First 31.7

[Federico]

Hej,
jag har funderat länge på att köpa en First 31.7
Jag gillar den verkligen men jag är bara lite fundersam om 2 saker:
- rymlighet: det är helt okej, men jag är 1.86mt lång. Är båten för trång? Det känns inte så när jag har varit inute, men det var bara några minuter, jag undrar efter ett par veckor
- kölen: jag har läst och hört från några ägare att dem har haft några skador vid kölens infästning efter ett par grundstötningar då dem körde jätte sakta i någon naturhamn, påstår dem... Har någon några tankar omkring detta?


Och, några erfarenhet/råd angående ensamsegling med en First 31.7?

[Anders S]

En mer allmän kommentar om kölskador, segla på stenar "försiktigt" och annat sådant:

Det finns inga moderna båtar (och inte så många gammaldags heller) som mår bra av sådant. Visst är det så att svensk skärgård och naturhamnar innebär risk att man törnar emot med båtens köl, men de båtar som har skador har INTE glidit sakta in i en vik och stannat upp sakta mot en rund sten. Däremot kan man ibland inte riktigt förstå hur det kan gå bra ibland och hur illa det kan gå när oturen är framme.

First är inte mer utsatta än andra fabrikat, Bavaria går bara sönder om man går på i god fart, inte ens långkölade båtar tål att gå på i hög fart etc etc.

En koj som är 7 till 10 cm längre än du kommer att räcka fint (det har att göra med att dina fötter sträcks ut då du vilar och att du blir litet längre då du ligger ner). Mät längden, som du misstänker kan man inte lita inte på att det känns bra att ligga ner en kort stund.

[HansH]

Vi har ägt vår 31.7a i 12 år och är extremt nöjda.
Dina funderingar runt din längd kontra båtens rymlighet hävdar jag är inget som helst problem.
Vår familj är rejält långa. Med mina 1.94 är jag näst kortast
Med två söner på strax under två meter och min fru som är 1.80, så är det inte många båtars kojer som funkar.
Visst, det blir lite campingliv när alla fyra är med i båten. Men i somras blev det två veckor då alla var med och ytterligare två då vi var tre.
Ena sidan av akterkojen är typ 2.30 och förpiken har också full längd.
Precis som Anders S skriver så är kölen varken bättre eller sämre jämfört med de flesta andra moderna båtar.
Beneteaus lösning med ett ytterskrov i enkellaminat och en innerliner som "limmas" fast i ytterskrovet är kanske inte den bästa när det gäller att klara en rejäl grundstötning, men att i låg fart "hitta" en sten i naturhamn är inget som skall orsaka några skador.

[Federico]

Det känns bara lite konstigt att dem flesta har haft skador och kölens infästning behövde repareras. Är det bara Beneteau som använder denna tekniken med inner liner?

Funderingar på ensamsegling? Vinscharna och utväxlingarna är ganska rejäla och visst måste man reva tidigt, men andra svårigheter?

[HansH]

Beneteau är inte ensamma om lösningen, men min egen reflektion är att det på åtminstone de här båtarna är lätt att se de sprickor som uppstår i fogen mellan innerliner och ytterskrov. Det man inte ser har inte hänt...
Om det bara spruckit i skarven så är det ganska lätt att åtgärda. - man plastar/laminerar ihop skarven istället.
Om du skall ensamsegla så behövs en rejäl autopilot. Wincharna sitter såpass långt fram att de är svåra att nå från rorsman.
Tycker inte att man behöver reva tidigare än på andra båtar av samma storlek. Vi bär full stor upp till 10m/s med full besättning.
Vid familjesegling tar vi ett rev vid ca 8 m/s. Vi har även valt att familjesegla med 110% fock då genuan blir stor o tung att kryssa med.
Att länsa i lättvind med bara kryss-stället är väldigt "trögt", en spinnaker eller gennaker är ett måste.

[Federico]

Om du skall ensamsegla så behövs en rejäl autopilot. Wincharna sitter såpass långt fram att de är svåra att nå från rorsman.

Tack för rådet! Med 'en rejäl autopilot' menar du någon autopilot riktigt stark som verka direkt på rodrets axel och som kan göra ett slag med en knapp? Alla first 31.7 båtar jag har sett har den vanliga Raymarine ST2000 (kopplat till rorkulten).
Jag har till och med funderat på en självslående fock, men det känns inte så bra på en sådan trimmbar båt

[Lasse L]

[quote="HansH Vi bär full stor upp till 10m/s med full besättning. [/quote]
När revar du när besättningen är nykter?

[Fredrik]

[quote="HansH Vi bär full stor upp till 10m/s med full besättning.

När revar du när besättningen är nykter? [/quote]
Jag förstår inte frågan. Varför skulle besättningen vara nykter?

[HansH]

fredagstrams på en torsdag...
Fulltalig är väl rätt ord för en språkpolis

[HansH]

Tack för rådet! Med 'en rejäl autopilot' menar du någon autopilot riktigt stark som verka direkt på rodrets axel och som kan göra ett slag med en knapp? Alla first 31.7 båtar jag har sett har den vanliga Raymarine ST2000 (kopplat till rorkulten).
Jag har till och med funderat på en självslående fock, men det känns inte så bra på en sådan trimmbar båt

Ja, en rorkultspilot klarar oftast inte att styra båten i lite tuffare förhållanden.
Jag har en NKE Gyropilot som används av bla ensamseglarna i Vendee Globe, dvs en mycket kraftfull autopilot.
Självslående fock är väldigt bekvämt om det är mycket kryss, men om det öppnar upp så behöver man de "hästkrafter" och ökad trimbarhet som en 110% fock eller genua ger. I vindar under 7-8m/s så misstänker jag att segelytan blir för liten.
När vi kappseglar (shorthanded) så kör vi genua i registret 1-5 m/s, fock 6m/s och uppåt.
När det blåser riktigt mycket plockar vi ner storseglet och kör på bara focken, stora kryssvinklar men mycket bekvämare, speciellt vid gippar.

[oceansailor]

Ingen tvekan att NKE piloten med L&S hydraul drive är en kraftfull lösning om man tänker segla mycket offshore.

Men om man nu inte tänker göra några längre överfartsseglingar kommer man långt med en sittbrunnspilot. En kompis seglade Västindinen tur och retur med en 34 fotare. Autopiloten var en raymarine 4000 (idag EV-100) rorkults model som skall klara upp till 6t deplacement.

Nu hade jag nog hellre valt en NKE pilot för en sån resa. Men det visar ändå att en sittbrunnspilot klarar en hel del om segeltrim är rätt.

[Fredrik]

Jag har en Raymarine rorkults-apparat på min 34-fortare, men upplever inte att den hänger med så bra. Går jag för motor och kopplar in den, driver den ofta 10-20 grader innan den långsamt börjar stabiliserar sig, vilket är frustrerande då man ofta hamnar på kollisionskurs eller styr mot ett grund innan den har bestämt sig. Seglar man upplever jag att man kan ändra kurs när båten lutar, samt att den ej funkar om det är lite vågor. Jag funderar på om det är något fel, eller om det kanske går att ställa in känsligheten så att den gör lite kvickare och större utslag? (Förlåt om jag kapar tråden för mycket).

[oceansailor]

Jag har en Raymarine rorkults-apparat på min 34-fortare, men upplever inte att den hänger med så bra. Går jag för motor och kopplar in den, driver den ofta 10-20 grader innan den långsamt börjar stabiliserar sig, vilket är frustrerande då man ofta hamnar på kollisionskurs eller styr mot ett grund innan den har bestämt sig. Seglar man upplever jag att man kan ändra kurs när båten lutar, samt att den ej funkar om det är lite vågor. Jag funderar på om det är något fel, eller om det kanske går att ställa in känsligheten så att den gör lite kvickare och större utslag? (Förlåt om jag kapar tråden för mycket).

Det första problemet är ganska typiskt för många autopiloter. Oftast märker man det mer om man går på track. Går det för lång tid från det att man skapar rutten till att man aktiverar den så kommer piloten att börja med att styra tillbaka mot track linjen. Det kan ofta bli 10-20 grader upp mot tracklinjen. När den kommit upp på linjen så lugnar det hela ner sig och piloten styr sedan mot waypointen. Fixen är att se till att man ligger på tracklinjen när man aktiverar track.

När båten plötsligt lutar till i en vindby så blir den automatiskt lovgirig. Om piloten enbart har kompass så tar det för lång tid innan den ger motroder eftersom det tar tid för kompassen att registrera en förändring. Har piloten inte rategyro så styr den enbart efter kompassen. Kompassinformationen är trög och tar för lång tid.

Om piloten hade varit utrustad med ett rategyro så hade den snabbare kunnat ge motroder. (Innan det lutar för mycket) Samma gäller segling i sjögång.

Ett rategyro innebär en stor förbättring just i sjögång eftersom piloten får styr information mycket tidigare. Innan ens kompassen börjat fundera på att svänga.

Om inte jag minns fel så var det NKE som introducerade rategyro. Idag har de flesta inombordspiloter rategyro. Endast ett fåtal sittbrunnspiloter har rategyro. Raymarine EV-100 tror jag är en av dem.

Men oavsett så måste man trimma seglen så man underlättar för piloten. Blir båten för lovgirig så är det inte lätt för någon autopilot.

[Fredrik]

Min autopilot är inte kopplad till plottern så den går bara på kompass. Jag har märkt att om den inte styr perfekt rakt när jag aktiverar pga att pinnen är för mycket eller för lite utskjuten, kommer båten att svänga jättemycket innan autopiloten börjar styra och hitta mittläget.

[Federico]

En annan sak som jag har funderat på är tendensen att lova plötsligt. Många modernare båtar med bredare aktern har denna tendensen när man kryssa. Någonstans har jag läst att Firsten är en typisk exempel på just detta problem. Stämmer det? Erfarenheter från någon som seglar en First?