Haveri utanför Portugal

[Segelbo]

Det är alltid skrämmande och fascinerande att ta del av hur folk med bristande erfarenhet, otillräckliga kunskaper, oförmåga att bedöma sin egen och besättningens motståndskraft mot dåligt väder, ändå glatt ger sig ut över stora öppna havsytor. Ibland går det bra, men ibland sker katastrofer.
Jag har läst många långseglarberättelser, talat med många långseglare och slagits av att alla de som seglat långt och länge utan att nästan någonsin råkat ut för oväntat dåligt väder, nästan undantagslöst har lyckats med detta inte på grund av tur, utan på grund av gedigna förberedelser i alla avseenden och disciplinerat kartläggning av väderläget. Hela tiden bestämt sig för vilken den maximala vindstyrka och våghöjd man ger sig i kast med. Man har alltid beredskap att ändra färdväg eller hellre stanna i hamn och invänta rätt väder än att chansa och ge sig ut.
Det handlar om erfarenhet, om tillgång till rätt utrustning och kunskaper att rätt använda den och dessutom om en stor portion gott omdöme.
Och sist, men inte minst, en respekt för havet, som jag anar att man saknat hos en mycket stor andel av dem som råkat illa ut.
Jag tänker på gamla samer som jag talat med i under mina år som aktiv i försvaret och krigsplacerad i Övre Norrland. Hur de fnyste åt fjällturister med "fjällvana" som ställer till det för sig uppe på fjället. Fjällvana, menar de, är inget man har efter några års fjällvandring - det tar generationer att få fjällvana.
Så är det kanske också med vana vid havet och respekt för det. Det tar många, många år och mycket erfarenheter innan man är "van" vid havet och vad det kan ställa till med...

[Anders S]

Det är alltid skrämmande och fascinerande att ta del av hur folk med bristande erfarenhet, otillräckliga kunskaper, oförmåga att bedöma sin egen och besättningens motståndskraft mot dåligt väder, ändå glatt ger sig ut över stora öppna havsytor. Ibland går det bra, men ibland sker katastrofer.
Jag har läst många långseglarberättelser, talat med många långseglare och slagits av att alla de som seglat långt och länge utan att nästan någonsin råkat ut för oväntat dåligt väder, nästan undantagslöst har lyckats med detta inte på grund av tur, utan på grund av gedigna förberedelser i alla avseenden och disciplinerat kartläggning av väderläget. Hela tiden bestämt sig för vilken den maximala vindstyrka och våghöjd man ger sig i kast med. Man har alltid beredskap att ändra färdväg eller hellre stanna i hamn och invänta rätt väder än att chansa och ge sig ut.
Det handlar om erfarenhet, om tillgång till rätt utrustning och kunskaper att rätt använda den och dessutom om en stor portion gott omdöme.
Och sist, men inte minst, en respekt för havet, som jag anar att man saknat hos en mycket stor andel av dem som råkat illa ut.
Jag tänker på gamla samer som jag talat med i under mina år som aktiv i försvaret och krigsplacerad i Övre Norrland. Hur de fnyste åt fjällturister med "fjällvana" som ställer till det för sig uppe på fjället. Fjällvana, menar de, är inget man har efter några års fjällvandring - det tar generationer att få fjällvana.
Så är det kanske också med vana vid havet och respekt för det. Det tar många, många år och mycket erfarenheter innan man är "van" vid havet och vad det kan ställa till med...

Lätt att hålla med om.

Ibland brukar man säga att det finns två bra lägen, antingen vet man att man vet och kan, eller så vet man att man inte vet och inte kan kan.
Det här låter som människor som inte visste att de inte visste och inte kunde.

Det kan nog tänkas att alla kan råka ut för den situationen.

[Mr Q]

Hur många på det här forumet har praktiska erfarenheter av havssegling?
Eiliean har det, det har jag sett på din sajt. Det är ju lätt att sitta här och vara tyken, men kanske värre att göra allt rätt på havet sen.

[Anders S]

Hur många på det här forumet har praktiska erfarenheter av havssegling?
Eiliean har det, det har jag sett på din sajt. Det är ju lätt att sitta här och vara tyken, men kanske värre att göra allt rätt på havet sen.

Jag är inte tyken. Snarare tvärtom. Att veta hur man tänkte, resonerade och gjorde bedömningarna är omöjligt om man inte gör djupintervjuer eller (enklare ändå) var med på platsen. Att man gjort felbedömningar framgår ju av vad som hänt, därmed inte sagt att allt kan förutses, eller att beslutet att kalla på hjälp och ta emot den var felaktigt på något sätt. Vi bör (det är min tro) inte dra några långtgående slutsatser om de verkliga förhållandena, vare sig om kompetens eller förhållanden ombord av det som går att läsa i loggen.

Kanske (det är ren spekulation) läser vi mellan raderna om en befälhavare som inser sin besättnings verkliga (o)förmåga att reda ut situationen och fattar ett beslut som är bra för besättningen, inte för båten eller hans egen prestige?

Min enda sakliga invändning mot beslutet är att man underskattat de faktiska riskerna med att borda ett större fartyg i dåligt väder. Men allt gick ju å andra sidan bra.

[bosseh]

Det handlar inte om att döma utan att lära och förstå.
Loggen ger en bra bild även om exakta positionsdata mm saknas. Den är skriven av en av ägarna och med all sannolikhet med kaptenens goda minne.
Utifrån logg och väderinfo är kan dra följande slutsats:
De avgick från Sines med kurs mot Lagos (i södra Portugal) kl 9 på morgonen.
Några timmar efter kl 13 ändrar man kurs mot Madeira.
Antagligen har vinden vridit pga lågtrycket så de girar SB, de bör då ha avverkat 2/3 av sträckan till Cabo de Saõ Vicente.
Vinden fortsätter att vrida moturs runt lågtrycket så de får den mer och mer i häcken vilket leder till slängjippen runt midnatt.
När de överger båten är de ca 80M från Portugals kust.

Ett dygn tidigare har Navtexen berättat om ett lågtryck som rör sig rakt emot dem och som fördjupas.

Vad som är svårare att förstå är hur bomen bryts sönder pga en slänggipp. Att genuaskoten kinkat sig och genuan "slogs sönder" är lite lättare att förstå, men också något underligt.

[Anders S]

Vad som är svårare att förstå är hur bomen bryts sönder pga en slänggipp. Att genuaskoten kinkat sig och genuan "slogs sönder" är lite lättare att förstå, men också något underligt.

Gissning utan full faktabakgrund: Ansatta backstag (det har man nog om man har ett inre förstag med segel på) eller (alltför) kraftig preventergaj.

En rullfock (mekanismen) som slafsat runt i vinden i timmar, kanske med slack i inrullningslinan kan skapa ett trassel som får en äldre Record spinnrulle att blygt dra sig tillbaka. Så går man upp i vind eller släpper skoten för att rulla in, inget fungerar allt fastnar, orubbligt och man kan inte göra så mycket mer än gå fram till rullen för att rensa trasslet (inte kul, ganska farligt), plocka ner seglet (grattis, om det är delvis inrullat) eller vänta på att seglet blåser sönder.

[bassace]

Vad som är svårare att förstå är hur bomen bryts sönder pga en slänggipp. Att genuaskoten kinkat sig och genuan "slogs sönder" är lite lättare att förstå, men också något underligt.

Ett tag efter genuan "slogs sönder" så "brast" även storskotet. Framgår inte om de lyckades fixa detta eller om de tog ner storseglet eller vad ...?
Precis innan de anropar tankern som senare plockar upp dem skriver de att "båten går så fint". Lite längre ned i loggen kan man läsa när de får höra via VHF-en att det ska vara storm under de närmaste 24 timmarna att "Det fungerar om båten har allt fungerande men inte med en uppbunden bom som kan skada besättningen". Det är i detta läge de begär hjälp från kusträddningen och får en helikopter att komma ut för att försöka plocka upp dem.

[bosseh]

Det kan ju vara så att de bärgade storen när storskotet brast. Det kan förklara att bommen kunde slås sönder om den inte säkrats ordentligt.
Storm är nog inte fastslaget att det var. Den grekiska tankern sa att det skulle vara "samma väder i 24 timmar"

[Georg]

Det är med vemod som jag läser denna berättelse. Det är faktiskt så, att det var av Dan och Anne, som jag köpte min Birdie.

Jag har faktiskt varit gäst på deras Sun Chaser, och under den tid som vi höll på med båten, tycker jag att jag har lärt känna dom ganska bra.

Läser man deras berättelse, så är det faktiskt så, att stormen tog alla på sängen. Även i Portugal. Man kan även läsa, att Internet fungerade inget vidare, vilket troligtvis har begränsat deras möjligheter att få korrekt väderrapport i tid för deras avfärd.

Personligen tycker jag att dom gjorde rätt i att överge båten. Vad är en segelbåt, jämfört med fyra människors liv??

Dom hade ju redan fått genuan sönderblåst, bomen knäckt och livbåten söndertrasad. Och vädret skulle ju fortsätta i 24 timmar. Det är inget som säger att det skulle finnas möjlighet till bärgning, om situationen skulle förvärras ytterligare.

Tycker att ordspråket, "Bättre fly än illa fäkta" passar bra i sammanhanget.

Hoppas bara att dom hittar sin båt, så att deras drömfärd kan fortsätta.

[Mr Q]

Om det blåser riktigt hårt och är kraftig sjöhävning, i kombination med regn kanske så kan paniken ha börjat smyga sig på. När grejerna ombord dessutom börjar blåsa sönder blev det säkert extra stressigt. Sen kan det räckt med att 1 av de 4 gripits av panik och börja utöva påtryckning på resten att de måste komma iland till varje pris, då kan det bli sådär.

Jag har själv varit ute i ett oväder på Östersjön när jag låg i flottan, där sjögången var så hög att fartygschefen beslöt att avbryta uppdraget med tanke på besättningens säkerhet. Jag stod utkik och tittade uppåt i kanske 15 graders höjdvinkel för att se nästa vågtopp när vi var på väg ner i dalarna. Det var helt otrolig sjöhävning, kanske 10 meter mellan topp och dal. Då var jag ombord på ett örlogsfartyg.

Att sitta i en familjebåt av plast med sönderblåst utrustning ombord, dyngsur kall och rädd. Jag förstår dem!

[Tommy]

Har följt tråden, läst loggboken och sett bildgalleriet. Har också läst en hel massa andra skildringar av hur olika typer av fritidsbåtar råkat ut för hårt väder till havs.

Det verkar ju finnas två typer av långfärdsseglare, de som är redo för allt med professionell utrustning och som ser kulingar och stormar som en utmaning. ..

Sen finns det andra kategorin, som helst följer högtrycken, och ser på sin havssegling ungefär som en förlängd högtrycksvecka i skärgården. Sol, bad och vin, delfiner som simmar brevid båten i spegelblankt hav. Stopp i intressanta kulturella hamnar i Söder. Råkar den kategorin ut för en rejäl kuling till havs så går det antagligen åt hel*ete, ungefär som i den här historien.

Man kan mycket väl förstå deras rädsla, själv har jag inte upplevt någonting värre än ca 12-14 m/s mitt ute på Östersjön, våghöjd kanske 3 meter, men redan där känner man sig liten. Det hela står och faller med hur man känner sig. Båten kan antagligen klara hur mycket mer stryk som helst, men det gäller att man kan känner sig trygg i den känslan. Börjar saker gå sönder, någon ombord blir rejält rädd, sjösjuka mm så kan även en krasst sett helt ofarlig situation upplevas som att totalhaveriet är nära.

Jag har haft passagerare ombord som på fullt allvar trott att vi är i sjönöd och snart kommer att sjunka då vi gått helt fin-fint för motor inomskärs i motvind 10 m/s och vågor på kanske 0.5 meter som slog in över fördäck. Ett helt irrationellt beteende, men det går helt enkelt inte att förklara bort.

Så frågan är om man överhuvudtaget ska ge sig ut på öppet hav om man inte är tryggare i sin båt än så. Man måste ha utrustning och beredskap för att kunna möta en rejäl kuling ute på öppet hav. Livlinor, drivankare, rejäla sjöställ, bra kommunikationsutrustning, en båt som är säker i alla detaljer. Veta vad man ska göra och i vilken ordning, när det friskar i. Eller så ska man färdas på årstider och väderprognoser som helt utesluter att möta en kuling, men det går kanske knappast...

Frågan om försäkring är intressant. Ska eller ska inte försäkringsbolaget ersätta i denna situation. Och var går gränsen? I hur "fint" väder kan man överge sin båt och ändå få ut full ersättning. Svåra frågor, inga givna svar. Ungefär som de som ger sig upp och klättrar livsfarliga leder i bergen, skadar sig och räddas med dyra räddningsinsatser.

Hälsningar
Tommy

[Anders S]

Om det blåser riktigt hårt och är kraftig sjöhävning, i kombination med regn kanske så kan paniken ha börjat smyga sig på. När grejerna ombord dessutom börjar blåsa sönder blev det säkert extra stressigt. Sen kan det räckt med att 1 av de 4 gripits av panik och börja utöva påtryckning på resten att de måste komma iland till varje pris, då kan det bli sådär.

Som befälhavare ombord på en nöjesbåt har man i princip bara en enda plikt, och det är att göra sitt yttersta för att ingen ombord (eller någon annan) skadas eller värre, dör. Den biten är enkel. Om man inser att man gjort en felbedömning (båten, vädret, besättningen...) och det blir uppenbart att riskerna för att misslyckas blir stora, då ber man om hjälp, tar emot den om man får den, och tackar till. Det är enkelt och självklart. Alla kan göra fel, många gör det, det är sällan konsekvenserna blir så här dramatiska. Man har naturligtvis ansett sig vara i ett farligt och utsatt läge eftersom man kallade på hjälp. Läget var också mer utsatt än motsvarande väder längre ut från land så bedömningen behöver inte vara felaktig. Stormen (?) kanske inte gick att förutse, prognoserna kanske var oklara. Sådant har hänt, minns Östersjöstormen en sommar på 80-talet.

Jag skulle vilja vara litet spetsig: Av loggboken kan man (kanske) utläsa att erfarenheter och förmåga på de flesta sätt var mindre än uppgiften krävde. Jag hoppas att den inte speglar det verkliga kunskapsläget ombord. Likt Georg hoppas jag att de får sin båt tillbaka. Det kan kanske bli så. Men jag hoppas också att de inte fortsätter sin resa utan vidare utan lär av det som hänt och skapar bättre förutsättningar för nästa försök.

Försäkringsbolagen betalar naturligtvis gärna båten, bara människorna klarar sig. Har de fyra ombord haft olycksfalls- och livförsäkringar är det en ren vinst. Statistiskt sett är det heller inte särskilt stora risker förknippat med segling.

[bosseh]

Enkelt och hårt kan man säga att de var helt enkelt inte rustade för uppgiften och borde inte gett sig ut.
Man valde att segla mot ett annalkande lågtryck som fördjupades.
Navtex varnade, troligen alla andra väderprognoser. Dåligt internet kan man inte skylla på.
Det var aldrig ett speciellt djupt lågtryck, det finns inge som tyder på storm vare sig på havet eller kusten.
Att det var en "storm som tog alla på sängen" stämmer inte.
Den söndertrasade livbåten nämns i tidningsrepotaget men inte i loggboken. Kan vara en förväxling med att den tidigare gummibåten gett upp och ersatts med en nya. Livbåt är nog fö en tveksam på den gummibåten. Men, de hade en livflotte också.
Det kan ha varit panik ombord.
Det något märkliga är att trots panik och storm kan en person lugnt ligga och sova.
"Bättre fly än illa fäkta" Absolut, det gör de flesta av oss med jämna mellanrum. I detta fall borde det innebära att slöra undan lågtrycket, dreja bi, gå för motor el likn.
En tankbåt på 107000 ton kränger inte vilt när hon ligger stilla och tvärs i sjön men att klättra upp på en lotslejdare är både obehagligt och farligt.
Att vinschas ombord på en helikopter är även det en ytterst farlig manöver, ett antal personer har gått åt när de tappats etc.
Det hade varit betydligt mindre farligt att stanna ombord på den trots allt sjödugliga segelbåten.
Utsatte segelbåtens befälhavare besättningen för onödig fara?
Segelbåten förvandlas till ett spökskepp som okontrollerat driver på havet och utgör en stor fara för andra!

[Mr Q]

Framgick det av loggen om de kapsejsade nån gång?

[bosseh]

Framgick det av loggen om de kapsejsade nån gång?

För mig innebär kapsejsning att en båt går ner, och tar in vatten.
Sun Chaser kapsejsade inte, fick inget nedslag, tog inte in vatten. Det som hände enligt loggen var att genuan blåste sönder och bommen slogs sönder.