Bokverket i fråga handlar om hur Stig Lindgren med outtröttlig energi skrapar ihop till en segelbåt, ger sig ut på havet, kommer ca halvvägs runt jorden (ibland), förliser, kommer hem till Sverige igen, börjar om helt barskrapad, ut igen osv. Helt otrolig berättelse om energi och envishet.
Jag kan hålla med om att det är klantigt ibland. Går och lägger sig nära kust, vinden vrider och han kör upp på land. Spiller kokande vatten ner i stövlarna då han lagar mat. osv. Men jag känner ändå någon form av beundran för energin och envisheten. Ödmjukheten och förmågan att ständigt klara sig vidare. T.ex så förliste han med sin Scampi mot sydafrikas klippiga kust. Scampin drogs upp där, och han fick på något konstigt sätt jobb där och reparerade själv båten! (sen "stals" den genom krav på ersättning vid bärgningen av en korrupt domare). Men även då, hem till Sverige, skaffa ny båt och ut igen....
Föräldrar bör nogsamt se till att hans bok inte kommer i händerna på barn och ungdormar, som kan få en fullständigt felaktig uppfattning om sjömanskap.
Det tycker jag är en överdrift. Man kan läsa boken för att lära sig både hur man kan göra, och även vad man bör undvika att göra. Lärorik helt enkelt.