Biliggning

[Eilean]

På senare tid har jag alltmer funderat och filosoferat kring hur segling har ändrat sig under den tid jag varit aktiv.

Biliggning t.ex.

Det var något som det ofta skrevs om av auktoriter och sailors som Adlard Coles, Gustav Plym, Åke Mattson, Donald Street m.fl när jag var grabb.
Det var något man skulle kunna göra och även gjorde i allt från att rida ut en storm till att bara ta en matpaus på väg till Visby.

Och själv har jag gjort det några gånger, dels vid de (lyckligtvis få) tillfällen när jag tvingats ta in rev i på öppet vatten, dels för att få kortare pauser i hårt väder för mat och klädbyten och liknande.

Men är jag en gamal fossil som ägnar mig åt konster snäppet över i användbarhet jämfört med att spå i benmärg?

[Jens K]

Jag brukar göra det ganska ofta med min lilla båt. Eftersom jag seglar ensam väldigt ofta och inte har någon autopilot brukar jag ligga bi för att t ex koka te eller även ta en positionsbestämning. Har även gjort det för att ta in rev.

[LadyAnnila]

Jo vi har praktiserat biliggning några gånger, men då har det mest varit när vi skall korsa en livligt trafikerad farled. Dvs för att invänta en lämplig lucka mellan fraktfartygen.
Att göra det för att fika t.ex har vi nog inte tänkt på. Men att använda biläggning för att rida ut ett oväder har vi tänkt på, fast vi hoppas att vi slipper dreja bi av den orsaken.

[bosseh]

En ädel konst som räddat många situationer. Framförallt mindre seglande fartyg använde detta frekvent. Autopiloterna har väl gjort att man oftast inte behöver metoden för att koka tevatten. Men för att rida ut ett dåligt väder är det väl fortfarande mycket aktuellt. Det är visserligen mera macho att aktivt segla sig genom en storm. Men biliggning brukar slita mindre på båten och besättning vilket ofta var den största anledningen till att tex skutor använde metoden. Att komma fram oskadd var viktigare än att komma fram fort.
Hur bra fungerar det med moderna båtar? Mina tidigare fenkölad och relativt lätta båtar var inte helt lätta att lägga bi. Nuvarande, tung och långkölad ska bli kul att testa.
Hur gör ni? Tips!
Drivankare är också ett sätt att ligga bi och som används flitigt av en del långseglare. Någon som använt detta? (annat än för att få lite lugn när man ska lufta dieseln...)

[SWE54]

Saknade alternativet "Nej, aldrig"..

[Eilean]

Saknade alternativet "Nej, aldrig"..

Äsch. Glömde det. Och omröstningar går tydligen inte att ändra. Vi bor tydligen inte i Zimbabwe...
Du får klippa till på "vad betyder det" även om det känns nesligt...

[Kenneth]

Mitt svar är nej och jag tänker inte klicka på "Vad är det" när jag vat vad det är.

[Guitar Nilsson]

Jag har aldrig provat, har inte varit ute i så hårt väder att jag tyckt det varit befogat. Man kanske borde testa i halvlugnt väder nån gång.Men anses det inte nuförtiden att det är säkrare att segla vidare, om än i låg fart?
Hur gör man för att inte fladdra sönder seglen?

[Anders S]

Tekniken: Man seglar som vanligt på kryss, och så går man över stag, utan att släppa fockskot. Då lägger sig många båtar mer eller mindre stilla mot vinden, sakta drivande i sidled. Seglen är skotade, så ingenting behöver fladdra. Det är inte alla nya båtar som fixar det här, men man kan prova i normala vindstyrkor för att se hur det går. Sedan brukar det ofta visa sig att den segelyta som man behöver för att kryssa, den fungerar för biliggning också.

För egen del, det händer, speciellt vid ensamsegling. Speciellt underlättas toabesök, även om traditionen särskilt påbjuder biliggning då man värmer på currygrytan och tar en mugg te...

[Jaramaz]

De gamla metoderna (för att nu ansluta till Gunnars egen framställning) har kommit lite i vanrykte, framför allt, tror jag, av följande skäl:
- moderna båtar, fenköl osv, ligger inte bi så bra.
- moderna, lätta båtar, kan seglas framgångsrikt högre upp i vindregistert
- nya, hållbara material gör att det går att segla sig ur (genom) dåligt väder.

För te- och currygrytekokning, och för all del toalettbestyr är saken i ett annat läge. Även där finns det numera bra alternativ: minska segel (rulla in genuan) och sätt på autopiloten, så fås samma funktion som biliggning (långsamt, lugnare rörelser, viss kursstabilitet).

Fordomdags hände det sig att jag lade bi. Numera, aldrig.

[Schvidja]

Trodde det hette "dreja bi", för ni menar väl samma sak.

[Anders S]

bra alternativ: minska segel (rulla in genuan) och sätt på autopiloten, så fås samma funktion som biliggning (långsamt, lugnare rörelser, viss kursstabilitet).

Så kan man säkert också göra, men prova gärna det "gamla sättet". Den som inte testat kan ha svårt att förstå den stabilitet som de motställda seglen ger, och (givetvis med rätt båt, alla fungerar inte lika bra) får man en slick i lovart som lugnar sjön.

[Brendan]

Det har hänt mig utanför Skottlands ostkust att det inte gick att avancera bidevind med min halvtonnare. Sjön var oerhört grov och vinden en bra bit över 20 m/s. Det fanns bara ett alternativ - att ligga bi tills vinden mojnade och vi kunde sätta segel igen och så småningom angöra Fraserburgh.

[Eilean]

De gamla metoderna (för att nu ansluta till Gunnars egen framställning) har kommit lite i vanrykte, framför allt, tror jag, av följande skäl:
- moderna båtar, fenköl osv, ligger inte bi så bra.
- moderna, lätta båtar, kan seglas framgångsrikt högre upp i vindregistert
- nya, hållbara material gör att det går att segla sig ur (genom) dåligt väder.

För te- och currygrytekokning, och för all del toalettbestyr är saken i ett annat läge. Även där finns det numera bra alternativ: minska segel (rulla in genuan) och sätt på autopiloten, så fås samma funktion som biliggning (långsamt, lugnare rörelser, viss kursstabilitet).

Fordomdags hände det sig att jag lade bi. Numera, aldrig.

Jag tror att man skall skilja på två slags biliggning - det ena när man skall rida ut en storm. Och där väger väl Jaramaz argument om båtar som i högre grad kan segla vidare i hårt väder en del om man har besättning för det.
Men jag talar å andra sidan inte om kappsegling så viljan att slå sig igenom ett oväder kanske inte är så stark. En hustru/man-besättning når ju också snabbt taket i ork.
Och samma slags båtar blir ju rätt obekväma vid hårt väder - så att matlagning och vila blir svårare att göra under gång än på äldre traditionella båtar.

Så jag tvivlar att dagens båtbestånd har "avskaffat" nyttan av biliggning.

Jaramaz variant med autopiloten funkar nog i måttligt väder.
Men de båtar jag har haft skulle nog inte klara att hålla fart nog med enbart revad stor och med relativt liten vinkel mot vinden för att autopiloten skall få styrfart nog för att hålla upp mot hård vind och grov sjö.
De blev nog till att falla rätt mycket och med vind och sjö tvärs försvinner lugnet. Och farten ökar, förmodligen åt fel håll.

Dessutom en poäng med biliggning är ju att man inte behöver göra något. Inga segel att ta ner/rulla in, inga autopiloter som skall ställas in. Bara slå och justera skoten.

Hur moderna båtar ligger har jag ingen erfarenhet av. Men en del, exempelvis engelska båttidningar, som faktiskt testar båtar istället för att provsegla i en timme och planka pressreleaser brukar pröva biliggningegenskaperna. Och generellt brukar det funka hyggligt har jag uppfattat.
Och den Jubilee-40 jag hade en gång i tiden gjorde det utmärkt trots att den egentligen är en skärgårdskryssare.

[Anders S]

Bara som en ren anekdot; vid en kappsegling för några år sedan, i en Omega42 skulle vi passa på att fika litet i pausen, och då turades vi om att styra. Av ren lättja (då det blev min tur) parkerade jag båten med en liten smidig stagvändning (vind 5-6 m/s).

Givetvis insåg de flesta vad det var frågan om, men jag blev faktiskt litet överraskad över att också några kommenterade det hela som om vore det en innovation.