Hälsar du på sjön?

[Anders S]

Med stor risk att uppfattas som en trist typ måste jag erkänna att jag numera är kluven till det här med att hälsa. Lika trevligt som det är att heja på en med- (eller mot-)seglare när det är en stund emellan dem lika omöjligt tröttsamt är det att vinka som en besatt på 128 norrmän, 72 svenskar och ett ospecificerat antal danskar, holländare och tyskar - alla inom tänkbart vinkhåll, samtidigt. (Jag överdriver, tror någon - icke så - detta är (ibland) verkligheten i några av västkustens mer välkända leder och hamnar. Man kan ibland se hälsningsentusiaster i full frihet, till exempel när de går genom Marstrand , vojne vilket vinkande det kan bli.

Jag nöjer mig därför i de lägena (dvs, hejdlöst med båtar) numera att "bara" hälsa tillbaka (alltid, om jag bara ser det) och så hälsar jag själv när/om jag fått ögonkontakt. Normalt kan man se på rätt långt håll när någon tittar på en själv, och en vinkning i det läget medför alltid ett svar. Jag går efter mig själv här, och vinka åt båten är ju meningslöst, någon ombord måste ju se.

[Håkan]

Oftast
Undantaget för mycket båtar i trång farled då det blir praktiskt omöjligt (omständigt)
Om någon hälsar på mig hälsar jag alltid tillbaka

[Eilean]

.... vinka åt båten är ju meningslöst....

Det håller jag inte riktigt med om.
Vissa båtar hälsar man på tycker jag.
Möter jag Beatrice Aurore (150 kvm skärgårdskryssare, S-1, 22,2 x 3,20 m) hälsar jag med vördnad på båten. Likaså när jag en gång mötte Mattssons Goodwin. Det finns fler.

[Mr Q]

Senaste helgturen räknade jag till inte mindre än tre båtar som tittade åt vårt håll, såg min vink men likväl satt bara och surade i sin sittbrunn. Detta är något nytt, jag tycker åtminstone alla seglare har hälsat tidigare på sjön. Så många kalorier går det inte åt att lyfta upp handen 2 dm och knycka litet fram och tillbaks, eller? Kan ju vara någon form av maktdemonstration också.

[Anders S]

.... vinka åt båten är ju meningslöst....

Det håller jag inte riktigt med om.
Vissa båtar hälsar man på tycker jag.
Möter jag Beatrice Aurore (150 kvm skärgårdskryssare, S-1, 22,2 x 3,20 m) hälsar jag med vördnad på båten. Likaså när jag en gång mötte Mattssons Goodwin. Det finns fler.

Haha. Vinkar båtarna tillbaka? Jag låter, i de lägena, gärna båtarna hälsa på varandra en stund och leka litet.

[Anders S]

Senaste helgturen räknade jag till inte mindre än tre båtar som tittade åt vårt håll, såg min vink men likväl satt bara och surade i sin sittbrunn. Detta är något nytt, jag tycker åtminstone alla seglare har hälsat tidigare på sjön. Så många kalorier går det inte åt att lyfta upp handen 2 dm och knycka litet fram och tillbaks, eller? Kan ju vara någon form av maktdemonstration också.

Det har hänt mig också (så klart), men är ytterligt sällan. Jag brukar tänka som så: de är upptagna med annat, de ser mig inte eller de bryr sig inte om andra. Att de genom en utebliven vinkning skulle kunna visa makt finns liksom inte i min värld. Tänk så många man missat att vinka tillbaka till i sina dagar...

[Mr Q]

Jo om de inte ser är det ju en helt annan femma eller om de är upptagna. Men mitt på en fjärd på en rak segelbog, när de nästan apatiskt sitter och glor på oss och min vinkning. Ja det är inte utan att man undrar hur det står till egentligen.

Men det kan också vara så att detta med vinkning är på väg bort. Tänk om man skulle vinka till alla bilister på väg till jobbet. Då skulle man bränna kalorier!

[Anders S]

(...) när de nästan apatiskt sitter och glor på oss och min vinkning. (...)

Då tror jag helt enkelt att de inte bryr sig om andra då de är ute.

Nu tror jag säkert att de flesta av oss är glada skitar som gärna samspelar med andra, socialt och så, men det kan ju finnas någon som vill fjärma sig från omvärlden litet grand. Det får inte trycka ner mitt goda humör, och jag funderar inte på om jag har fel båt, är ful, blir medvetet nonchalerad eller något sådant. Man har säkert själv missat många vink för att man tittat på någon detalj på båten, eller något bortom den eller bara "stängt av" en smula. Hälsa är en trevlig sed, men det blir ju, som du säger, i många lägen orimligt att hälsa på alla, alltid.

Hej till alla!

[stangen]

Senaste helgturen räknade jag till inte mindre än tre båtar som tittade åt vårt håll, såg min vink men likväl satt bara och surade i sin sittbrunn. Detta är något nytt, jag tycker åtminstone alla seglare har hälsat tidigare på sjön. Så många kalorier går det inte åt att lyfta upp handen 2 dm och knycka litet fram och tillbaks, eller? Kan ju vara någon form av maktdemonstration också.

Så sant. Men är de sura? Jag tycker mig ha noterat en trend (spaning?) där fler som alldeles uppenbart är nya som båtägare och på sjön missar sådant som jag ser som självklart:
Hälsa på sjön, assistera vid förtöjning om man är i närheten, hänga ut fendrar reflexmässigt vid förtöjning (har fått blickar tillbaka när jag på skoj frågar om de vill låna någon av mina :)... Finns även folk som tar illa upp av sjörövarflaggor (som båtar med barn haft i sejnfallet för att bejaka de yngre i besättningen bra länge...).
Sjövett eller sjövana?

[torrseglaren]

Håller med. Jag hälsar även i skogen eller på fjället på dem jag möter där (vare sig de är seglare, motorbåtare eller andra sorters vandrare). Och jag tycker inte heller hälsning behöver utfärdas på långt avstånd, under manövrer eller i trånga passager med mycket båtar.
Tidigare hälsade jag inte på motorbåtare (på sjön alltså, på land ser man oftast ingen skillnad...), men det händer faktiskt att de hälsar spontant och då får jag så dåligt samvete om jag inte hälsat tillbaka, känner mig surig, så jag gör inte längre någon skillnad på folk o folk.
Det gör ju inget att slänga iväg en hälsning för mycket, och visst är det större risk att den förblir obesvarad om det är en motorbåt som passerat, men det kan jag leva med.
Om ovanan att inte hälsa skulle sprida sig mer blir livet till sjöss helt klart tråkigare. En sådan utvckling måste definitivt stävjas och jag lovar att göra mitt yttersta för detta genom att hälsa på alla och envar som vistas i naturen - till fots såväl som till rors.

[Nautihamstern]

Här hemma hälsar jag alltid på alla segelbåtar och vinkar tillbaka till motorbåtar som hälsar först och som kör som folk (det senare kriteriet minskar hälsandet på motorbåtar från min sida med bra mycket mindre än hälften).
I somras tillbringade vi 4 veckor i Stockholms skärgård (ett härligt ställe och ett sånt väder ni håller er med!) och där slutade jag hälsa efter ett par veckor-jag kände mej så dum och ovälkommen när folk bara glodde tillbaka och den lilla reptilhjärnan som gormar "Hälsa din j*vel eller så åker du på en propp!" och andra otrevligheter i bakhuvudet får numera inte följa med på semestern.
Jag vinkade dock glatt tillbaka åt andra som hälsade på mej på samma sätt som hemma (samma "åk som folk"-kriterie, dock).

Olika platser, olika seder, antar jag... bastudiskussionerna var i alla fall mycket gladare och piggare än i Finland, redan i Mariehamn på väg hemåt satt jag med en hög andra knäpptysta gubbar i bastun och tänkte "jahapp, nu närmar vi oss Finland igen..."

Lite tråkigt är det väl ändå att man inte hälsar på varandra när man som enda båtar möts ute på en öppen fjärd...

[Schvidja]

Testa norrlandskusten nästa sommar, vi både pratar i bastun och hälsar.

[Fredrik]

Testa norrlandskusten nästa sommar, vi både pratar i bastun och hälsar.

Dessutom kör vi som folk.

/En utflyttad Botnia-bo

[Nautihamstern]

Testa norrlandskusten nästa sommar, vi både pratar i bastun och hälsar.

Dessutom kör vi som folk.

/En utflyttad Botnia-bo

Vi var där för några år sedan, och ni körde förvisso som folk, alla tre...
Ingen trängsel där, inte. Vi ska nog ta oss dit igen så småningom.

[Segelbo]

Litet lustigt det där med att hälsa. Ute på stan hälsar man inte på folk man möter, även om det är glest mellan fotgängarna en tidig morgon t.ex. men exempelvis om man går på en vandringsled runt någon ö, som Marstrandsön eller Dyrön så hälsar de flesta på varandra. Det är väl därför man hälsar på sjön - man är sysselsatt med någon sorts gemensam syssla. Och tycker sig därigenom ha någon sorts gemenskap.
Det är trevligt att vinka åt varandra. Och att hjälpas åt på sjön och i hamnar. Självklart ställer man i från sig ankardrammen och hjälper den som är på väg in att lägga till bredvid en i hamnen. Eller går upp på däck och tar emot en tamp när någon vill lägga sig långsides.