Hej
Seglade bidevind, byigt väder häromveckan. På väg ned till rorsmansplatsen från läsidan, mina händer på akterpulpiten,
lade båten omkull, med resultatet att min kropp slängdes
med höften före i övre mantågslinan, varvid denna släppte
ur sin förskruvning. Den drogs, helt intakt, ur sitt fäste, där
det är meningen att den ska sitta fastkilad.
Innan den släppte fångade den upp min kroppsvikt (ca 83 kg
i inte alltför våldsam pendelrörelse) Jag behövde inte anstränga
mig för att bli kvar ombord. Ingen dramatik, viss irritation.
Dessa linor är ju inte godkända för havskappsegling, det vet
jag. Jag hade nog inte valt dem själv, men de satt där när jag
köpte båten. Hade linan gått tvärt av hade jag kunnat avfärda
den som skräp. Nu är jag mer osäker.
Kommentarer?
Rudi
Vad säger ni om parafillinor?
Behövs det kommentarer ? Lossar infästningen på beskrivet sätt och för en mycket rimlig belastning kan man väl dessutom påstå \"tvärt av\" utan att vara orättvis. En varm rekommendation är att åtminstone den övre mantågslinan är av wire, och är man petig undviker man dessutom wire med hölje (för spaltkorrosionens skull).
Parafillinor är osäkra, och beroende av att expanderfästet (kil+hylsa) sitter \"helt rätt\". Jag har sett ändstycken i kromad mässing, dessutom - för applikatonen dubbelt olämpliga: kromet har låg friktion och mässingen kommer att korrodera, förr snarare än senare.
Grattis till att det gick bra.
Parafillinor är osäkra, och beroende av att expanderfästet (kil+hylsa) sitter \"helt rätt\". Jag har sett ändstycken i kromad mässing, dessutom - för applikatonen dubbelt olämpliga: kromet har låg friktion och mässingen kommer att korrodera, förr snarare än senare.
Grattis till att det gick bra.
Anders S
Jag har haft parafillinor förr men aldrig varit med om att de släppt på
det här viset, vilket i sin tur kan bero på att jag inte litat på dem och
därför sett till att hålla i mig i något annat, som jag gjorde vid det här
tillfället, på väg från masten till sittbrunnen.
Det får väl bli byte till stållinor inför nästa säsong. Jag undrar ändå hur
dessa linor kan vara så vanliga om de är så usla. Man spar något kilo
i vikt, övriga fördelar okända.
Tack
Rudi
det här viset, vilket i sin tur kan bero på att jag inte litat på dem och
därför sett till att hålla i mig i något annat, som jag gjorde vid det här
tillfället, på väg från masten till sittbrunnen.
Det får väl bli byte till stållinor inför nästa säsong. Jag undrar ändå hur
dessa linor kan vara så vanliga om de är så usla. Man spar något kilo
i vikt, övriga fördelar okända.
Tack
Rudi
Parafilllinor är snygga, rostar inte och kan lätt göras i rätt längd av GDS:aren.Rudi skrev:... Jag undrar ändå hur
dessa linor kan vara så vanliga om de är så usla. Man spar något kilo
i vikt, övriga fördelar okända.
Tack
Rudi
Jag tror heller inte att det Rudi berättar om händer ofta. Men, på min nya (för mig) båt bytte jag till stålwirar i övre mantåget - och det känns ju bra efter denna sedelärande historia.
Man kan säkert känna sig litet tryggare om man provdrar ordentligt.
Anders S
Det finns en intressant artikel om bl a mantågslinor på Benn´s hemsida, \"Knotans\" artiklar: http://www.benns.se/knotan/knota.htm. Läs artikeln \"Är du säker\".
Har du prövat den här varianten? Duger det att sy och tagla över plast-PelleL skrev:Om man vill ha mantåg i tågvirke är en vanlig dyneemalina att föredra. Är man viktsmedveten kan man skala den men var försiktig med nötning i stöttorna.
kausar? Man kanske skulle kunna lägga krympslang där linan möter
stötta.
Jag är ingen större viktjägare. Viktigt däremot är att ha vita mantåg.
Det måste vara prydligt.
Rudi
Läste knotans visdomsord. Fick lära mig att P-linan är ännu mer töjbarTrosell skrev:Det finns en intressant artikel om bl a mantågslinor på Benn´s hemsida, "Knotans" artiklar: http://www.benns.se/knotan/knota.htm. Läs artikeln "Är du säker".
än vad jag redan visste att den är. Där en till fördel; det är bekvämt att
luta sig mot den.
Rudi
När jag hade Express (som får ha mantåg i tågvirke enligt klassregeln) använde vi kärnan från en 6mm spectralina som jag splitsade ändarna på (utan kaus) med brumelsplitsar. Det finns ju infärgade kärnor typ dynex men skulle undika dom eftersom dom färgar av sig (lärde mig det den hårda vägen). Jag hade också en liten bit plaströr i varje mantågstötta som slitskydd. Om man är mycket försiktig går det att värma på krympslang utan att skada linan men jag skulle inte rekommendera det på spectra. Vectran eller kevlar tål ju värme bättre men är nog lite för stumt och brytkänsligt men med kaus och splitsar kanske det funkar.Rudi skrev:Har du prövat den här varianten? Duger det att sy och tagla över plast-PelleL skrev:Om man vill ha mantåg i tågvirke är en vanlig dyneemalina att föredra. Är man viktsmedveten kan man skala den men var försiktig med nötning i stöttorna.
kausar? Man kanske skulle kunna lägga krympslang där linan möter
stötta.
Jag är ingen större viktjägare. Viktigt däremot är att ha vita mantåg.
Det måste vara prydligt.
Rudi
)Fast, man är nog ändå inte helt hemma om man byter parafillina mot skalad dyneemakärna. Jag skulle t ex inte helt lita på UV-tåligheten och definitivt oroa mig för skavrisken. Tror vi att en sådan skulle hålla två-tre säsonger innan byte?
Prismässigt kostar sådan lina ungefär som 49-trådig wire, med eller utan hölje.
Prismässigt kostar sådan lina ungefär som 49-trådig wire, med eller utan hölje.
Anders S