Ett av problemen med dagens specifika (för Sverige) lättnader är att det krävs omdöme av båda parter:
Det vi lutar oss mot då vi ankrar utan ankarbelysning (bättre ordd än ankarlanterna, som ju är själva signalen "jag är ankrad") är lydelsen i TSFS 2009:44, Bilaga 2:
7.8 Fartygsljus eller signalfigurer behöver inte visas på fartyg till ankars i hamnar som i sjökort eller seglingsbeskrivningar redovisas som båthamn eller på fartyg till ankars på annan plats som är skyddad från trafiksäkerhetssynpunkt.
Skall man reda ut detta får man ju först och främst reda ut vad som är en båthamn i sjökort eller seglingsbeskrivningar och sedan pröva om man ankrat obelyst "på en plats skyddad från trafiksäkerhetssynpunkt". Blir man påseglad (om än för motor) på en plats som på något lämpligt sätt kan styrkas vara en etablerad båthamn frias man sannolikt, men man kan också fundera i riktning mot att om någon påseglas på något annat ställe
är den uppenbarligen inte skyddad från trafiksäkerhetssynpunkt. Den som i dagsljus ser sin ankarplats kanske till och med kan se att det ligger en brygga med många båtar inne i viken och då är ju vägen från/till denna brygga uppenbar. Ligger där sedan en mörklagd båt, men inte brukar göra det kan det ju vara lättare att se det ur motorbåtens perspektiv (det verkar ju vara motorbåtar, och det verkar ju gå fort - det senare är ju på deras minussida)
Man kan också tänka på att COLREGS knappast räknar med att alla ombord går av vakten då ett fartyg ligger för ankar och att man då släcker ner som vore man ett raidfartyg på fiendens vatten. Men så blir effekten - det är naturligtvis inte "bra" i någon allmän mening. Jag tycker följaktligen (och agerar numera därefter) att lättnaden är farlig för mig som har den och tänder numera ankarlanternan ("jag ligger för ankar") mha en diodlanterna (billig i drift, fungerar också som alternativ till topp+akter) och försöker sedan förstärka med ytterligare belysning på däck.