"Missbruk" av begreppet partredare

[seniorseglare]

Det förekommer att vid båtförsäljning bilda ett delat ägande, t.ex. att den tidigare ägaren kvarstår som ägare med 1 krona, för att kunna behålla en båtplats eller ett båtfack i en klubb.
Vet du någon klubb som lyckats hantera detta fenomen avtalsmässigt så att detta missbruk ellimineras?

[Anders S]

Problemet är för mig okänt, men det skulle troligen hanteras enklast genom att i klubbavtalet göra alla partredare solidariskt ansvariga för alla avgifter och andra krav som ställs. Är det bara en proformagrej tror jag inte att ""partredaren" vill ha fullt betalningsansvar, redovisa en ansvarsförsäkring och svara för andra eventuella plikter mot klubben, arbetsplikt till exempel. Avtalsmässigt kan man mycket väl ha ett regelverk där även mindre ägarförändringar innebär att båtplatsrätten förloras ( t ex mer än 50 % - man kanske inte vill hindra ett rimligt delägarskap alla gånger).

Problemet är ju också att det inte går att reda ut om det är ett proformaavtal eller om det verkligen rör sig om ett "äkta" delat ägande. I idealfallet lämnar en gammal ägare över till en ny och introducerar denne gradvis i klubben, i sämsta fallet är det ju det du beskriver, bara ett sätt att bryta den köordning som gäller.

[Peter_K]

Hur stort är problemet, både hur vanligt det egentligen är (har aldrig hört talas om det...) och på vilket sätt är det egentligen ett problem..? Om man skall vara lite sådan.

[Anders S]

Det kan vara ett problem där det är ont om båtplatser eller där det är fördelaktiga priser på vissa platser men inte alla. Poängen är att "gamle ägaren" står som proforma(del)ägare till båten och på det sättet ger en gräddfil för bryggplats till den som köper båten.

[Peter_K]

Jo... fast - om det nu är så; är det ett verkligt problem..? Är inte grundproblemet ett annat då?

[Anders S]

Man skulle kunna tänka sig att att a) det inte finns tillräckligt många båtplatser ihop med b) att prisbilden för de befintliga båtplatserna inte grundas på tillgång och efterfrågan. Det finns ju ett stort antal kooperativa/idella båthamnar, där det finns en (ibland lång) kö för att få båtplats.

När det finns platser som inte kan säljas, men där kostnaderna är mycket lägre än på den omedelbart tillgängliga marknaden kan man förstås påstå att det finns ett problem, men vad som är problemet går jag bet på.

Men sammanfattningsvis handlar problemet i så fall om att vissa båtplatser inte är dyra nog (och därmed eftertraktade) eller att nya båtägare får hjälp av gamle båtägaren att gå runt båtplatskön, och det känns ju som att välja mellan pest och kolera.

[Peter_K]

Ganska bra sammanfattning tycker jag. Jag vet att det ibland förekommer att man låter platsen följa med båten, även om det inte är OK i klubbens stadgar och man har ett kösystem, speciellt om det rör sig om medlemmar som varit med länge och frågan ställs på ett trevligt sätt. Jag vet inte om detta är ett egentligt problem - naturligtvis är det jobbigt för den som köar om de känner sig lurade på en plats; men å andra sidan får de sannolikt inte ens reda på detta.

Grundproblemet är - som jag ser det - att det finns för få båtplatser på "rätt" ställen, alternativt att man inte är beredd som båtägare att sitta en halvtimme eller så i sin bil för att komma till båten.