrig dåsiga eller uppvisar andra negativa biverkningar så vi (och sönerna) är helnöjda.
Marziné: Jag upplevde det som rena sömnpillret då jag testade för många år sedan.
//Niklas S
Faurby424 Alinde
Våra erfarenheter:
Armband. Hustru och syster använder dessa med framgång. Fördel att man inte kräks upp dem och inga biverkningar.
Plåster (scopoderm), Receptbelagt (?): Fungerar bra. Måste på i tid (kvällen före) Räcker länge, flera dygn. Vissa får synrubbingar och blir trötta. Jag har inte haft några biverkningar då jag provat. En kompis var inte så noga med att tvätta händerna efter att han tagit av plåstret då vi seglat till Skagen och kliade sig sedan i ögat. Såg efter en stund ut som en drogmissbrukare eftersom pupillen blev 3ggr så stor som den okliade. Fick problem med avståndsbedömningen och att hålla takten på dansgolvet och led under kvällen också av en allvarlig form av mobbing
Lergigan (receptbelagt). Har funkat klockrent på våra söner då de varit 4, 5 och 6 år. Skall vi segla långt väcker vi dem med en mite-tablett på en matsked med Yoghurt, de somnar om och brukar vakna vid 10-11 tiden istället för vid 8 oavsett sjö och vindförhållanden. Vid det här laget brukar vi ha fått 4-5 timmar segling under kölen och sönerna vaknar imuna mot sjösjuka och är utan problem tom. under däck. Vi har haft lite betänkligheter mot detta sätt att "droga" dem men de är aldrig dåsiga eller uppvisar andra negativa biverkningar så vi (och sönerna) är helnöjda.
Marziné: Jag upplevde det som rena sömnpillret då jag testade för många år sedan.
//Niklas S
Faurby424 Alinde
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Jag har blivit botad! Med chockmetoden.
Förr kunde jag bli sjösjuk ”light”, när jag var nere under däck och navigerade, lagade mat eller ägnade mig åt elaborata på- och avklädningsövningar på en trång toa. Inte spy, men må illa och ibland vara tvungen att avbryta och bege mig ut. Allt detta bara i hyfsat grov sjö till havs. Om jag låg i en koj eller var ute i sittbrunnen och allra helst styrde var det inga problem och ev. illamående gick då snabbt över.
Men för snart 10 år sedan drabbades vi av en storm (ja det blåste över 25 m/s bitvis) när vi gick över från Lettland till Sverige. Sjön var våldsam, vi tog sjö över det höga däckshuset på Eilean och sittbrunnen var nästan konstant delvis fylld med vatten. Vi motorseglade ca 75 grader från vinden med en liten lapp till bottenrevad mesan och utrullad genua.
Fru S blev helt utslagen av sjösjuka och låg fastklämd i salongen medan hon spydde torrt. Och jag fick ”klara allt”, vi var ju bara två ombord.
Till saken hörde att vi var tvungna att i fullständigt obefintlig sikt (natt och osannolikt ösregn) korsa tungtrafikleden öster om Gotland för att komma i sjölä. Vår radar var nästintill oanvändbar i det här vädret pga sjögång och regn. Så via VHF var vi i ständig kontakt med Gotlands Sjöledningscentral som med sin fet-radar hjälpte till att lotsa oss mellan de många fartygen som for i nord/sydlig riktning.
För att kunna hålla den kontakten var jag tvungen att segla båten innifrån, från den inre styrplatsen i däckshuset, där radar och VHF finns.
Så jag stod och spanade och pratade i radio i timmar inne i båten medan autopiloten skötte styrandet. Båten hoppade och skuttade som vanvettig, inte en pryl var på sin plats, durken var en enda klet av spyor samt mjölk, juice, leverpastej och gud-vet-vad från kylen som öppnat sig.
Som extra krydda kom det plötsligt ett enormt brak från förskeppet så att hela båten riste, sedan ett till, och igen. Första reaktionen var att någon mast gått, men icke. Nästa var att vi seglat på något, men kölsvinet var torrt. Braken återkom med ojämna mellanrum.
Tills jag upptäckte att stävankaret på 25 kg hoppat ur beslaget och hängde i 1,5 meter kätting och slog i stäven så glasfibern yrde.
Jag erkänner gärna jag var ganska rädd, även efter att jag bärgat ankaret och surrat det på däck – för detta var inte alls kul.
Och mitt i alltihop upptäckte jag att jag faktiskt inte var ett dugg sjösjuk, inte den minsta antydan till illamående! Trots att jag borde vara rejält dålig i den rullande, stampande, krängande, stinkande miljön
Och sedan dess kan jag göra vad som helst under däck verkar det som, jag har rotat nere i kölsvinet i atlantsjögång utanför Portugal, jag har lagat mat till havs, gjort allt möjligt under däck och aldrig känt ett dugg av antydan till illamående!
Och nu, när jag skrivit om det lär jag väl få tillbaks sjösjukan – eftersom den enda rimliga förklaringen torde vara att det hela är psykosomatiskt.
Förr kunde jag bli sjösjuk ”light”, när jag var nere under däck och navigerade, lagade mat eller ägnade mig åt elaborata på- och avklädningsövningar på en trång toa. Inte spy, men må illa och ibland vara tvungen att avbryta och bege mig ut. Allt detta bara i hyfsat grov sjö till havs. Om jag låg i en koj eller var ute i sittbrunnen och allra helst styrde var det inga problem och ev. illamående gick då snabbt över.
Men för snart 10 år sedan drabbades vi av en storm (ja det blåste över 25 m/s bitvis) när vi gick över från Lettland till Sverige. Sjön var våldsam, vi tog sjö över det höga däckshuset på Eilean och sittbrunnen var nästan konstant delvis fylld med vatten. Vi motorseglade ca 75 grader från vinden med en liten lapp till bottenrevad mesan och utrullad genua.
Fru S blev helt utslagen av sjösjuka och låg fastklämd i salongen medan hon spydde torrt. Och jag fick ”klara allt”, vi var ju bara två ombord.
Till saken hörde att vi var tvungna att i fullständigt obefintlig sikt (natt och osannolikt ösregn) korsa tungtrafikleden öster om Gotland för att komma i sjölä. Vår radar var nästintill oanvändbar i det här vädret pga sjögång och regn. Så via VHF var vi i ständig kontakt med Gotlands Sjöledningscentral som med sin fet-radar hjälpte till att lotsa oss mellan de många fartygen som for i nord/sydlig riktning.
För att kunna hålla den kontakten var jag tvungen att segla båten innifrån, från den inre styrplatsen i däckshuset, där radar och VHF finns.
Så jag stod och spanade och pratade i radio i timmar inne i båten medan autopiloten skötte styrandet. Båten hoppade och skuttade som vanvettig, inte en pryl var på sin plats, durken var en enda klet av spyor samt mjölk, juice, leverpastej och gud-vet-vad från kylen som öppnat sig.
Som extra krydda kom det plötsligt ett enormt brak från förskeppet så att hela båten riste, sedan ett till, och igen. Första reaktionen var att någon mast gått, men icke. Nästa var att vi seglat på något, men kölsvinet var torrt. Braken återkom med ojämna mellanrum.
Tills jag upptäckte att stävankaret på 25 kg hoppat ur beslaget och hängde i 1,5 meter kätting och slog i stäven så glasfibern yrde.
Jag erkänner gärna jag var ganska rädd, även efter att jag bärgat ankaret och surrat det på däck – för detta var inte alls kul.
Och mitt i alltihop upptäckte jag att jag faktiskt inte var ett dugg sjösjuk, inte den minsta antydan till illamående! Trots att jag borde vara rejält dålig i den rullande, stampande, krängande, stinkande miljön
Och sedan dess kan jag göra vad som helst under däck verkar det som, jag har rotat nere i kölsvinet i atlantsjögång utanför Portugal, jag har lagat mat till havs, gjort allt möjligt under däck och aldrig känt ett dugg av antydan till illamående!
Och nu, när jag skrivit om det lär jag väl få tillbaks sjösjukan – eftersom den enda rimliga förklaringen torde vara att det hela är psykosomatiskt.
-
- Diamantmedlem
- Inlägg: 360
- Blev medlem: fre 16 mar 2007, 15:05
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Jag blir harigare o räddare allteftersom åren går o är orolig för att till slut vara konstant sjösjuk på grund av oro vid hårt väder. Så jag kanske skulle pröva att bota det med lite chockterapi
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Eilean:
bosseh:
Det här har jag varit med om på en 47.7. Inte alls roligt.Tills jag upptäckte att stävankaret på 25 kg hoppat ur beslaget och hängde i 1,5 meter kätting och slog i stäven så glasfibern yrde
bosseh:
Det trodde jag med i många år. Som 11-12-årig grabb var jag med min far som transportseglade hem en Contrast 33 för en kompis. Jag var sjösjuk som fn, det gick över och sen fanns det inte problemet mer i många år. Nu är det har igen. Jag blir dålig på färjor, under däck på segelbåtar i grov sjö, medan jag fiskar från DC'n etc. Kräks dock aldrig utan blir mycket trött och dålig i magen.Det sägs att efter 2-3 dygn är man botad för evigt.
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Inte sedan jag var en liten parvel på 10 år eller så, har jag varit sjösjuk. Men då var det desto värre.
Utom en gång runt 1980. Då handlade det om en missuppfattning om vem som skulle gå på bolaget inför en tredagars kappseglingshelg i Sandhamn. Vi var två som på varsitt håll handlade till hela besättningen för hela helgen. Fredagkvällen blev väldigt trevlig, tror jag.. och på lördag morron fannas ingen dricka kvar.
På havet, där vi skulle segla, blåste det kuling. Jag kan garantera att det var en obehaglig upplevelse med fyra man som spydde oavbrutet i flera timmar. Efter detta infördes alkoholförbud i samband med all kappsegling och i andra sammanhang inför längre överfarter. Alkohol, oavsett om den leder till fylla eller bakfylla eller inte till något alls, är ett fördärv. Ur sjösjukesynpunkt.
Men efter denna incident har jag bara nån enstaka gång känt lite lätt obehag och bara under däck. Bara man har nåt därnere att göra, koka Bullens, navigera eller nåt. Är det riktigt stökigt med vind och sjö har man ju fullt sjå med att hålla i sig och hinner inte tänka på nån sjösjuka.
Två av mina döttrar, eller om det var tre, deltog för ett antal år sedan i en transportsegling av en VO60 från södra England till Sthlm. Det blåste rejält på södra Östersjön. Man hade toppnoteringar på över 30 knop (VMG). Tjejerna blev väldigt populära under de trippen. Dom var dom enda som utan några som helst problem, kunde vistas under däck, fixa mat och kaffe, hålla ordning, navigera och vara allmänt behjälpliga. Dom salta gossarna på däck var förutom gröna i ansiktet, väldigt angelägna om att få vara kvar däruppe.
/T
Utom en gång runt 1980. Då handlade det om en missuppfattning om vem som skulle gå på bolaget inför en tredagars kappseglingshelg i Sandhamn. Vi var två som på varsitt håll handlade till hela besättningen för hela helgen. Fredagkvällen blev väldigt trevlig, tror jag.. och på lördag morron fannas ingen dricka kvar.
På havet, där vi skulle segla, blåste det kuling. Jag kan garantera att det var en obehaglig upplevelse med fyra man som spydde oavbrutet i flera timmar. Efter detta infördes alkoholförbud i samband med all kappsegling och i andra sammanhang inför längre överfarter. Alkohol, oavsett om den leder till fylla eller bakfylla eller inte till något alls, är ett fördärv. Ur sjösjukesynpunkt.
Men efter denna incident har jag bara nån enstaka gång känt lite lätt obehag och bara under däck. Bara man har nåt därnere att göra, koka Bullens, navigera eller nåt. Är det riktigt stökigt med vind och sjö har man ju fullt sjå med att hålla i sig och hinner inte tänka på nån sjösjuka.
Två av mina döttrar, eller om det var tre, deltog för ett antal år sedan i en transportsegling av en VO60 från södra England till Sthlm. Det blåste rejält på södra Östersjön. Man hade toppnoteringar på över 30 knop (VMG). Tjejerna blev väldigt populära under de trippen. Dom var dom enda som utan några som helst problem, kunde vistas under däck, fixa mat och kaffe, hålla ordning, navigera och vara allmänt behjälpliga. Dom salta gossarna på däck var förutom gröna i ansiktet, väldigt angelägna om att få vara kvar däruppe.
/T
Re: Hantera och behandla sjösjuka
Jag har varit sjösjuk på Finlandsfärja, som barn ska tilläggas så att alla förstår att det inte var någon alkohol inblandad och första dygnet på en seglats med scouternas S/Y Biscaya. Inledde första kvällen med frivakt och fick kasta mig upp på däck och spy efter att ha ramlat ur kojen i sjögången. Sedan stod jag fastspänd till rors i sex timmar eftersom jag var den enda som klarade att stirra i kompassen utan att spy. Tror inte att jag blev botad vid det tillfället.
Jag känner av sjön under däck och om något åker i durken t ex kan jag känna en orealistisk oro. Under två säsonger i sjumetersbåt har jag dock inte varit riktigt illamående. Jag tycker att det är bättre att stå till rors en att sitta overksam i sittbrunnen och det är inte kul att gå ner under däck där man förlorar alla referenspunkter.
Jag tror på att ha något i magen, att dricka vätska regelbundet och hålla sig varm och torr. Jag har hört varningar från läkar håll mot sjösjukepiller eftersom man blir dåsig. I en situation som upplevs lite farlig kan jag tänka mig att jag skulle få ångest om jag inte orkar fokusera. Man rekomenderade armbanden på sjön av den anledningen. Har dock ingen erfarenhet av dessa.
Min fru har provat apotekets receptfria och blir lugn och symtomfri. Hon säger att hon blir trött, lugn som en light fylla och hon brydde sig inte om att det sjöade. Omedicinerad kan hon få näst intill panikångest vid hög sjö. I efterhand fick hon sig en tankeställare av att hon kanske inte kände allvaret i situationen.
Jag känner av sjön under däck och om något åker i durken t ex kan jag känna en orealistisk oro. Under två säsonger i sjumetersbåt har jag dock inte varit riktigt illamående. Jag tycker att det är bättre att stå till rors en att sitta overksam i sittbrunnen och det är inte kul att gå ner under däck där man förlorar alla referenspunkter.
Jag tror på att ha något i magen, att dricka vätska regelbundet och hålla sig varm och torr. Jag har hört varningar från läkar håll mot sjösjukepiller eftersom man blir dåsig. I en situation som upplevs lite farlig kan jag tänka mig att jag skulle få ångest om jag inte orkar fokusera. Man rekomenderade armbanden på sjön av den anledningen. Har dock ingen erfarenhet av dessa.
Min fru har provat apotekets receptfria och blir lugn och symtomfri. Hon säger att hon blir trött, lugn som en light fylla och hon brydde sig inte om att det sjöade. Omedicinerad kan hon få näst intill panikångest vid hög sjö. I efterhand fick hon sig en tankeställare av att hon kanske inte kände allvaret i situationen.
Rock 20
Statistik
2008 Sjösätt 16/5 370 M Torrsatt 31/10
2009 Sjösatt 30/4
Statistik
2008 Sjösätt 16/5 370 M Torrsatt 31/10
2009 Sjösatt 30/4