åskskydd till vhf antenn ?

[peterh]

Apropos tråden om åskskydd via kölen, jag tycker det borde vara motiverat att
montera ett åskskydd på vhf-antennledningen. Skulle åskan slå ner i vhf-en så
lär ju resten av elsystemet kremeras.
Någon som kan tipsa om ett åskskydd att montera på en RG58-kabel ?

[bosseh]

Det finns eller åtminstone fanns åskskydd som såg ut som en lång SO239/PL259 skarv. Inte speciellt effektiva. DC-kopplade antenner brukar vara bättre men det enda riktiga skyddet är att koppla bort antennen från radion.

[Lasse M]

Utan att veta så tror jag som bosseh att det räcker väldigt långt med att bara skruva ur antennsladden. Varför skulle blixten välja att gå ned i en smal liten koax när den mycket enklare kan nå jord via masten?

Lasse

[peterh]

Varför blixten skulle välja en koax framför en mast ?? Jo koaxen ( antennen) sticker upp ytterligare en meter .
Att "koppla ur" antennen innebär dels att man är så förutseende att man kopplar ur innan åskan slår ner, dels att man vid detta tillfälle befinner sig i intim kontakt med sagda ledning.

Inte heller hjälper det om man inte ens finns i båten utan den ligger vid bryggan
Därför skulle jag föredra en "arrestor" på kabeln.

Tror f.ö. jag vet hur den skall byggas ....

[Eilean]

Utan att veta så tror jag som bosseh att det räcker väldigt långt med att bara skruva ur antennsladden. Varför skulle blixten välja att gå ned i en smal liten koax när den mycket enklare kan nå jord via masten?

Lasse

Självklart är det bäst att skruva ur sladden ur apparaten. Men det är inte så att blixten väljer den tunna koaxen, det är snarare så att den inte väljer bort något. Den går ner i alla vägar som finns till buds, maströr, stag, koaxer, vanliga kablar, vajerfall, ja rubbet. Vi pratar ju om strömmar på tusentals ampere och spänningar på flera megavolt. Och är det en ren träff lär inte en urskruvad antennsladd räcka.
Däremot kan sekundärblixtar, och statiska urladdningar av mycket små (relativt altså) styrkor mycket väl nå VHF-antennen, särskilt om den är båtens högsta punkt. Och då kan mycket väl en urskruvad antennsladd göra skillnad.
Jag har en komis som låg med sin landströmsanslutna motorbåt i hamn när det åskade rejält. Och blixten slog ner långt upp på land. Ögonblicket efter började det fräsa och låta i hela hans båt och det luktade bränt. Efteråt kunde han konstatera att batteriladdaren var en helt stekt, likaså radarn och bilstereon. Ingendera var påslagen. Troligen gick det in hög spänning via landströmskabeln in i båten som ställde till det.

[Anders S]

Det som brukar hända är att åskan går i närheten och rejäla spänningar induceras i ledningar och kablage. Sådant knäcker med lätthet diverse elektronikbyngel man kan ha ombord, utan att det för den skull handlar om direkta åsknedslag. Radion, GPS:en, vindinstrument etc etc - allt kan stryka med om det vill sig illa. Det sägs att ugnen är en bra plats för denn handhållna, reservGPS:en och annan elektronik om det skulle slå nära eller direkt i båten. Om (OM, det är inte vanligt, bra att veta!) verkligen åskan slår i båten är det inte så mycket som hjälper, och frågor om ett antennspröt hit eller dit och ifall koaxen har en strömfälla blir liksom en fis i kosmos. En ferritkapsel från en plundrad datakabel bör IOFS kunna fungera, men Dr Jaramaz eller någon annan kan kanske berätta ifall det sabbar radiosändningarna eller ställer till det på annat sätt?

Möjligen kan det vara bra att ha många vägar för urladdningen att söka sig till vattnet men att dra en fet åskledare inombords till kölbulten skulle jag personligen inte vilja. Här kan man ju fundera litet på att om ett gnistgap på några millimeter inte är ett hinder, vad stoppar då blixten att gå genom skrovet, om det skulle vara enklare ?

Lyllos den som har en plåtbåt och därmed en Faraday-bur. Vi andra får hålla tummarna, eventuellt i öronen, om det brakar loss på allvar.

[Lasse M]

Att "koppla ur" antennen innebär dels att man är så förutseende att man kopplar ur innan åskan slår ner, dels att man vid detta tillfälle befinner sig i intim kontakt med sagda ledning.

Inte heller hjälper det om man inte ens finns i båten utan den ligger vid bryggan
Därför skulle jag föredra en "arrestor" på kabeln.

Jag kopplar ALLTID bort antennen när båten lämnas för sig själv en längre stund. Tycker man det är omständigt så kan man enkelt ansluta ett koaxrelä som automatiskt sköter detta vid av och påslag av VHF:n.



Lasse

[peterh]

Nja, det är väl inte självklart att ett koaxrelä skyddar mot åska. Det beror på hur det
mekaniskt ser ut invändigt. Och rörliga delar har en tendens att vara icke-rörliga
när man som mest behöver dem.

Jag satsar på att använda ELFA 60-500-17 eller 60-412-30
( transientskydd av plasmatyp) som leder bort
överspänning under den tid det tar för antennkabeln att förgasas )

Skärmen vet jag inte ännu, om antennens skärm är fast ansluten till masten så kommer
jag att jorda skärmen i maststöttan, om skärmen "flyter" leder jag av den med ett par
transientskydd.

Det vore bättre om antennens jord inte hade förbindelse, då skulle båtens minus inte bli
kopplad till havet ( eller som landkrabbor säger:jord).

[Lasse M]

Förstår inte riktigt hur du tänkt att göra, men det saknar betydelse. Huvudsaken är att du får det att fungera på det sätt du tänkt och blir nöjd. Ett tips är dock att kolla upp, och verkligen bekräfta, att inkopplingen inte påverkar impedansen och förstör anpassningen mot antennen.

Lasse

[bosseh]

Jag satsar på att använda ELFA 60-500-17 eller 60-412-30
( transientskydd av plasmatyp) som leder bort
överspänning under den tid det tar för antennkabeln att förgasas )

Hur har du tänkt koppla det?
I telesystem har man kört med transientskydd + varistor, det brukar vara väldigt effektivt men det är å andra sidan ett balanserat system.
Koaxrelä är nog tveksamt, man brukar säga att man ska lossa antennkablarna och slänga ut dem för att vara på den säkra sidan.
Förr sattes det ofta "blixtskydd" på VHF antenner men dessa verkar försvunnit från marknaden. Kanske var de onödiga? Jag tror inte jag hört någon som fått sin VHF utslagen av åska, men några vinddataanläggningar har jag hört har strukit med.
En liten båt som fick en direktträff slogs allt elektriskt sönder, dessutom blev det tusentals hål i vattenlinjen.
En direktträff ska man nog vara glad om man överlever själv.
Annars är det plåtbåt eller kanske ett finmaskigt metallnät över båten som gäller. Möjligen bönebok också.

[peterh]

transientskyddet är av "plasmatyp" dvs ett glasrör med två elektroder och en
gas . Total isolation tills överslag sker vid märkspänning, då leder gasen .
Tricket är att få överslaget vid en låg och kontrollerad spänning.

I en alu-låda sätter jag två RG58 antenndon, mellan dessa en tunn ledare, kort för att
inte skruva upp impendansen för mycket, tunn för att den skall kunna brinna av snabbt
Vid "utgångssidan" sätter jag en eller två transientskydd . Lådan är naturligtvis
ordentligt bultad på mastfoten och förbindelsen till kölen.

Om VHF-antennen har flytande jord, dvs ej ansluten till fästet kan jag sätta min låda
på ett isolerande material ( för att undvika att jorda båtens minus till kölen) samt
sätta några transientskydd mellan lådan och maststöttan. Är det flytande jord/skärm
är det naturligtvis mycket viktigt att se till att denna jord/skärm också avleds till vattnet
vid nedslag.

Allt jag gör är en förbättring, i dag har jag VHF i masttoppen, masten är i kontakt
med maststöttan men ingen direkt förbindelse med vattnet/jorden. Så enda vägen för urladdning går via VHF och vidare till båtens plus och minus där det via startmotor/generator tar sig ut i propelleraxeln. En dyr väg.