Villl bara säga att HR å sin sida även hade ett finskt forskningsinstitut som undersökt en skrovbit som sades vara ok enligt olika ISO standarder... I det ljuset är det mer jämnvikt.Anders S skrev: Problemet är ju när en besiktningsmans genomgång av båten och hans bedömning av vad som är fel eller rätt inte får större vikt i en tvist än säljarens påståenden. I det här fallet kan man ju tänka sig att rätten likställt säljarens åberopade vittnen med köparens besiktningsmän, men då har man också likställt rena påståenden mot rätt så rejält dokumenterade (metodbeskrivna och genomförda) undersökningar.
Grundproblemet i domen som jag ser det är att BN fått domstolen mot sig när det gäller vilken nivå bevisen bör ha. TR kom fram till att beviskraven bör vara höga, med följd att Hans bevis och vittnens utsagor skall ses i detta ljus.
Det jag tycker HR borde kunna titta på är hur rimligt det är för en normalkonsumet att möta ganska höga beviskrav. De bör i vart fall inte behöva likställas med ett företags möjligheter att få fram bevis. BN bör vidare i detta fallet egentligen inte betraktas som en normalkonsument (hur många svenssons kan köpa båt för uppåt 4 mkr...).
Plus att BN som sagt ju alltid har chansen att såga fram fler bevis.
