Här kan man ställa alla typer av segelbåtsrelaterade frågor som inte passar i någon annan kategori
-
Kristina
Inlägg
av Kristina » tor 05 jan 2006, 17:26
pow skrev:Undrans varför den som startade denna diskussion inte vågar visa vem han/hon är.
Sorry, pow, visst vågar jag visa vem jag är - i lika hög grad som du - Kristina heter jag.
Av 85 skeppare så var det bara en (1), den ende deltagande svenske skepparen, som ansåg sig behöva besvära Sjöräddningen. Är det ingen som undrar varför?
-
Calle C
- Diamantmedlem
- Inlägg: 2525
- Blev medlem: mån 24 okt 2005, 15:56
- Ort: Gbg
Inlägg
av Calle C » tor 05 jan 2006, 17:33
Hej \"kristina\"
Dina inlägg blir bara sämre och sämre.
Känner du inte att du bör lägga av.
Calle
Se gla ut
-
MiniMe
- Diamantmedlem
- Inlägg: 1136
- Blev medlem: ons 09 nov 2005, 19:25
- Ort: Västerås
-
Kontakt:
Inlägg
av MiniMe » tor 05 jan 2006, 17:37
Gizmo skrev:En kapsejsning i sig mitt i sommaren är inget skäl att besvära Sjöräddningen. Hittills har ingenting framkommit om några skador på Savcor.
...som en svenskbåt överges vid Australiens kust. Ett exempel ligger hemma hos Ravage-Dan i Råå (på muséet). Båten, en HR Monsun, övergavs av sin skeppare i hårt väder och spolades upp på land. Den var tämligen oskadad och kunde sedemera, efter sjösättning och reparation, segla vidare på egen köl, med samma skeppare. Skepparen, Kurt Björklund, var som sjöman både kärv och erfaren men det hindrade inte honom att kliva i polisbåten när den kom ut för att hämta honom. Det finns säkert en möjlighet att han skulle ha överlevt även om han suttit kvar i båten, men varför chansa. Det är bättre att kunna ha möjligheten att vara efterklok.
Väderkartan nedan är prognosen från tiden då Savcor mest troligt lär ha lämnat Hobart. Jag är inte meteorolog men jag ser ingenting i den som tyder på att orkanvindar ska vara i antågande, kuling-storm ja, men inte orkan. Dessutom så bör, enligt kartan, vindarna minska under passagen norrut. Det kommande lågtrycket är inte lika djupt som det som just har passerat och högtrycken norröver är stabila. Jag kunde nog också ha kunnat göra bedömningen att det var ok att ge sig iväg. Båten, med ett mätetal ungefär som IMX-40, lär nog pinna på ganska bra i friska undanvindar.
Som konstaterats i den förra tråden så är båtar oftast ganska tåliga skapelser. Människor däremot är både mer ömtåliga och mer värdefulla. Även om nu 20 C i ytan är en med våra mått mätt förhållandevis behaglig badtemperatur, så kyler det också ned kroppen och det är inte säkert att alla hade varit OK när ovädret blåst förbi efter ytterligare ett dygn. Nu kom alla i land och jag har full förståelse för att skepparen ropade på och tog emot hjälp.
det har egentligen mycket lite att göra med hur vind och väderförhållande var när de gav ut sig. Trakten är känt för att det kan blir otäcka stormar och orkaner med mycket svåra förhållande för en samtrimmad besättning. Skepparen borde därför ha räcknat med det som han inte har gjort eller han hade kanske inte haft en annan besättning att tillgå. Vem vet. Jag tycker ändå man bör endast ger sig av om man kan klara sig till det ytterste. Det är ingen lek på de stora haven. Att han sedan ropade efter hjälp var en annan sak och jag tror nog de flesta i forumet här skulle göra likadant i hans situation.
-
Kristina
Inlägg
av Kristina » tor 05 jan 2006, 17:47
MiniMe skrev:Gizmo skrev:
...som en svenskbåt överges vid Australiens kust. Ett exempel ligger hemma hos Ravage-Dan i Råå (på muséet). Båten, en HR Monsun, övergavs av sin skeppare i hårt väder och spolades upp på land. Den var tämligen oskadad och kunde sedemera, efter sjösättning och reparation, segla vidare på egen köl, med samma skeppare. Skepparen, Kurt Björklund, var som sjöman både kärv och erfaren men det hindrade inte honom att kliva i polisbåten när den kom ut för att hämta honom. Det finns säkert en möjlighet att han skulle ha överlevt även om han suttit kvar i båten, men varför chansa. Det är bättre att kunna ha möjligheten att vara efterklok.
Väderkartan nedan är prognosen från tiden då Savcor mest troligt lär ha lämnat Hobart. Jag är inte meteorolog men jag ser ingenting i den som tyder på att orkanvindar ska vara i antågande, kuling-storm ja, men inte orkan. Dessutom så bör, enligt kartan, vindarna minska under passagen norrut. Det kommande lågtrycket är inte lika djupt som det som just har passerat och högtrycken norröver är stabila. Jag kunde nog också ha kunnat göra bedömningen att det var ok att ge sig iväg. Båten, med ett mätetal ungefär som IMX-40, lär nog pinna på ganska bra i friska undanvindar.
Som konstaterats i den förra tråden så är båtar oftast ganska tåliga skapelser. Människor däremot är både mer ömtåliga och mer värdefulla. Även om nu 20 C i ytan är en med våra mått mätt förhållandevis behaglig badtemperatur, så kyler det också ned kroppen och det är inte säkert att alla hade varit OK när ovädret blåst förbi efter ytterligare ett dygn. Nu kom alla i land och jag har full förståelse för att skepparen ropade på och tog emot hjälp.
det har egentligen mycket lite att göra med hur vind och väderförhållande var när de gav ut sig. Trakten är känt för att det kan blir otäcka stormar och orkaner med mycket svåra förhållande för en samtrimmad besättning. Skepparen borde därför ha räcknat med det som han inte har gjort eller han hade kanske inte haft en annan besättning att tillgå. Vem vet. Jag tycker ändå man bör endast ger sig av om man kan klara sig till det ytterste. Det är ingen lek på de stora haven. Att han sedan ropade efter hjälp var en annan sak och jag tror nog de flesta i forumet här skulle göra likadant i hans situation.
Hel rätt MiniMe! Det var just dit jag ville komma. Lokalbefolkningen känner sina farvatten och ger sig antingen inte ut när det är risk för storm med orkanbyar eller också är de rustade för att klara så hårt väder.
-
Kristina
Inlägg
av Kristina » tor 05 jan 2006, 17:53
Det har egentligen mycket lite att göra med hur vind och väderförhållandena var när de gav ut sig. Trakten är känd för att det kan blir otäcka stormar och orkaner med mycket svåra förhållanden för en samtrimmad besättning. Skepparen borde därför ha räknat med det som han inte har gjort eller han hade kanske inte haft en annan besättning att tillgå. Vem vet. Jag tycker ändå man bör endast ger sig av om man kan klara sig till det ytterste. Det är ingen lek på de stora haven. Att han sedan ropade efter hjälp var en annan sak och jag tror nog de flesta i forumet här skulle göra likadant i hans situation.
Hel rätt MiniMe! Det var just dit jag ville komma. Lokalbefolkningen (australiensare m fl) känner sina farvatten och ger sig antingen inte ut när det är risk för storm med orkanbyar eller också är de rustade för att klara så hårt väder. Så hårt väder och framför allt så besvärlig sjö förekommer inte i våra vatten, åtminstone inte under sommarhalvåret.
-
Anders S
- Diamantmedlem
- Inlägg: 11722
- Blev medlem: fre 20 maj 2005, 07:23
- Ort: Sandö hamn (Onsala)
Inlägg
av Anders S » tor 05 jan 2006, 18:09
Här är några lätt besvärande delar i diskussionen som inte belysts.
Den ena är att \"kristina\" anger att det var en (1) av 85 som skulle behöva assistans, och det var en svensk. Kappseglingen hade upphört, den var avklarad och det handlade om en transportsegling. Såvitt jag förstår kan man då inte gärna hävda att \"alla andra fixade detta fint\" och det var \"di svenske\" som gjorde bort sig.
Det andra är att vi inte (jag saknar tyvärr kort för Australien) vet något om bottenförhållandena på platsen och hur sjöförhållandena var. De flesta med erfarenhet brukar framhålla att vinden kan man som regel hantera, det är besvärlig sjö som ställer till det. Har det handlat om ström, grundområden eller socklar kan sjöarna varit mycket besvärliga.
Var inte så kvicka att döma eller fördöma. De som seglar står nu trygga på land, ingen annan har råkat illa ut och det handlar faktiskt bara om pengar, inget annat.
Anders S
-
Kristina
Inlägg
av Kristina » tor 05 jan 2006, 18:29
Anders S skrev:Här är några lätt besvärande delar i diskussionen som inte belysts.
Den ena är att "kristina" anger att det var en (1) av 85 som skulle behöva assistans, och det var en svensk. Kappseglingen hade upphört, den var avklarad och det handlade om en transportsegling. Såvitt jag förstår kan man då inte gärna hävda att "alla andra fixade detta fint" och det var "di svenske" som gjorde bort sig.
Det andra är att vi inte (jag saknar tyvärr kort för Australien) vet något om bottenförhållandena på platsen och hur sjöförhållandena var. De flesta med erfarenhet brukar framhålla att vinden kan man som regel hantera, det är besvärlig sjö som ställer till det. Har det handlat om ström, grundområden eller socklar kan sjöarna varit mycket besvärliga.
Var inte så kvicka att döma eller fördöma. De som seglar står nu trygga på land, ingen annan har råkat illa ut och det handlar faktiskt bara om pengar, inget annat.
Visserligen var kappseglingen slutförd men alla båtarna måste ju transportseglas antingen till Sydney eller från Hobart. Så det "benet" kommer man inte ifrån. Av allt att döma var det bara svenskbåten som inte klarade sin "transportsegling". Lättsinne? Okunnighet? Dåligt sjömanskap? Tidsbrist?
Förra året bröt hälften av de över 100 deltagande båtarna. Den värsta sjön hade de vid Bass Strait och utanför Eden.
-
herr P
Inlägg
av herr P » tor 05 jan 2006, 18:56
Calle C skrev:Hej
Jag har kappseglat många gånger ihop med folk som har blivit sjösjuka, det är inte lätt.
En som blir riktigt sjösjuk slutar helt att fungera, han tänker inte rationellt längre.
Så det dom gjorde var det bästa.
1. kallade på hjälp.
2. stannade i båten.
3. tog imot hjälp när den kom.
Det här är mönstergillt
40m/s, 6m höga vågor, roderhaveri, rundslagning 360grader, samtliga sjösjuka.
-
Kristina
Inlägg
av Kristina » tor 05 jan 2006, 19:58
herr P skrev:Calle C skrev:Hej
Jag har kappseglat många gånger ihop med folk som har blivit sjösjuka, det är inte lätt.
En som blir riktigt sjösjuk slutar helt att fungera, han tänker inte rationellt längre.
Så det dom gjorde var det bästa.
1. kallade på hjälp.
2. stannade i båten.
3. tog imot hjälp när den kom.
Det här är mönstergillt
40m/s, 6m höga vågor, roderhaveri, rundslagning 360grader, samtliga sjösjuka.
Vad är det som är mönstergillt?
Något roderhaveri har inte rapporterats. Om så vore, får väl nödstyrningen användas, en nödstyrning som självklart måste finnas på en båt som deltar i världens vädermässigt farligaste kappsegling.
Och man deltar knappast i en sådan tävling, om man har anlag för sjösjuka. Det vore omdömeslöst.
-
Gäst
Inlägg
av Gäst » tor 05 jan 2006, 20:41
Kristina skrev:herr P skrev:Calle C skrev:Hej
Jag har kappseglat många gånger ihop med folk som har blivit sjösjuka, det är inte lätt.
En som blir riktigt sjösjuk slutar helt att fungera, han tänker inte rationellt längre.
Så det dom gjorde var det bästa.
1. kallade på hjälp.
2. stannade i båten.
3. tog imot hjälp när den kom.
Det här är mönstergillt
40m/s, 6m höga vågor, roderhaveri, rundslagning 360grader, samtliga sjösjuka.
Vad är det som är mönstergillt?
Något roderhaveri har inte rapporterats. Om så vore, får väl nödstyrningen användas, en nödstyrning som självklart måste finnas på en båt som deltar i världens vädermässigt farligaste kappsegling.
Och man deltar knappast i en sådan tävling, om man har
anlag för sjösjuka. Det vore omdömeslöst.
Varifrån har du fått allt detta trams.
Internet finns, tidningar finns, TV finns, även utländska kanaler har visat.
Vilken kunskap besitter du om sjösjuka??
-
Lisa
Inlägg
av Lisa » tor 05 jan 2006, 20:45
Förlåt glömde mitt namn
Lisa
-
Gäst
Inlägg
av Gäst » tor 05 jan 2006, 21:15
Anonymous skrev:Kristina skrev:herr P skrev:
Det här är mönstergillt
40m/s, 6m höga vågor, roderhaveri, rundslagning 360grader, samtliga sjösjuka.
Vad är det som är mönstergillt?
Något roderhaveri har inte rapporterats. Om så vore, får väl nödstyrningen användas, en nödstyrning som självklart måste finnas på en båt som deltar i världens vädermässigt farligaste kappsegling.
Och man deltar knappast i en sådan tävling, om man har
anlag för sjösjuka. Det vore omdömeslöst.
Varifrån har du fått allt detta trams.
Internet finns, tidningar finns, TV finns, även utländska kanaler har visat.
Vilken kunskap besitter du om sjösjuka??
Från Internet, tidningar och TV, men något trams är det inte. Är det något som du tycker inte stämmer?
Vad känner du själv till om sjösjuka? Jag har själv lidit svåra kval men aldrig blivit utslagen. Det finns medicin och plåster som hjälper för de flesta. Efter 3 dygn till sjöss är det ytterst få som har några allvarliga känningar av sjösjuka.
-
MiniMe
- Diamantmedlem
- Inlägg: 1136
- Blev medlem: ons 09 nov 2005, 19:25
- Ort: Västerås
-
Kontakt:
Inlägg
av MiniMe » fre 06 jan 2006, 07:33
enligt raporter gav besättningen upp efter ett varv runt, trött och vissa med sjösjuka. Med dagens komunikationsmedel är det rätt lätt att tillkalla hjälp. Jag vill minnans att erfarna jorden-rund- seglare har gett beskrivningar hur man kan hålla ut en orkan med hjälp att dreja bi, lägga ut en drivankare och dylikt. Jag vill även minnas att åtminstone de gammla havskryssare var så konstruerade att de kunde slå runt (är därav också en situation som man kan förvänta sig på de stora haven). Ur rapporterna framgår inget enligt min uppfattning som direkt gällde liv eller död. En annan sak är att besättningen väl insåg att de inte längre klarade av situationen och gav upp. I och med det hände inget som man inte borde kunnat ha förutsett gjorde väl besättningen en missbedömmning när de gav ut sig. Det jag inte förstår i sambandet att skepparen inte ha insett det innan han gav ut sig. Han seglade och klarade av själva kappseglingen (var kanske inte lika mycket vind...)
-
sjost
- Silvermedlem
- Inlägg: 32
- Blev medlem: mån 19 apr 2004, 21:10
- Ort: Göteborg
Inlägg
av sjost » fre 06 jan 2006, 09:29
Kristina skrev:Från Internet, tidningar och TV, men något trams är det inte. Är det något som du tycker inte stämmer?
Vad känner du själv till om sjösjuka? Jag har själv lidit svåra kval men aldrig blivit utslagen. Det finns medicin och plåster som hjälper för de flesta. Efter 3 dygn till sjöss är det ytterst få som har några allvarliga känningar av sjösjuka.
Så vad du säger är att så länge en båt flyter så skall man aldrig kalla på sjöräddningen?. Är det precis när den börjar sjunka som man skall kalla på dom eller vad är regeln?.
-
Kristina
Inlägg
av Kristina » fre 06 jan 2006, 09:42
MiniMe har, till skillnad från nästan samtliga övriga skribenter här på Sailguide, förstått vad havssegling/havskappsegling är fråga om. Inte heller svenskarna ombord på Savcor tycks ha förstått vad som gäller vid segling på öppet hav. Om man ska segla över öppet krav ställs helt andra krav på båt och besättning än om man kajkar omkring i världens mest skyddade vatten, de skandinaviska skärgårdarna. Utöver de rent fysiska förberedelserna, hundratals, kanske tusentals sjömils segling dag och natt, minutiös genomgång av båtens utrustning och samträning, så krävs det en mental uppladdning inför värsta tänkbara väder. Vi nordbor är förskonade från riktigt hårt sommarväder. För seglare ”down under” är detta vardagsmat. Det var slående hur mycket bättre australiensare och nyazeeländare klarade sig i Fastnet Race 1979 än europeer och amerikaner.
Ett grundkrav är naturligtvis att en havskryssare och dess besättning ska klara en kapsejsning utan allvarliga skador. Hur många svenska seglare inser det? När jag började göra överhavsseglingar försökte jag förbereda mig mentalt på de svåraste tänkbara situationer genom att i fantasin slå runt och försöka inse vad som egentligen händer i det totala kaos som uppstår när durken på några sekunder har förvandlats till tak och det som för en stund sedan var durk plötsligt befinner sig ovanför huvudet. Det gäller att ha stängt till så att vatten inte kan tränga in i ruffen och att allting är minutiöst sjöstuvat, så att tunga föremål inte kan fara omkring som livsfarliga projektiler. Finns det extraluckor som snabbt kan monteras på en sönderslagen fönsterrutas plats? Finns det säkerhetskilar vid varje genomföring? Finns det en nödstyrning som kan tas i bruk omedelbart, om rodret havererar? Osv, osv…
En havskryssare, ny eller gammal, ska kunna klara vilket väder som helst, om den bara har sjörum. De flesta båtar klarar det också. Den svaga punkten är i 9 fall av 10 besättningen, som ger upp och ofta överger båten helt i onödan. Problemet är förstås att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att träna för ”the worst case”. Man måste försöka ta fantasin till hjälp och tänja ordentligt.
Sydney Hobart Race har skördat många dödsoffer genom åren och haverierna har varit legio. I år blåste det ovanligt litet. Endast 4 av de 85 startande båtarna bröt tävlingen. Förra året bröt hälften av båtarna i det mycket hårda vädret med storm och orkanbyar.