Seacat - håller rodret? (Plus lite introduktion!)

[raol]

Hej! Ny här, och delägare (tillsammans med mina två bröder) i en Seacat. Vi köpte den på land förra året ungefär vid den här tiden, och stoppade i den ganska sent i år, runt midsommar. Förhoppningsvis ett rätt bra köp. Fem hyfsat fräscha segel (stor, stormstor, fock, genua och spinnaker), en nyservad utombordare på akterspegeln - 9.9 hk med elstart, helt nya dynor. 20 000 kr (inkl. vinterförvaringen och sjösättningen 12/13).

Yngsta brorsan har mest seglarerfarenhet av oss tre eftersom han har varit seglingsinstruktör i den lokala seglarskolan flera säsonger. Jag gick där själv och seglade Optimist och 606 för drygt 20 år sen.

Jag seglade själv båten för första gången förra veckan, ensam. Det gick fint, om än inte snabbt... Men så blåste det 1-2 m/s som mest. Lite mer vind i lördags och då kom jag väl upp i kanske 3 knop på halvvind. Detta med utombordaren släpande i vattnet pga dåligt fäste som nästan inte går att fälla upp...

Nåja, det var lite bakgrund. Nu till min fråga.

När man backar för motor så styr man med rodret (motorn är fast monterad och går inte att styra), men kraften på rodret känns groteskt stor. Jag är på allvar orolig för att roderbladet ska gå av! Alternativt att nåt fäste internt släpper. Hur orolig ska jag vara?

Just när man backar med roder så blir ju kraften större ju större roderutslag man har - det är en instabil, potentiellt skenande situation eftersom roderutslaget ökar av sig självt om man inte håller emot. Samtidigt är roderverkan väldigt dålig när man backar. Svängradien är åtskilliga båtlängder, så det är riktigt bökigt att manövrera. Backar man långsammare blir roderkrafterna mindre, men då svänger man inte lika snävt och driver lättare. Backar man snabbare går det inte att ha för stort roderutslag och då blir det likväl en väldigt vid sväng.

Så, hur mycket tål rodret på en Seacat? Vi har diskuterat att inför nästa säsong fästa stålband i överkant och underkant som på äldre träroder, i samma syfte.

[stangen]

Gissar att rodret är utanpåliggande?
Generellt: med väldigt, väldigt försiktiga roderutslag. Rodret med fast hand midskepps. Sedan vinklar man det lite, lite när man vill svänga.
Man kan även omväxlingsvis backa och köra framåt för att svänga runt skarpt.
Det blir snabbt rejäl kraft i rodret vid back och är man släpphänt och tappar rorkulten smackar rodret till med max utslag med rejäla påfrestningar på roderfästena.

[davidi]

Prova om det inte är lättare att svänga vid back om inte motorn driver samtidigt. Börja med rejält med gas för att få upp lite fart. Slå sedan av gasen och styr medans du glider. Det är åtminstone det enda som funkar vettigt på min båt.

[Nils_D]

Prova om det inte är lättare att svänga vid back om inte motorn driver samtidigt. Börja med rejält med gas för att få upp lite fart. Slå sedan av gasen och styr medans du glider. Det är åtminstone det enda som funkar vettigt på min båt.

Håller med. Dock kanske med modifieringen att det inte behövs "rejält med gas". Det viktiga är att få upp lite fart så man får en strömning över roderbladet. En SeaCat har ju ett rätt stort roderblad (dock inte utanpåliggande), så det behövs enligt min erfarenhet inte så mycket fart för att det skall bita. Men börjar man sedan svänga med rodret medan motorn fortfarande backar rakt bakåt blir det inte mycket kraft kvar till giren. Därför är det bättre att lägga växeln i friläge. Detsamma gäller förstås också när man kör framåt.

Som Stangen säger kan man också omväxlingsvis back och köra framåt, men det blir sällan eller aldrig aktuellt när man har en utombordare tycker jag. Den andra lösningen på alla segelbåtar med snurra är istället förstås att svänga med motorn också. Då kan man (nästan) få den att vända runt sin egen axel. På båtar som i likhet med SeaCat har ett akterdäck, medan rorkulten kommer upp i sittbrunnen (alltså samma lösning som t.ex. en H-båt), kan det bli lite knepigt att nå både motor och rorkult. När jag seglade SeaCat för 20 år sedan löste jag det ibland genom att ta bort luckan till akterstuven och ställa mig där när jag backade ut. Fungerade fint i plattvatten men vågade aldrig försöka i lite grövre sjö.

När jag seglade ensam låste jag ibland rorkulten med en kort tamp eller shockcord (mellan skotvinscharna har jag för mig) och manövrerade enbart med motorn när jag t.ex. backade ut från en trång bryggplats.

[raol]

Jag hade gärna styrt med motorn direkt, men den är tyvärr riggad så att den inte kan svänga. Riggad som en fast motor alltså. Det är förmodligen reversibelt, men ett lite större ingrepp än vad som är aktuellt just nu. Jag hade gjort det på stört om jag hade ägt båten helt ensam, men mina bröder är inte lika villiga att modifiera saker. Nån arm med gasreglage finns inte, utan i så fall blir man tvungen att styra gaspåslag och back/fram/neutral från sittbrunnen, samtidigt som man vrider motorn direkt. Jag har en idé om att sätta en liten ratt, eller vev, på akterdäcket, precis på hörnet av luckan intill sittbrunnens bakre kant. Då skulle man kunna styra motorn från sittbrunnen, utan att man behöver mer än göra den styrbar och montera på en styrstång (ett sånt fäste finns på motorn). Det skulle kosta men funka.

Sen påstås det att botten inte håller att stå på (punktbelastas) i det bakre utrymmet. Det är ju inte originalskrov där utan en igensättning gjord senare. Därför vågar jag inte ställa mig där ens för att få grepp nog om motorn för att kunna dra upp den, så den är alltid i, och har ett långt grönt skägg som en följd...
Jag har föreslagit att vi (jag) bygger en enkel trätrall att stå på, som fördelar kroppsvikten över en stor del av ytan, men det var de andra inte med på i det korta perspektivet.

Som det är nu så gör jag just så, att jag håller det hårt och gör små utslag. I lugnt väder funkar nog "burn and coast"-metoden, men när kraftigare vind (8-10 m/s) ligger på krävs nästan full gas oavbrutet för att hålla emot avdriften, även inne i hamnen bakom flytbryggor och låga klippor. Då går den nästan inte att styra alls. Man får ha en man till ombord som är beredd att ta emot om man kommer nära andra båtar. Funkar absolut inte ensam i såna vindar. Det var ingen trevlig upplevelse senast!

[nilsnobbing]

Hmm...full gas på en 9.9 hk när man backar? Och det med en så pass liten båt som en Seacat. Låter vanskligt, tycker jag. Motorn känns stor för båten så effekten räcker definitivt om det inte är något fel på den, kanske något att kolla?

Mitt råd blir att ta det lite lugnare och gasa mindre. Låt saker ta tid och låt båten röra sig långsamt. Då blir det sällan ohanterliga krafter någonstans.

För övrigt är ju just möjligheten att svänga med motorn en av utombordarens stora föredelar. Fundera på att modifiera till nästa säsong.

Grattis till båtköpet!

Nils Nobbing

[raol]

Detta var i kraftig vind, alltså. Det krävdes i det närmaste full gas bakåt för att motverka avdriften från vinden. Detta inne i en rätt skyddad hamn. Helt extremt! Fast det var nog maximal otur med vindriktningen den gången. Det läar minst från det hållet det blåste då. Motorn är det nog inte fel på annars. På halv gas gör båten ca 5 kn och på full gas ca 6.5 kn (mätt med GPS).

Nån form av styrning till motorn måste ordnas till nästa säsong, ja. Jag ska till båten i helgen så då får jag chans att kolla mer i detalj hur det ser ut och vad som kan gå att ordna.

[Nils_D]

Sen påstås det att botten inte håller att stå på (punktbelastas) i det bakre utrymmet. Det är ju inte originalskrov där utan en igensättning gjord senare. Därför vågar jag inte ställa mig där ens för att få grepp nog om motorn för att kunna dra upp den, så den är alltid i, och har ett långt grönt skägg som en följd...
Jag har föreslagit att vi (jag) bygger en enkel trätrall att stå på, som fördelar kroppsvikten över en stor del av ytan, men det var de andra inte med på i det korta perspektivet.

Låter märkligt med så tunt skrov att det inte håller att stå på. Och ruggigt. Då lär det ju knappast hålla för ett slarvigt hanterat ankare och annat som kan dundra ner i en akterstuv. Knappast sjövärdigt i mina ögon. Är det verkligen så illa? På min SeaCat, liksom alla som jag tittade på innan jag köpte den jag köpte, var det samma skrovlaminat i akterstuven som i resten av skrovet. Och som med de flesta tidiga plastbåtar var det rejält tjockt.

Kan det vara så att tidiga SeaCat har samma lösning som IF, alltså med en liten motorbrunn där meningen var att man skulle sticka ner en liten utombordare? I så fall finns det också en rörkonstruktion som sticker upp ett par dm för att inte vatten skall kunna fylla sittbrunnen. Även om man plastat igen det hålet, på samma sätt som man gjort på många IF,och i samma veva tagit bort rörkonstruktionen, så är detta ju bara en liten del av durkytan, så resten måste ju hålla ordinarie skrovtjocklek och definitivt hålla att stå på. Och har man gjort plastarbetet korrekt så borde det hålla lika bra som resten av skrovet.

[andres]

Nu har jag visserligen inombordare men jag ställer mig alltid så jag har rorkulten mellan benen när jag backar. På så vis undviker jag att rodret okontrollerat vrids åt ett håll och riskerar att något går sönder när den når ändläget.

[Kallseglaren]

Några funderingar
Måste du backa så fort för att ha styrförmåga? Det här blir väl ett problem för vem som helst om farten bakåt blir för hög?
Du har utombordsmotorn fast monterad utan möjlighet att nå den från sittbrunnen. Kan man inte tänka sig att via en länkarm göra så att utombordaren följer med dina ordinarie roderrörelser? Det finns fina kullänkar med snäpplås på Jula o Clas

I natt kom första frostnatten här i norr

[raol]

Ok, efter två dagar uppe vid båten har jag haft möjlighet att detaljstudera olika saker.

Skrovet håller alldeles utmärkt för att stå på i akterutrymmet. Jag testade och det fanns inget giv i det alls. Nu ser jag också var motorhålet (för inombords utombordare alltså) sitter, och det är bara en liten ruta, stor som en vanlig hink, i mitten. Där kanske man inte ska stå, men varför skulle man?

Jag upptäckte också att man mycket enkelt kan frikoppla motorns sidorotation med en liten spärr. Det, i kombination med en enkel arm som skruvas fast i det locktäckta fästet för originalarmen på motorn, borde ge möjlighet till mycket bättre kontroll, både bakåt och framåt. Återstår då problemet med roderkrafterna. Men man får vara följsam och hålla rodret så nära flödesriktningen som möjligt, antar jag. Det känns hur som helst mycket lugnare nu, när jag fått grepp om de här sakerna.

Var ute i dag, med 6-7 m/s stadig vind och förmodligen närmare 10 i byarna. Med den motorkraft som krävdes för att backa ut (rakt mot vinden) så gick det inte att svänga runt båten. Rodret löd helt enkelt inte för mer än mycket små utslag, förmodligen pga propellerns kraftiga vattenflöde förbi ena sidan av rodret. Jag fick helt enkelt backa hela vägen ut ur hamnen. Turligt nog inte mer än några tiotals meter, men ändå.

Seglingen i övrigt gick riktigt fint (hade ena brorsan med i dag - hans första segling i den här båten). För första gången vind nog att få upp båten nära toppfart. Härligt!!! Högsta ickeplanande fart för Seacatens skrov torde vara i närheten av 7 knop, och vi toppade på strax över 6 knop vid ett par tillfällen, när det kom kraftigare vindbyar. Detta fortfarande med motorn släpande i vattnet...

I går var det inte lika mycket vind, utan kanske 2-3 m/s för det mesta. Här är en länk till en bild med GPS-plot för den turen, ovanpå eniros sjökort, och i andra länken rutten för i dag, med den kraftigare vinden.
Det är kul att se hur långt kvar det faktiskt var till land de gånger det kändes riktigt nära. Jag hade ju lätt kunnat sträcka ut benen på kryssen en hel del, som synes.
http://img853.imageshack.us/img853/663/kfaf.png
http://img94.imageshack.us/img94/4157/k5ou.png