Tumstocksmetoden?

[peon]

Jag har väl missuppfattat något totalt men varför måste man ha en tumstock? Räcker väl att sätta en tejpbit på vanten som referens när man spänner?

[marede]

Det är töjningen över en viss sträcka du vill se, vanligtvis över 2 meter. Då fäster du tumstocken (eller meterstocken är bättre) i den övre änden av stocken och låter resten löpa fritt längs vantet. Därefter spänner du upp och mäter töjningen över två meter.

[Anders S]

Jag har väl missuppfattat något totalt men varför måste man ha en tumstock? Räcker väl att sätta en tejpbit på vanten som referens när man spänner?

Nej, det man mäter är töjningen av wiren. Stål är elastiskt och beroende på wiretyp (19-tråådig,, dyform, rod) töjs den litet olika, men likartat. För wire handlar en belastning av 5% av brottslasten om en halv mm per meter - vilket är svårt att mäta om man inte har en lång mätbas. Den mätbasen får du genom mätstickan, ju längre, ju bättre.

Sid 32 i detta häfte: http://www.seldenmast.com/files/1456145 ... -540-S.pdf

[marede]

Den mätbasen får du genom mätstickan, ju längre, ju bättre.

Jag har dock svårt att praktiskt nå längre än vad en tvåmeters meterstock innebär eftersom den ska fästas (jag använder vit riggtejp) i den övre änden av stocken. Det är preciiis att jag når om jag står på rufftaket och sträcker mig.

Tipset här är att i nederkant sätta tejp bakvänt, alltså med klistersidan utåt, runt wire och meterstock för att hålla stocken på plats längs wiren utan att fästa den i själva wiren. Man får då en löpögla. Gärna en på mitten också. Sen använder jag ett skjutmått för att mäta förändringen (5mm från vantskruven saknar betydelse, det är förändringen du vill mäta, 5mm till 8mm, eller 12mm till 15mm, etc).

Jag använde även tumstocksmetoden för att mäta upp töjningen i akterstaget när jag spänner med akterstagssträckaren, och fick därmed ett enkelt mått "on the fly":
5 fingrar "obelastat"
4 fingrar = 1mm töjning = 5%
3 fingrar = 2mm töjning = 10%
2 fingrar = 3mm töjning = 15%
1 finger = 4mm töjning = 20%

[peon]

Tack för alla svar! Tror jag fick till det igår, men hade precis som marede skriver svårt att fästa tumstocken, når knappt 2 m upp på vanten (är inte jättelång). Men lyckades precis tejpa. Problemet var att tejpen inte klarade av tyngden från tumstocken utan lossnade efter ett tag men det borde väl gå bra med en meterstock och halvera avståndet (1.5 mm)?

Hur spänner du akterstaget? Förstår inte, där är ju helt omöjligt att nå för att fästa en tumstock.

[marede]

Hur spänner du akterstaget? Förstår inte, där är ju helt omöjligt att nå för att fästa en tumstock.

Jag står på taket till akterruffen och når då precis. Spänner akterstaget gör jag med vev på akterstagssträckaren.

[peon]

Aha, mitt akterstag delar sig ca en meter upp, sen kommer vantskruven. Att fästa fästa en tumstock 2 m ovanför den är inte att tänka på. Hur är det med en vajert, funkar dom bra? https://www.seasea.se/vajert-4-6mm-m%C3%A4tare
Hittade en proffsgrej på sjösport men den kostade 2500 kr

[HansH]

Vajert funkar ganska bra. Men man får vad man betalar för, den är tämligen oexakt. Om det tex är 15 eller 20% kan vara svårt att se.
Tumstocksmetoden är enkel och billig. Eltejp av hyfsad kvalitet håller för tngden - snurra ett par varv runt vajern INNAN tumstocken tejpas fast.
Att fixa "glidöglor" längre ner gör man lätt med löst åtdragna kabelstraps.
Om ni har svårt att nå (jag har inte det problemet) lägg båten längs med en brygga/kaj...
Räcker att sätta tumstock på ena sidan.

[Guitar Nilsson]

Jag tycker annorlunda än de flesta märker jag. Det enda som egentligen är intressant är att masten står som den ska. Om man mäter att man har exakt samma spänn på bägge toppvanten kan ju masten likt förbannat stå helt åt h-e, antingen att den är rak men hänger över 15 cm åt babord. Den kan även vara rak upp till spridarna för att där vika av både åt styrbord och framåt. Att tumstock eller vajertmätaren visar rätt värden är ju (kan vara) en sorts blåsning bara.

Jag har bara haft en segelbåt, Vagabonden i 15 år. Jag fick med en riggvajertmätare men har aldrig använt den mer än nåt klumpigt försök första gången jag skulle masta på själv. Jag tar storfallet o kollar så det är lika långt till relingen åt varje håll. Sen drar jag främre undervanten så likrännan är spikrak hela vägen och även så hårt att det blir en liten böj bakåt på masten. Om inte skälvsvänger den i hamn. Bakre undervanten måste jag dra lite lösare än de främre, annars rätar de bakre ut böjen på masten. Akterstaget är en hanfot jag med taljor kan dra rejält o öka eller minska böjen.

När masten väl står snyggt så tajtar jag åt alla stag lite extra o kollar hela tiden så inte masten sticker iväg åt nåt håll. När jag sen seglar med press i seglen ser jag ju på ev slack i lä om det behövs skruvas åt lite mer ändå. Att ha riggen ännu hårdare ansatt verkar också dumt, frestar på rigg o skrov i onödan bara. Skulle jag använda vajertmätaren eller tumstocksmetoden skulle det bli allt annat än bra, skitlätt att titta på mätvärden o samtidigt missa att man håller på att bryta av masten.

Tumstock och vajert känns som onödigt arbete även om det blir rätt till slut, man måste ju vilket fall kolla hur masten står... Eller?

[Anders S]

Jag tycker annorlunda än de flesta märker jag. Det enda som egentligen är intressant är att masten står som den ska. Om man mäter att man har exakt samma spänn på bägge toppvanten kan ju masten likt förbannat stå helt åt h-e, antingen att den är rak men hänger över 15 cm åt babord. Den kan även vara rak upp till spridarna för att där vika av både åt styrbord och framåt. Att tumstock eller vajertmätaren visar rätt värden är ju (kan vara) en sorts blåsning bara.

Jag har bara haft en segelbåt, Vagabonden i 15 år. Jag fick med en riggvajertmätare men har aldrig använt den mer än nåt klumpigt försök första gången jag skulle masta på själv. Jag tar storfallet o kollar så det är lika långt till relingen åt varje håll. Sen drar jag främre undervanten så likrännan är spikrak hela vägen och även så hårt att det blir en liten böj bakåt på masten. Om inte skälvsvänger den i hamn. Bakre undervanten måste jag dra lite lösare än de främre, annars rätar de bakre ut böjen på masten. Akterstaget är en hanfot jag med taljor kan dra rejält o öka eller minska böjen.

När masten väl står snyggt så tajtar jag åt alla stag lite extra o kollar hela tiden så inte masten sticker iväg åt nåt håll. När jag sen seglar med press i seglen ser jag ju på ev slack i lä om det behövs skruvas åt lite mer ändå. Att ha riggen ännu hårdare ansatt verkar också dumt, frestar på rigg o skrov i onödan bara. Skulle jag använda vajertmätaren eller tumstocksmetoden skulle det bli allt annat än bra, skitlätt att titta på mätvärden o samtidigt missa att man håller på att bryta av masten.

Tumstock och vajert känns som onödigt arbete även om det blir rätt till slut, man måste ju vilket fall kolla hur masten står... Eller?

Allt detta är ju rätt, men poängen med tumstocken (att mäta förlängningen i staget = att mäta hur mycket man drar åt) är att man skall veta att man tagit i "lagom" med vantskruvarna. Men om man mäter är tumstock (dvs, man mäter töjningen i wiren) ett noggrant och bra mått, och en tumstock kostar 40 spänn (typ) - en Vajert-variant 20 ggr mer (minst). När man kan sin båt vet man vad som är "lagom" bara genom att känna på wirarna.

I tillägg till att kolla så masten är rak i grundpositionen är att kolla så den är rak då den belastas - har man inte dragit hårt nog och balanserat topp- och undervantens spänning kan masten krökas kusligt mycket då båten kränger. Det kan vara en bra ide (för alla) att kolla hur masten står vid segling också.

[marede]

Jag tycker annorlunda än de flesta märker jag. Det enda som egentligen är intressant är att masten står som den ska. Om man mäter att man har exakt samma spänn på bägge toppvanten kan ju masten likt förbannat stå helt åt h-e, antingen att den är rak men hänger över 15 cm åt babord. Den kan även vara rak upp till spridarna för att där vika av både åt styrbord och framåt. Att tumstock eller vajertmätaren visar rätt värden är ju (kan vara) en sorts blåsning bara.

Jag har bara haft en segelbåt, Vagabonden i 15 år. Jag fick med en riggvajertmätare men har aldrig använt den mer än nåt klumpigt försök första gången jag skulle masta på själv. Jag tar storfallet o kollar så det är lika långt till relingen åt varje håll. Sen drar jag främre undervanten så likrännan är spikrak hela vägen och även så hårt att det blir en liten böj bakåt på masten. Om inte skälvsvänger den i hamn. Bakre undervanten måste jag dra lite lösare än de främre, annars rätar de bakre ut böjen på masten. Akterstaget är en hanfot jag med taljor kan dra rejält o öka eller minska böjen.

När masten väl står snyggt så tajtar jag åt alla stag lite extra o kollar hela tiden så inte masten sticker iväg åt nåt håll. När jag sen seglar med press i seglen ser jag ju på ev slack i lä om det behövs skruvas åt lite mer ändå. Att ha riggen ännu hårdare ansatt verkar också dumt, frestar på rigg o skrov i onödan bara. Skulle jag använda vajertmätaren eller tumstocksmetoden skulle det bli allt annat än bra, skitlätt att titta på mätvärden o samtidigt missa att man håller på att bryta av masten.

Tumstock och vajert känns som onödigt arbete även om det blir rätt till slut, man måste ju vilket fall kolla hur masten står... Eller?

Jo, att masten står rakt (eller hur man nu vill ha den vinklad) är ju naturligtvis också viktigt (Samma spänn i bägge toppvanten får du vare sig du vill eller inte).

Nu vill jag ju gärna förtydliga det faktum att det ena inte utesluter det andra. För min egen del spänner jag ju inte upp masten med tumstock utan att kontrollera att den samtidigt står rakt. Att den ska vara rak finns även väl beskrivet i den hanbok från Selden som länkades till i tidigare inlägg. Men jag tycker ju att det känns ganska tryggt att veta att jag har ungefär rätt spänning, men man klarar sig säkert långt med sunt förnuft i synnerhet med ett antal års erfarenhet. Men saknar man erfarenheten känns det bra att kunna mäta sig till ungefär hur spännt det bör vara. Jag går ju och rycker i stagen flera gånger om dan då smidigaste sättet att ta sig förbi fram och bak är att lätt svinga sig i vanten (de sittet infästa precis innanför fotlisten vid relingen). Så jag börjar få en uppfattning om hur spännt det bör kännas.

[oceansailor]

Man bör notera att Selden pratar om toppvant när det gäller vikten av uppspänning. När det gäller övriga stag så handlar det mer om riggtyp, båttyp och segelform och spänningen kommer att variera. Gäller att hitta den mastkurva och förstagskurva som seglen är sydda för.

Håller med GuitarNilsson att den här tumstocksmetoden är lite överskattad. Viktigare är att få riggen tunad så att den står rätt. Står den rätt och riggspänningen är någorlunda rätt så ramlar den inte ner. Står den fel med rätt riggspänning så lever man farligt.

[HansH]

Tumstock och vajert känns som onödigt arbete även om det blir rätt till slut, man måste ju vilket fall kolla hur masten står... Eller?

Hoppar du över momentnyckeln vid motorarbeten där exakt moment är viktigt...?
Att riggen är centrerad och rak INNAN man spänner upp med rätt töjning i vanten är självklart.
Varken Vajert eller tumstocken löser centrering eller böjning i sidled utan säkerställer enbart att man har rätt spänning i vanten.
Om du bara seglar i lätta vindar spelar det inte så stor roll men om du pressar grejerna genom att vara ute i högre vindstyrkor eller på andra sätt belastar riggen så straffar det sig att inte ha rätt riggspänning.

[marede]

Nu tror jag ju att peon har fått svar på sin ursprungsfråga.

Men jag vill ju ändå framhålla Seldéns riggningsinstruktion som bra. Saknar man erfarenhet så är den en tillgång, den är både informativ och pedagogisk. Jag har i alla fall haft ganska stor nytta av den. Hur ska jag annars veta hur, och hur mycket, jag bör spänna upp om jag aldrig har gjort det förut? Hur spänt känns 15-20% av brottlasten för mina toppvant??

Jag har muntligen fått information från flera olika håll på allt från "så hårt du kan med en skiftnyckel" till "jag spänner bara upp dem med handkraft". Dessa två ytterligheter ger ju helt olika inspänning. De fungerar båda säkert bra i normalfallen.

Jag tyckte det kändes ganska tryggt att läsa instruktionen från Seldén, följer jag den så får jag en god uppfattning om hur spända vanten bör vara. Redan i år (andra året med tumstocksmetoden) kände jag mig betydligt säkrare då jag kände igen spänningen i vanten.

[HansH]

Seldéns rigginstruktion är jättebra!
Tyvärr följer alltför få den utan det är mycket "känsla" och gissningar.
Det finns ju en anledning till att tillverkarna rekommenderar en viss riggspänning...