Ett romantiserat sjöliv
Ett romantiserat sjöliv
Har funderat lite grand på det här med sjöliv. Att vara på en båt. Är det så kul egentligen? Obekvämt, det far hit och dit, och alla håller upp en fasad, att detta är meningen med livet. Har mest upplevt att det är tråkigt. På en skala, hur kul är det att färdas över en fjärd, 30 grader varmt, vindstilla, i 6 knop med motorn på?
Sitter hellre i en bilkö, än att uppleva det. Liksom skittråkigt.
Alla dessa käcka tillrop, när det börjar braja i. Alla upprätthåller en fasad, när merparten är skiträdda, och önskar inget hellre, än ha fast mark under fötterna.
Visst, kallas projicering på fackspråk, kanske jag har problem, vilket jag de facto har.
24 timmar på öppet hav, sitta i mörkret och glo på alla ljus som far förbi. Hur kul är det? Väcker nån stackare som också skall sitta och glo på dessa båtar.
Tror jag säljer båtskrället, till våren.
Sitter hellre i en bilkö, än att uppleva det. Liksom skittråkigt.
Alla dessa käcka tillrop, när det börjar braja i. Alla upprätthåller en fasad, när merparten är skiträdda, och önskar inget hellre, än ha fast mark under fötterna.
Visst, kallas projicering på fackspråk, kanske jag har problem, vilket jag de facto har.
24 timmar på öppet hav, sitta i mörkret och glo på alla ljus som far förbi. Hur kul är det? Väcker nån stackare som också skall sitta och glo på dessa båtar.
Tror jag säljer båtskrället, till våren.
-
- Diamantmedlem
- Inlägg: 239
- Blev medlem: tis 15 jan 2008, 20:41
- Ort: Göteborg
Re: Ett romantiserat sjöliv
Sälj den i sådana fall när det är dom där 30 graderna o vindstilla så får du nog bäst betalt.
Mvh Johan
Mvh Johan
Re: Ett romantiserat sjöliv
Hade en båtgranne, för sådär ett antal år sedan. Han hade köpt en Sweden Yacht 39:a. En jättefin båt. Kostade säkert en massa pengar. När han åkte, för första gången med sin kära hustru på en seglats, så blev hon paniskt rädd: Skall det luta så här?! Vill inte vara med om det här mer! Hon hade ingen prestige att förlora, hon sa vad hon upplevde. Men karln (som ju förvisso hade sin macho att bevara, blev ju säkert en aning frustrerad).
Såg inte herrskapet mer. Antagligen valde han hustrun framför båten.
Såg inte herrskapet mer. Antagligen valde han hustrun framför båten.
Re: Ett romantiserat sjöliv
Visste att du skulle dyka upp, MrQ. Du som tänker lite "out of the box".
Vad som som skrämmer mig, och har fått konfirmerat (kanske många sitter och glor på TV, eller är på fest) är att det det blev förvånansvärt tyst.
Tänk om det finns ett PK-tänk också när det gäller båtlivet? Som: "Rubba inte mitt liv, mina värderingar och moral, tänk om jag har levt i någon slags förljugenhet, förnekelse. Vill inte veta, och därför, tar jag och sätter på kaffet i stället".
Vad som som skrämmer mig, och har fått konfirmerat (kanske många sitter och glor på TV, eller är på fest) är att det det blev förvånansvärt tyst.
Tänk om det finns ett PK-tänk också när det gäller båtlivet? Som: "Rubba inte mitt liv, mina värderingar och moral, tänk om jag har levt i någon slags förljugenhet, förnekelse. Vill inte veta, och därför, tar jag och sätter på kaffet i stället".
Re: Ett romantiserat sjöliv
Du har inte noterat att det har varit tämligen stilla här på Sailguide i några dagar, oavsett ditt inlägg eller inte? Det har ju till och med föranlett "ping"-anrop i forumet... Så det kanske inte enbart beror på dina funderingar att folk inte kommenterar just dina funderingar?
Re: Ett romantiserat sjöliv
Säkert helt rätt observerat. Vill ju att alla ska va alerta när just jag skriver. He heRidax skrev:Du har inte noterat att det har varit tämligen stilla här på Sailguide i några dagar, oavsett ditt inlägg eller inte? Det har ju till och med föranlett "ping"-anrop i forumet... Så det kanske inte enbart beror på dina funderingar att folk inte kommenterar just dina funderingar?
Re: Ett romantiserat sjöliv
Visst är det konstigt vad olika saker olika människor tycker är roligt, avkopplande, spännande eller vad du vill.
Skidåkning utför : Kallt, dyrt, fysiskt krävande, oftast för mycket människor, långa resvägar för att kunna åka för många.
Fågelskådning: Hur kul kan det vara? väntan, väntan, väntan
Jakt: Dyr, oftast blött, väntan, väntan, väntan
Golf: Promenera i sakta mak anfallen av allsköns flygfän
Bridge: Tja
Schack: Tja igen
Husvagn/bil: Bilköer i sommarvärme
osv, osv
Fyll gärna på om ni vill
Jag gillar båtar och hav trots att det är ganska kostsamt, obekvämt ibland, bekymmersamt när grejor går sönder, underhållskrävande utrustning osv, osv
Var och en är salig i sin tro
Skidåkning utför : Kallt, dyrt, fysiskt krävande, oftast för mycket människor, långa resvägar för att kunna åka för många.
Fågelskådning: Hur kul kan det vara? väntan, väntan, väntan
Jakt: Dyr, oftast blött, väntan, väntan, väntan
Golf: Promenera i sakta mak anfallen av allsköns flygfän
Bridge: Tja
Schack: Tja igen
Husvagn/bil: Bilköer i sommarvärme
osv, osv
Fyll gärna på om ni vill
Jag gillar båtar och hav trots att det är ganska kostsamt, obekvämt ibland, bekymmersamt när grejor går sönder, underhållskrävande utrustning osv, osv
Var och en är salig i sin tro
Re: Ett romantiserat sjöliv
Tja husvagnslivet är ju riktigt trevligt , för er som aldrig provat så är det bara att kolla på http://www.kanal5play.se/program/play/b ... ing-s01e05
Webmaster www.sunwindklubben.se
Re: Ett romantiserat sjöliv
Tror ni missat min poäng lite. Kanske sånt man inte talar om. Om jag tar ett exempel, för att klargöra lite:
Efter att jag läst Herbert Jivegårds, "Drömresan" för en massa år sedan, så fick jag en känsla av att såhär kan det inte ha varit. Allt var så fantastiskt och käckt, så att jag fick sura uppstötningar. En hurtighet som kändes besvärande: "Segla ut och se gla ut!". Han kanske var sådär positiv, vad vet jag, men allt kändes väldigt förljuget. Om vi i stället jämför med Göran Cederströms bok, "Från hav till hav", så kände jag direkt en större autencitet. Att så där kan det faktiskt ha gått till.
Eller som:
"... åkte till Scotland förra året, visst det var storm på nordsjön. Men har man en bra båt (som jag har), samt ett gott humör (som jag har), så gick det väldigt problemfritt..."
Jag kanske är en exempellös negativ gnällspik, men är bara nyfiken på sanningen.
Efter att jag läst Herbert Jivegårds, "Drömresan" för en massa år sedan, så fick jag en känsla av att såhär kan det inte ha varit. Allt var så fantastiskt och käckt, så att jag fick sura uppstötningar. En hurtighet som kändes besvärande: "Segla ut och se gla ut!". Han kanske var sådär positiv, vad vet jag, men allt kändes väldigt förljuget. Om vi i stället jämför med Göran Cederströms bok, "Från hav till hav", så kände jag direkt en större autencitet. Att så där kan det faktiskt ha gått till.
Eller som:
"... åkte till Scotland förra året, visst det var storm på nordsjön. Men har man en bra båt (som jag har), samt ett gott humör (som jag har), så gick det väldigt problemfritt..."
Jag kanske är en exempellös negativ gnällspik, men är bara nyfiken på sanningen.
Re: Ett romantiserat sjöliv
Jeg gaster en del på regattaer som er tildels tøffe. Vi seiler en stor First 47.7 som er mer komfortabel enn det meste - men likevel synes jeg det er helt j-vlig hver gang. Kaldt og vått og på bankekryssene sitter jeg på rekka og forbanner meg selv for at jeg blir med på dette. Slik har jeg det på hver regatta. Genoavinsjene er så tunge at jeg knapt orker tenke på det. Men så snart vi er i mål er alt like fint og jeg gleder meg til neste gang.
Re: Ett romantiserat sjöliv
Fler exempel:
Jo, Jivergård hade styrbordsvin och babordsvin. Kan ni tänka er, han hade det vita på styrbords sida, och det röda om babord. Fiffigt va?
Eller, såg en film för en herrans massa år sedan, en kvinna som tagit sig före att segla över Atlanten ensam. Och det slog inte så väl ut. Mitt ute på Atlanten hade hon monterat en kamera och satt som en darrande fågelunge och berättade vilken ångest hon hade. Såg rädslan i hennes ögon.
Filmen förevisades för Chichester, som med sitt käcka och engelska machostuk, berättade han vad som var felet:
- Hon led antagligen av vitaminbrist.
Jo, Jivergård hade styrbordsvin och babordsvin. Kan ni tänka er, han hade det vita på styrbords sida, och det röda om babord. Fiffigt va?
Eller, såg en film för en herrans massa år sedan, en kvinna som tagit sig före att segla över Atlanten ensam. Och det slog inte så väl ut. Mitt ute på Atlanten hade hon monterat en kamera och satt som en darrande fågelunge och berättade vilken ångest hon hade. Såg rädslan i hennes ögon.
Filmen förevisades för Chichester, som med sitt käcka och engelska machostuk, berättade han vad som var felet:
- Hon led antagligen av vitaminbrist.
Re: Ett romantiserat sjöliv
Visst är det så. Som ett gift. Att uppleva den där euforiska känslan, när det bara forsar fram, är helt fantastisk. Nåt konstigt är det med oss män. (Ursäkta Gudrun...). Men tror att det är som att adrenalinet måste få pumpa lite grann så där emellanåt för att man skall må bättre. I vår inbäddade tillvaro (nej, nej, inga julgranar i trapphuset, det kan börja brinna) så måste vi nog få utlopp för det.PC skrev:Jeg gaster en del på regattaer som er tildels tøffe. Vi seiler en stor First 47.7 som er mer komfortabel enn det meste - men likevel synes jeg det er helt j-vlig hver gang. Kaldt og vått og på bankekryssene sitter jeg på rekka og forbanner meg selv for at jeg blir med på dette. Slik har jeg det på hver regatta. Genoavinsjene er så tunge at jeg knapt orker tenke på det. Men så snart vi er i mål er alt like fint og jeg gleder meg til neste gang.
Tror nog jag behåller min gamla båt i alla fall.
Re: Ett romantiserat sjöliv
Jag tror du missade min poäng lite.
Det finns dom som påstår att tex jakt är kul, mest för att det skall vara så. Detsamma med en massa andra saker i livet segling tex, eller golf eller...
Dessutom finns det faktiskt dom som verkligen gillar när det är överjävligt jobbigt, ingen tid för tankar bara action - "utmanar sina gränser" säger dom, eller tom tråkigt, massa tid för tankar - "utvecklande" säger dom.
Långa ensamma överseglingar är nog inte för alla. Jag skulle aldrig, aldrig ge mig på det. Däremot gärna som medlem i en besättning, förmodligen mest för att jag vill testa vad jag gillar det och inte minst för att ha gjort det.
Det finns dom som påstår att tex jakt är kul, mest för att det skall vara så. Detsamma med en massa andra saker i livet segling tex, eller golf eller...
Dessutom finns det faktiskt dom som verkligen gillar när det är överjävligt jobbigt, ingen tid för tankar bara action - "utmanar sina gränser" säger dom, eller tom tråkigt, massa tid för tankar - "utvecklande" säger dom.
Långa ensamma överseglingar är nog inte för alla. Jag skulle aldrig, aldrig ge mig på det. Däremot gärna som medlem i en besättning, förmodligen mest för att jag vill testa vad jag gillar det och inte minst för att ha gjort det.
Re: Ett romantiserat sjöliv
Förlåt freddan, du hade en massa bra poänger. Men vad jag far efter, är nog att kalla det "Boatness Correctness". Rätt stavat? jfr, Politisk korrekt, att man skall inrätta sig i ledet, och hålla masken. (...faan den kostade 3 mille, och nu bara måste jag ha kul..). Jasså, Sivan tycker inte så? De va välan synd. Får väl fixa en kolonilott till henne då.
Senast redigerad av 1 goph, redigerad totalt 0 gånger.