Bruce kontra kopior - Vad är egentligen skillnaden?
-
- Trogen medlem
- Inlägg: 10
- Blev medlem: fre 15 dec 2006, 22:55
Bruce kontra kopior - Vad är egentligen skillnaden?
Hej!
Alla tycks sjunga Bruce-ankarets lov. Tyvärr tillverkas det ju inte längre.
Bruce var, om jag förstått det rätt, det första av klo-typ (claw type).
Sedan dess finns det åtskilliga kopior, Breeze, Stuk, Rorsman, Max m.fl.
Många säger att kopiorna är mycket sämre, fäster sämre och håller fast sämre än originalet.
Varför???
Bruce är ju mönsterskyddat och kopiorna liknar Bruce, antagligen så mycket man vågar
(och på gränsen att bli stämda).
Vad är det som gör Bruce så mycket bättre och så unikt i jämförelse med kopiorna? Vad är den tekniska skillnaden?
Är det någon av kopiorna som sticker ut, positivt eller negativt?
Undrar
Hasse
Alla tycks sjunga Bruce-ankarets lov. Tyvärr tillverkas det ju inte längre.
Bruce var, om jag förstått det rätt, det första av klo-typ (claw type).
Sedan dess finns det åtskilliga kopior, Breeze, Stuk, Rorsman, Max m.fl.
Många säger att kopiorna är mycket sämre, fäster sämre och håller fast sämre än originalet.
Varför???
Bruce är ju mönsterskyddat och kopiorna liknar Bruce, antagligen så mycket man vågar
(och på gränsen att bli stämda).
Vad är det som gör Bruce så mycket bättre och så unikt i jämförelse med kopiorna? Vad är den tekniska skillnaden?
Är det någon av kopiorna som sticker ut, positivt eller negativt?
Undrar
Hasse
Jo, Bruceankaret i original var (det tillverkas inte längre) var gjutet och hade en rätt kritisk utformning. Principen byggde på kontrollerad nedskärning, symmetriska ytterblad och rätt viktfördelning, dvs svårt att hrma.
När patentet gick ut kunde man göra snarlika kopior, billigt. Problemen med kopiorna brukar handla om form, gjutningen, vikten (ofta för lätta, man betalar ju för X kg ankare). Vissa kopior är bra andra mindre bra.
Jag har provat en RF kopia ihop med ett original, 15 kg och inte direkt sett någon större skillnad, så det finns kopior som kan fungera.
När patentet gick ut kunde man göra snarlika kopior, billigt. Problemen med kopiorna brukar handla om form, gjutningen, vikten (ofta för lätta, man betalar ju för X kg ankare). Vissa kopior är bra andra mindre bra.
Jag har provat en RF kopia ihop med ett original, 15 kg och inte direkt sett någon större skillnad, så det finns kopior som kan fungera.
Anders S
Jag har ett original Bruce som akterankare. Har egentligen aldrig haft problem med det. Förra året kompletterade jag med ett fusk-Bruce som förstävsankare med samma vikt. Det draggade varje gång jag använde det!
Samma mönster vid iläggning osv - visst kunde jag få fusk-Brucxe att fästa, men det krävde lite mer jobb. OCh frågan är ju hur bra det egentligen satt.
Numera ersatt med ett Delta. Har aldrig draggat.
Samma mönster vid iläggning osv - visst kunde jag få fusk-Brucxe att fästa, men det krävde lite mer jobb. OCh frågan är ju hur bra det egentligen satt.
Numera ersatt med ett Delta. Har aldrig draggat.
Re: Bruce kontra kopior - Vad är egentligen skillnaden?
[quote="ballad_hasse"
Vad är det som gör Bruce så mycket bättre och så unikt i jämförelse med kopiorna? Vad är den tekniska skillnaden?
Är det någon av kopiorna som sticker ut, positivt eller negativt?
Undrar
Hasse[/quote]
Försök lägga ett orginal bredvid en kopia så ser man lätt att man plagierat principen men inte detaljerna.
Ett bra ankare tillkommer inte av en slump och "på ett ungefär".
En tydlig skillnad brukar vara att kopiorna har mycket trubbigare "egg" än orginalet. Vilket hindrar det att gräva ner sig i hårdare bottnar. Geometrin bruka också skilja sig, vilket leder att en kopia ofta glider på sidan med bara ett "öra" nedgrävt.
Vissa kopior har haft problem med hållfastheten, andra med vikten som inte stämmer med den uppgivna.
Och det är inte så förvånande - det är sällan en kopia är bättre än orginalet.
Oavsett om det är ett Bruce från nåt bakgårdsgjuteri i Kina eller en Rolex köpt i Thailand. Och tyvärr är inte ens Bruce orginal något ankarnas svar på Rolex.
Och blankt rostfritt gör knappast ett ankare bättre. Bara snyggare. Möjligen.
Tvivlar man så kan man ta del av mängder av i stort sett entydiga tester där Brucekopiorna alltför ofta hamnat i gärdsgårdsligan. Sedan finns visserligen kopior som visat sig bättre än andra. Men hur vet man vilka? När en känd tillbehörsbutik sålde "Bruceankaren" för några år sedan som genomgående visade sig vara för lätta bytte man leverantör. Nu stämde vikten! Problemet löst! Från vad till vad? Produkten är ju oftast markeslös.
Sedan skall man i sanningens namn säga att Brucekopiorna ofta visar sig fungera bra för medelseglaren i våra skärgårdar. Man akterankrar ofta i naturhamnar där 100-tals båtar årligen lägger sina ankaren i ungefär samma område sådär 30 meter från stranden och ser till mjuka upp våra obeväxta lerbottnar ännu mer.
Så vet man med sig att man sällan eller aldrig ligger på svaj i hårdare vind eller på utsattare platser med hårdare/beväxta bottnar utan mestadels akterankrar i lä i någon av våra fina naturhamnar, varför inte lägga pengarna på något annat och köpa ett Fulbruce!?
Vad är det som gör Bruce så mycket bättre och så unikt i jämförelse med kopiorna? Vad är den tekniska skillnaden?
Är det någon av kopiorna som sticker ut, positivt eller negativt?
Undrar
Hasse[/quote]
Försök lägga ett orginal bredvid en kopia så ser man lätt att man plagierat principen men inte detaljerna.
Ett bra ankare tillkommer inte av en slump och "på ett ungefär".
En tydlig skillnad brukar vara att kopiorna har mycket trubbigare "egg" än orginalet. Vilket hindrar det att gräva ner sig i hårdare bottnar. Geometrin bruka också skilja sig, vilket leder att en kopia ofta glider på sidan med bara ett "öra" nedgrävt.
Vissa kopior har haft problem med hållfastheten, andra med vikten som inte stämmer med den uppgivna.
Och det är inte så förvånande - det är sällan en kopia är bättre än orginalet.
Oavsett om det är ett Bruce från nåt bakgårdsgjuteri i Kina eller en Rolex köpt i Thailand. Och tyvärr är inte ens Bruce orginal något ankarnas svar på Rolex.
Och blankt rostfritt gör knappast ett ankare bättre. Bara snyggare. Möjligen.
Tvivlar man så kan man ta del av mängder av i stort sett entydiga tester där Brucekopiorna alltför ofta hamnat i gärdsgårdsligan. Sedan finns visserligen kopior som visat sig bättre än andra. Men hur vet man vilka? När en känd tillbehörsbutik sålde "Bruceankaren" för några år sedan som genomgående visade sig vara för lätta bytte man leverantör. Nu stämde vikten! Problemet löst! Från vad till vad? Produkten är ju oftast markeslös.
Sedan skall man i sanningens namn säga att Brucekopiorna ofta visar sig fungera bra för medelseglaren i våra skärgårdar. Man akterankrar ofta i naturhamnar där 100-tals båtar årligen lägger sina ankaren i ungefär samma område sådär 30 meter från stranden och ser till mjuka upp våra obeväxta lerbottnar ännu mer.
Så vet man med sig att man sällan eller aldrig ligger på svaj i hårdare vind eller på utsattare platser med hårdare/beväxta bottnar utan mestadels akterankrar i lä i någon av våra fina naturhamnar, varför inte lägga pengarna på något annat och köpa ett Fulbruce!?
Re: Bruce kontra kopior - Vad är egentligen skillnaden?
Därför attEilean skrev:
Så vet man med sig att man sällan eller aldrig ligger på svaj i hårdare vind eller på utsattare platser med hårdare/beväxta bottnar utan mestadels akterankrar i lä i någon av våra fina naturhamnar, varför inte lägga pengarna på något annat och köpa ett Fulbruce!?
1) man aldrig riktigt kan veta, även de lugnaste vatten kan förvandlas över natten
2) det är så skönt att lägga huvudet på kudden och (tro sig) veta att ankaret ligger där man la det
3) prisskillnaden mellan fuskBruce och Delta är så liten
/J
Äntligen en riktig ankardiskussion!
Re: Bruce kontra kopior - Vad är egentligen skillnaden?
1) Också därför att ankaret är den enda nödbroms man har när saker och ting trasslar sig ordentligt.Jaramaz skrev:Därför attEilean skrev:
Så vet man med sig att man sällan eller aldrig ligger på svaj i hårdare vind eller på utsattare platser med hårdare/beväxta bottnar utan mestadels akterankrar i lä i någon av våra fina naturhamnar, varför inte lägga pengarna på något annat och köpa ett Fulbruce!?
1) man aldrig riktigt kan veta, även de lugnaste vatten kan förvandlas över natten
2) det är så skönt att lägga huvudet på kudden och (tro sig) veta att ankaret ligger där man la det
3) prisskillnaden mellan fuskBruce och Delta är så liten
/J
Äntligen en riktig ankardiskussion!
2) Att ankra rätt är lika viktigt som att ha rätt ankare. Man kan lära sig detta (läs på, pröva, testa och skapa tillit till den egna metoden). En grundregel är att man själv testar att ankaret sitter; på svaj med motorn eller med bräckt a segel (för den renlärige), mot land genom att dra med kraft i ankarlinan. Drar man då loss ankaret sitter det inte, så enkelt är det.
3) Eftersom jag (som många) har testat Delta i sommar och är nöjd så tycker jag samma sak. Studerar man sedan Delta-ankaret kan man också förstå att det går att göra "rätt" till lägre kostnad än en precisionsgjutning med hög kassationsprocent.
Anders S
Re: Bruce kontra kopior - Vad är egentligen skillnaden?
Visst, instämmer. Men omvändningen gäller inte: hur mycket man än dragit och haft sig i ankaret så betyder inte det att det inte kan lossna (vilket är bra, annars vore det svårt att få upp ...).Anders S skrev:
2) Att ankra rätt är lika viktigt som att ha rätt ankare. Man kan lära sig detta (läs på, pröva, testa och skapa tillit till den egna metoden). En grundregel är att man själv testar att ankaret sitter; på svaj med motorn eller med bräckt a segel (för den renlärige), mot land genom att dra med kraft i ankarlinan. Drar man då loss ankaret sitter det inte, så enkelt är det.
.
Vid tex en vindkantring sover jag mycket bättre med ett Delta jag bara hivat i, än med ett fuskBruce (iaf mitt gamla ...) som jag dragit på plats med både iver och motor.
Re: Bruce kontra kopior - Vad är egentligen skillnaden?
He, he, ja det kan man inte få för mycket av. I senaste På kryss är en artikel om Steven Dashews och hans frus senaste båt och apropå ankare så var det en journalist som uppmärksammade ett ankare ombord med dubbla rek vikten för den båtstorleken.Jaramaz skrev: Äntligen en riktig ankardiskussion!
How big is enough? frågade journalisten. Varpå Steven Dashew svarade: When people in the marina start laughing, you´re getting close.
Så visst har storleken betydelse.
Seglar "just nu" Granhill 33 & H-båt...
Jag kanske skall förtydliga mig lite.
Frågan "...varför inte lägga pengarna på något annat och köpa ett Fulbruce!?..." var snarast retorisk.
Men återspeglar nog uppfattningen hos en stor andel av i alla fall ostkustseglarna som för några 100-lappar köpt ett Stuk-, Buk- Bris- eller Breezeankare och efter flera semestrars segling svär på dess tillförlitlighet.
"Det har aldrig släppt...."
Vilket säkert stämmer med deras förutsättningar.
Och i ärlighetens namn - vad händer när ett ankare börjar dragga i en av våra överfyllda naturhamnar en julinatt?
Oftast ingenting - med fenderavstånd lutar man sig bara mot grannen, som lutar sig nästa granne osv.
Eller så väcks man av ett "dunk". Kölen/stäven går i berget. Man drar ut sig, ankaret får grepp igen, men oftast håller det inte, inte heller grannens, man kanske testar att lägga om det med jollen. Strular med spring som oftast får fel vinkel och snarar drar båten mot berget snarare än hindrar draggning. Eller så kastar man loss, lägger sig på andra sidan udden och konsekvensen av äventyret är i värsta fall en flisa gelcoat och störd nattsömn med lera på pyjamasen.
Jag har ju i många år propagerat mot Bruce i allmänhet och Fulbruce i synnerhet och varit en ivrig förespråkare för "riktiga" ankaren typ Delta m.fl.
Men på senare tid börjat vackla i min kallelse. Varför kämpa mot något som de flesta erfarenhetsmässigt faktiskt inte upplever som ett problem?
Varje sommarkväll ligger 1000-tals båtar förtöjda med sina Fulbruce. Man grillar på berget och trycker med jämna mellanrum på den röda boxens knapp och njuter av en problemfri tillvaro.
Är det säkert att dessa människor får större trygghet med ett dyrt finankare?
Det är så oerhört sällan vädret verkligen brakar loss och ställer till det utan förvarning. Och de få gånger det sker tvivlar jag starkt på att ett Delta, Rocna eller Spade i ändan av ankarbandet skulle göra någon skillnad. Kalabaliken och paniken skulle bryta ut ändå och den största faran är inte konsekvensen av det draggande ankaret i sig, utan av ankarband runt fenkölar, roder eller i propellrar, ihoptrasslade linor, kollissioner och klämda fingrar.
För till skillnad från Jaramaz delar jag inte uppfattningen att man ligger bättre för ett på en höft ikastat Delta än ett väl fastdraget Fulbruce.
Ett ankare är aldrig bättre än det grepp vi själva givit det med rätt teknik.
Senast för knappt 2 veckor sedan fick jag lägga om mitt 27 kg Delta med enbart grov kätting 3 gånger (!) innan det greppade i en av våra populäraste naturhamnar/ankarplatser (Grönskär) med mjuk, fin lerbotten. Vid backning på tomgångsvarv kom båten snabbt upp i tre knop med ankaret hasandes glatt över bottnen utan en tillstymmelse till att vilja gräva ner sig! Varje gång jag tog upp det för lägga om det var det kliniskt rent, utan ett spår av lera eller dy. Fråga mig inte varför.
Men det har inte på något vis rubbat mitt förtroende för Delta. Det är fortfarande ett av de bästa ankarna man kan köpa. Däremot har händelsen än mer stärkt mig i min uppfattning att ankring måste göras omsorgsfullt, med teknik och finess innan man kan pusta ut och korka upp.
I alla fall om man ligger på svaj. Och tänker fortsätta göra det även om vinden ökar.
Men gissningsvis 95% av våra medseglare gör faktiskt inte så. När vinden börjar vina i riggen väljer de andra förtöjningsmertoder än svajankring.
Frågan "...varför inte lägga pengarna på något annat och köpa ett Fulbruce!?..." var snarast retorisk.
Men återspeglar nog uppfattningen hos en stor andel av i alla fall ostkustseglarna som för några 100-lappar köpt ett Stuk-, Buk- Bris- eller Breezeankare och efter flera semestrars segling svär på dess tillförlitlighet.
"Det har aldrig släppt...."
Vilket säkert stämmer med deras förutsättningar.
Och i ärlighetens namn - vad händer när ett ankare börjar dragga i en av våra överfyllda naturhamnar en julinatt?
Oftast ingenting - med fenderavstånd lutar man sig bara mot grannen, som lutar sig nästa granne osv.
Eller så väcks man av ett "dunk". Kölen/stäven går i berget. Man drar ut sig, ankaret får grepp igen, men oftast håller det inte, inte heller grannens, man kanske testar att lägga om det med jollen. Strular med spring som oftast får fel vinkel och snarar drar båten mot berget snarare än hindrar draggning. Eller så kastar man loss, lägger sig på andra sidan udden och konsekvensen av äventyret är i värsta fall en flisa gelcoat och störd nattsömn med lera på pyjamasen.
Jag har ju i många år propagerat mot Bruce i allmänhet och Fulbruce i synnerhet och varit en ivrig förespråkare för "riktiga" ankaren typ Delta m.fl.
Men på senare tid börjat vackla i min kallelse. Varför kämpa mot något som de flesta erfarenhetsmässigt faktiskt inte upplever som ett problem?
Varje sommarkväll ligger 1000-tals båtar förtöjda med sina Fulbruce. Man grillar på berget och trycker med jämna mellanrum på den röda boxens knapp och njuter av en problemfri tillvaro.
Är det säkert att dessa människor får större trygghet med ett dyrt finankare?
Det är så oerhört sällan vädret verkligen brakar loss och ställer till det utan förvarning. Och de få gånger det sker tvivlar jag starkt på att ett Delta, Rocna eller Spade i ändan av ankarbandet skulle göra någon skillnad. Kalabaliken och paniken skulle bryta ut ändå och den största faran är inte konsekvensen av det draggande ankaret i sig, utan av ankarband runt fenkölar, roder eller i propellrar, ihoptrasslade linor, kollissioner och klämda fingrar.
För till skillnad från Jaramaz delar jag inte uppfattningen att man ligger bättre för ett på en höft ikastat Delta än ett väl fastdraget Fulbruce.
Ett ankare är aldrig bättre än det grepp vi själva givit det med rätt teknik.
Senast för knappt 2 veckor sedan fick jag lägga om mitt 27 kg Delta med enbart grov kätting 3 gånger (!) innan det greppade i en av våra populäraste naturhamnar/ankarplatser (Grönskär) med mjuk, fin lerbotten. Vid backning på tomgångsvarv kom båten snabbt upp i tre knop med ankaret hasandes glatt över bottnen utan en tillstymmelse till att vilja gräva ner sig! Varje gång jag tog upp det för lägga om det var det kliniskt rent, utan ett spår av lera eller dy. Fråga mig inte varför.
Men det har inte på något vis rubbat mitt förtroende för Delta. Det är fortfarande ett av de bästa ankarna man kan köpa. Däremot har händelsen än mer stärkt mig i min uppfattning att ankring måste göras omsorgsfullt, med teknik och finess innan man kan pusta ut och korka upp.
I alla fall om man ligger på svaj. Och tänker fortsätta göra det även om vinden ökar.
Men gissningsvis 95% av våra medseglare gör faktiskt inte så. När vinden börjar vina i riggen väljer de andra förtöjningsmertoder än svajankring.