Det våldtagna Bohuslän?

[Anders S]

Vindkraftverk förstör miljön på många sätt. De är störande och onaturliga inslag, oestetiska, väsnas, kastar skuggor och ger väldigt litet energi i utbyte. Limfjorden är hårt drabbat. Måtte vi kunna hålla igen bättre i Sverige, kanske återstarta Barsebäck för att slippa besudla kusterna med vindsnurror.
[...]
Jag har börjat lägga in en del på http://www.seniorseglarna.se "Det våldtagna Bohuslän" också.

Den uppenbara konflikten är ju mellan vad som får tålas i form av teknisk/teknologisk utveckling och vår önskan att få färdas och vistas i orörd natur.

Frågan är kanske också hur intressant och stimulerande vistelsen i Bohuslän skulle vara om bygden var stilla och (kommersiellt) död.

Var går gränsen? När blir upplevelsen av en bygd och ett landskap meningslös därför att det påverkats alltför mycket?

Behöver det vara negativt (att beskriva Bohuslän som "våldtaget" bör ju uppfattas så) med arbetstillfällen och utkomst även om verksamheten sätter spår i naturen? Sannolikt är både stenbrotten och vindkraftverken borta efter nästa istid?

[Jaramaz]

Självklart finns det ingen absolut gräns. Vissa naturområden blir så exploaterade i olika former att det faktiskt inte är meningsfullt att leta naturupplevelser där - vilka och var är en subjektiv bedömning.

Jag har stor förståelse för de som hävdar att vissa unika delar av våra naturområden inte skall exploateras vidare, att exploateringsområdena väljs med mer omsorg.
Så tex är delar av Göteborgs skärgård ordentligt exploaterad - vilket kanske får accepteras med tanke på nödvändigheten att ha försörjning åt staden och dess invånare.
Men är det då nödvändigt att hårdexploatera fina naturområden några få mål därifrån? Genomtänkt är det svårt att kalla det.
(pratet om ödebygd är inte sååå relevant för Bohuslän, iaf inte på sommaren).

Än mer tydligt blir det om vi vänder blicken mot Stockholms skärgård. Av idiotiska, kortsiktiga anledningar väljer politiker och myndigheter att dra in stora fartyg in till centrala Stockholm (som Ålands/Finlandsfärjorna, som oljetransporterna till Värtan), på bekostnad av skärgården.
Oljan hade med lätthet kunnat förläggas till Gävle eller Nynäs (är efter flera år nu på väg mot Gävle), färjetrafiken till Nynäs och Kapellskär. Måttliga investeringar i den landbaserade infrastrukturen hade gjort detta möjligt.
De stora fartygens passage av stora delar av skärgården kräver dragningar av nya farleder (det som är i vägen sprängs bort)
och leder till förstörda stränder. Våldtaget - jo, det passar in även för detta område.

Det är alltså inte fråga om en direkt civilisationskritik, utan mer om att politiker och myndigheter måste ta mer långsiktigt ansvar för hur våra naturområden skall användas och exploateras.

En naturlig invändning är att då kan vi i ett demokratiskt samhälla upphäva våra röster. Visst, men det kräver en hel del insatser! Många av dessa ingrepp har varit omdebatterade i åravis, och då bara mötts av budgetargument.

[Anders S]

(pratet om ödebygd är inte sååå relevant för Bohuslän, iaf inte på sommaren).

I mina ögon är Bohuslän ingen ödebygd, inte jämfört med till exempel Stockholms skärgård. Detta gäller i synnerhet vid sidan av semestertiden - då är skillnaden stor. En av anledningarna är dels skärgårdens karaktär - den är smal, och "fasta land" är sällan långt borta. Den andra anledningen är att det finns ett året-runt-näringsliv och -industri, inte bara sommarverksamhet och turistfällor (ja, det finns sådant också...).

Men jag var ju också ute efter symbiosen mellan människa, näringsliv och natur, precis som du anar. Du skriver också "naturupplevelsen" - synsättet kan vidgas till att uppleva hela landskapet, inklusive där människan ingår. Fiskodlingar, musselodlingar, bebyggelse, landskap, kulturlandskap - allt samverkar till upplevelsen. En led genom en kulturbygd visar ju många människopåverkade element.

Var skulle gränsen gå mellan den goda, acceptabla påverkan och den oönskade, onda? I Bohuslän; var Älgö Pipa (Sillkokeriets skorsten, en miljöplåga av stora mått då den var i bruk) en kulturskatt och minnesmärke som tyvärr fick sprängas av säkerhetsskäl - eller en i lång tid försummad industrilämning som till slut eliminerades?

Eller för att flytta diskussionen från Bohuslän; är Göta Kanal ond eller god, ur detta speciella perspektiv?

[Tommy]

Min uppfattning är ungefär som Anders S, att man måste förstå att en kombination mellan näringsliv och orördhet är nödvändigt. Ta Stockholms skärgård till exempel; för att vara ett sådant fantastisk naturområde nära en huvudstad så är den underbart välbevarad och varsamt skött. Vilket annat område i världen kan jämföras med detta?

Färjorna ska nog in till centrum, att förlägga dessa lång bort och transportera folk med buss, bil eller tåg 50 km dit vore ju direkt resursslöseri. Men eftersom de går genom några få uppstyrda rutter med så minimal miljöpåverkan som går att uppnå så är det ok för mig. Och vem skulle betala för den extrakostnad som uppkommer att ha hamnarna långt ut? Båtlivet?

Om man jämför hela skärgården, så skulle jag tro att 70-80% är hyfsat orörd, speciellt om man söker sig lite längre ut. Undrar om det finns något så fantastiskt orört område i världen så åtkomligt. Så nog har vi det bra alltid.

Som extrem jämförelse så förundrades jag när jag flög in mot Amsterdams flygplats förra veckan i finfint klart väder. Vid IJsellmer och Markermer finns inte en kvadratmeter "natur". Hela kustlinjen är byggd som en kaj, med massvis av vindkraftverk och andra anläggningar. Småbåtshamnar överallt, men dessa segelbåtar kan i princip bara kryssa sig fram och tillbaka i fyrkantiga baljor av vatten, med tät fartygstrafik kors och tvärs. Där uppnås absolut ingen naturupplevelse, antar att båtlivet enbart kretsar kring själva seglingen och att angöra andra hamnar i området.

Hälsningar
Tommy

[Jaramaz]

Nu börjar vi snabbt komma till en en massa bra frågor!

Varför skall färjorna i Stockholmsområdet in till centrala Stockholm? Färjetrafiken baseras på två huvuddelar: direkta transportbehov tex av gods, samt nöjestrafik. För godstrafik (mm), vore det bättre att slippa gå in om centrala Stockholm. För nöjestrafiken, som till stor del beror på en konstig skattelagstiftning (vi kommer så väl ihåg Lex Öresund), vore det inget hinder att ha terminalerna en bit bort från centrum. Som i stort sett alla länder/städer gjort med sina flygplatser! (Kapellskär, Nynäs ligger inte längre bort än Arlanda).
Ingreppen i Stockholms skärgård som fartygstrafiken orsakat är betydande. Att jämföra med andra områden i världen, som området kring Amsterdam är något långsökt - det har aldrig funnits en skärgård i samma mening där, befolkningstäthet osv är annorlunda.

Det är inte kostandsskäl eller passagerares bekvämlighetsskäl som fördröjt adekvata beslut om fartygstrafiken i Stockholms skärgård, det är i första hand att politiker på Stockholms och riksnivå varit lamslagna om Stockholmsområdets infrastruktur - man har inte tagit sitt långsiktiga ansvar (detta är helt uppenbart för hela infrastrukturen kring Stockholm, transporter, bostäder, ...).
Äntligen är oljan på väg bort från Värtan (Stockholm C), ett beslut som tagit många år att få igenom. Så småningom kommer nog frågan till den tyngre färjetrafiken också, bla av ekonomiska skäl. Lite mer ansvarsatagande politiker hade passat bra in!
(Det var bara Pangloss som hävdade att vi lever i den bästa av alla upptänkliga världar).

Sedan kan man ha lite olika åsiker om hur segling skall gå till. Kring Svergiges skärgårdar är de flesta övertygade om att det allena saliggörande är just skärgårdssegling, medan en enkel och ganska kört översegling som Göteborg - Skagen (eller Stockholm -- Åland) ses som det stora äventyret. På andra håll är inställningen nästan motsatsen: Långa överseglingar är mera vardagsmat, en obruten horisont ses som en fantastisk upplevelse, medan skärgårdssegling känns främmande ... (mången gång har jag haft med mig seglare från öppna kuster på skärgårdssegling, ofta är de ordentligft förvånade)
Jag är övertygad om att många seglare kring Hollands, Englands, Frankrikes kuster seglar mer än bara sina näromgivningar, och njuter av segling på sitt sätt.

[Tommy]

Varför skall färjorna i Stockholmsområdet in till centrala Stockholm? Färjetrafiken baseras på två huvuddelar: direkta transportbehov tex av gods, samt nöjestrafik. För godstrafik (mm), vore det bättre att slippa gå in om centrala Stockholm. För nöjestrafiken, som till stor del beror på en konstig skattelagstiftning (vi kommer så väl ihåg Lex Öresund), vore det inget hinder att ha terminalerna en bit bort från centrum.

Att färjorna får gå ända in till saltsjöhamnen är en av orsakerna till att så många kryssningsfartyg kommer till Stockholm. Många dollars, euros och rubel som vi tacksamt tar emot.. Färjorna bidrar också, som jag ser det, till en levande sjöfartsmiljö i Stockholm.

Det är mycket mer kostnadseffektivt / bränslesnålt att köra denna sista bit in, än att bussa folk ut till färjorna, alternativt stora kostsamma ingrepp i naturen för att bygga ut spårtrafik osv. Frågan kvarstår, vem ska betala för detta och varför?

Ingreppen i Stockholms skärgård som fartygstrafiken orsakat är betydande.

En del bortsprängda grund. Fyrar och utprickning. Men vad mer?

Hälsningar
Tommy

[Eilean]

Jaramaz talar om den s.k. Rödkobbsleden, som skulle fungera bättre förstora fartyg än den krokiga och utsatta Sandhamnsleden. Men Rödkobbsleden förutsätter att grund sprängs bort.
På den punkten håller jag med Jaramaz - att bygga om skärgården för att ta emot större fartyg är fel.

Likaså kan är det tveksamt med viss godstrafik, framför allt olja och kemiska produkter genom den känsliga skärgården.
Men så skall dessa transporter vägas mot att landtransporterna med långtradare och tankbilar då måste öka, många gånger in mot Sthlm, miljömässigt dåligt och i en region som redan är drabbad av en kronisk trafikinfarkt.

Och passagerartrafiken?
Då undrar jag - hur skulle Stockholms hamnar se ut i Jaramaz värld? Öde kajer? Bilparkeringar? Bussterminaler för att hantera passagerarna som skall till Finland, Åland, Estland, Lettland...
Och långt ifrån all passagerartrafik är ensamma hjärtans klubb eller fylleresor.
Eller käcka bostadsområden a la Hammarby sjöstad - en region som i mina ögon var betydligt mer representativ och tilltalande för en hamn- och sjöstad innan bostadsbebyggelsen kom till.

Och kryssningsfartygen samt flottbesök. Skulle de också hänvisas till Kapellskär eller Nynäshamn och passagerarna bussas in?

[Brendan]

(pratet om ödebygd är inte sååå relevant för Bohuslän, iaf inte på sommaren).

I mina ögon är Bohuslän ingen ödebygd, inte jämfört med till exempel Stockholms skärgård. Detta gäller i synnerhet vid sidan av semestertiden - då är skillnaden stor. En av anledningarna är dels skärgårdens karaktär - den är smal, och "fasta land" är sällan långt borta. Den andra anledningen är att det finns ett året-runt-näringsliv och -industri, inte bara sommarverksamhet och turistfällor (ja, det finns sådant också...).

Men jag var ju också ute efter symbiosen mellan människa, näringsliv och natur, precis som du anar. Du skriver också "naturupplevelsen" - synsättet kan vidgas till att uppleva hela landskapet, inklusive där människan ingår. Fiskodlingar, musselodlingar, bebyggelse, landskap, kulturlandskap - allt samverkar till upplevelsen. En led genom en kulturbygd visar ju många människopåverkade element.

Var skulle gränsen gå mellan den goda, acceptabla påverkan och den oönskade, onda? I Bohuslän; var Älgö Pipa (Sillkokeriets skorsten, en miljöplåga av stora mått då den var i bruk) en kulturskatt och minnesmärke som tyvärr fick sprängas av säkerhetsskäl - eller en i lång tid försummad industrilämning som till slut eliminerades?

Eller för att flytta diskussionen från Bohuslän; är Göta Kanal ond eller god, ur detta speciella perspektiv?

Vad jag förgäves har försökt framhålla är att det lilla, smala, sköra landskapet Bohuslän för länge sedan har fått ta sin andel av miljöpåverkan. Det räcker nu. Varför ska vi behöva offra denna lilla, smala remsa världsunik skärgårdsnatur? Långsamt men obevekligt förstörs landskapet ohjälpligt. En söndersprängd istidsslipad granithäll är söndersprängd en gång för alla och kan aldrig återställas. De öar som sprängdes bort och blev spikraka industrikajer vid Stenungsund kan aldrig återuppstå. Alla sönderhackade klippor från Lysekil och norröver kan aldrig återställas efter stenindustrins härjningar.

Du frågar var gränsen går. Det spelar inte längre någon roll. Gränsen är överskriden för länge sedan. Just lilla Bohuslän har fått nog och övernog av all skit i form av stenindustri, petrokemiska och andra industrianläggningar, ångkraftverk, vindkraftverk, vågkraftverk, musselodlingar, lågbroar, vägbankar, bryggor, privatiserade stränder, sopor från Nordsjön och flygplanstrafik.

Det är nog nu. Varför sitter vi seglare här och tjafsar istället för att gå till samlad attack mot dem som av profithunger vill skövla den natur som så väl behöver bevaras för det rörliga friluftslivet?

[Anders S]

Just lilla Bohuslän har fått nog och övernog av all skit i form av stenindustri, petrokemiska och andra industrianläggningar, ångkraftverk, vindkraftverk, vågkraftverk, musselodlingar, lågbroar, vägbankar, bryggor, privatiserade stränder, sopor från Nordsjön och flygplanstrafik.

Det är nog nu. Varför sitter vi seglare här och tjafsar istället för att gå till samlad attack mot dem som av profithunger vill skövla den natur som så väl behöver bevaras för det rörliga friluftslivet?

Du inser förstås att den som skövlar för att odla mat (musselodlare, fiskodlare, yrkesfiskare, fiskindustri) knappast har en sämre position i det globala skövlingsspelet än den som konsumerar naturresurser enbart för sitt höga nöjes skull, som vi? Om ett vindkraftverk är skändligt och illa kan ju samma sak enkelt sägas om verksamhet som bara är till lyst, och som förbrukar olja och energi utan utbyte.

Jag håller gärna med om de självklara elementen, sopor från Nordsjön vill ju ingen ha. I övrigt föreligger en klassisk intressekonflikt, och att sätta seglare högre än markägare, arbetsgivare eller arbetstagare kanske inte alltid är lika självklart enkelt.

I en vulgärdebatt kommer sannolikt "egoism" att bli svaret på "profithunger".

[Jaramaz]

Nix, jag tror inte att de stora kryssningsfartygen leker följa John och tar sig in till Stockholm City för att färjorna går dit. De stora kryssningsfartygen går in till stan för att det är så jäkla fint där, och för att skärgården är så fin.

Och så länge som det är en liten ström med besökande kryssningsfartyg så är det OK, annars ... funkar det inte längre.

Lite lättvindigt att slå bort exploateringen av skärgården med några bortsprängda grund - det är faktiskt inte så bra. Omfattande protester, har inte hjälpt.
Men också andra effekter är välkända: färjorna drar upp svall som lakar ur stränderna, och som förändrar bottnen. Med den intensitet som nu finns så är det för mycket.

Det finns andra transportmedel än bussar. Tåg tex. Återuppväck Roslagsbanan, och fixa lite riktig trafik. Se till så att tågförbindelserna till Nynäs funkar - idag är de ett skämt.

Allt detta är en konkretism för tex Stockholms skärgård. Jag håller med Brendan om att Bohuslän har fått bära en väl stor börda, vilken faktiskt hade kunnat minskas med lite planering - koncentrera skiten till ett fåtal punkter. (Finns väl ingen som frivilligt seglar till Stenungssund idag? Och där som var så fint!).

Vi måste acceptera en viss exploatering, men det behöver ju inte vara hur dumt som helst. Mycken exploatering är utsmetad över stora områden (som stenbrytning i Bohuslän), mycken är ogenomtänkt (placering av oljeindustrier, eller som i Danmark placering av olje & kolkraftverk. Vi drog väl vårt strå till stacken med kärnkraftverket i Barsebäck, men ... det finns kärnreaktorer i Risö inte långt från Köbenhavn; listan blir lång).

[Eilean]

Jag tror inte heller att kryssningsfartygen leker "Följa John". Jag var mer nyfiken på om det överhuvudtaget var ok för dem att angöra Sthlm eller inte. För Kappelskärs dragningskraft för turisterna är nog sådär...

Flytta gärna frakttrafiken, den lilla som finns kvar, med sina cisterner från Stockholm. Men låt den inte ersättas av en massa långtradarmil.

Och låt passageratrafiken vara kvar. Den är betydelsefull ur många aspekter, särskilt när hela Östersjöregionen har öppnats upp.
Men låt fartygen anpassa sig till skärgården, inte tvärtom.

Problemet med svall och stranderosion - är du säker på att det tunga tonnaget är största boven i dramat? Min högst subjektiva upplevelse är att Silja- och Vikingline inte drar upp nämnvärt svall.
Till skillnad från Cinderella och Vaxholmsbolaget och liknanade halvplanande passbåtar. Och ett och annat ginpalats.

Du skriver litet lättvindigt "Återuppväck Roslagsbanan, och fixa lite riktig trafik. Se till så att tågförbindelserna till Nynäs funkar"
Fixa och återuppväck är lätt att säga.
Vad kostar en spårförbindelse till Kapellskär eller ännu längre norrut?
Är det viktigare än exempelvis en snabbtågsförbindelse Sthlm - Köpenhamn - Oslo?
Nynäsproblemet är inte nytt - och har år efter år prioriterats ner av ekonomiska skäl.
Vem skall finansiera all denna räls som skall "fixas".
Skall vi prioritera förbifart Stockholm eller detta?

Och slutligen - vad skall ske med Stockholm hamn om all trafik försvinner? Museum? Tivoli a la Stenbeck. Eller bostadsrätter med "hög kvalitet i historisk maritim miljö"?

Att Bohuslän fått bära en stor börda är otvivelaktigt.
Men jag tycker att privat bebyggelse som brer ut sig på holmar och öar här Sthlms skärgård (och även i Bohuslän antar jag) är ett betydligt större problem för det "rörliga friluftslivet" än 100 år gamla stenbrott och vindkraftverk.

[Anders S]

Några av Bohusläns miljöfrågor är gamla synder, synder som knappast kan göras ogjorda utan vidare. Två moderna knäckfrågor är Brofjordens raffinaderi och Stenungsunds kemifabriker. Men jag ser inte enbart seglingsmöjligheterna som det enda rätta livet, värt att leva. En del av det som hänt i landskapet har varit överlevnadsvillkor för vanligt folk, och man kan inte avfärda deras rätt att leva, lika litet som vår rätt att segla.

Min tes är snarare att ett landskap är en följd av vad som hänt under årens lopp och att tidens flöde inte går att hejda. Kanske kan man styra det i bättre riktningar, med reservationen att man inte alltid har sin ögon i nacken, med perfekt syn?

När det gäller en del av Brendans favoritträtor (om någon mot förmodan inte hälsat på på Brendans sidor, gör det!) verkar det självklart enkelt att hålla med - exploateringen räcker nu, avvägningar mellan fast och rörligt fritidsliv borde räcka, och att sälja ut hella norra Bohuslän till högstbjudande kanske inte är en så bra ide som det i förstone verkat?

Apropå våldtäkt av Bohuslän: För två somrar sedan låg vi i Kebalviken över natten. Tillsammans med våra gäster åkte vi automatfärjan till centrum, och på vägen frågar kvinnan i vårt gästsällskap: "Tar de svenska pengar i Strömstad". Så kändes det.

[Anders S]

Vad Stockholms färjetrafik har med Bohuslän att göra undgår mig. Vi diskuterar ju heller inte (inte Brendan heller, väl?) huruvida Göteborg skall läggas ner till förmån för fritidssegling, utan om det är OK att plundra landskapet i övrigt (vilket det inte är för någon, men vi kan behöva definiera plundring).

Helt analogt tror jag att en göteborgare skulle hånskratta om det föreslås att Stenabåtarna skall utgå från Gottskär eller Grundsund, och ingen skulle föreslå att Säröbanan återuppväcks för persontransporter till Danmarksbåtarna eller att Bohusbanan skall ta över oljetransporterna från Brofjorden. Idag är det moderna alternativet utarbetade polska och rumänska lastbilschaufförer.

[Maxi33]

Det vore intressant om Brendan kan bli lite mer konkret och samhällsbyggande i sin jämmer och säga var alla de människoverk han inte vill se i Bohuslän skulle ha varit i stället.
Jag utgår då från att varken han eller någon annan tror att man kan leva på orörda klippor annat än som havstulpan.

MVH
Håkan

[Brendan]

Det vore intressant om Brendan kan bli lite mer konkret och samhällsbyggande i sin jämmer och säga var alla de människoverk han inte vill se i Bohuslän skulle ha varit i stället.
Jag utgår då från att varken han eller någon annan tror att man kan leva på orörda klippor annat än som havstulpan.

MVH
Håkan

Nej, Håkan, du och jag har fört den här diskussionen till vägs ände, och du vägrar att ta till dig mina argument. Jag kan inte förklara mig tydligare än jag har gjort hittills. Om du inte har förstått nu, så lär du aldrig komma att förstå. Ärligt talat tror jag inte du försöker förstå eller ens vill förstå. Du är mer intresserad av diskussionen i sig än av sakfrågan.

Det som stör mig mer än något annat och gör mig obeskrivligt förvånad är att du inte tycks ha det minsta intresse av att bevaka dina egna intressen. Vi som tycker om att vistas i orörd, jungfruelig natur, måste väl gå samman och gemensamt kräva vår rätt. Om vi är tillräckligt många som kräver att exploateringen hejdas, så kan vi kanske få vår vilja igenom.

Jag kommer att fortsätta samla argument på seniorseglarnas hemsida och ta upp saken med SXK:s västkustkrets. Det är hög tid att något görs, innan där är försent.

Kommunerna i norra Bohuslän har stora bekymmer med sjöbodar, bryggor och kajer. Byggnationen har fullständigt exploderat de senaste åren. Det är fruktansvärt dystert.

Läs förresten en insändare i Bohuläningen idag om vindkraftverk i Lysekil.