) helst 80 * 50 mm i 10 mm gods.
T-profilen skulle innebära att man slipper undan all svetsning men t.o.m jag begriper att man måste behärska dom tekniker man använder sig av.Mackey skrev:Det är inte så lätt att köpa rostfritt från grossister som privatperson.
Det bästa är nog att låta smeden som ska tillverka dina röstjärn beställa materialet, kanske finns det hemma redan.
Materialet du nämner är det rätta.
Det är viktigt att den som ska svetsa har kompetens att svetsa just rostfritt. Rostfritt är inte rostfritt det är rosttrögt och gör man fel får man områden som inte alls är rostfria eftersom materialet som gör stålet rosttrögt förflyttar sig vid upphettninge.
Sedan kan det spricka också...
På bilden syns en spricka i materialet som beror på felaktig svetsning, eller egentligen beror den på att materialet på ett visst avstånd från svetsen omvandlas av upphettningen på ett ogynnsamt vis. Hållfastheten minskar just där. HAZ = Heat Affected Zoon.
Det går säkert bra, men använd en firma som kan sin sak i rostfritt.
Mackey
T skrev:T-profilen skulle innebära att man slipper undan all svetsning men t.o.m jag begriper att man måste behärska dom tekniker man använder sig av.Mackey skrev:Det är inte så lätt att köpa rostfritt från grossister som privatperson.
Det bästa är nog att låta smeden som ska tillverka dina röstjärn beställa materialet, kanske finns det hemma redan.
Materialet du nämner är det rätta.
Det är viktigt att den som ska svetsa har kompetens att svetsa just rostfritt. Rostfritt är inte rostfritt det är rosttrögt och gör man fel får man områden som inte alls är rostfria eftersom materialet som gör stålet rosttrögt förflyttar sig vid upphettninge.
Sedan kan det spricka också...
På bilden syns en spricka i materialet som beror på felaktig svetsning, eller egentligen beror den på att materialet på ett visst avstånd från svetsen omvandlas av upphettningen på ett ogynnsamt vis. Hållfastheten minskar just där. HAZ = Heat Affected Zoon.
Det går säkert bra, men använd en firma som kan sin sak i rostfritt.
Mackey
AISI316-stål finns i en massa varianter som verkar skilja något i sin kemiska sammansättning, t.ex finns AISI316L som skiljer sig något från den utan 'L' men dom kanske är helt kompatibla ändå? Hittar jag bara rätt material kan jag nog hitta nån som kan 'köpa ut'.
/T
En 'riktig smed' kanske vet vad som finns i färdiga profiler? Annars får han väl svetsa en... Har dock en svag, kanske obefogad, känsla av att även riktiga smeder tar bra betalt om det är något riktigt blankt och fint, som ska sitta på en båt... men jag kanske har fel.Anders S skrev: 2343 eller 2353 är de svenska beteckningarna på 316 och 316 L. Det är troligen den vanligaste stålkvalitetna för "rostfria beslag". 316L har ett lägre innehåll av kol än 316. Skälet är att vid svetsning (grovsvetsning med pinne, slagghöljet skyddar och korroderande partier tas bort kemiskt med betning) skall man få mindre problem med hållfasthet och korrosisionsbenägenhet. Om du enbart bearbetar mekaniskt (borrar, sågar, slipar och filar) betyder den egenskapen inte mycket (inget). Men om din smed kan sina saker blir det bra med 316 vid svetsning också, 316L ger mest ett enklare efterarbete.
Viktigt är a) att du undviker spaltkorrosion (rost bildas där det finns stillastående vatten och luft inte kan komma till, noggrann tätning hjälper) och b) poleraqr, polerar och polerar litet till. Elektropolering används industriellt, men för att nå dit eller finare får man polera maskinellt. Autosol, ihärdighet och en påse trasor hjälper mer eller mindre tillfälligt. Vid manuell hantering av stålämnet kommer det att få en del smårepor och hanteringsskador. Dessa kan ge litet "rost" som man då får hålla efter.
Om en "riktig smed" gör ett T-järn genom att svetsa två passande plattjärn och sedan betar och polerar hade jag inte varit särskilt orolig.
Järna ligger ju inte så långt bort... dit åker jag gärna...Peter_K skrev:Thimanders, men de tar som anat bra betalt.
Jag har också bra erfarenhet av Järna Rostfria som gjort både en bajstank och mina röstjärnsfästen. Jag ringde och pratade med dem, mailade en skiss och fick ett pris. De höll utlovat pris och kvalitet, och kunde ordna med leverans till Stockholmsområdet om jag kunde vänta tills de hade arbete här ändå + var beredd att möta upp dem på lämpligt ställe. Gjorde så m bajstanken, röstjärnen åkte jag och hämtade i Järna.
Nope, inte som jag upplevde det. Det var som privatperson jag vände mig till dem.T skrev: Järna ligger ju inte så långt bort... dit åker jag gärna...
Dom hade inga betänkligheter när det gäller att jobba mot privatpersoner?
/T
Hallå ja!Anders S skrev:T skrev:T-profilen skulle innebära att man slipper undan all svetsning men t.o.m jag begriper att man måste behärska dom tekniker man använder sig av.Mackey skrev:Det är inte så lätt att köpa rostfritt från grossister som privatperson.
Det bästa är nog att låta smeden som ska tillverka dina röstjärn beställa materialet, kanske finns det hemma redan.
Materialet du nämner är det rätta.
Det är viktigt att den som ska svetsa har kompetens att svetsa just rostfritt. Rostfritt är inte rostfritt det är rosttrögt och gör man fel får man områden som inte alls är rostfria eftersom materialet som gör stålet rosttrögt förflyttar sig vid upphettninge.
Sedan kan det spricka också...
På bilden syns en spricka i materialet som beror på felaktig svetsning, eller egentligen beror den på att materialet på ett visst avstånd från svetsen omvandlas av upphettningen på ett ogynnsamt vis. Hållfastheten minskar just där. HAZ = Heat Affected Zoon.
Det går säkert bra, men använd en firma som kan sin sak i rostfritt.
Mackey
AISI316-stål finns i en massa varianter som verkar skilja något i sin kemiska sammansättning, t.ex finns AISI316L som skiljer sig något från den utan 'L' men dom kanske är helt kompatibla ändå? Hittar jag bara rätt material kan jag nog hitta nån som kan 'köpa ut'.
/T
2343 eller 2353 är de svenska beteckningarna på 316 och 316 L. Det är troligen den vanligaste stålkvalitetna för "rostfria beslag". 316L har ett lägre innehåll av kol än 316. Skälet är att vid svetsning (grovsvetsning med pinne, slagghöljet skyddar och korroderande partier tas bort kemiskt med betning) skall man få mindre problem med hållfasthet och korrosisionsbenägenhet. Om du enbart bearbetar mekaniskt (borrar, sågar, slipar och filar) betyder den egenskapen inte mycket (inget). Men om din smed kan sina saker blir det bra med 316 vid svetsning också, 316L ger mest ett enklare efterarbete.
Viktigt är a) att du undviker spaltkorrosion (rost bildas där det finns stillastående vatten och luft inte kan komma till, noggrann tätning hjälper) och b) poleraqr, polerar och polerar litet till. Elektropolering används industriellt, men för att nå dit eller finare får man polera maskinellt. Autosol, ihärdighet och en påse trasor hjälper mer eller mindre tillfälligt. Vid manuell hantering av stålämnet kommer det att få en del smårepor och hanteringsskador. Dessa kan ge litet "rost" som man då får hålla efter.
Om en "riktig smed" gör ett T-järn genom att svetsa två passande plattjärn och sedan betar och polerar hade jag inte varit särskilt orolig.
)Gustavson skrev:Hallå ja!Anders S skrev:T skrev:T-profilen skulle innebära att man slipper undan all svetsning men t.o.m jag begriper att man måste behärska dom tekniker man använder sig av.
AISI316-stål finns i en massa varianter som verkar skilja något i sin kemiska sammansättning, t.ex finns AISI316L som skiljer sig något från den utan 'L' men dom kanske är helt kompatibla ändå? Hittar jag bara rätt material kan jag nog hitta nån som kan 'köpa ut'.
/T
2343 eller 2353 är de svenska beteckningarna på 316 och 316 L. Det är troligen den vanligaste stålkvalitetna för "rostfria beslag". 316L har ett lägre innehåll av kol än 316. Skälet är att vid svetsning (grovsvetsning med pinne, slagghöljet skyddar och korroderande partier tas bort kemiskt med betning) skall man få mindre problem med hållfasthet och korrosisionsbenägenhet. Om du enbart bearbetar mekaniskt (borrar, sågar, slipar och filar) betyder den egenskapen inte mycket (inget). Men om din smed kan sina saker blir det bra med 316 vid svetsning också, 316L ger mest ett enklare efterarbete.
Viktigt är a) att du undviker spaltkorrosion (rost bildas där det finns stillastående vatten och luft inte kan komma till, noggrann tätning hjälper) och b) poleraqr, polerar och polerar litet till. Elektropolering används industriellt, men för att nå dit eller finare får man polera maskinellt. Autosol, ihärdighet och en påse trasor hjälper mer eller mindre tillfälligt. Vid manuell hantering av stålämnet kommer det att få en del smårepor och hanteringsskador. Dessa kan ge litet "rost" som man då får hålla efter.
Om en "riktig smed" gör ett T-järn genom att svetsa två passande plattjärn och sedan betar och polerar hade jag inte varit särskilt orolig.
Riktigt kul att läsa att kunskapsnivån är så hög bland forumdeltagarna...
Om pengar inte är en faktor så kan du även gå på ett duplexstål (alltså ferrit/austenit inte martensit/ferrit). Jag ville för övrigt bara tillägga att du inte behöver vara speciellt orolig för svetsning i 316/316L. Dessa är austenitiska rostfria syrafasta stål och kan således inte inte härdas på konventionella sätt (de kan dock defformationshärdas) vilket minskar risken för sprödbrott efter svetsning. De behöver dock betas för man tränger undan kromet i korngränserna (trots tillsatser av molbyden, titan och niob) och betar man så "hjälper man passivskiktet att återbildas i korngränserna i den värmepåvärkade zonen". Vad man kan få (som Mackey skrev) i den" värmepåverkade zonen" är någonting som heter "utskiljning av alpha fas" vilket man har stora problem med inom kärnkraftsindustrin. Detta är ett mycket komplext problem som drabbar dessa stålsorter, MEN, dessa problem är nästan uteslutande för tryckkärlsstål (då detta kan leda till sprödbrott, vilket inte är önskvärt i tryckkärl) (för övrigt används, enligt min erfarenhet, 316L mer som tryckkärlsstål)...
Slutsats: om du betar efter svetsning så är det inga problem i den applikationen du har tänkt att använda stålet i... (Inga skarpa radier heller)
(Extra material: runt 90% av alla brott i mekaniska konstruktioner är utmattningsbrott, i formeln för den nominella mittspänningen hittas bl.a. Kr-faktorn för ytfinhet => en slipad yta vs. en polerad yta kan minska denna spänning med 10%, därav polerar man i regel (och av rent estetiska skäl, men sådana detaljer lämnas till frugan
Ber om ursekt att det blir så mycket "faktadravell" ämnet ligger mig varmt om hjärtat då jag är maskiningenjör med inrikting mot material/metallurgi, får man väl upp farten är det liksom omöjligt att sluta skriva...
edit: vad rörigt det blev, HAZ i austenitiska stål kan dock skapa problem med restspänningar, men av de dimensionerna på T-profilen trådskaparen nämnt så är inte heller detta något problem...
Jag är egentligen också mer orolig för infästningen...Om det 'metalliska' kan man läsa sig till på nätet. Hur man dimensionerar, hur stora laster alt hur stora båtar det är avsett för.. osv. Däremot är det svårare att hitta något om hur infästningarna i båten ska se ut... men det är väl bara att ta i för kung och fosterland, och lite till. Men man blir fundersam när man ser vilka gigantiska röstjärnsinfästningskonstruktioner man bygger under däck, när man samtidigt betraktar dom två-tre klena vantskruvarna på ovansidan, för att inte tala om den klena riggwire som är fäst i dom.Gustavson skrev:Haha!
man måste för ett långt resonemang med sig själv innan man kan komma till en enkel slutsats svar:
1: aisi 316 (alt 316L, alt duplex stål)
2: Hos din lokala smed/mekaniska verkstad (ta med ett par hundringar, de brukar av någon oförklarlig anledning vilja ha pengar i "fika kassan")
3: T-profilen kommer hålla (jag förutsätter att du belastar den med dragspänning) då kommer följande gå sönder i turordning (vid överbelastning):
1: plasten eller någon av infästningarna
2: dina vajrar (samma material dvs. 316 fast betydligt mindre tvärsnittsarea (spänningen=kraften/tvärsnittsarean)
3: din båt blir för gammal och tvingas skrotas men dina T-profiler lämnar du i arv till nästkommande generationer
.........
9875: din T-profil går sönder
slutsats på slutsats:
oroa dig inte för din T-profil den kommer hålla för [550MPa=F/(10*80+10*50) => F=750kN och dina linor (om du har 8mm wire) 550=F/4^2*pi => F=27,6kN/Wire (detta är ren dragspänning så enkelt är det ju tyvärr aldrig men ger en uppfattning om kraftförhållandena).
Jag skulle vara mer orolig för hur infästningen ser ut?
ps 550MPa är brottsgränsen för 316 egentligen är sträckgränsen mer relevant...
Det är en rätt etablerad tumregel att infästningen är starkare än röstjärnet, röstjärnet är starkare än vantskruvarna, och att vantskruvarna i sin tur är starkare än riggwiren. Delar som går att inspektera och byta vid behov kan vara närmare marginalen (de är inte direkt NÄRA ändå) - sådant som sitter i båten "för evigt" gör man förstås odiskutabelt starkt. Men alla har inte tänkt så, men på din båt kan det säkerligen vara en tanke bakom.T skrev:Däremot är det svårare att hitta något om hur infästningarna i båten ska se ut... men det är väl bara att ta i för kung och fosterland, och lite till. Men man blir fundersam när man ser vilka gigantiska röstjärnsinfästningskonstruktioner man bygger under däck, när man samtidigt betraktar dom två-tre klena vantskruvarna på ovansidan, för att inte tala om den klena riggwire som är fäst i dom.
Det gäller väl att hitta nån sorts balans.
/T
