Haveri utanför Portugal

[Schvidja]

Nu går det att läsa fortsättningen på storyn på http://www.dananne.se/index.html
Vilken berättelse, jag blir nästan tårögd, båten verkar ha klarat sig bra
och den seglade åt rätt håll på egen hand. Lite fixande några veckor och sedan iväg.
Hoppas fortsättningen blir lite mindre dramatisk.

[Håkan]

Härligt
Undrar bara vad det kostar att rusta upp båten?
Bärgarlön
Reparationer
Hotell

Kul att det ser ut att lösa sig

[eriksbo1]

Ja, vad kunde bärgarlönen utgöra i ett fall som detta? 10 procent av båtens värde eller.... Det polska paret borde väl i princip kunna kräva bärgarlön för sjöfyndet och den långa bogseringen.

[Tommy]

Sannerligen! Vilken historia. Kul att båten är bärgad och OK


Loggboken är så fyllt av "fnuttar" så det är svårt att läsa, men man anar ändå en ganska stor portion försvarande att det blev som det blev, att man överhuvudtaget övergav båten... Oavsett vad man tycker om den saken (och det har sannerligen avhandlats på detta forum) så kan man konstatera att besättningen nu måste renovera sin båt, samt förhoppningsvis läsa på en hel del om överfart på stora vatten, eller till att hålla sig nära kust vid gott väder.

Men som sagt, jättekul att båten är återfunnen och hoppas de har stor lycka vid fortsatt färd!
Hälsningar
Tommy

[fredrikk]

"Va"? Jag "förstår inte" vad "du" menar? Det "är" väl "inget" fel med "fnuttar"?


Ja, jag vet. Jag tycker genuint illa om språkklagarinlägg egentligen. Men jag kunde inte motstå... Loggen är extremt svårläst.

[Anders S]

samt förhoppningsvis läsa på en hel del om överfart på stora vatten

Med stor risk att vara övertydlig; det vi alla kan lära från denna berättelse är inte att man behöver läsa på (för det tror jag de har gjort), utan också pröva på. Både mellan och på raderna ges en berättelse om två personer som tycker genuint illa om dåligt väder och har svårt att reda sig i en liten båt då det blåser och gungar. Det är inget konstigt med det, men om det inte går över eller man lär sig att hantera det bör man naturligtvis inte segla över Atlanten.

Så för den som funderar på något liknande är väl lärdomen att ta en långsommar med en segling åtminstone på Nordsjön, kanske till Skottland eller Shetlandsöarna och (litet cyniskt) hoppas på en kuling. Då vet man bättre om man vill ha mer eller om det räcker så. I Sun Chasers fall kanske man skulle väcka tanken att "göra Medelhavet" i stället för Karibienrundan. Men så var ju inte deras dröm och den skall man ha respekt för och inte missunna dem. Men om man väcks på ett obehagligt sätt ur den ena drömmen kanske man kan drömma en ny, litet behagligare ?

[Tommy]

samt förhoppningsvis läsa på en hel del om överfart på stora vatten

Med stor risk att vara övertydlig; det vi alla kan lära från denna berättelse är inte att man behöver läsa på (för det tror jag de har gjort), utan också pröva på.

Håller helt med, det handlar om att pröva i steg, större och större vatten. Sorry att jag uttryckte mig otydligt med "läsa på", i och för sig kan säkert en och annan teoribok om översegling och hårt väder till havs också ge en tankeställare. Men praktik i accelererande mängder är bäst!

Själv har vi inte kommit längre i denna lära än att vi funderar på att korsa Östersjön nästa sommar

/Tommy

[Anders S]

Jaja, sådär skrev jag bara för att ingen skulle tro att Sun Chaser inte "läst på" ordentligt, för det tror jag faktiskt de gjort. Det är klart att de flesta tränar sig gradvis, och hade man frågat Sun Chaser om de förberett sig väl hade de nog svarat ja. Man kan också tänka på att det finns många som seglar hela vägen över utan ens få en kuling på sig. Jag tror att de bara inte insett eller fått reda på att det är jobbigt på sjön ibland. Minns någon ett TV-program som gick för nåt år sedan, med ett par som seglade över till Västindien? Där var det hustrun som inte orkade riktigt och så alldeles uppenbart tvingade sig till att hålla ihop det för makens skull. Roligt hade hon i alla fall inte.

Hoppas nu att de reder ut det hela. Kanske hittar de på något annat kul med båten, eller så kanske de vågar lita på på båten och sig själva. Jag måste säga att båten verkar ha klarat sig mycket bra, om man utgår från att den lämnats med seglen uppe och öppna luckor. Det där med att radarn spolats bort och så är ju bara trams, det ser man ju på bilderna. Det borde vara en moralhöjare, om man klarar av att se det på det sättet.

[Brendan]

Tyvärr är det bara Anne som skriver loggbok, mest en turistisdagbok. Man önskar intensivt att Dan ville bidra med fakta för att räta ut alla frågetecken i sakfrågor.

Jag mejlade till dem för två veckor sedan och bad Dan ge sina synpunkter på övergivandet av båten och gärna göra ett inlägg här på Sailguide och försvara sitt handlande men det har hittills inte lett till någon reaktion. Helt naturligt i och för sig. Båten måste gå i första hand och den har han fullt upp med att renovera för tillfället.

Utifrån de uppgifter Anne förmedlar är det inte möjligt att bedöma om de gjorde rätt eller fel som, som det visade sig, övergav båten i onödan.

Hur pålitliga är egentligen hennes, ibland motsägelsefulla, uppgifter? Hon skyller till exempel på stormvarning, när de valde att gå Göta älv/Göta kanal till Östersjön istället för att passa på och få litet seglingsträning i mörker och gå runt Götaland, när båten seglades hem från Tjörn 2006. Jag seglade i exakt samma farvatten som de vid den aktuella tiden. I min loggbok skriver jag aldrig om annat än vindstyrkor på 0-8 m/s. Någon som vet om det verkligen var stormvarning eller ens kulingvarning för Kattegatt/Skagerack runt den 19 juli 2006?

Av allt att döma har de en mycket sjövärdig båt, som har varit utrustad med det mesta som går att få för pengar. Dan verkar vara mycket teknikduktig och har skaffat det mesta vad gäller moderna instrument. Men är han lika intresserad av och entusiastisk för att segla som av att meka? Man blir fundersam.

Man jämför osökt med sig själv, när man läser en sådan här berättelse. Hur skulle man själv ha agerat? Hur mycket hade jag själv tränat och förberett mig inför mina egna färder på öppet hav?

Min ”bibel” var i början på 1970-talet Adlard Coles ”Hårt väder till havs” (OBS! första utgåvan inte senare tiders bedrövliga uppföljare av andra författare). Coles väntade ut de värsta stormarna på Nordsjön för att få ordentlig träning. Det hjälpte och är naturligtvis det enda raka. Fullt så långt gick inte vi men näst intill. Vi seglade några 48-timmars, innan vi gick över Nordsjön första gången. Stormfocken på 6,5 kvadratmeter var Comfort 30-ans viktigaste segel och användes vissa somrar mer än något annat försegel. Jag lät sy i ett tredje rev i storseglet, vilket visade sig utomordentligt värdefullt. Jag lusläste min "bibel" och följde Coles' alla råd nästan till punkt och pricka.

När vi drabbades av vårt första riktigt hårda väder på Nordsjön, var vi fullt förberedda och vidtog alla åtgärder för att minimera riskerna och se till att överleva. Jag lät besättningen (3 man förutom mig själv) rösta om vi skulle fortsätta eller om vi skulle vända hem. Vi fortsatte, trots att en i besättningen var helt emot det (men han var nog den som var gladast efteråt över att vi hade genomfört seglingen). Allt gick utan några som helst problem, även om det kändes kusligt i början, innan man insåg att grejorna faktiskt skulle hålla, trots att båten utsattes för enorma påfrestningar i den grova sjön, särskilt på natten, då det inte gick att undvika fria fall från vågtopp till vågdal med enorma bottenslag som följd.

Jag tror att Anne och Dan hade tränat för litet och att de inte hade lärt sig och förstod hur mycket en modern segelbåt faktiskt klarar. Deras båt klarade ju galant att segla till Madeira på egen hand.

Av Annes loggbok får man intrycket att de ser hårt väder som en fiende. Det får man inte göra. Man ska ha den största respekt för havet men se hårt väder som en spännande och rolig utmaning. De första åren testade vi båt och utrustning, inte minst segel, revning, livlinor, stormluckor med mera för att vara så väl rustade det någonsin gick den dag stormen skulle slå till. För det visste vi, att storm får vi räkna med om vi ger oss ut på öppet hav med minst ett par hundra sjömil till närmaste kust. Då är det helt ointressant vad väderrapporterna förutspår. Vi måste klara ut situationen på egen hand och tackla det väder som bjuds.

[JanneR]

Jag tycker också att det blir mer och mer förvirrat ju mer man läser. Hur helikoptern med alla sina linor kan förstöra rigg och däck låter märkligt. Att sedan samma helikopter lyckas sno in sina linor i Sun Chasers propeller är än mer märkligt. Tur att man inte är skadereglerare på deras försäkringsbolag. /Janne

[S-B A-son]

Något som har slagit mig i deras berättelse, är att den ödmjukhet som brukar finnas hos dem som drabbats av en katastrof av någon form, här helt saknas när det gäller just båten och deras eget agerande. Man tar för givet att Sun Chaser blir deras igen, fast man övergivit henne. Man kritiserar helikopterbesättningen som kallats ut för att rädda dem för att med linor ha saboterat mast, däck och även båtens propeller. I ärlighetens namn var man i alla fall tacksam mot besättningen på tankern som tog upp dem.

Det vore förmätet av mig att ge mig på någon form av amatörpsykologiserande, men nog undrar jag varför den som skriver loggbok och bildtexter går så till den grad i försvarsställning när det gäller haveriet.

Om man i stället som Brendan skriver, gav sig på att reda ut sakfrågor och vad som egentligen hände, kunde deras erfarenheter bli till nytta för andra med drömmar om att kasta loss. Som det nu är, med det lilla osammanhängande, fragmentariska, och ibland motsägelsefulla facit som finns i form av loggbok och bildtexter, dyker bara fler och fler frågor upp ur oceanens djup!

mvh Sven-Barry

[Lasse M]

Har följt tråden och även uppdaterat mig på deras hemsida och får samma känsla som Sven-Barry. Läser förvånat på deras hemsida att man, i ett tidigt skede innan båten hittats, ber USA om hjälp att via satellitspaning leta reda på deras övergivna båt. Förvisso finns tekniken men vad skulle ett sådant kalas kosta och vem skulle betala?
Hursomhelst, med facit i hand så verkar ju allt till slut ordna upp sig på bästa sätt.

Lasse

[Anders S]

Om man i stället som Brendan skriver, gav sig på att reda ut sakfrågor och vad som egentligen hände, kunde deras erfarenheter bli till nytta för andra med drömmar om att kasta loss.

Jag tror att lärdomen redan finns där, Sven-Barry; klar och tydlig för den som rätt kan tolka det som finns att läsa.

[JanneR]

Håller helt med om att lärdomen finns där. Att som Sun Chasers besättning slugga vilt åt alla håll och framhålla alla andras "misstag", visar på att man själva inget lärt av det inträffade. Om man nu tänkt sig att fortsätta sin resa så bör man nog besinna sig och plocka fram en stor portion ödmjukhet och rannsaka sig själva. Vad gjorde vi för fel och hur undviker vi dessa i framtiden. Framhärdar man och skyller allt på alla andra så sitter man snart i knipa igen och kanske råkar än värre ut. Med den inställning man hittills visat så tycker jag att man ska sälja båten och satsa pengarna på charterresor istället. /Janne

[Brendan]

Håller helt med om att lärdomen finns där. Att som Sun Chasers besättning slugga vilt åt alla håll och framhålla alla andras "misstag", visar på att man själva inget lärt av det inträffade. Om man nu tänkt sig att fortsätta sin resa så bör man nog besinna sig och plocka fram en stor portion ödmjukhet och rannsaka sig själva. Vad gjorde vi för fel och hur undviker vi dessa i framtiden. Framhärdar man och skyller allt på alla andra så sitter man snart i knipa igen och kanske råkar än värre ut. Med den inställning man hittills visat så tycker jag att man ska sälja båten och satsa pengarna på charterresor istället. /Janne

Man ska nog hålla i minnet att beslutet att överge båten inte fattades av samma person som skriver loggboken, nämligen Anne, som ändå tycks ha varit kritisk till Dans "drastiska" beslut och i efterhand kanske vill stötta honom och försvara vad hon inser var överilat.

Av de fyra personerna ombord låg en tryggt och sov, två, Marcus och Anne, tycks ha ansett Dans beslut alltför drastiskt men "kaptenen bestämmer" och Dan kände ansvaret övermäktigt och ville inte vara med längre.

Men det är min tolkning. Allting skulle säkert klarna, om Dan ville ge sin syn på saken. Ännu har han inte skrivit ett ord i loggboken vad jag har kunnat se.