Det känns ju lite lugnande i sammanhanget. Man kanske skulle låta någon försöka få igång färskvattenkylen igen då och försöka hålla liv i motorn. Tips på kunnig mekaniker som man kan lita på i trakterna av Västervik mottages tacksamt!...så att det skulle rosta igenom på kort tid håller jag för väldigt osannolikt.
marede skrev:Ja, jag har väl anat att jag förmodligen inte fått det bästa rådet från mekanikern...Den motor som är avsedd att vara färskvattenkyld kommer INTE att må bra av att köras i råvatten (ens insjövatten), även om vattnet inte är lika korrosivt som salt havsvatten. Det finns en anledning att kylartillsatser innehåller korrosionsinhibitorer, buffringsmedel och frostskydd, och det är för att ge motorns kylsystem en långsiktigt bra miljö.Man lär så länge man lever. Jag ska villigt erkänna att jag själv inte är kunnig så för mig handlar det (än så länge) om att köpa in dessa reparations- och servicetjänster, och då vet man ju inte riktigt om de råd man får är bra, eller ännu värre, det arbete som eventuellt utförs och man betalar dyra slantar för utförs rätt och riktigt. Då känns det sådär i magen att lägga 4000:- på en kontroll, eller 9000:- på en reparation för att förhoppningsvis hålla liv i motorn nått eller några år till. För mig känns det i alla fall liiite lockande att då byta in en fungerande gammal motor i förtid till förmån för en något rabatterad ny motor.
Inte för att allt gammalt ska bytas till nytt, jag brukar förespråka att vårda det gamla, men när jag inte själv kan blir det fort dyrt.
Till detta kan man väl tillägga att om man kör det sista i "sjövattenläge" bör man byta till den kallare termostaten, för det blir onödigt mycket pannsten med en färskvattentermostat. Sjövattnet är (även det inte är lika salt som i Väster) ofta väl hårt och bildar beläggningar. Med en svalare termostat blir det inte lika illa.ceder skrev:marede skrev:Ja, jag har väl anat att jag förmodligen inte fått det bästa rådet från mekanikern...Den motor som är avsedd att vara färskvattenkyld kommer INTE att må bra av att köras i råvatten (ens insjövatten), även om vattnet inte är lika korrosivt som salt havsvatten. Det finns en anledning att kylartillsatser innehåller korrosionsinhibitorer, buffringsmedel och frostskydd, och det är för att ge motorns kylsystem en långsiktigt bra miljö.
Samtidigt är vattenmantlarna extremt väl tilltagna (eller snarare tvärtom, det kvarvarande godset väl tilltaget) i de flesta fall så att det skulle rosta igenom på kort tid håller jag för väldigt osannolikt. Det sitter säkert zinkanoder i motorn då den från början varit tänkt som sjövattenkyld och slutligen torde tillgången på syre vara begränsad i mantlarna. Men självklart sliter det hårdare än att köra med vettig kylvätska i ett slutet system.
I mitt fall kan jag säga att jag gärna skulle vilja kunna skruva men inte kan, men hade jag kunnat så hade jag resonerat likadant. Så jag är väl inte heller helt klok i så fall.Jag tycker ju att jag kan det här (det är nog ganska sant) och skulle absolut försöka rädda en fullt duglig motor med en ny kylvattenlimpa och en renoverad råvattenpump, men då skulle jag ju bara räkna kostnaden i delar och se projektets skruvdelar som en kul övning. (Jag är mao inte riktigt klok...).
Tack för bra tips. Jag ska väga byte av termostat mot en översyn av färskvattenkylen. Får magen bestämma får det bli det senare.Till detta kan man väl tillägga att om man kör det sista i "sjövattenläge" bör man byta till den kallare termostaten, för det blir onödigt mycket pannsten med en färskvattentermostat. Sjövattnet är (även det inte är lika salt som i Väster) ofta väl hårt och bildar beläggningar. Med en svalare termostat blir det inte lika illa.
Angående impellervingar på rymmen - vad har du för motor?eriksbo1 skrev:Det där med värmeväxlaren och dess själsliv ... Finns det nån metod att utan att demontera den få en uppfattning om dess skick? Finns det signaler man bör vara uppmärksam på? (Själv har jag åtm en impellervinge liggande nånstans inuti, möjligheten av stroke oroar). Iofs verkar det inte så svårt att ta isär värmeväxlaren, men som så ofta på segelbåtar, så är åtkomligheten urusel.
Det finns två kritiska punkter: Den ena är den självklara, tubpaketet. Ofta kan (se Hans post) ta loss tubpaketet relativt enkelt. och då är det en fråga om korrosion och rensning. Att driva en dorn genom varje enskilt rör kan behövas, men då får man förstås ta det varligt (och samtidigt bestämt, inte så lätt...). Sedan är det själva avgassamlaren, som i de flesta fall är integrerad med värmeväxlaren som kan korrodera. På saltvattensidan är ju korrosionsrisken uppenbar och där är materialen vanligen anpassade för saken, men allt som går med kylvatten och i höga temperaturer kommer att korrodera med tiden. (Det är här färsk=osliten glykol är så viktigt, den förhindrar till största delen all intern korrosion i den inre kylkretsen).eriksbo1 skrev:Det där med värmeväxlaren och dess själsliv ... Finns det nån metod att utan att demontera den få en uppfattning om dess skick? Finns det signaler man bör vara uppmärksam på? (Själv har jag åtm en impellervinge liggande nånstans inuti, möjligheten av stroke oroar). Iofs verkar det inte så svårt att ta isär värmeväxlaren, men som så ofta på segelbåtar, så är åtkomllgheten urusel.
På en 2002a skall det vara enkelt. jag har gjort det på min 2020 samt på en D2a.eriksbo1 skrev:Tack för tipsen, Hans H och Anders S. En mycket instruktiv bildserie om en värmeväxlares anatomi finns på http://www.pbase.com/mainecruising (mycket annat lärorikt finns där också!) Problemet är här, som i mycket annat, att jag själv hör till den stora kategori båtmekaniker som klarar av slang- , impeller- och filterbyten o a dyl "enkelt", men drar sig för grundligare ingrepp i den kära motorn, i mitt fall en VP 2002/ m-89. Säkert en klok policy iofs! Kallar man ett proffs till platsen, kan man höra taxametern ticka och se dollartecknen flimra i ögonen, tyvärr. Så man drar sig för mera omfattande operationer. Men jag ska försöka fiska fram impellervingen ...
Jag ska ju villigt erkänna att jag funderat både en och två gånger på detta sedan igår. Beslutet att låta den gå med råvattenkylning togs i tron att det inte spelade någon större roll i denna del av landet. Hade jag vetat då vad jag vet nu (inte bara från denna tråd utan sammanvägt under åren) hade jag gjort annorlunda.Anders S skev:
Den motor som är avsedd att vara färskvattenkyld kommer INTE att må bra av att köras i råvatten (ens insjövatten), även om vattnet inte är lika korrosivt som salt havsvatten. Det finns en anledning att kylartillsatser innehåller korrosionsinhibitorer, buffringsmedel och frostskydd, och det är för att ge motorns kylsystem en långsiktigt bra miljö.
