Långsegling?

[Mr Q]

-

[Anders S]

Jadå. Nu är sabbatsår inte så praktiskt för min del så den lösningen är inte möjlig (då blir effekten förmodligen "sabbatsår för all framtid") men att styra upp verksamheten så att sommarhalvåret är tillgängligt för "avbruten långfärd" är en tänkbar möjlighet, åtminstone i mitt fall.

Jag tror personligen att den största haken för sådana planer är att många har en partner där pusselbitarna också skall falla på plats för att kunna ta ledigt ett år eller kanske två. Ensam vill jag inte ge mig iväg, så stark är inte min håg till saken.

[mariatherese]

Ja, det skulle jag kunna tänka mig. Men inte ut på de stora haven i månader i sträck... då skulle jag nog få lappsjuka. Men gärna från hamn till hamn i kortare etapper. Tyvärr är det inte något som vi kan göra just nu och sen har vi andra intressen/engagemang som inte riktigt kan lämnas därhän.

[SWE54]

Jadå, har funderat på det flera gånger. Kanske inte just för att korsa oceaner i veckor utan bara för att kajka runt lite...

[Gaidin]

Min tanke är att kasta loss år 2021 för att segla så länge jag har ork och råd.
Anledningen till det specifika årtalet är att min yngsta dotter då är 20 år och inte längre behöver sin gamla pappa.

[Tordmulen]

Det finns en mycket sympatisk bok som heter Lycka är ett Sommarskepp, den beskriver ungefär den typen av segling jag ser fram emot när jag får mer tid , att ligga ute ungefär 4 månader om året passar nog mig och det finns väldigt mycket kvar för mig att upptäcka i våra nordiska vatten både i Östersjön , Norge , Shetland och Hebriderna

[Mr Q]

Re Swe 54:

Du kan ju dra iväg med Bannern och se om du får förvånade blickar när du räjsar om andra båtar för segel in i hamnarna?

[Eilean]

Ja.
Jag har redan gjort det en gång, 18 mån 2004-5. Det var det bästa jag gjort.
Och hade jag bara råd skulle jag sticka igen, i morgon dag. Som det ser ut får det nog vänta minst 5 år. Men då blir det nog för gott hoppas jag.

[Brendan]

Frågan har berörts i andra trådar, men jag gör en ny egen tråd av den:

-Skulle du kunna tänka dig att ta ett eller två sabbatsår och dra ut på haven i en segelbåt? Är det t.o.m. största drömmen?

Nog var det så en gång, men jag var väl alltför oföretagsam. På personalavdelningen där jag jobbade ställde dom sig helt avvisande och mitt ex blev alltmer bekväm och allt mindre seglingsintresserad för varje år. Min stamgast och bäste kompis sköt sig i ett särdeles elakt bakrus och det var väl då jag tappade gnistan.

Något av det bästa jag har gjort i mitt liv var de långa semesterseglingarna till Hebriderna, Orkney, Shetland, Åland, Polen, Isle of Wight mm. Det borde bara ha blivit mycket, mycket mer. I år kom jag till Skärhamn (20 sjömil från hemmahamnen)! Måste skärpa mig till nästa år, så att man har ännu fler upplevelseer att tänka tillbaka på den dag man förtöjer för gott. Och det kan bli förr än man anar.

Seglingen är själva meningen med livet.

[KaptenKlant]

Ett sabbatsår eller två är för kort tid!

Drömt har jag alltid gjort. För ett och ett halvt år sen 'slängde' vi de fasta förtöjningarna.

Ser numera inte tillbaka. Ångrar jag något? -Ja, att jag inte stack för längesen! Behöver man mycket pengar? -Nej, men motivation och avsaknad av skulder!


Många tycks förstås numera anse att långsegling är lika med långsemester. Man ser dem överallt.... De som stannar länge på olka platser, jobbar ihop pengar till nästa etapp, och på så sätt kommer i samröre med lokalbefolkningen blir dessvärre färre verkar det som.

En annan iakttagelse är att många just kör sabbatsårsvarianten, eller en världsomsegling på ett i förhand bestämt antal år som ett projekt i raden...

Praktiskt taget alla jag mött som gjort långsegling till livsstil seglar påfallande små, enkla båtar mestadels utan allt skeppshandlarna försöker få oss att tro att vi behöver...

Själva kör vi av många nledningar också KISS-principen. Inte minst för att det finns intressantare saker att göra när man ankrat än att meka med båtpryttlar

[sorken88]

Efter att under lång tid tagit del av reseberättelser, böcker och bloggar i ämnet, så kan jag inte säga att jag blivit mer ointresserad av en dylik företeelse som att kasta loss för en längre tid. Nu har ju jag, vad jag kan förstå av inläggen, inte segelvana i paritet med övriga inläggs författare. Icke desto mindre hägrar kanalerna genom europa, men mest av allt lockar "resan" d v s planering och förberedelser inklusive de drömmar som infinner sig.

Är också medveten om alla misslyckanden, där sannolikt rädslan för det okända tagit överhanden, och att det blivit värre än man någonsin kunnat tänka sig.

Jag brukar tänka att jag har sju år på mig att rusta båten för långfärd, sen ankommer det på hustrun och hennes vilja att lämna "grottekvarnen" för obestämd tid. Vi får väl prova oss fram under de närmaste åren och försöka ge oss av på litet längre turer, d v s tillbringa hela semestern seglande.

[SWE54]

Re Swe 54:

Du kan ju dra iväg med Bannern och se om du får förvånade blickar när du räjsar om andra båtar för segel in i hamnarna?

Nja, det skulle ju innebära ett båtbyte om man skulle vara borta länge.

[Eilean]

Ett sabbatsår eller två är för kort tid!

Drömt har jag alltid gjort. För ett och ett halvt år sen 'slängde' vi de fasta förtöjningarna.

Ser numera inte tillbaka. Ångrar jag något? -Ja, att jag inte stack för längesen! Behöver man mycket pengar? -Nej, men motivation och avsaknad av skulder!


Många tycks förstås numera anse att långsegling är lika med långsemester. Man ser dem överallt.... De som stannar länge på olka platser, jobbar ihop pengar till nästa etapp, och på så sätt kommer i samröre med lokalbefolkningen blir dessvärre färre verkar det som.

En annan iakttagelse är att många just kör sabbatsårsvarianten, eller en världsomsegling på ett i förhand bestämt antal år som ett projekt i raden...

Praktiskt taget alla jag mött som gjort långsegling till livsstil seglar påfallande små, enkla båtar mestadels utan allt skeppshandlarna försöker få oss att tro att vi behöver...

Själva kör vi av många nledningar också KISS-principen. Inte minst för att det finns intressantare saker att göra när man ankrat än att meka med båtpryttlar

Varför skulle inte 1-2 år räknas? Är långsegling bara liktydigt med att klippa banden för gott?
För många kan 1-2 år också vara en testperiod inför ett stort steg - det är ju litet trist om man kastat loss för gott och sedan börjar längta hem...

[Anders S]

det är ju litet trist om man kastat loss för gott och sedan börjar längta hem...

Eller så inser man bara att det är dags att segla hem igen. Här gäller den gamla goda regeln "det är aldrig för sent att ge upp".
Det här är ju komplementären till det ofta framförda att "det är bara att ge sig av". Det är det ju, om och när tillfälle ges, men det går ju också lika bra att när som helst bestämma sig för att det var bättre hemma eller i vardagen, och inget fel på det.

Handlade inte Sun Chaser-tråden åtminstone delvis om hur det kunde bli om man egentligen inte ville och tvingade sig till sådant man inte var mogen för ?

[Tomas E]

Jag tycker att det verkar både klokt och starkt att ta ett sabbatsår (en sabbatsperiod) mitt i livet.

Det är klokt därför att man då kan testa och se om det verkligen är vad man vill. Det är klokt att inte skjuta upp resan till i övermorgon, därför att i övermorgon kan det visa sig att det endast var i morgon som resan var möjlig att genomföra.

Det är starkt därför att det av en rad praktiska skäl givetvis är enklare att avsluta yrkes- och landliv för gott innan man ger sig av, kanske för gott.

Sen är det väl ändå så att gubbsen är gravt överrepresenterade i gruppen, som vill ge sig av (eller påstår sig vilja ge sig av) och att de därför ställs inför ett val: damen eller avfärden. Eller så använder de omedvetet damens bristande intresse som ursäkt för att slippa välja på allvar.