1. En klassisk Hardyskiva, tydligen. Om du studerar skruvarna, så ser du att de sitter genom gummit men i båda kopplingshalvornas metall - tycker jag mig kuna se. I så fall (så bör det vara) är det inte särkopplat.
2. Nej, något beror det på. Nu när jag tror att propeller sitter ihop (elektriskt) med resten så hade jag letat efter läckströmmar, tillslagna strömkretsar (glömström), felkopplade instrumentgivare, jordfel, etc. Landström och spännade bryggkompisar också!
3. Att tro ä bra i körkan, men att meta är att veta. Vässa multimetern!
Jorda propelleraxel för att minska korrosion?
Jag ska kolla noggrant (mäta med multimeter) på kopplingen nästa gång jag är nere vid båten.
Det kan ju tänkas att det har varit läckström (förhoppningsvis inte längre) som gjort att gamla propellern blev så angripen. I samband med renoveringen av inredningen rev jag ur alla gamla elledningar och drog nytt. Jag har inga givare till logg o.dyl. inkopplade.
Sedan får jag helt enkelt vänta till i vår när båten ligger i sjön och leta efter läckströmmar.
Kul föresten att få veta vad saker och ting heter (fabrikat) såsom kopplingen och propellern
Sån här härva var det.
Det nya skåpet med panel.
Om någon är intresserad kan man besöka http://sassa.carlen.biz/ och titta på fler bilder från renoveringen.
Tack för all hjälp.
Ulf
Det kan ju tänkas att det har varit läckström (förhoppningsvis inte längre) som gjort att gamla propellern blev så angripen. I samband med renoveringen av inredningen rev jag ur alla gamla elledningar och drog nytt. Jag har inga givare till logg o.dyl. inkopplade.
Sedan får jag helt enkelt vänta till i vår när båten ligger i sjön och leta efter läckströmmar.
Kul föresten att få veta vad saker och ting heter (fabrikat) såsom kopplingen och propellern
Sån här härva var det.
Det nya skåpet med panel.
Om någon är intresserad kan man besöka http://sassa.carlen.biz/ och titta på fler bilder från renoveringen.
Tack för all hjälp.
Ulf
Galvaniska spänningskedjan
Detta med galvanisk korrosion är ju precis samma sak som ett gammalt hederligt torrbatteri: olika ämnen som leder har oilka galvanisk potential (spänning) .
I ett vanligt batteri är behålaren av zink, och elektroden är en kolstav. Mellan dem finns det en syregele. Mellan elektroderna får man ut c:a 1,5 volt spänning.
På precis detta sätt kan man mäta hur det ligger till med ens egen propeller och propelleraxel genom att lossa propellern från axeln, sätta axeln i ett tråg med saltvatten (kan gå om den sluttar snett neråt) och doppa en bit av propellerns blad ner i samma tråg (utan metallkontakt med axeln). Det enda du behöver är en billig digitalvoltmeter. Om du kan vara säker på att det verkligen är SYRAFAST stål i propelleraxeln, kan du nöja dig med att ställa ett annat stort föremål av syrafast bredvid propellern i saltvattenhinken.
Sen är det bara att mäta hur mycket spänning man får.
Jag har gjort liknande med vanliga båtföremål, se bifogad bild, samt resultatet.
Det finns \"officiella\" tabeller med olika metaller mm i som visar hur deras läge i spänningskedjan är, se t.ex. från boken \"Elsystem för Båtar\" (jo, jag har givit mig tillstånd att publicera detta här
I någon av bilderna ovan ser man att propellern har ärgat, och detta visar att den INTE är av riktig Brons utan av någon gulaktig metall av suspekt ursprung från Indiens eller Kinas skrotupplag i någon variant. Kass, med andra ord. Och då behövs antagligen offeranod för att den inte skall kivas med det syrafasta och korrodera..
Som ni kan se ur tabellerna ovan så är både den teoretiska tabellen och den jag själv har mätt (och som ni själva kan mäta för just er propeller) så är galvaniska skillnaden syrafast mot brons försumbar, medan skunkmetaller kan vara klart korrosiva.
(hoppas bilderna kommer igenom )
www.batteknik.se
I ett vanligt batteri är behålaren av zink, och elektroden är en kolstav. Mellan dem finns det en syregele. Mellan elektroderna får man ut c:a 1,5 volt spänning.
På precis detta sätt kan man mäta hur det ligger till med ens egen propeller och propelleraxel genom att lossa propellern från axeln, sätta axeln i ett tråg med saltvatten (kan gå om den sluttar snett neråt) och doppa en bit av propellerns blad ner i samma tråg (utan metallkontakt med axeln). Det enda du behöver är en billig digitalvoltmeter. Om du kan vara säker på att det verkligen är SYRAFAST stål i propelleraxeln, kan du nöja dig med att ställa ett annat stort föremål av syrafast bredvid propellern i saltvattenhinken.
Sen är det bara att mäta hur mycket spänning man får.
Jag har gjort liknande med vanliga båtföremål, se bifogad bild, samt resultatet.
Det finns \"officiella\" tabeller med olika metaller mm i som visar hur deras läge i spänningskedjan är, se t.ex. från boken \"Elsystem för Båtar\" (jo, jag har givit mig tillstånd att publicera detta här
I någon av bilderna ovan ser man att propellern har ärgat, och detta visar att den INTE är av riktig Brons utan av någon gulaktig metall av suspekt ursprung från Indiens eller Kinas skrotupplag i någon variant. Kass, med andra ord. Och då behövs antagligen offeranod för att den inte skall kivas med det syrafasta och korrodera..
Som ni kan se ur tabellerna ovan så är både den teoretiska tabellen och den jag själv har mätt (och som ni själva kan mäta för just er propeller) så är galvaniska skillnaden syrafast mot brons försumbar, medan skunkmetaller kan vara klart korrosiva.
(hoppas bilderna kommer igenom )
www.batteknik.se
Glömd grej 2:
Om man har bottenfärg på axel och propeller vars beväxningsskydd är baserat på koppar, dvs att det skall avgå kopparjoner till vattnet så att havstulpanerna inte vill bo där, eller att man vill uppnå samma sak (kopparjonavsöndring) genom att ha en obehandlad polerad propeller (poleringen tar bort bronsets skyddande oxidhinna och ökar därför jonavgången så att beväxningsskyddet ökar) - ja, då förstör man allt detta beväxningsskydd genom att skruva en offeranod av t.ex. zink på axel eller propeller. Offeranoden blockerar ju kopparjonavsöndringen. Havstulpanerna blir nästan lika lyckliga som tillverkaren av offeranoden, som ju är ditsatt för att försvinna fortast möjligt!
www.batteknik.se
Om man har bottenfärg på axel och propeller vars beväxningsskydd är baserat på koppar, dvs att det skall avgå kopparjoner till vattnet så att havstulpanerna inte vill bo där, eller att man vill uppnå samma sak (kopparjonavsöndring) genom att ha en obehandlad polerad propeller (poleringen tar bort bronsets skyddande oxidhinna och ökar därför jonavgången så att beväxningsskyddet ökar) - ja, då förstör man allt detta beväxningsskydd genom att skruva en offeranod av t.ex. zink på axel eller propeller. Offeranoden blockerar ju kopparjonavsöndringen. Havstulpanerna blir nästan lika lyckliga som tillverkaren av offeranoden, som ju är ditsatt för att försvinna fortast möjligt!
www.batteknik.se
Jag vill gärna lägga till två synpunkter på Magnus intressanta utläggning:
Det ena är att när det gäller korrosion (galvanisk eller annan) så är vad som händer lika viktigt att känna till som hur det händer. Metaller och legeringar har olika egenskaper, och skillnaden mellan olika bronser och zinkrik gulmässing är inte bara i korrosionsbenägenheten, utan också i hur den till slut fallerar. Beroende på legering kan metallen korrodera synligt (som på propellern, med frätskador) eller osynligt (som en del mässing-sorter, som ofta blir vackert skära och tappar all hållfasthet). Så att det syns korrosion (ärgar) behöver inte vara olämpligt, även om det är ett tecken på fel.
Det andra är att galvanisk korrosion finns av två slag. Den ena kallas för elektrolytisk - det är den Seawolfs tabell handlar om - det stora saltvattensbatteriet. Då skapas det ström, och metallerna förbrukas. Den andra sorten är baserad på elektrolys, dvs att en yttre strömkälla (batterifel, jordpotentialskillnad, båt-båt-förbindelse etc) påverkar korrosionen. Här kommer strömmen utifrån och skadar de delar av båten som är inblandade. Om propellern är ena delen kan dessutom mycket väl någon annan båt (plåtbåt, t ex?) vara inblandad. Därav poängen med att isolera motorn helt i hamn med dubbelpolig huvudbrytare - ett annat bra tips som Seawolf brukar ge.
Om propellern: Jag har en Gori (det anses IOFS vara ett kvalitetsmärke) liggande hemma, med skadade kuggsegment på bladen. I brottytan syns de karakteristiska ljusrosa skiftningarna som tyder på en olämplig legering. Nu tror jag att detta hände då jag genom oförstånd kopplade en enpolig oljetrycksgivare felaktigt och fick \"smygström\" i motorblocket genom givaren. Felet hittade jag av en slump - den tidigare ägaren hade säkringar på både plus och minus, och en trasig minus-säkring visade sig genom att akterlanternan tändes då kylen gick. Ett par hundra meter kabel senare vara allt under kontroll igen
Det ena är att när det gäller korrosion (galvanisk eller annan) så är vad som händer lika viktigt att känna till som hur det händer. Metaller och legeringar har olika egenskaper, och skillnaden mellan olika bronser och zinkrik gulmässing är inte bara i korrosionsbenägenheten, utan också i hur den till slut fallerar. Beroende på legering kan metallen korrodera synligt (som på propellern, med frätskador) eller osynligt (som en del mässing-sorter, som ofta blir vackert skära och tappar all hållfasthet). Så att det syns korrosion (ärgar) behöver inte vara olämpligt, även om det är ett tecken på fel.
Det andra är att galvanisk korrosion finns av två slag. Den ena kallas för elektrolytisk - det är den Seawolfs tabell handlar om - det stora saltvattensbatteriet. Då skapas det ström, och metallerna förbrukas. Den andra sorten är baserad på elektrolys, dvs att en yttre strömkälla (batterifel, jordpotentialskillnad, båt-båt-förbindelse etc) påverkar korrosionen. Här kommer strömmen utifrån och skadar de delar av båten som är inblandade. Om propellern är ena delen kan dessutom mycket väl någon annan båt (plåtbåt, t ex?) vara inblandad. Därav poängen med att isolera motorn helt i hamn med dubbelpolig huvudbrytare - ett annat bra tips som Seawolf brukar ge.
Om propellern: Jag har en Gori (det anses IOFS vara ett kvalitetsmärke) liggande hemma, med skadade kuggsegment på bladen. I brottytan syns de karakteristiska ljusrosa skiftningarna som tyder på en olämplig legering. Nu tror jag att detta hände då jag genom oförstånd kopplade en enpolig oljetrycksgivare felaktigt och fick \"smygström\" i motorblocket genom givaren. Felet hittade jag av en slump - den tidigare ägaren hade säkringar på både plus och minus, och en trasig minus-säkring visade sig genom att akterlanternan tändes då kylen gick. Ett par hundra meter kabel senare vara allt under kontroll igen
Anders S