Jag undrar om man inte i fallet med stävens lutning ställer två extremer mot varandra? En närmast vertikal modern stäv ser ju "snabb" ut, men skillnaderna mellan en normal båtstäv som lutar en smula är inte stora. Skrovet kan (i fören) vara smalt och ha raka sidor även om man visuellt presenterar en fallande stäv för åskådaren. (Man får i båda fallen då ett smalt fördäck, givetvis). Annat är det med en skärgårdskryssare, som har ett runt skrov och stora överhäng för att minska våta ytan (friktionen) i förhållande till segelytan (hästkrafterna) och då kan segla i lätta vindar. En modern strykjärnslåda har ju massor av våt yta i proportion till vikten och därigenom högt friktionsmotstånd även om sluthastigheten kan vara mycket högre därför att den går ovanpå i stor omfattning (lätt och bred). Ett peke, speciellt om det bär segel, är ju i så fall att betrakta som ett ihåligt förskepp med starkt fallande stäv.
En rätt stark hypotes är att en starkt fallande stäv snarare är en modesak och att totalekonomin vid bygget blir bättre om man kan korta ner båten en smula genom att designa den med en rak, modern stäv. (Den positive menar då att man utnyttjar skrovlängden maximalt genom att dra ut lvl så långt som är möjligt, det här visste redan CG Petterson).
Allt pekar ju på att den "bästa båten" är en kompromiss mellan olika faktorer och där "totalsnabb" innebär mer än bara skrovform och konceptet som sådant. Jag håller definitivt med om att en del grepp för kappsegling inte är så vettiga att ta med till familjesegling. Rörlig ballast (10 tjockisar, svängkölar eller vattentankar) är en sådan sak. Samtidigt kan man förstå att ett kappseglingsteam vill kunna påverka och vara delaktiga litet fysiskt också. Men det är nu ett val man får göra när man skaffar båt.
Jag är fullt nöjd med min djupa båt med rejäl bredd, fallande stäv och litet lätt negativ akter. Inga av dessa små designgimmicks är extrema. Den går vackert rakt fram, balanserar fint, härjar inte runt i sjön alltför abrupt, når 80 % av maxfarten tidigt (mycket segel, mer än Ian Anderson tänkte sig) men den maxar heller inte lika högt som en modern rejslåda, givetvis. Men här har vi en typisk kompromiss mellan olika faktorer som alla är "bra" och önskvärda, och man kan inte få alla på en gång. Idag hade samma mål kunnats uppnås med ett modernare utseende, såklart. Men "modernt" är ju också något som ligger i tiden och förändras.
Engelsmännen säger "horses for courses"; något ligger det i detta.