Ankarspel, i stäven eller aktern?
Ankarspel, i stäven eller aktern?
Hej!
Vill bolla en frågeställning med kunskapen där ute.
Förutsättningar: En 7 tons båt med 20 kg Bruceankare i stäven med blyad tamp, inget ankarspel. I aktern ett 15 kilos bruce med 3 meter kätting och vanlig tamp, inget ankarspel.
Frågeställning:
Min första tanke var att "jag måste skaffa ett ankarspel i stäven för att orka dra upp stävankaret och den blyade linan" (vi ligger ofta på svaj).
Frågan är om detta är feltänkt. Är det inte bättre att skaffa ett rejält ankarspel i aktern med enbart kätting (eller kätting/blylina). Detta skulle då kunna tjäna både vid tilläggning med stäv mot kaj/berg och vid svajankring. I det senare fallet tänkte jag släppa ut tillräckligt med kätting, haka i en stark tunn lina och fästa denna i stäven på båten. Jag får då en båge av kätting som hänger under båten från akter till stäv under liggetiden. När ankaret skall upp är det bara att haka ur linan, låta båten pendla runt så aktern hamnar mot vinden och köra igång spelet bak.
Fram tills eventuella spel är monterade tänkte jag vid svajankring leda bak den blyade linan via brytblock i relingen till de självskotande winscharna av storlek 52.
Synpunkter?
//Mvh Niklas
Vill bolla en frågeställning med kunskapen där ute.
Förutsättningar: En 7 tons båt med 20 kg Bruceankare i stäven med blyad tamp, inget ankarspel. I aktern ett 15 kilos bruce med 3 meter kätting och vanlig tamp, inget ankarspel.
Frågeställning:
Min första tanke var att "jag måste skaffa ett ankarspel i stäven för att orka dra upp stävankaret och den blyade linan" (vi ligger ofta på svaj).
Frågan är om detta är feltänkt. Är det inte bättre att skaffa ett rejält ankarspel i aktern med enbart kätting (eller kätting/blylina). Detta skulle då kunna tjäna både vid tilläggning med stäv mot kaj/berg och vid svajankring. I det senare fallet tänkte jag släppa ut tillräckligt med kätting, haka i en stark tunn lina och fästa denna i stäven på båten. Jag får då en båge av kätting som hänger under båten från akter till stäv under liggetiden. När ankaret skall upp är det bara att haka ur linan, låta båten pendla runt så aktern hamnar mot vinden och köra igång spelet bak.
Fram tills eventuella spel är monterade tänkte jag vid svajankring leda bak den blyade linan via brytblock i relingen till de självskotande winscharna av storlek 52.
Synpunkter?
//Mvh Niklas
- Guitar Nilsson
- Diamantmedlem
- Inlägg: 2193
- Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
- Ort: Myrbacka Ljusne
- Kontakt:
Min långkölade koster kryssar som besatt fram och tillbaka när jag svajankrar från fören, svajar jag med linan från aktern ligger den blickstill och jag har full koll om jag draggar eller inte.
Så skulle jag få råd med elspel skulle jag sätta det bak. Det finns dessutom ett oanvänt utrymme längst ned i kölfickan där kättingen kan ligga, betydligt bättre med tyngden där än i ankarboxen, där det dessutom är upptaget av gastuben.
Sen finns det ju nackdelar med allt. Svajankrar man nära land och det ev är trångt och det blir hård pålandsvind så man måste flytta sig under natten har man aktern mot sjöarna och måste backa ut får man kättingen i propellern då är det kört.
Så skulle jag få råd med elspel skulle jag sätta det bak. Det finns dessutom ett oanvänt utrymme längst ned i kölfickan där kättingen kan ligga, betydligt bättre med tyngden där än i ankarboxen, där det dessutom är upptaget av gastuben.
Sen finns det ju nackdelar med allt. Svajankrar man nära land och det ev är trångt och det blir hård pålandsvind så man måste flytta sig under natten har man aktern mot sjöarna och måste backa ut får man kättingen i propellern då är det kört.
Vi seglade så fort att dagar och nätter flög förbi som vita och svarta lakan. Och skepparn var så elak att vi med honom skrämde bort hundra meter långa bläckfiskar som kom varannan dag, och ville dra oss ner i djupet.
tyvärr finns det bara ett svar: ett spel i fören och ett i aktern.
Var man än har spelet så irriterar man sig på att fixa och dona när man skall ha ankaret i den andra ändan.
Jag har mitt spel i aktern, vid svajliggning vill jag helst ha fören mot vinden, trots allt - provade länge med aktern mot vinden, men det blir klart okul med vind och regn ner i båten. (Guitar, prova med något som fångar vinden i aktern, kan hjälpa!). Har också provat med de där fixen med att ta ankartampen från aktern till fören osv., men det blir för joxigt.
Så numera tar jag hem förankaret för hand.
Faktum är att det inte är så tungt att ta hem ett ankare för hand! (avser samma storleksordning som du nämner). En del av tyngden ligger i tampen, den andra delen i själva ankaret. När tampen står rakt upp, då är det inte så mycket att plocka hem, kanske 20-25 kg (- deplacementet hos ankare och lina). Det är ofta tungt att bryta loss ankaret, men fixas lätt genom att båten får dra loss ankaret lite lätt.
Akter eller för? Beror mycket på hur det ser ut i respektive ända: var förvaras ankartampen, hur mycket utrymme finns det för spel och grunks osv.
/J
Var man än har spelet så irriterar man sig på att fixa och dona när man skall ha ankaret i den andra ändan.
Jag har mitt spel i aktern, vid svajliggning vill jag helst ha fören mot vinden, trots allt - provade länge med aktern mot vinden, men det blir klart okul med vind och regn ner i båten. (Guitar, prova med något som fångar vinden i aktern, kan hjälpa!). Har också provat med de där fixen med att ta ankartampen från aktern till fören osv., men det blir för joxigt.
Så numera tar jag hem förankaret för hand.
Faktum är att det inte är så tungt att ta hem ett ankare för hand! (avser samma storleksordning som du nämner). En del av tyngden ligger i tampen, den andra delen i själva ankaret. När tampen står rakt upp, då är det inte så mycket att plocka hem, kanske 20-25 kg (- deplacementet hos ankare och lina). Det är ofta tungt att bryta loss ankaret, men fixas lätt genom att båten får dra loss ankaret lite lätt.
Akter eller för? Beror mycket på hur det ser ut i respektive ända: var förvaras ankartampen, hur mycket utrymme finns det för spel och grunks osv.
/J
Kryssa för ankare
Håkan!Guitar Nilsson skrev:Min långkölade koster kryssar som besatt fram och tillbaka när jag svajankrar från fören, svajar jag med linan från aktern ligger den blickstill och jag har full koll om jag draggar eller inte.
Så skulle jag få råd med elspel skulle jag sätta det bak. Det finns dessutom ett oanvänt utrymme längst ned i kölfickan där kättingen kan ligga, betydligt bättre med tyngden där än i ankarboxen, där det dessutom är upptaget av gastuben.
Sen finns det ju nackdelar med allt. Svajankrar man nära land och det ev är trångt och det blir hård pålandsvind så man måste flytta sig under natten har man aktern mot sjöarna och måste backa ut får man kättingen i propellern då är det kört.
Har du testat att fästa en tamp i linan, släppa ut några meter till och sedan straffa tampen mot en midskeppsknap eller vinch så att ankarlinan går ut i en vinkel från bogen? Då bör båten ligga still och du slipper regn och vind in i sittbrunnen. Altenativt ankrar du med bara kätting, då ligger du också still. Men behöver ett spel!
Att ha koll om du draggar eller inte behöver du inte längre om du tar ditt fuskbruce där det hör hemma, till trädgårdsprydnad, och skaffar ett riktigt ankare!
Om jag skall välja skall spelet självklart sitta i fören, där hör det hemma. Men då hör det förstås till saken att jag nästan bara ankrar.
I år har det hittills blivit 33 nätter för ankar, en enda mot land och några stycken längs med kaj eller med boj/bom.
Jag har det som Jaramaz önskar sig , mycket praktiskt. Av de två skulle jag ändå kunna tåla att lämna akterspelet, för vi ligger också heller på svaj än till land.
Det finns mängder av båtar (t ex min) som seglar vid ankarliggning, även med ankarkätting. Det har att göra med hur mycket luftmotstånd det finns föröver, och har man rullsegel är det nästan ogörligt att få en enmastare att ligga stilla (jag har också haft tvåmastare).
Stabiliteten är däremot total om man ankrar från aktern.
Vi sätter upp ett ankarsegel, ett konverterat 80-tals windsurfingsegel (snacka om "hockeyfrilla" i färg och design). Det gör susen, och sannolikt blir både netto- och maxbelastningen mindre än om man låter båtan svänga fritt. Blåser det så man blir nervös för hållkraften när båten ormar sig vinner man annars mycket genom att ta ner rullgenuan. det kan göra stor skillnad.
(Edit: Korvfingrar)
Det finns mängder av båtar (t ex min) som seglar vid ankarliggning, även med ankarkätting. Det har att göra med hur mycket luftmotstånd det finns föröver, och har man rullsegel är det nästan ogörligt att få en enmastare att ligga stilla (jag har också haft tvåmastare).
Stabiliteten är däremot total om man ankrar från aktern.
Vi sätter upp ett ankarsegel, ett konverterat 80-tals windsurfingsegel (snacka om "hockeyfrilla" i färg och design). Det gör susen, och sannolikt blir både netto- och maxbelastningen mindre än om man låter båtan svänga fritt. Blåser det så man blir nervös för hållkraften när båten ormar sig vinner man annars mycket genom att ta ner rullgenuan. det kan göra stor skillnad.
(Edit: Korvfingrar)
Senast redigerad av 1 Anders S, redigerad totalt 0 gånger.
Anders S
Anders S, har du testat att rigga ankarlinan enligt mitt förslag till Håkan? Ja såg det arrangemanget rätt ofta nedåt kontinenten där ankarplatserna är trånga och en "kryssande" båt skulle kollidera.Anders S skrev:Jag har det som Jaramaz önskar sig , mycket praktiskt. Av de två skulle jag ändå kunna tåla att lämna akterspelet, för vi ligger också heller på svaj än till land.
Det finns mängder av båtar (t ex min) som seglar vid ankarliggning, även med ankarkätting. Det har att göra med hur mycket luftmotstånd det finns föröver, och har man rullsegel är det nästan ogörligt att få en enmastare att ligga stilla (jag har haft tvåmastare).
Stabiliteten är däremot total om man ankrar från aktern.
Vi sätter upp ett ankardegel, ett konverterat 80-tals windsurfingsegel (snacka om "hockeyfrilla" i färg och design). Det gör susen, och sannolikt blir både netto- och maxbelastningen mindre än om man låter båtan svänga fritt. Blåser det så man blir nervös för hållkraften när båten ormar sig vinner man annars mycket genom att ta ner rullgenuan. det kan göra stor skillnad.
Precis som du säger, när det blåser upp en del börjar även båtar med kätting att kryssa, men i Sverige tror jag nog de flesta ligger bra för kätting - för att om jag skall vara litet elak brukar de flesta bli litet skraja och undvika ankring om det blåser mer än ensiffriga tal och lägger sig i lä vid land istället.
- Guitar Nilsson
- Diamantmedlem
- Inlägg: 2193
- Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
- Ort: Myrbacka Ljusne
- Kontakt:
Jag ligger oftast långskepps nån brygga, jag skulle klara mig utan ankare, i alla fall sommaren som var. 
Vi seglade så fort att dagar och nätter flög förbi som vita och svarta lakan. Och skepparn var så elak att vi med honom skrämde bort hundra meter långa bläckfiskar som kom varannan dag, och ville dra oss ner i djupet.
Jag har provat litet olika lösningar på att minska "ankarseglingen" och är numera helt nöjd med min "pseudoyawl" i form av ankarseglet, men inte denna. Det kan nog hjälpa att båten far omkring, och om man gör så, så borde det dessutom vara vaket att lägga "vinkeln" åt samma sida som alla andra. Kommer att provas!
Däremot har jag använt lösningen för att justera båtens vinkel mot vinden de gånger man legat för ankar (och boj, det finns en kryssarklubbsboj vid Mönster som är speciellt utsatt) när dyningen (gammal sjö) kommer från sidan och vinden framifrån. Det är som många säkert vet ett trist läge, för man rullar så infernaliskt. Då använder jag en kättingkrok i en lång lina, som jag brukar rigga i aktern. Vill man bara ge båten en liten vink-el om vartåt den skall gå när det kommer en by så är det bättre att ta en midskeppsknap - det behövs ju inte så mycket sidostyrning, sas.
Problemet märks mest i byig vind. En effekt man kanske bortser från när man ankrar med tillräckligt lång kabel är att (även med kätting) dras båten föröver i ankarkabeln då vinden lättar. Ser man inte upp kan man ha rodret snedställt, och då seglar båten naturligtvis åt det hållet då vindbyn släpper och returkraften kommer.
Ankarlina skall vi bara inte tala om - kommer någon ihåg flygplanen man sköt iväg med en gummisnodd. Nylonlina har samma fina effekt!
Däremot har jag använt lösningen för att justera båtens vinkel mot vinden de gånger man legat för ankar (och boj, det finns en kryssarklubbsboj vid Mönster som är speciellt utsatt) när dyningen (gammal sjö) kommer från sidan och vinden framifrån. Det är som många säkert vet ett trist läge, för man rullar så infernaliskt. Då använder jag en kättingkrok i en lång lina, som jag brukar rigga i aktern. Vill man bara ge båten en liten vink-el om vartåt den skall gå när det kommer en by så är det bättre att ta en midskeppsknap - det behövs ju inte så mycket sidostyrning, sas.
Problemet märks mest i byig vind. En effekt man kanske bortser från när man ankrar med tillräckligt lång kabel är att (även med kätting) dras båten föröver i ankarkabeln då vinden lättar. Ser man inte upp kan man ha rodret snedställt, och då seglar båten naturligtvis åt det hållet då vindbyn släpper och returkraften kommer.
Ankarlina skall vi bara inte tala om - kommer någon ihåg flygplanen man sköt iväg med en gummisnodd. Nylonlina har samma fina effekt!
Anders S
Tycker det verkar sunt. Själv ankrar jag ogärna över 9 Beaufort - bra regelEilean skrev:brukar de flesta bli litet skraja och undvika ankring om det blåser mer än ensiffriga tal och lägger sig i lä vid land istället.
Fast "lä vid land" är väl egentligen en förutsättning för de allra flesta ankaromaner, undantaget bankfiske på Nordsjön, oljeborrare och motor/segelhaverister? Du avser förstås den skenbara tryggheten av att ha båten fastknuten i en martall med tveksamt markfäste, jämfört med den verkliga tryggheten i att ha fäste med ett kvalitetsankare i god hållbotten.
Anders S
Kunde inte ha sagt det bättre själv!Anders S skrev:Tycker det verkar sunt. Själv ankrar jag ogärna över 9 Beaufort - bra regelEilean skrev:brukar de flesta bli litet skraja och undvika ankring om det blåser mer än ensiffriga tal och lägger sig i lä vid land istället.![]()
Fast "lä vid land" är väl egentligen en förutsättning för de allra flesta ankaromaner, undantaget bankfiske på Nordsjön, oljeborrare och motor/segelhaverister? Du avser förstås den skenbara tryggheten av att ha båten fastknuten i en martall med tveksamt markfäste, jämfört med den verkliga tryggheten i att ha fäste med ett kvalitetsankare i god hållbotten.
Men tillägger, utöver martallen, tryggheten från en kil nerbankad några cm i en spricka.
För den som vill ligga tryggt med landfäste rekommenderar jag några bergsbestigar-kilar (hexkilar) i båsens låda, och om man vill vara riktigt lyxig, en anordning som brukar kallas "friend".
Dyrare än 29-kronors galvade kilar, men också mycket starka och framförallt att lita på när man är i andra ändan av repet (med båt eller livhank kan ju vara detsamma). De är sannolikt mycket vänligare mot klipporna, också. Ingen klubba behövs heller.
Så här ser de ut.
http://www.wildcountry.co.uk/Products/PassivePro/Rocks/
http://www.wildcountry.co.uk/Products/TechnicalFriends/
Dyrare än 29-kronors galvade kilar, men också mycket starka och framförallt att lita på när man är i andra ändan av repet (med båt eller livhank kan ju vara detsamma). De är sannolikt mycket vänligare mot klipporna, också. Ingen klubba behövs heller.
Så här ser de ut.
http://www.wildcountry.co.uk/Products/PassivePro/Rocks/
http://www.wildcountry.co.uk/Products/TechnicalFriends/
Anders S
Nu när vi redan är off topic passar jag på att nämna Wirekilen också som ett alternativ till "vanliga" bergskilar.
Någon som provat?
http://www.eldochvatten.com/html/wirekilen.html
Någon som provat?
http://www.eldochvatten.com/html/wirekilen.html
Seglar "just nu" Granhill 33 & H-båt...