Vi alla som har en segelbåt med järnköl vet att det krävs som oftast lite mera arbete på våren än av grannen med kölen av bly.
För att undvika rostningen och framförallt lagandet av detta så kan man inte plasta in den? Ryktena säger att detta är ej bra. Varför? Är det för att järnet spränger plasten med sina termoelastiska egenskaper eller...? Någon med erfarenhet?
/Joonas
Plasta in järnkölen eller inte?
-
Anders S.
Det är nog inte de \"termoelastiska egenskaperna\" som ställer till problem, utan snarare risken för \"korrosionsinducerad densitetsförändring\" (rostbulor)... 
Man kan mycket väl plasta in (fast) sin järnköl, men man tar vissa risker och man måste uppfylla vissa förutsättningar.
Det viktigaste är att båten inte har vad man kallar för \"svajköl\". Det behöver inte vara ett konstruktionsfel eller ett hållfasthetsproblem, men om kölen rör sig som en följd av (t ex) djup köl och flexibel botten blir det svårt att få en fog som håller samman. Men om vi utgår från att kölen inte svajar mer än vad ett laminat kan fjädra bör det gå att plasta fast kölen mot skrovet. Är man minst osäker finns det ett annat sätt, se nedan.
Sedan måste kölbultarna vara fullständigt felfria. Detta är mycket viktigt, därför att de i praktiken blir oåtkomliga efter att bultfickorna (sidohålen på kölen) plastats in. Man vill förmodligen inte dra ut dem, och förr (på träbåtstiden) hände det att man röntgade kölen för att se skicket på bultarna. HAr man RF bultar bör det IOFS vara lugnt.
Sedan gäller också (förstås) att kölen måste vara fri från rost och noggrant ytbehandlad med ett \"plastkompatibelt\" färgprogram - läs epoxyfärg. Sedan måste man bestämma om man skall plasta med epoxy eller polyester. Här brukar många framhålla epoxyns bättre vidhäftning, men valet är inte självklart. I de flesta fall är inte ens 10-20 år gammal polyester helt uthärdad, och man får hur som helst fullt acceptabel vidhäftning eftersom det handlar om rätt stora ytor. Hur som helst - epoxylaminering kan här vara att föredra bara av det skälet att det går bättre ihop med en epoxymålad järnköl.
Sedan handlar det bara (\"bara\") om att våga sätta slipmaskinen i gelcoaten och mycket försiktigt slipa förbi ytmattan, precis ner till laminatet börjar. Jag skulle tro att på en inte alltför stor och flexibel båt handlar det om 300 mm upp på sidorna och att laminera 8-10 lager matta (lika många mm) i skarven och runt kölen.
Om detta känns osäkert (båten MÅSTE vara stabilt byggd för att detta skall fungera) kan man istället lossa kölen från båten, göra den \"perfekt\" och sedan kapsla in den i et 3-4 mm tjockt polyester- eller epoxylaminat. Då är den väl rostskyddsbehandlad (tänk \"armerad färg\") och man ändrar heller inga konstruktionsparametrar eftersom infästningen är likadan som tidigare. Det är viktigt att hela kölen kapslas in - finns det en skarv eller glipa någonstans är rosten ett faktum och allt börjar om på nytt, bara mycket jobbigare.
Akilleshälen för båda strategierna är att även rimliga grundkänningar krossar laminatet och skapar hål där fukt kan tränga in. Här måste man ovillkorligen låta bli att gå på, och när man (ändå) gjort det måste man genast laga hålet mycket noggrant om man inte vill få långvariga bekymmer.
Personligen rekommenderar jag att istället måla kölen noggrant och ta besväret med underhåll (men också få fördelen av att det då går mycket lättare) - totalt sett är det förmodligen mindre bekymmer. Min egen (förra) båt målade jag med 7 lager epoxy och den höll sig fin i ca 10 år innan man ens kunde se några spår av rost. Sedan har jag fläckbättrat (gissa var...) och det fungerade bra det med.
Anders
Man kan mycket väl plasta in (fast) sin järnköl, men man tar vissa risker och man måste uppfylla vissa förutsättningar. Det viktigaste är att båten inte har vad man kallar för \"svajköl\". Det behöver inte vara ett konstruktionsfel eller ett hållfasthetsproblem, men om kölen rör sig som en följd av (t ex) djup köl och flexibel botten blir det svårt att få en fog som håller samman. Men om vi utgår från att kölen inte svajar mer än vad ett laminat kan fjädra bör det gå att plasta fast kölen mot skrovet. Är man minst osäker finns det ett annat sätt, se nedan.
Sedan måste kölbultarna vara fullständigt felfria. Detta är mycket viktigt, därför att de i praktiken blir oåtkomliga efter att bultfickorna (sidohålen på kölen) plastats in. Man vill förmodligen inte dra ut dem, och förr (på träbåtstiden) hände det att man röntgade kölen för att se skicket på bultarna. HAr man RF bultar bör det IOFS vara lugnt.
Sedan gäller också (förstås) att kölen måste vara fri från rost och noggrant ytbehandlad med ett \"plastkompatibelt\" färgprogram - läs epoxyfärg. Sedan måste man bestämma om man skall plasta med epoxy eller polyester. Här brukar många framhålla epoxyns bättre vidhäftning, men valet är inte självklart. I de flesta fall är inte ens 10-20 år gammal polyester helt uthärdad, och man får hur som helst fullt acceptabel vidhäftning eftersom det handlar om rätt stora ytor. Hur som helst - epoxylaminering kan här vara att föredra bara av det skälet att det går bättre ihop med en epoxymålad järnköl.
Sedan handlar det bara (\"bara\") om att våga sätta slipmaskinen i gelcoaten och mycket försiktigt slipa förbi ytmattan, precis ner till laminatet börjar. Jag skulle tro att på en inte alltför stor och flexibel båt handlar det om 300 mm upp på sidorna och att laminera 8-10 lager matta (lika många mm) i skarven och runt kölen.
Om detta känns osäkert (båten MÅSTE vara stabilt byggd för att detta skall fungera) kan man istället lossa kölen från båten, göra den \"perfekt\" och sedan kapsla in den i et 3-4 mm tjockt polyester- eller epoxylaminat. Då är den väl rostskyddsbehandlad (tänk \"armerad färg\") och man ändrar heller inga konstruktionsparametrar eftersom infästningen är likadan som tidigare. Det är viktigt att hela kölen kapslas in - finns det en skarv eller glipa någonstans är rosten ett faktum och allt börjar om på nytt, bara mycket jobbigare.
Akilleshälen för båda strategierna är att även rimliga grundkänningar krossar laminatet och skapar hål där fukt kan tränga in. Här måste man ovillkorligen låta bli att gå på, och när man (ändå) gjort det måste man genast laga hålet mycket noggrant om man inte vill få långvariga bekymmer.
Personligen rekommenderar jag att istället måla kölen noggrant och ta besväret med underhåll (men också få fördelen av att det då går mycket lättare) - totalt sett är det förmodligen mindre bekymmer. Min egen (förra) båt målade jag med 7 lager epoxy och den höll sig fin i ca 10 år innan man ens kunde se några spår av rost. Sedan har jag fläckbättrat (gissa var...) och det fungerade bra det med.
Anders
-
Fribbe
Det finns en firma som heter Svenska koster (www.svenskakoster.se) som har tagit fram ett kölskydd, en gummimojäng som fästs på kölens framkant och tar upp de stötar som annars skulle riskera att krossa laminatet vid grundstötningar.
Kolla upp detta på deras hemsida.
Kolla upp detta på deras hemsida.
-
Sam
Det finns många båtar med inplastad köl, det största problemet brukar som någon skrev inträffa vid eventuell grundkänning då fukten börjar krypa in. Men har man koll direkt vid upptagning och kontrollerar framkanten av kölen så man kan man hitta eventuella \"riskområden\" och då torka dessa omg och behandla på nytt så brukar det hålla länge. Lite pyssel men enklare än att behöva skrapa/borsta rost på hela kölen varje år.
-
Anders S
Jag tycker att det stora argumentet för att plasta in kölen är att man i så fall kan göra det så att hela kölpartiet blir förstärkt (därav, givetvis min diskussion runt detta).
Det är riktigt att det finns många båtar med intern kölvikt, (av bly, gjutjärn eller t o m stålspill) men då är kölfickan en mycket starkt byggd del av skrovet från början. Om man bara lägger ett tunt, armerat epoxyskikt på kölen vinner man inte så mycket mer än att eventuella rostbulor dröjer innan de märks. Sedan får man litet svårare att laga.
Handlar det om att få litet enklare underhåll kan man dra stor nytta av att det finns bättre och hållbarare färg (epoxy) nu än tidigare och att vi lärt oss hur viktigt det är att göra minutiöst rent och rostfritt innan målning.
Men det går att plasta in kölen, och på en del båtar kan det säkert vara en förbättring.
Anders
Det är riktigt att det finns många båtar med intern kölvikt, (av bly, gjutjärn eller t o m stålspill) men då är kölfickan en mycket starkt byggd del av skrovet från början. Om man bara lägger ett tunt, armerat epoxyskikt på kölen vinner man inte så mycket mer än att eventuella rostbulor dröjer innan de märks. Sedan får man litet svårare att laga.
Handlar det om att få litet enklare underhåll kan man dra stor nytta av att det finns bättre och hållbarare färg (epoxy) nu än tidigare och att vi lärt oss hur viktigt det är att göra minutiöst rent och rostfritt innan målning.
Men det går att plasta in kölen, och på en del båtar kan det säkert vara en förbättring.
Anders
-
carlnilsjonas
- Silvermedlem
- Inlägg: 39
- Blev medlem: fre 24 sep 2004, 13:35
- Ort: Göteborg
- Kontakt:
Ohoj!
Ber om ursäkt för att jag härmed för diskussionen en smula från ämnet men jag vill gärna påpeka att detta forum har blivit ett nöje att frekventera sedan Anders S (och Calle C) hittat hit! Dessa ymnighetshorn av erfarenheter som ändå tycks fulla av nyfikenhet. Dessutom: med vändningar som \"korrosionsinducerad densitetsförändring\" kan jag inte annat än njuta och le. Poesi!
Lev gott!
/Jonas
Ber om ursäkt för att jag härmed för diskussionen en smula från ämnet men jag vill gärna påpeka att detta forum har blivit ett nöje att frekventera sedan Anders S (och Calle C) hittat hit! Dessa ymnighetshorn av erfarenheter som ändå tycks fulla av nyfikenhet. Dessutom: med vändningar som \"korrosionsinducerad densitetsförändring\" kan jag inte annat än njuta och le. Poesi!
Lev gott!
/Jonas