Val av autopilot

[omega]

Lurar på att montera in en autopilot i båten,kanske finns det lite tips att få.
Båten väger 6 ton och har rattstyrning.
Vill gärna att den skall fungera på ett bra sätt ,och fungera ihop med resten av nav utrustningen,plottern är en garmin 720
//johan

[HansH]

Om du vill kunna använda autopiloten även vid segling och inte bara motorgång i lugnt väder så måste du nog satsa på en pilot kopplad direkt på hjärtstocken.
En sk "rattpilot" är oftast inte tillräckligt kraftig för att klara av lite tuffare driftsförhållanden.
Hjärtstockspiloter finns väl primärt av två olika typer - elmotor eller hydraliska.
Jag har själv en hydraliskt driven NKE Gyropilot.

[Anders S]

Då finns det två faktorer att överväga. Den ena är frågan om vilken autopilotelektronik man väljer och den andra är vilken styrmaskin man väljer.

Tre (egentligen principiellt två) möjligheter:

en rattpilot med "allt-i-ett" (som Hans inte tror räcker, inte jag heller). Den duger fint för motorgång, men knappast för segling, om båten inte är extremt vältrimmad och lättstyrd. Raymarine gör sådana. Detta är den billigaste och enklaste lösningen, men man kan lätt bli besviken (jag har genom åren haft tre sådana, alla ansedda som "rätt bra" men ingen har kunnat segla båten. Alla har fungerat väl då man gått för motor. (Autohelm, Raymarine och Simrad)

Sedan delar man vanligen på autopilot (elektronik och motorstyrning) och styrmaskin, och då kan man välja

hydraulisk styrcylinder, med en elpump och elektrisk inkopplingsventil. En sådan är passiv (urkopplad) vid manuell styrning och drar ström vid användande. Den drar oftast rätt mycket ström (för den är stark) och kostar en bra slant. En sådan har jag, men den är ändå i svagaste laget, därför att jag ekonomiserade med delarna (befintliga "garagedelar" och en litet för liten pump). De flesta hydraulanläggningar bygger på att det redan finns hydraulstyrning, så i en mekanisk styrd segelbåt krävs frikopplingsventil och styrcylinder. Mycket hållbar lösning.

Elektrisk servo, där manöverkolven ersätts av en linjärmotor. Jefa, Raymarine, Garmin. fungerar på motsvarande sätt, men mekaniskt.

Det är en smaksak vad man väljer, här får man jämföra priser och teknik. Styrkraften och belastningen måste balanseras.

Alla autopiloter dimensioneras efter roderstorlek, båtens hastighet och tiden det tar för styrmaskinen att slå från fullt SB till fullt BB ("hard-over time") och de flesta piloter vill ha en tid mellan 10 och 15 sekunder för detta.

Vanligen krävs en extra styrarm på hjärtstocken för fristående styrningar, och irriteras man av detta får man trösta sig med att det ger en reservstyrning om något händer med ordinarie styrning. Men detta måste också vägas in.

Det är begripligt att styrningar som monteras på ratten är populära.

På min egen båt har jag en Navman (numera Simrad) som kommunicerar via NMEA0183 med en Garmin 700 navigator, den biten fungerar utmärkt.

[Gaidin]

Har en 6,5 ton båt med Wirestyrning till hjärtstocken.
I mitt fall slutade det med en Raymarine EVO-200 med linjär drivenhet. Slutade på strax under 30.000kr.

Anledningen till att jag valde just Raymarine är att jag har Autohelm som övriga instrument. Jag fick även köpa ett konverteringskit för anslutning av Seatalk-NG (Den nya piloten) till det befintliga Seatalksystemet.

P g a att jag får bygga om en hel del i akterkabinen så har inte piloten blivit monterad ännu, vi får se hur det blir i vinter. Jag kommer att få såga upp en del i skrovet (Sandwich) och gröpa ur en massa balsaträ mellan laminaten och jag tyckte inte det kändes bra att göra det när båten ligger i sjön. Tänk om jag slinter med sågen.

[oceansailor]

När man står i valet mellan linjär drivenhet typ Raymarine och hydraulisk cylinder så bör man ta med i beräkningen att det hydrauliska alternativet ger betydligt mer motstånd i styrsystemet när man handstyr båten. Det får till följd att man förlorar en del av känslan i styrningen. Så vill man ha optimal känsla i styrningen bör man välja ett elektriskt, mekaniskt alternativ.

[Anders S]

När man står i valet mellan linjär drivenhet typ Raymarine och hydraulisk cylinder så bör man ta med i beräkningen att det hydrauliska alternativet ger betydligt mer motstånd i styrsystemet när man handstyr båten. Det får till följd att man förlorar en del av känslan i styrningen. Så vill man ha optimal känsla i styrningen bör man välja ett elektriskt, mekaniskt alternativ.

Detta behöver inte vara så farligt. Hydraulkolven bromsar inte mycket när den är inkörd (insliten) och det dröjer inte många timmar. Mycket beror också på hur bra "känsla" man har redan innan, men man behöver inte vara onödigt nervös för denna nackdel. Det finns hydraulenheter som har "allt-i-ett" och en sådan dämpar inte mycket. Ledningarna mellan ventil och kolv (respektive ände) brukar vara grova och själva packningarna i kolv och kolvstång går ganska lätt efter inkörning.

Har man en påkostad styrning med fina rullager kan man (kanske) känna skillnad.

[oceansailor]

När man står i valet mellan linjär drivenhet typ Raymarine och hydraulisk cylinder så bör man ta med i beräkningen att det hydrauliska alternativet ger betydligt mer motstånd i styrsystemet när man handstyr båten. Det får till följd att man förlorar en del av känslan i styrningen. Så vill man ha optimal känsla i styrningen bör man välja ett elektriskt, mekaniskt alternativ.

Detta behöver inte vara så farligt. Hydraulkolven bromsar inte mycket när den är inkörd (insliten) och det dröjer inte många timmar. Mycket beror också på hur bra "känsla" man har redan innan, men man behöver inte vara onödigt nervös för denna nackdel. Det finns hydraulenheter som har "allt-i-ett" och en sådan dämpar inte mycket. Ledningarna mellan ventil och kolv (respektive ände) brukar vara grova och själva packningarna i kolv och kolvstång går ganska lätt efter inkörning.

Har man en påkostad styrning med fina rullager kan man (kanske) känna skillnad.

Självklart skall man inte överdriva problemet om man har en styrning som är trög från början. Det är svårt att känna skillnad på trög och lite trögare. Men har man en fin styrning från början så är skillnaden inte obetydlig med något hydraulalternativ. Har själv prövat tre olika hydraulkolvar på samma båt. Förbättringen efter "inkörningsperioden" har varit ytterst marginell. Skillnaden jämfört med en elektrisk linjär drivenhet är däremot slående. Nu vänjer man sig snabbt vid en försämring. Prova att lyfta av hydraulkolven nästa gång Du är ute och seglar. Törs påstå att Du kommer att få en aha upplevelse.

[HansH]

Jag har just en sådan autopilot med hydralkolv och jag skulle vilja påstå att det är mer en vanesak med den lilla extra trögheten.
Känslan försvinner inte utan jag ser det nästan som en fördel att båten inte direkt lovar upp om jag släpper rodret i nån sekund.

[Anders S]

Det finns i så fall fler faktorer att bedöma, till exempel hur balanserat rodret är och Detta ger mer "svar" i systemet än man ibland vill ha. Jag har en hydraulkolv ständigt inkopplad, och den bromsar inte mycket (jag kan till exempel flytta rodret för hand, på roderkvadranten. Rattstyrningen i sig själv bromsar mera (wirestyrning, injusterad efter konstens alla regler och den går så lätt man kan begära).

För den som har rorkult och rulllagrad roderaxel är det säkert fullt möjligt att känna hydraulcylinderns påverkan. För den som har ett roder som sitter i en genomföring med glidlager (och kanske en tätning) och har mekanisk styrning blir det inte lika lätt.

Att tänka på:

De flesta styrmaskiner för AP specas optimistiskt (typ "passar för båtar upp till X ton). Här är det viktigt att vara pessimist, om man vill använda AP under segling på havet (sjö plus vind, men inte extremt). (Detta har min AP problem med) strömningen runt rodret när båten rör sig i vind och litet större vågor - kraften i styrmaskinen räcker alltså inte till, vilket elektroniken genast identifierar och larmar på - botemedel: en starkare styrmotor i vinter).

[oceansailor]

Jag har just en sådan autopilot med hydralkolv och jag skulle vilja påstå att det är mer en vanesak med den lilla extra trögheten.
Känslan försvinner inte utan jag ser det nästan som en fördel att båten inte direkt lovar upp om jag släpper rodret i nån sekund.

Du bekräftar precis det jag skriver att man vänjer sig. Att det kan i vissa fall vara en fördel att kunna släppa ratten utan att båten lovar är inget som jag uppskattar om det går ut över känslan. Är det ett problem kopplar jag in piloten. Det som jag stör mig på att trögheten i kolven gör att båten inte lovar upp i lätta vindar. Man får styra åt båda hållen så att säga. Det förtar mycket av känslan. Det är ju i lätta vindar som ett lätt friktionsfritt roder verkligen förmedlar känslan. Ju mer det blåser ju mindre är problemet. Över 5-6 m/s så blir lovgirigheten tillräcklig för överkomma motståndet från hydraulkolven.

Min point är att ju lättare roderet går ju bättre är känslan. Det är ju huvudanledningen varför en del båttillverkare lägger ner mer resurser typ rullager för att minska friktionen. Man gör detta för att förbättra känslan.

En hydraulkolv kommer alltid att tillföra mer friktion jämfört med en elektrisk drivenhet och därmed försämra känslan. Och detta gäller oavsett hur lätt eller trögt rodret gick innan man installerade autopiloten.