Svenskar skämmer ut sig down under

[Kristina]

Maken till meningslös tråd?? Får hålla utkik efter Kristina i sommar (för att hålla undan).//Johan

För att vara en så meningslös tråd så är väl 90 inlägg och närmare 2 000 visningar på en halv vecka inte så pjåkigt? Rekord här på Sailguide?

Kanske för att jag använder ett kvinnonamn som nick?

[Kristina]

Anders S: Att rätt värdera risker och att ha en litet mer ödmjuk inställning till sin egen förmåga verkar vara lärdomar man kan dra av sådana här exempel. Är det svårt för en van havskappseglarbesättning är det antagligen svårt för många, kanske till och med de flesta.

Svar: Detta håller jag fullständigt med om. Det är uppenbart att Savcors skeppare, precis som jag hela tiden misstänkt, varit alltför lättsinnig och startat från Hobart med otillräcklig besättning och utan att vila ut, inväntande stabilare väderförhållanden.

Ander S: Det kan vara på sin plats att framhålla att det som diskuterats här naturligtvis inte skall tas som en uppmaning till någon att avstå från att be om hjälp när man är rimligt säker på att utan hjälp blir det farligt eller osäkert.

Svar: Alldeles riktigt! När man väl har försatt sig i en farlig situation, så får man naturligtvis ta konsekvenserna, bita i det sura äpplet och tillkalla hjälp. Men med bättre planering hade detta av allt att döma kunnat undvikas i det här falletl.

Anders S: Gott sjömanskap innebär också att man hjälps åt och man själv också kan behöva ett handtag när man minst anar det.

Svar: Detta är väl så pass självklart för varje seglare, att det egentligen inte behöver påpekas? Naturligtvis hjälper vi varandra vid behov.

[Rudi]

Kristina!

\"Kvinnonamn som nick\"? Var det inte på riktigt? Men all din moderliga om-
tanke om medmänniskan, då!?

Rudi

[Kristina]

Kristina!

"Kvinnonamn som nick"? Var det inte på riktigt? Men all din moderliga om-
tanke om medmänniskan, då!?

Rudi

Mogna män och hormoner, vet du. Ibland blir det litet obalans mellan östrogenet och testosteronet och moderskänslorna tar över.

Inget ont i det väl?

[Sylvia]

Nej, absolut inte.

Rudi

[Johan 52]

Maken till meningslös tråd?? Får hålla utkik efter Kristina i sommar (för att hålla undan).//Johan

För att vara en så meningslös tråd så är väl 90 inlägg och närmare 2 000 visningar på en halv vecka inte så pjåkigt? Rekord här på Sailguide?

Nej K
Jag får ta tillbaka "meningslös tråd" ,det blev fel ordval igår. Jag menade inte att åsikter om andra tråddebattörer. Jag ber dessa om ursäkt isåfall.
Vad jag egentligen ifrågasatte var K´s sätt att anklaga besättningen för div icke sjömansmässiga beteenden. Detta grundat på spekulationer endast.
Kommer man med grava beskyllningar skall man ha på fötterna, det har inte K.//Johan.

[Kristina]

Maken till meningslös tråd?? Får hålla utkik efter Kristina i sommar (för att hålla undan).//Johan

För att vara en så meningslös tråd så är väl 90 inlägg och närmare 2 000 visningar på en halv vecka inte så pjåkigt? Rekord här på Sailguide?

Nej K
Jag får ta tillbaka "meningslös tråd" , det blev fel ordval igår. Jag menade inte att åsikter om andra tråddebattörer. Jag ber dessa om ursäkt isåfall.
Vad jag egentligen ifrågasatte var K´s sätt att anklaga besättningen för div icke sjömansmässiga beteenden. Detta grundat på spekulationer endast.
Kommer man med grava beskyllningar skall man ha på fötterna, det har inte K.//Johan.

Angående "att ha på fötterna":

Så här skrev jag för 5 dagar sedan:

”Så har det hänt igen. En segelbåt har övergivits i onödan efter att ha råkat ut för hårt väder. I detta fall efter att ha kapsejsat men rätat sig.”

Då kände vi inte till så många detaljer och det som rapporterades av media har visat sig vara våldsamt överdrivet. Nu har det snart gått en vecka och det kanske är på sin plats att jag skriver vad jag tycker idag. Så här skulle jag sålunda skriva idag:

”Så har det hänt igen. En segelbåt har övergivits i onödan efter att ha råkat ut för hårt väder. I detta fall efter att ha slagits ner 90° men rätat sig.”

Svenskbåten Savcor tycks ha varit den enda av 85 båtar, där man gjorde felbedömningen att inte vila ut ordentligt i Hobart och avvakta lämpligt väder för att med tillräckligt stor och sjöstark besättning göra den långa returseglingen till Sydney i ett av världens absolut farligaste seglingsvatten.

Som jämförelse kan nämnas att sträckan Hobart – Sydney motsvarar sträckan Sverige – Skottland, dvs hela Nordsjön TUR OCH RETUR!

[MiniMe]

Det var inte mycket som var rätt i den ursprungliga rapporteringen, där det skrivs om kapsejsning och en av sjösjuka utslagen besättning, när det i själva verket ”bara” var fråga om en nedslagning, alltså inget särskilt dramatiskt, och en besättning vid förhållandevis god vigör, ”bara litet sjösjuk”.

Vad som nu framkommer rätar ut de flesta frågetecknen och förklarar varför svenskbåten var den enda av 85 båtar som behövde besvära Sjöräddningen och överge sin båt. De kritiseras för att ha haft för bråttom med att starta returseglingen och inte ha haft tillräckligt stor besättning.

Med full besättning borde man även ha kunnat klara ett roderhaveri. Någon form av nödstyrning måste ju ha funnits. Det var förhållandevis nära till hamnen Eden.

Apropå, nedslagning kanske lite off topic men det ser inte värre ut än på bilden och det kan man lyckas med i mycket mindre vind och utan hjälp av vågor.

Lyckades själv i år men det samma men ingen med kamera till hand (fast det var en kappsegling...)

[Gäst]

Tycker inte att det var utanför ämnet (off-topic).

Om så vore, det är väl ofta bara en fördel? Det är inte sällan så de spänstigaste diskussionerna kommer igång.

[MiniMe]

här finns det mer information, nästan direkt från källan...
http://www.skota.se/page6/page6.html

[Anders S]

Om (om) man skall tro på intervjun lämnade man alltså båten åt sitt öde mer eller mindre kalkylerat när sjöpolisen (motsv. sjöräddningen) anlände. Man hävdar i intervjun att man kunnat segla den vidare, om man inte blivit assisterade - oklart hur roderhaveriet påverkat. Så \"Kristinas\" beskyllningar om att man genom slarv, oförtänksamhet eller dumhet satt sig i ett omöjligt läge känns inte helt motiverade, även om man inte bör ta bort dem ur helhetsbilden. Har man inte kunnat hitta båten är det ju också en parameter av viss betydelse.

Att skuldbelägga seglarna tycker jag inte att man bör göra utan att också känna till i vilket strukturellt skick båten verkligen varit i efter nedslagningen (hur allvarligt var roderhaveriet, t ex), vilka beslut som sjöpolisen fattade för seglarnas räkning och vilken implicit eller explicit orderrätt de har på olycksplatsen. Det skall heller inte uteslutas att kännedom om försäkringsvillkor och en professionell attityd till problematiken \"risk för liv respektive risk för egendom\" har spelat in.

Som jag sa tidigare, den valda lösningen innebar ju att den enda kvarstående frågan nu är av begränsad ekonomisk art.

[MiniMe]

Om (om) man skall tro på intervjun lämnade man alltså båten åt sitt öde mer eller mindre kalkylerat när sjöpolisen (motsv. sjöräddningen) anlände. Man hävdar i intervjun att man kunnat segla den vidare, om man inte blivit assisterade - oklart hur roderhaveriet påverkat. Så "Kristinas" beskyllningar om att man genom slarv, oförtänksamhet eller dumhet satt sig i ett omöjligt läge känns inte helt motiverade, även om man inte bör ta bort dem ur helhetsbilden. Har man inte kunnat hitta båten är det ju också en parameter av viss betydelse.

Att skuldbelägga seglarna tycker jag inte att man bör göra utan att också känna till i vilket strukturellt skick båten verkligen varit i efter nedslagningen (hur allvarligt var roderhaveriet, t ex), vilka beslut som sjöpolisen fattade för seglarnas räkning och vilken implicit eller explicit orderrätt de har på olycksplatsen. Det skall heller inte uteslutas att kännedom om försäkringsvillkor och en professionell attityd till problematiken "risk för liv respektive risk för egendom" har spelat in.

Som jag sa tidigare, den valda lösningen innebar ju att den enda kvarstående frågan nu är av begränsad ekonomisk art.

Nja, jag tycker faktiskt att i intervjun kom det tydligt fram att Kristinas "beskyllningar är rätt motiverade. Det gäller dock att titta på hela förloppet, dvs. redan när tillbakaresan planerades till båten lämnades. Båten gick ut med en mycket klen (i antal) besättning med två "osäkra" besättningsmedlemar i kuling i trakter där det lätt kan blåsa upp till storm vid årstiden. Skepparen och resten av besättningen fick därmed inte bara fokusera sig båten utan även på de utslagna besättningsmedlemar som vill i land.
En annan missbedömning gjodes kanske att de antog/hoppades eller dylikt att båten skulle bogseras. Roderhavari och tidspress att hinna med flyget var väl bidragande osaker varför de lämnade båten. Men inget sades om nödroder eller eventuella reparationer...

[Kristina]

Den senaste intervjun, den med Savcors skeppare, tillför inte så mycket i sakfrågorna. Men den bekräftar vad som kom fram vid intervjun med den kvinnliga besättningsmedlemmen.

Savcors skeppare känner säkerligen skuld, oavsett vad jag skriver på detta forum, och det tycker jag i så fall är alldeles utmärkt. Det bör han göra. Han har säkert lärt sig mycket om segling ”down under” och går stärkt ur krisen som en bättre och mindre lättsinnig seglare. Kris och utveckling!


1) Det framgår än tydligare nu att besättningen har haft alltför bråttom att komma tillbaka Sydney för att hinna med flyget hem. Detta ledde förmodligen till att man inte vilade ut tillräckligt länge i Hobart och att man avgick trots att det varnades för kuling med stormbyar. Stressen att hinna hem i tid ledde också till att man inte lade bi medan det fortfarande var möjligt utan fortsatte segla med stormfock när den orkanartade stormen var ett faktum och sjön så grov och oregelbunden att fördäcksarbete inte var möjligt.

2) I mitt allra första inlägg ifrågasatte jag svenskarnas anmärkningsvärda beteende. Nu visar det sig att det verkligen har varit avvikande och ledde till enorm medial uppmärksamhet i Australien. Men fortfarande står frågan öppen varför svenskbåten var den enda av 85 båtar som råkade illa ut. Hur agerade de övriga 84 skepparna? Troligtvis tog de väderrapporterna på större allvar, vilade ut och var fullt bemannade under hemfärden samt, i den mån de alls var till sjöss, revade och drejade bi i god tid, vana som de är vid de svåra förhållandena i området.

3) Det antyds att Savcor hade råkat ut för roderhaveri, men det förefaller inte ha varit så allvarligt, med tanke på att skeppar’n trots allt tycks ha övervägt att fortsätta segla på tre man sedan man evakuerat de sjösjuka besättningsmedlemmarna. Det sägs ingenting om den obligatoriska nödstyrningen. Vanligt är att rattstyrningar slås ut, då rorsman av inbrytande sjö kastas mot ratten. I första hand kan då en rorkult kopplas in, vilket bör ha varit fullt möjligt i det här fallet.

4) Vad som inte framkommit är hur lång och svårseglad sträckan Hobart-Sydney
faktiskt är. Vem skulle komma på tanken att ta med sig två orutinerade, sjösjukekänsliga passagerare på en tur över Nordsjön TUR OCH RETUR? Nordsjön är inte att leka med ens på sommaren men är ändå en barnlek jämfört med Bass Strait och farvattnen där omkring.

[Steen]

Apropå, nedslagning kanske lite off topic men det ser inte värre ut än på bilden och det kan man lyckas med i mycket mindre vind och utan hjälp av vågor.

Lyckades själv i år men det samma men ingen med kamera till hand (fast det var en kappsegling...)

Det är från Själland Runt 1984, 20+ sekundmeter vind i Bögeströmmen. Båten hade spinnaker uppe pojkarne fikk reva ned och genomförte.

[MiniMe]

4) Vad som inte framkommit är hur lång och svårseglad sträckan Hobart-Sydney
faktiskt är. Vem skulle komma på tanken att ta med sig två orutinerade, sjösjukekänsliga passagerare på en tur över Nordsjön TUR OCH RETUR? Nordsjön är inte att leka med ens på sommaren men är ändå en barnlek jämfört med Bass Strait och farvattnen där omkring.

Det finns tyvärr. Jag vart ombett att ta över komandot på en båt som seglades från Antigua till Sverige. Besättningen som seglade över Atlanten var tre personer med olika nationalitet (endast båten var svensk). När de nämade sig England friskade vinden upp och blåste dessutom rakt på nosen. Informationen jag fick var att det var storm. Besättningen bestämde sig att ändrar kursen och segla ner till Spanien (La Coruna). En Besättningsmedlem hoppade avb och det fanns ingen kvar med nautisk kompetens (men dock erfarenhet sades det).
På vägen från La Coruna till Dover friskade vinden upp stax utanför Dover till 32 kn (kuling) rakt på nosen igen. I den situationen fick jag veta att
1. besättningen hade mycket liten erfarenhet av kryssa utan hade seglad i flera år med i stort sätt vind i ryggen.
2. vinden som det kallades storm var i själva verket "inte mer" än 28 kn (kuling).
Jag undrade hur de kunde vaga sig ut över Atlanten med så bristande kunskaper och var upprör över felinformationen jag fick innan jag tog över. Resan avslutades väl fast vi fick otrevlig kontakt med den engelska tullen som uppförde sig som svin.